Storytel Dox – artiklar & reportage som ljudböcker

Vi lyssnade på fyra stycken titlar från Storytel Dox, tidningsartiklar och reportage i ljudboksformat. Det här är våra tankar.


Annika SJ:
Min kommentar om Ayahuasca – LSD för 2000-talet av Christopher Friman:

Detta tycker jag är fascinerande lyssning! Att människor är så nyfikna … på sig själva? Att man frivilligt experimenterar med sin kropp och sitt förnuft, att man är villig att släppa all kontroll och överlåta sitt väl och ve i sökandet efter sin … själ? Jag kan inte förstå det och jag skulle själv aldrig våga. Men det är väldigt roligt att få följa med Filters reporter när han ska göra sin ”resa” och testar den mytomspunna drogen som använts av schamaner, beatniks och andra sökare genom tiderna. Han lyckas verkligen beskriva både sina egna upplevelser och människornas omkring honom på ett minst sagt medryckande vis. Och jag kan luta mig tryggt och tacksamt tillbaka och bara njuta av att slippa vara med om det själv.


Bia:
Jag älskar verkligen de här mer eller mindre korta reportagen och väljer ofta att lyssna på sånt jag inte vet något om för att lära nytt.

När jag lyssnade på Claes och Sara. Det är bara jag. Jag är transvestit så tänkte jag på hur mycket som förändrats till det bättre sedan reportaget gjordes. Ändå är det viktigt att fortsätta sprida information för att minska på fördomarna.

Dokument -94 väckte massor av minnen till liv kring fotbollsmatcherna ingen ville missa. Själv minns jag den pottheta sommaren på Södermalm där fönstren stod öppna och man kunde lyssna på matchen som pågick när man var på väg hem från jobbet. Och det är alltid intressant att få inblick bakom kulisserna, spelet mellan spelarna, dessa olika personligheter som hanterar situationer så olika men som tillsammans utgjorde ett alldeles enastående fotbollslag.

Missarna jamar bara för oss var både en ögonöppnare och en bekräftelse. Att katter har olika personligheter har jag förstås märkt, men att de bara jamar när de vill kommunicera med människor visste jag inte. Nu är jag alltid på alerten när en katt försöker ta kontakt med mig …


Emilie:
Jag har länge tyckt om tanken på att läsa längre artiklar då informationen lockar. Men av någon anledning finns aldrig tiden för att faktiskt läsa dem. Att nu istället kunna ta till mig artiklar i ljudformat när jag pendlar, promenerar, diskar etc. är däremot perfekt! Det korta formatet på kring max en timme är även ultimat för just dessa aktiviteter.

Vi lyssnade denna gång på fyra utvalda artiklar och av dessa var den som överraskade mig mest ”Dokument 94”, just därför att jag inte trodde att detta ämne skulle fånga mitt intresse så mycket som det gjorde. Det var kul att få se lite ”bakom kulisserna” och även ta del av spelarnas tankar och vardag under fotbolls-VM 1994.

Det är verkligen ett hett tips från mig till dig – våga välja en artikel om något nytt och annorlunda än det du vanligtvis intresserar dig av, det tar inte så lång tid att lyssna igenom och du kan upptäcka nya sidor hos dig själv samtidigt som du lär dig mer om din omvärld.

Lyssna på ”Missarna jamar bara för oss”
Lyssna på ”Dokument -94”
Lyssna på ”Ayahuasca – LSD för 2000-talet”
Lyssna på ”Claes och Sara. Det är bara jag. Jag är transvestit.”

Storytel Dox – artiklar & reportage som ljudböcker

Gästblogg: Petra Sandberg Holstensson om ”På andra sidan växer gräset”

Lyssna på ”På andra sidan växer gräset”

Det händer då och då att jag får frågan varför jag skrivit ännu en ”komma ut” roman. Finns det inte tillräckligt många redan?
 Absolut, det finns flera riktigt bra ”komma ut” romaner, men det betyder ju inte att behovet av den typen av litteratur är mättat. Precis som det finns en enorm uppsjö av spännande deckare som följer nästan exakt samma mall så tycker läsarna om när det kommer en ny.

