Gästblogg: Aline Gladh om ”Tändstickan”

Storytel Gästblogg

Ett par händer runt en nacke. Händer som pressar ner ett annat liv under vattenytan. Kyla. Någon annanstans – hetta. Läppar som möter hud. En okänd hud. Och överallt, tankar som desperat försöker hitta ett hem. Vad är det som får en människa att agera så som den gör och varför kan en person plötsligt agera oväntat i förhållande till vanliga värderingar och livsval? Hur tar det sig uttryck när de ursprungliga värderingarna inte är vad de borde? Samtidigt som jag är övertygad om att ondska är en reell kraft som finns bland oss, så vill jag ändå tro att de allra flesta handlingar har en orsak bakom sig. Sedan, om de är berättigade eller inte, det är en annan sak.

Tändstickan är en närgången berättelse. En spänningsroman som går in ordentligt i berättelsens olika personer. Gräver i deras inre. Rotar efter svar, samband och förståelse. Fantastiska Maria Lyckow läser upp boken med sådan närvaro och inlevelse, att du som lyssnar kommer ännu närmare konstnären Lo, gängledaren Conny, rektorn Karl och alla de andra som tar sin plats för att göra berättelsen till vad den är.

När jag började skriva Tändstickan var jag på väg upp ur ett mörkt djup, en utmattning. Texten var min räddning och ett sätt att utforska det där mörkret på. Jag som alltid varit snäll, mån om andras välmående och att aldrig göra fel, blev plötsligt arg. Oproportionerligt ilsken och lättretlig, som om någon annan styrde mina val. Det fick mig att undra över hur någon som i grunden inte har en så ljus syn på sitt eget och andras liv skulle förändras under en lika stor, eller större, press som jag varit med om. Skrivandet har varit lika delar terapi som underhållning. Jag skriver nämligen om det som jag själv vill läsa – kriminalgåtor, oväntade vändningar, kulturkrockar och komplicerade relationer.

Varken jag eller mina huvudkaraktärer är färdiga med varandra. Örbyhusserien får sin andra fristående del i fjärde kvartalet 2019. Till skillnad från Tändstickans sensommar utspelar sig bok två under kallaste vintern, med snö både vit och röd…

Tack för att du lyssnar på min bok Tändstickan!

Allt gott, Aline Lilja Gladh

Foto:@kirelline 
Gästblogg: Aline Gladh om ”Tändstickan”

Gästblogg: Mikael Andersson om ”Armlös, benlös men inte hopplös”

För den som inte känner mig kan det vara svårt att förstå. För jag har inte berättat det i så många sammanhang. Jag har under en stor del av mitt liv trott att jag inte kan skriva. I alla fall inte en text som andra människor skulle vara intresserade eller roade av att läsa. Det är knappt jag själv kan ta in att ”Armlös, benlös men inte hopplös” är skriven av mig.

Denna starka övertygelse grundades under min tid i gymnasiet då jag fick ständiga kommentarer från omgivningen om hur dålig jag var på att skriva. Detta var delvis sant men jag hade nog haft mer nytta av en konstruktiv feedback och kanske lite beröm och bekräftelse för att jag ändå försökt.

Min fru Christina sade ofta till mig att jag borde skriva en bok. Till slut hörde jag vad Christina egentligen sade och att hon trodde på mig och min förmåga att skriva boken själv.

Idag är jag så glad att Christina aldrig gav upp på mig. Hon gav mig modet att bryta den felaktiga och begränsande övertygelsen jag levt med i så många år. Jag skrev min bok och upptäckte samtidigt hur kul och stimulerande det är att skriva.

Vad ville jag då förmedla? Ja det är svårt att beskriva kortfattat. Men min ödmjuka önskan var att få dela med mig av det jag aldrig uttryckt tidigare. Upplevelser, känslor och erfarenheter som skakar om och berör läsaren på djupet.

Jag ville ge en personlig och genuin inblick i mina upplevelser och tankar som barn och vuxen. Hur skapas det som driver oss människor framåt? Var hämtar jag kraften, modet och hur finner jag de resurser som krävs för att få leva ett fullt liv?

Det blev en bok med inslag av smärta och sorg, men framför allt ett budskap om hopp och livskraft. Jag är ödmjuk och tacksam för möjligheten jag fått. Samtidigt stolt över vad jag skapat.
Nu hoppas jag att ljudboken skall vara till glädje och inspiration!

