GÄSTBLOGG: Rolf Rådén om ”Albanens arv”

Ta dig till boken!

Trash-thriller brukar jag använda som epitet till ”Albanens arv”. Men vad menar jag egentligen med detta? Jo, jag skriver om ruffiga miljöer med karaktärer tilltufsade av livet. De överflödiga, de kantstötta, de som tar de sämsta besluten och endast har drömmar kvar att leva för.

För att tonen i boken ska bli den rätta la jag stor vikt vid att miljö och språk ska harmonisera med gestaltningen av mina karaktärer. Därför passar Vindeltrakten bra med sitt vackra landskap och brusande älv i kontrast till norrländska ödegårdar dit vägarna fortfarande är grusade. Dialogen är spänstig med lödigt språk för att spegla mina figurer och driva handlingen framåt.

Jag ser att du tvekar; då ska jag berätta att mina böcker alltid har ett tema och i ”Albanens arv” är det syskonkärlek. Ja, där sken du upp och fick något varmt i blicken. Men om jag säger att i varje god sak finns stråk av svärta. Att syskonkärlek kan vara gnagande självförebråelse, det destruktiva i att tvingas hålla ihop i vått och torrt. Att syskonkärlek kan vara kantad av självmord, denna skuldtyngda styggelse. Tragiskt att det ens ska behöva beskrivas. Ja, livet är inte alltid räkmacka och bubbel.

Och min skrivprocess?

Det jag finner mest intressant är sökandet efter balansen mellan grynhård thriller och balanserad eftertanke, att bygga berättelsen där flödet kommer naturligt med taktfast tempo, försiktigt krydda med svart humor och lägga till en nypa samhällskritik. När jag utöver ren nagelbitande spänning kan föra in ett möte mellan en afghansk flyktingpojke och en samisk jänta, då känns det som om jag bidrar till något viktigt.

Resultatet av min kreativitet blev en thriller om Sigge som tar sin älskade hoj för att ge sig ut på en resa utmed norrlandskusten. Om han vetat att gängskjutningarna i Malmö hade fört våldet ända upp till den slingrande Vindelälven hade han valt en annan väg. Eller som han själv skulle ha beskrivit ”Albanens arv”:

”Från Väddö till Vindeln, det kunde blivit så episkt.”

/Roffe, the Rat

GÄSTBLOGG: Rolf Rådén om ”Albanens arv”

Gästblogg: Pebbles Karlsson Ambrose om ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån”

Mitt terapeutiska skrivande blev en publicerad bok

Jag började mitt skrivande av den här boken som ett terapeutiskt arbete och tänkte mig inte då att boken senare skulle bli publicerad. Jag skrev om svåra saker, om mordet på min pappa och om min första psykos. Jag skrev om min barndom och om min morfar och om livet jag levt. Det hela blev ganska tung läsning fast med ett enkelt språk.

När jag senare gick i terapi började jag läsa böcker av andra som också haft det svårt, och mitt intresse för biografier blev stort. Jag har alltid tyckt om att läsa och jag vet att svaret på många av livets stora frågor finns att hitta på biblioteket eller i bokhandeln. 

Jag insåg snart att det inte fanns så många böcker med självupplevda berättelser om psykossjukdomar. Det fanns vetenskapliga skrifter och läromedel och sådant, men inte mycket skrivet av patienter som jag. Då föddes idén att faktiskt publicera boken, det fanns ett litet hål att fylla där i den stora bokfloden, tänkte jag. 
När boken kom ut blev den väldigt uppskattad, både av personer med en diagnos och deras anhöriga. Men även psykiatrin och socialtjänsten hade ett stort utbyte av min berättelse – och många som jobbar inom vården och omsorgen fortsätter att följa min resa. 

Jag vet inte var psykoser kommer ifrån har jag läst in själv. Det var både roligt och berikande och kändes naturligt i och med att texten så tydligt är min egen.

Jag har tidigare haft en blogg på 1177 Vårdguiden. Texter som senare utmynnande i böckerna Vid vansinnets rand och Vid vansinnets rand 2, där du kan läsa mer om hur det är att leva med en psykossjukdom. 


/Pebbles Karlsson Ambrose

Gästblogg: Pebbles Karlsson Ambrose om ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån”

Gästblogg: ”Den som ger sig in i leken” av Luna Miller

Blir man någonsin för gammal för äventyr? Gunvor Ström är redan i mitten på 60-års åldern när hennes karriär plötsligt tar en drastisk vändning. En framgångsrik karriär som kirurg får ett abrupt slut på grund av darrande händer. Istället kastar hon sin in i en helt ny värld full av utmaningar. 

Privatdetektiv. Vem hade kunnat tro det? Men det visar sig passa både hennes nyfikenhet, skarpa analysförmåga och mod. 

Gunvor får ett fall som sägs vara enkelt. En otrohetsaffär. Men när mannen blir brutalt misshandlad och frun drar tillbaka uppdraget vänds allt upp och ner. 

Gunvors väg korsas av två udda figurer. Först genom bråk. Men snart som allierade. David är ung, arbetslös och hänger mest runt i Fruängens centrum. Elin är blyg och inåtvänd efter att ha spenderat alltför många år i ensamhet på sitt rum, undan föräldrarnas bråk.