Ingen författare skriver på exakt likadant sätt som en annan men när det gäller HBTQ-litteratur så är det som att en del tycker att det är en sådan liten genre och räcker det inte nu? Men bara för att karaktärerna i boken är HBTQ så betyder det ju inte att boken endast vänder sig till HBTQ-personer.

Personligen älskar jag att läsa böcker om olika livsöden, varierande karaktärer som visar verkligheten och inte bara min verklighet utan även från andras synvinklar. Det breddar min förståelse, sympati och ger mig en unik inblick i andra världar än min egen, det ökar min nyfikenhet, lust och empati.

Jag har varit med om att folk kommer fram och läser baksidestexten och ryggar tillbaka och säger att de inte kan köpa en sån bok till sin flickvän för vad skulle det betyda och vad skulle det uppmuntra till?
 Jag kan lova att det inte betyder att hon plötsligt blir lesbisk i alla fall… och jag gissar att om du köper en deckare till henne så föreslår du inte heller att hon ska bli massmördare. Det är spänningen och gåtan man är ute efter. Chansen att kasta sig in i en helt annan värld. Möta nya personer.

Sen boken kom ut har jag fått otroligt många mail från mina läsare. Allt från de traditionella hatmailen där folk hotat om evig utvisning från paradiset, sagt att personer som jag är vidriga och inte har rätt att existera till kvinnor som levt i garderoben i över 20 år. Varit gifta med män och alltid känt att något är galet och att min bok har hjälpt dem i sin process. Hjälpt dem förstå att de inte är ensamma. Jag har fått tagit del av så många fina och ibland väldigt olyckliga historier.
Jag blir lika stolt och lycklig varje gång.

Så ge det en chans. Se det som ett äventyr, en inblick i ett annat liv. Kärlek trumfar alltid hat.

PS. Några korta ord om sex…
Jag får ibland höra att det är så mycket sexscener i boken och varför skriver jag ut dem så ”detaljerat”, vad är syftet med det? 
För mig känns det som en naturlig del i livet och det skulle ha känts mer konstigt att inte haft med de scenerna. Många undrar också om det var svårt att skriva sexscener. Nej. För mig handlar scenerna om känslor, de uttrycker något och det säger också en hel del om karaktärerna. Det är spännande, kul, pinsamt och jobbigt. Det är livet.

Följ mig gärna på Facebook.

/Petra Sandberg Holstensson

Fotograf: Emmy Stenlund

Gästblogg: Petra Sandberg Holstensson om ”På andra sidan växer gräset”

Storytelröster om ”Nyckeln till Hinsides”

När man får höra talas om böcker som ska vara för oss som gillat Narnia och Harry Potter då väcks någon slags nyfikenhet och då måste man faktiskt läsa. Nyckeln till Hinsides är en äventyrsbok för 9-12 år, kolla in vad vi tyckte om den här!


Anna LG:
Nyckeln till Hinsides är på många sätt en klassisk bok om parallella världar och vad som händer när gränsen mellan dessa öppnas. Huvudpersonen Linus är en pojke som av olika skäl tidigt fått ta ett stort, alldeles för stort tänker jag, ansvar för sin mamma och syster, även om han knappast verkar reflektera över det själv.

Som vuxen reagerade jag på att det ibland känns lite väl ”tillkrånglat och konstlat” i Hinsides med för många underliga varelser bara för sakens skull. Men min 10-åring tyckte just om detta med att det var en annan och annorlunda värld eftersom ”i andra världar kan liksom allt vara möjligt som inte går att göra för oss och det blir mer spännande med främmande varelser”. Så det är nog med denna utgångspunkt som man får läsa boken.

Det är en väldigt spännande och bitvis lite läskig äventyrsbok, men den innehåller också mycket mer. Tex den viktiga och ständigt aktuella frågan om rätten att gå in i någon annan värld med sina egna värderingar och ideal och anse sig vara förmer än dem som redan bor där. Precis som i verkligheten visar det sig i boken att det oftast inte blir så bra.

Men det absolut finaste i boken är skildringen av Linus starka, kärleksfulla och tålmodiga relation till sin svårt handikappade syster. Som först kan kännas lite hopplös, men där de visar sig att det är Linus som haft rätt hela tiden. Och så fantastiskt för honom när han förstår att hon hela tiden varit med och att hon nu faktiskt längtar efter nästa kapitel i boken han läser för henne så att de får veta vad som händer när de kommer fram till trollens skatt.