/Mikael Andersson

Gästblogg: Mikael Andersson om ”Armlös, benlös men inte hopplös”

Gästblogg: Monica Ullman om ”Så var det då, sa Jonne”

Så var det då, sa Jonne” har en ganska lång förhistoria. På 1950-talet köpte min man och jag ett enkelt sommarhus i närheten av Stockholm. Vi var då i 25-30-årsåldern. Som grannar hade vi familjen Åkerlund som bodde där permanent. Jonne var då cirka 50 år.


Under årens lopp upptäckte vi mer och mer vilken berättartalang Jonne var. Han tyckte det var roligt med åhörare som liksom vi gärna lyssnade och dök då och då upp när vi hade gäster som gillade honom. Jonne hade levt ett innehållsrikt liv och hade ett fantastiskt minne. Men det var på grund av sin egen företagsamhet och utstrålning som han hade träffat så många olika personer av de mest skilda slag, många mycket välkända.


Åren gick och på 1990-talet slog det mig plötsligt: när inte Jonne finns längre kommer ingen av hans historier att finnas längre. Ingen skulle kunna återberätta dem med Jonnes inlevelse och detaljer. Allt skulle vara borta. Kanske någon kom ihåg något ungefär, men inte med Jonnes ordval. Jag frågade honom direkt: kunde jag få spela in ett antal historier på band och skriva ut dem. Jodå, det ville han gärna.


Vi satte igång. Han satt många dagar, många timmar och berättade för mig och min man. År 1994 fanns knappast datorer och internet, så det blev maskinskrivna papper i några pärmar till hans familj och till vår egen. Frågade några förlag, men det ”passade inte i deras sortiment”.


Hösten 1995 avled Jonne, men han hann få sin pärm. Pärmarna blev hos mig stående i en papperskasse, som ett ständigt gnagande, det blev inte mer. Men den 10 juni 2018 läste jag en artikel om ökande efterfrågan på enkla vardagsberättelser, och det slog mig plötsligt: Jag har ju ett 23 år gammalt manus, och nuförtiden finns det företag att anlita för hjälp med utgivning på eget förlag.


// Monica Ullman

Gästblogg: Monica Ullman om ”Så var det då, sa Jonne”

Titlar vi ser fram emot i januari!

Nytt år och nya böcker! Vi ser fram emot ett januari fullt av spännande, dramatiska, gripande och fängslande berättelser. Här är några av de titlar vi ser fram emot:

Varför inte börja året med lite romantisk komedi? Tredje och avslutande delen i böckerna om Betty är här! Hon har ett toppenjobb, allt är underbart – men är det verkligen det? Snart börjar molnen hopa sig på horisonten …

Amanda Knox, den unga studenten som dömdes för mordet på sin rumskamrat. Debatten gick het i media om hon var skyldig eller ej, men hon frikändes till slut. Men hur blev det såhär, och har vi glömt det riktiga offret? En spännande dokumentär för true crime fantasten!

Äntligen kommer del 4 i Jenny Rognebys serie om Leona! Leona utreder ett ökande antal brutala bränder, men upptäcker snart ett mönster – en obehaglig lek som sprids på sociala medier. Samtidigt försöker hon balansera sitt lagliga liv med sina mörkare sidor …

Gröna kullar, gråa hav och dolda familjehemlighter, receptet för en riktigt härlig irländsk relationsroman! Tre kvinnors öden flätas samman av en hemlighet, men det förflutna hinner alltid ikapp – kommer deras liv att klara att när hemligheten ser dagens ljus?

Nytt år nya löften; hör du till en av dem som har lovat att spara mer i år? Här får du lite hjälp på traven! Avanza har skrivit en guide för hur du får kontroll över din ekonomi – allt i lättsmälta avsnitt på ca 30 min!

Har du lyssnat klart på deckarna du hade i din bokhylla över julen och vill börja på något nytt? Frukta icke, det kommer många nya serier under 2019, och här är en att börja med: Kriminalkommissarie Nalle Björnsson är på välförtjänt semester i Spanien när den brutalt avbryts av ett mord. Det är bara det första i en rad och Nalle och hans kollega Vivian börjar utreda ett fall som leder tillbaka i tiden … En spännande deckare med en nypa humor och mycket värme!

Sugen på en riktigt nervkittlande roman att börja året med? Fyra personer färdas på en flod, men de känner inte varandra och de vet inte var de är eller vart de är på väg. Sakta börjar svaren nystas upp, men är det redan för sent? En roman om hemligheter i det förflutna och sökandet efter svar som fångar från första minuten!