Man kan bara se det man tror på – kom ihåg det!!


Karin:
Scenen är alldeles perfekt, sommarlov, ett mystiskt gammalt hus på landet, en försvunnen vetenskapsman, en lite skum granne, ett syskonpar, en mamma upptagen med något annat, frihet att utforska, undersöka…en öppning till en parallell värld. Minnen från oändliga timmar med äventyrsböcker flimrar förbi för mig när jag börjar lyssna på Nyckeln till Hinsides. Men Linus och Linnea är inte riktigt som vanliga äventyrsbokshjältar. Linnea har en förlossningsskada som gör att hon sitter okontaktbar i rullstol, och måste ha hjälp med allt. Och Linus har tagit ett absurt stort ansvar för sin syster. Därför är bland det bästa i den här boken att han får möta henne – hennes friska jag – i den andra världen. Där kan hon prata, gå, springa, och även berätta för Linus hur mycket det verkligen betyder, allt han gör för henne. Det är så att jag börjar gråta, denna oerhört betydelsefulla detalj mitt i äventyret.


Angelica:
Sen jag hörde talas om Nyckeln till Hinsides har jag velat läsa den – jag har en förkärlek för äventyrsböcker för åldern 9-12 år. Narnia är en av mina allra finaste läsupplevelser så den här var självklart att lyssna på. Och den är riktigt bra och riktigt spännande! Karin Alvtegen gör dessutom ett fantastiskt fint jobb med inläsningen. Rekommenderas!


Jill:
​Den här boken var mer fartfylld än jag räknat med. Jag trodde det skulle vara lite mer ​långsamt ​tempo där allt nystas upp vart efter som och under flera delar​, men istället hände​ det ibland att jag var tvungen att läsa eller lyssna om för att inte missa någon viktig detalj.
Jag tycker verkligen ​om ​när böcker som riktar sig mot den här ålderskategorin (9-12) vågar vara lite läskiga​, för det tycker jag att boken stundtals är​. ​Misstänker att det är en knepig balansgång och att det lätt blir antingen lite för skrämmande eller lite för larvigt, och hellre då åt det försnämnda hållet om en får välja.​

Jag gillar också att antagonisten Vilhelm inte är helt tydligt ond för huvudkaraktären Linus, eftersom Vilhelm tycker han gör gott då han anser sig behöva upplysa och informera de obildade.

Tycker du att äventyr och lagom läskiga böcker är trevliga? Gillar du Narnia, Bröderna Lejonhjärta och Mio, min Mio? Har ni plöjt böckerna om Jack av Martin Olczak därhemma? Ja, då är den här perfekt för dig!

Lyssna på ”Nyckeln till Hinsides”

Storytelröster om ”Nyckeln till Hinsides”

Gästblogg: Håkan Karlsson om ”De sammetslena”

Lyssna på ”De sammetslena”

Jag ser mig inte alls som någon författare utan mer som en person som skriver på känsla och lust med målsättningen att det hela tiden ska vara kul att skriva. Det hela började på en utlandssemester 2015 när jag och min fru satt och diskuterade hur det skulle vara att skriva en bok. Jag hade haft en ide under en längre period snurrandes i huvudet så jag antog den utmaning som fanns där framför mig. Första kapitlet skrev jag på en altan på ett ganska sunkigt hotell på Cypern. När jag väl hade kommit igång så rann det bara på och när semestern var slut efter fem veckor så var manuset klart och De Sammetslena hade blivit ett utkast till en eventuell bok.

Det var en ganska overklig känsla att sitta där med 350 sidor bok framför sig och egentligen inte ha en aning om det man skrivit var bra, hade en röd tråd eller bara var trams och osammanhängande smörja. Under hela arbetet med boken så hade jag haft en referensgrupp av personer som jag inte kände och som jag samlat ihop via sociala medier. De hade fått vara med på hela resan med boken och fått möjligheten att tycka och tänka. Vissa saker lyssnade jag på och tog med mig och andra saker lät jag bero. Känslan när jag kommer igång och skriver är på något sätt magisk, den går inte att stoppa, det bara flyter på och mycket av handlingen kommer upp i huvudet där och då. Det är som att jag kommer in i ett stimm och fingrarna och hjärnan arbetar i någon form av symbios. Jag lät publicera De Sammetslena via Visto Förlag där Ulrika Slottner och hennes team hjälpte mig på ett oerhört proffsigt sätt på alla möjliga vis. Dock så gav jag ut boken själv vilket inte gav mig möjligheten att kunna marknadsföra den i någon större utsträckning vilket naturligtvis påverkade möjligheten att visa upp den för marknaden. Jag visste ju också att det finns så oerhört många riktigt bra författare där ute som skriver kriminalromaner och att jag skulle försvinna i det bruset var inget konstigt. Min seger var att ha kunnat skriva en bok, kunnat ge ut den och varje gång jag är på ett bibliotek och ser De Sammetslena stå där i hyllan så blir jag stolt, förbaskat stolt. Målsättningen är ju naturligtvis att låta Robert Jennvik och hans team fortsätta arbeta med nya, tuffa fall framåt och med det sagt att jag arbetar på ytterligare böcker i det som ska bli en serie av action laddade böcker.

Att nu fått ge ut boken som ljudbok är så mycket mäktigare än jag någonsin hade föreställt mig. Att höra Mattias Knave läsa min bok ger mig gåshud varje gång jag lyssnar och det har blivit några gånger. Rösten och inlevelsen i berättandet är ju naturligtvis viktigt och med Mattias har De Sammetslena fått den perfekta uppläsaren, hans röst är som gjord för handlingen och karaktärerna. Här har förlaget Word Audio gjort ett ruggigt bra arbete i att välja uppläsare och sedan är det ju en leverans som heter duga av Mattias. Som ni märker är jag både glad och stolt över att ha fått den här möjligheten att ge ut De Sammetslena som ljudbok och det tycket jag att jag med rätta kan vara…

De Sammetslena är en påhittad historia till hundra procent. Jag har haft som mål att skriva en bok som jag själv skulle vilja läsa, en bok där det händer mycket under kort tid. Målet har också varit att det ska vara en bok som man helst inte släpper i från sig utan att man som läsare hela tiden vill vända blad och se vad som händer. De viktiga för mig var att karaktärerna skulle vara tydliga profiler och att man skulle känna lite extra för Jennvik, Sanna och Zetterström som är de tre som är kärnan i historien. Temat speglar ett fenomen och ett problem som finns i dagens samhälle och det är hur unga tjejer blir behandlade, att det inte är okej att klä som man vill, säga vad man vill eller göra vad man vill utan att hela tiden riskera att  råka illa ut på ett eller annat sätt. De Sammetslena har några starka tjejer som står upp och som visar styrka när det som mest behövs.

Robert Jennvik som är huvudkaraktären i De Sammetslena är en polis som kämpar med övervikten, träningen, kärleken och att hela tiden uppträda korrekt. I grund och botten en ganska vanlig man som egentligen inte gör något väsen av sig. Dock kan man inte förbise att han är en duktig polis som har näsa för att lösa de brott han ställs inför.

Jag hoppas att ni alla ska gilla boken och dras med i det höga tempot som infinner sig redan från start. Trevlig lyssning!

/Håkan Karlsson

Gästblogg: Håkan Karlsson om ”De sammetslena”

Gästblogg: Martin Falkman om sin bok ”Tunneln i slutet av ljuset”

Lyssna på ”Tunneln i slutet av ljuset”

Hur långt kan samhällets hysteriska statusjakt driva en människa? Exakt hur mycket misär orkar du med innan du ger upp? Och vad händer om du fattar ett beslut som förändrar din tillvaro fullständigt?

Tunneln i slutet av ljuset handlar om en man som gett upp hoppet om livet; han hatar omvärlden och ser inga möjligheter till förbättring för sig själv. Så, en natt, hittar han en annons på Internet. Någon vill döda en annan person och är beredd att betala bra för det.

De två ingår kontrakt. Men hur förändras verkligheten när man skrivit på ett kontrakt om sin egen död? Och vad händer om man ångrar sig?

Fasader, illusioner och dolda agendor är tre saker som alltid fascinerat mig och som låg bakom skapandet av min första spänningsroman.