Samuel Karlsson gjorde succé i ljudboksformat med serien om Louise Hård och nu kommer han med en ny serie om Jessica Jackson. Hon drömmer om att öppna ett mikrobryggeri på den lilla ön Mörkö, men när en död kropp flyter i land så grusas hennes planer. Snart är hon indragen i en alltmer komplicerad utredning och när en storm isolerar ön så står hon ensam med de allt mörkare sanningarna som tidigare legat begravda på ön …

Hundar, feelgood och hemlig kärlek – känns det igen? Lucy Dillon är tillbaka med en ny bok! Lorna har flyttat tillbaka till Longhampton efter en händelse som splittrade hennes förut så tajta familj. Hon hoppas på att kunna förverkliga sin dröm, men först måste hon lära sig hantera spöken från det förflutna, och framförallt hantera sin hemliga kärlek …

Gillar du böcker med lite mer ockulta teman? Då har du hittat helt rätt, nu i januari släpps nämligen första delen i serien om Anita Bake, vampyrjägare. I Anitas universum har mörkrets varelser fått medborgerliga rättigheter och hon själv jobbar som animator – dvs hon väcker de döda till liv. Men hon jagar även kriminella vampyrer och tar hand om fall som polisen inte klarar av, och när en seriemördare börjar härja i staden är det Anita polisen kontaktar för att hjälpa dem …

Vill du börja året med något riktigt gripande och som garanterat utlovar tårar? ”Det saknas en färg på Dalis palett” är en hjärtskärande berättelse om Anders och den sjuårige Leo som försöker hitta tillbaka till en någorlunda normal vardag efter att mamma Linda har dött. Men det ska visa sig att deras prövningar inte är slut och snart står de inför den svåraste kamp de någonsin utkämpat …

Trevlig lyssning 2019!

Titlar vi ser fram emot i januari!

Gästblogg: Petronella Simonsbacka om ”Nytt liv sökes”

Det är en myt att skrivande är ensamt.  På fotografiet, som togs i somras, sitter jag och Maria Richardsson i trädgården och arbetar, sida vid sida. Jag skriver feelgood, hon ungdomsromaner. Vi är ensamma i vårt arbete och antagna av olika förlag, men delar ändå en gemenskap.

Det sägs att det krävs en by för att uppfostra ett barn. Jag tror att detsamma gäller författare. Byborna behöver inte nödvändigtvis vara lektörer och skrivcoacher, även om det hjälper. Men det krävs extra ögon för att se ett manus svaga sidor. Jag har sällan varit så tacksam som första gången jag fick lektörshjälp på mitt manus ”Nytt liv sökes”. Berättelsen var ursprungligen skriven som ett tävlingsbidrag när förlaget Norske Serier sökte en ny romantisk följetong. Detta var första gången jag skrev en roman och trots all min möda vann jag inte tävlingen. Manuset hamnade i byrålådan, tills jag flera år senare skickade det till en lektör. Att han tyckte mitt manus var ”tråkigt”, var ett fantastiskt omdöme. Det var naturligtvis inte allt han skrev och uppenbarligen inte det mest positiva, men det var vad jag behövde höra. För plötsligt insåg jag vad som fattades och började genast skriva till mannens synvinkel på berättelsen. Sällan har jag haft så roligt och förhoppningsvis kommer även lyssnarna att skratta här och var.

Efter omskrivningen skickade jag manuset till Saga Egmont förlag, blev antagen och fick författardebutera i december 2018. Min dröm blev verklighet för att jag fick höra ett sanningens ord om mitt manus. Så jag har skäl att vara tacksam.

Min debutbok handlar om att ett liv som går sönder och en kvinna som slänger bort allt hon äger, köper en flygbiljett och drar. Någon helt annanstans finns hennes nya liv. Var? Vem vet?

Mitt eget nya liv är fullt av skrivande. Författarnas by är ett trevligt ställe, som välkomnar nya innevånare. Det finns skrivargrupper, bokmässor, antologier, tävlingar och rikligt med goda råd. Kanske är det just för att konkurrensen är så tuff där utanför skrivarbyn som sammanhållningen är så pass god innanför murarna. Varför inte plocka upp pennan och hälsa på?

/Petronella Simonsbacka

Gästblogg: Petronella Simonsbacka om ”Nytt liv sökes”

Gästblogg: B. J. Hermansson

För mig handlar skrivandet om att förmedla, det kan vara en tanke så väl som en känsla, en insikt eller en fråga. Jag vill att den som läser eller lyssnar på mina berättelser ska nås av någonting som får denne att reflektera. För det är kanske det mest fascinerande med ord. Utbytet mellanavsändare och mottagare. Vare sig det handlar om gott eller ont, lycka eller sorg så har orden den stora förmågan att påverka dig.

Och kanske, kanske stannar de kvar.

Kerstin Thorvall och Virginia Woolf var båda två modiga kvinnor som jag på flera sätt inspireras av i mitt skrivande. Båda bröt mot normer och konventioner som samhället, och inte minst könsrollerna, ställde på dem. 

Med mina berättelser vill jag utforska möjligheterna kring att bryta mot det som vissa anser vara tabu. Jag vill uppmuntra läsaren till att göra detsamma.

Att våga vara.

I min debut Lasarus använder jag Bibeln som utgångspunkt.Huvudpersonen i novellen, en medioker man i medelåldern, är fast i en vardag av tristess och leda. Han är fast i någonting utan att förstå varför. Förrän endag. När han plötsligt finner ett elixir. Mannen dricker elixiret och om nätterna förvandlas han hädanefter till kvinna. Han upptäcker både världen och sig själv. Genom nya, spännande äventyr förstår han vad han saknat – och nu låter sig omfamna.

En fri kvinna är en annan av mina berättelser, den handlar om en kvinna i övre medelåldern som tröttnat på att leva efter andras förväntningar. Hon bestämmer sig för att ta sig an älskare. Många älskare. Unga älskare. 

Och hon vägrar be om ursäkt.

Jag vill att varje människa oavsett kön, ålder eller sexuell läggning ska känna till hjärta och själ att han, hon eller hen har rätt till sitt eget jag, sitt eget kön – och rätt till att förverkliga sina drömmar. 

”Att älska och att älskas – utan att be om vare sig ursäkt eller lov.”

DET är vad jag försöker förmedla, kanske allra mest, i och med mitt skrivande.

/ B. J. Hermansson

Gästblogg: B. J. Hermansson

Gästblogg: Ralph Stenbäcker om ”Morden i Sigtuna”

Ta dig till boken!

Tanken på ”Morden i Sigtuna” började ta form i ruffen då jag och min hustru var ute och seglade i skärgården. Vi brukade ibland lägga till i Sandhamn och vandra runt på ön och jag tänkte Skulle inte Sigtuna också kunna vara utgångspunkt för en spänningsroman? Jag har tidigare skrivit psykologisk facklitteratur, men att skriva en deckare var något helt nytt för mig. Som författare av skönlitteratur kan man ta sig större friheter än när man skriver facklitteratur. Tankarna och huvudpersonerna i storyn tog så småningom över och bestämde själva. Det var bara för mig att hänga med. Det var extra spännande och inspirerande att använda Sigtunas historiska miljö som bakgrund, och låta ’vanliga’ människor – varken nersupna, frånskilda eller olyckliga – vara huvudpersoner i dramat.

”Morden i Sigtuna” är en actionpackad deckare som tar sin början i Sigtuna på självaste julafton. En välkänd Sigtunabo har mördats och hängts upp i den gamla slottsruinen. En vecka senare skakas det lilla samhället av en förödande explosion med flera offer. När två vanliga medelålders Sigtunabor, av nyfikenhet börjar nysta i händelserna hade de aldrig kunnat drömma om den fara de skulle försätta sig själva och sina familjer i.

Min förhoppning är att ni kan koppla bort julstressen ett tag med min deckardebut som kommer som ljud- och e-bok nu lagom till julledigheten. Den är inläst av André Christenson som känns som den perfekta berättarrösten och som jag tror kommer lyfta historien ytterligare ett snäpp. Dessutom blev han nyligen nominerad till Storytel Awards, vilket såklart bådar gott för lyssnarupplevelsen!

Önskar alla lyssnare en god jul och avslutar med en goda nyheten att jag i nuläget skriver på uppföljaren som förväntas komma ut under 2019 så med det önskar jag även ett gott nytt år!

/Ralph Stenbäcker, december 2018, med vänliga hälsningar från ett soligt Lagos, Portugal.

Foto: Gia Sand

Gästblogg: Ralph Stenbäcker om ”Morden i Sigtuna”