När jag skrev boken led jag själv av svår sömnbrist och panikångest; upplevde att varje natt var ett litet helvete. Så jag började skriva. Efter någon månad insåg jag att det jag skrev kunde göras om till en fiktiv och fullständigt uppskruvad berättelse om hur gränser suddas ut och illusioner och fantasier påverkar våra liv mer än vi tror.

Första utgåvan av Tunneln i slutet av ljuset utkom under 2016, men det känns som att jag levt med berättelsen betydligt längre än så. Därför, när jag nu lyssnar på ljudboksutgåvan, överraskas jag av hur nytt allt känns. Jag lyssnar på varje ord, varje kapitel, med någon slags skräckblandad förtjusning. Det är en helt ny upplevelse.

Själv upptäckte jag ljudboksformatet för ett par år sedan. För mig är uppläsaren lika viktig som själva innehållet. Och därför känns det tryggt att min bok läses upp av Mattias Lindroth, som är både rutinerad, skicklig och ofta anlitad. Han får bli min vägvisare i denna pånyttfödda berättelse.
Så, vem bör lyssna på boken? Det vore enkelt att säga alla – men jag tror inte att det är sanningen.

Du som söker feelgood gör nog bäst i att lyssna på något annat; du som vill ha tillrättalagda deckare likaså. Men du som söker en annorlunda och kreativ berättelse med både humor och avgrundsdjupt mörker – du borde stanna upp och spendera några timmar med att hitta den där tunneln i slutet av ljuset.

/Martin Falkman

Foto: Marcus Lundstedt
Foto: Marcus Lundstedt
Gästblogg: Martin Falkman om sin bok ”Tunneln i slutet av ljuset”

Sleeping Giants – funkar en ljudbok med flera inläsare?

Sleeping Giants är något så ovanligt som en ljudbok med flera inläsare – nästan helt byggd på dialog. Klart vi var tvungna att kolla in!


Jill:
Blev positivt överraskad av att det funkar så bra att det är flera olika inläsare. Det är stundtals ganska så teatraliskt vilket känns som något som skulle kunna dra ner betyget, men jag tror istället att det höjer berättelsen för den här typen av bok och format. Man får nästan lite mer tilltro av det; det känns inte HELT orimligt eller otroligt, vilket alltid är ett gott betyg för mig när det gäller sci-fi. Är oväntat förtjust i upplägget och intervjuformatet!


Jenny Z:
Jag blev väldigt förtjust i den här boken. Känns lite som en radioteater, med flera inläsare, och det passar verkligen texten. Stundtals infann sig en lätt förvirring, en känsla av att ha missat något. Men så bidrar författaren en kort mening och lyckades med den lilla ledtråden ge mig en bredare förståelse för vad som nyss utspelat sig. Jag uppskattar verkligen den typen av berättande, där jag som läsare inte känner mig skriven på näsan. Det är som ett trassligt garnnystan som sakta men säkert nystas upp, och jag gillar att nysta.


Sandra:
Oftast ser jag ljudböcker som en chans att få händerna fria när jag konsumerar böcker. Så att jag kan röra på mig och ibland göra något annat samtidigt. Jag fäster mig sällan vid inläsare och har inget problem med att dra upp böcker på dubbel hastighet.
Men den här boken var något extra. Upplägget, där hela handlingen är berättad genom dialog, är som gjord att lyssna på. Ett perfekt läge att använda olika uppläsare för varje röst. Jag drog inte upp hastigheten alls, utan bara njöt av att lyssna.
Jag gillade att mysteriet sakta nystades upp utan att ge allt för många svar. Men det bästa var de härliga karaktärerna och deras utveckling.


Evelina:
Romanen är, bortsett från några få undantag, uppbyggd som en sammanställning av flera intervjuer som följer en kronologisk ordning. Detta upplägg fungerade enormt bra i ljudboksformat; oavsett vad som hände runt omkring mig lyckades jag ändå nästan alltid följa med i handlingen.

Med ett flertal röstskådespelare får även karaktärerna sina egna, distinkta personligheter. Deras meningsutbyten är snabba och underhållande. Det svåra uppdrag som de får i romanen svetsar de omaka personligheterna samman och man känner sig investerad i deras öden.

Mest medryckande av alla är den icke namngivna, kryptiska mannen som sköter de flesta intervjuer. Han lyckas med kall framtoning, torra kommentarer och sarkasm få in en stor mängd humor i romanen (främst på andras bekostnad).

Sleeping Giants är definitivt den bästa ljudboksupplevelsen jag har haft i år!


Bea:
Sleeping Giants är nog den berättelse som hittills gjort sig absolut bäst i ljudboksformat eftersom den berättas i form av intervjuer, loggar och anteckningar.
Konceptet kan sammanfattas i att delar av en gammal jätterobot hittas på spridda över hela jorden. Var kommer de ifrån och varför är de här? Det är en spännande och rolig bok som jag tror passar även den som inte är superintresserad av av sci-fi.


Angelica:
Jag gillar vanligtvis inte såna här böcker men oj vad jag gillar det här! Uppläsningen gör så mycket, nog den bästa ljudbok jag lyssnat på i år. Jag är inte heller ett så stort fan av serier men kan otroligt nog tänka mig att lyssna på del 2 i det här fallet. Mycket bra!


Sissel:
Den här boken gick direkt upp på min topp 3 ljudböcker! Jag älskar ju verkligen den här sortens sci-fi – när det känns som att det kanske, möjligen skulle kunna hända, hur världen och människorna skulle ha reagerat på en sån här upptäckt. Sen gjorde formatet så mycket också, eftersom det var i intervjuform och med separata skådespelare för alla roller så gjorde det att det kändes så levande! Jag höll på att hoppa ur skinnet vi en viss punkt i berättelsen som jag inte ska skriva ner för jag vill inte spoila för nästa lyssnare… Riktigt, riktigt bra! Har redan börjat lyssna på nästa del “Waking Giants”.

Är du ett fan av böcker som The Martian, World War Z och Seveneves? Lockas du av tanken på en bok helt uppbyggd av dialog? Då är Sleeping giants perfekt för dig!

Lyssna på Sleeping Giants här

Sleeping Giants – funkar en ljudbok med flera inläsare?

Gästblogg: Åke Högman om ”Mord i Mölle” & ”Mölles mörka ljus”

Lyssna på ”Mord i Mölle”

Lyssna på ”Mölles mörka ljus”

Mölle är ett paradis och därför en lämplig plats för något gräsligt. Kontrasterna blir större, hotet tydligare. Många har insett samma sak, fast inte så många vad gäller Mölle. Det tackar jag för eftersom miljön i Mölle och omgivande Kullabygden är fulländat magisk och jag i stort sett får ha den för mig själv, i alla fall i bokform.

Den första boken Mord i Mölle började med att jag hörde mördarens röst. Jag låg i min säng på ett pensionat i tvillingbyn Arild med fönstret öppet ut mot sommarnatten och Kullaberg och hörde ett besynnerligt resonemang inne i mitt huvud.

Vet man hur mördaren talar och tänker så har man kommit en lång bit på väg i en mord- och deckarhistoria. Det är ju uppenbarligen han eller hon som är igångsättaren. Så jag fattade en penna och skrev ner några meningar i en anteckningsbok och lyckades sedan somna.

Jag har roligt när jag skriver. För mig som är journalist och copywriter och därmed skriver på andras uppdrag är det enormt lyxigt att få hitta på alldeles egna personer, miljöer, stämningar utan att någon lägger sig i, jo så småningom lektören, men som Bob har uttryckt det: ”You’re gonna have to serve somebody”.

Det är för övrigt en hel del musikreferenser i Mord i Mölle och Mölles Mörka Ljus, högst troligt för att jag också är musikant (för att nu använda Peps terminologi). Jag skriver låtar och framför dem samt andras, när någon är vänlig nog att släppa upp mig på en scen, vilket faktiskt händer.

Om allt går som det ska, det vill säga att det fortsättningsvis är roligt att skriva, att lektören gör tummen upp och även då förlaget, så kommer nästa år en tredje bok med samma huvudperson som Mord i Mölle och Mölles Mörka Ljus. Johannes Pilgrimsson heter han för övrigt. Faktiskt en rätt trevlig person även om han har lite otur med kärleken. I det finns det ingen motsättning.

Fotograf: Martin Bogren
Fotograf: Martin Bogren

/Åke Högman

Gästblogg: Åke Högman om ”Mord i Mölle” & ”Mölles mörka ljus”