Två ungdomar från förorten och en åldrande kvinna gör vad de kan för att smälta in på Stockholms innekrogar. Tillsammans ger de sig ut i Stockholmsnatten för att lösa gåtan och kanske också slippa sina liv för en kort stund. Men någon ser dem. Någon som håller sig osynlig i bakgrunden men bevakar varje steg de tar. 

Det är en berättelse om våld, galenskap, passion och mod. En katt- och råtta-lek på liv och död. När snaran dras åt är det för länge sedan för sent. För den som ger sin in i leken…

Den som ger sin in i leken är en spänningsroman men överraskande vändningar. Den är också en historia om oväntad vänskap. Om stark drivkraft och ovilja att ge upp. Om karaktärer som kastar sig in av hela sitt hjärta men inte alltid är bra på det de gör. Som kämpar och lär sig längs vägen. Som spelar med höga kort och riskerar mer än de förstår. Allt med viljan att göra rätt. Att göra skillnad.

Den som ger sig in i leken är den första boken i serien om Fruängsdeckarna. Den följs av: Och aldrig jag lämnar dig åter. Våren 2019 skriver jag på den tredje delen.   

Jag har alltid haft drömmen att bli författare. Men som ung var jag alltför rastlös. Jag påbörjade skrivprojekt efter skrivprojekt. Men blev aldrig klar. Det var först efter att ha fyllt 50 som jag upplevde lyckan i att verkligen ge sig hän åt en bokidé. Att skriva och sedan tordas ändra. Att rätta och korrigera. Om och om igen. Tills man är nöjd med varje mening.

Tack för att du lyssnar på min bok Den som ger sin in i leken.

Hoppas vi ses igen!

/Luna Miller

Foto: Cornelia C Nornberg
Gästblogg: ”Den som ger sig in i leken” av Luna Miller

Gästblogg: Aline Gladh om ”Tändstickan”

Storytel Gästblogg

Ett par händer runt en nacke. Händer som pressar ner ett annat liv under vattenytan. Kyla. Någon annanstans – hetta. Läppar som möter hud. En okänd hud. Och överallt, tankar som desperat försöker hitta ett hem. Vad är det som får en människa att agera så som den gör och varför kan en person plötsligt agera oväntat i förhållande till vanliga värderingar och livsval? Hur tar det sig uttryck när de ursprungliga värderingarna inte är vad de borde? Samtidigt som jag är övertygad om att ondska är en reell kraft som finns bland oss, så vill jag ändå tro att de allra flesta handlingar har en orsak bakom sig. Sedan, om de är berättigade eller inte, det är en annan sak.

Tändstickan är en närgången berättelse. En spänningsroman som går in ordentligt i berättelsens olika personer. Gräver i deras inre. Rotar efter svar, samband och förståelse. Fantastiska Maria Lyckow läser upp boken med sådan närvaro och inlevelse, att du som lyssnar kommer ännu närmare konstnären Lo, gängledaren Conny, rektorn Karl och alla de andra som tar sin plats för att göra berättelsen till vad den är.

När jag började skriva Tändstickan var jag på väg upp ur ett mörkt djup, en utmattning. Texten var min räddning och ett sätt att utforska det där mörkret på. Jag som alltid varit snäll, mån om andras välmående och att aldrig göra fel, blev plötsligt arg. Oproportionerligt ilsken och lättretlig, som om någon annan styrde mina val. Det fick mig att undra över hur någon som i grunden inte har en så ljus syn på sitt eget och andras liv skulle förändras under en lika stor, eller större, press som jag varit med om. Skrivandet har varit lika delar terapi som underhållning. Jag skriver nämligen om det som jag själv vill läsa – kriminalgåtor, oväntade vändningar, kulturkrockar och komplicerade relationer.

Varken jag eller mina huvudkaraktärer är färdiga med varandra. Örbyhusserien får sin andra fristående del i fjärde kvartalet 2019. Till skillnad från Tändstickans sensommar utspelar sig bok två under kallaste vintern, med snö både vit och röd…

Tack för att du lyssnar på min bok Tändstickan!

Allt gott, Aline Lilja Gladh

Foto:@kirelline 
Gästblogg: Aline Gladh om ”Tändstickan”

Gästblogg: Mikael Andersson om ”Armlös, benlös men inte hopplös”

För den som inte känner mig kan det vara svårt att förstå. För jag har inte berättat det i så många sammanhang. Jag har under en stor del av mitt liv trott att jag inte kan skriva. I alla fall inte en text som andra människor skulle vara intresserade eller roade av att läsa. Det är knappt jag själv kan ta in att ”Armlös, benlös men inte hopplös” är skriven av mig.

Denna starka övertygelse grundades under min tid i gymnasiet då jag fick ständiga kommentarer från omgivningen om hur dålig jag var på att skriva. Detta var delvis sant men jag hade nog haft mer nytta av en konstruktiv feedback och kanske lite beröm och bekräftelse för att jag ändå försökt.

Min fru Christina sade ofta till mig att jag borde skriva en bok. Till slut hörde jag vad Christina egentligen sade och att hon trodde på mig och min förmåga att skriva boken själv.

Idag är jag så glad att Christina aldrig gav upp på mig. Hon gav mig modet att bryta den felaktiga och begränsande övertygelsen jag levt med i så många år. Jag skrev min bok och upptäckte samtidigt hur kul och stimulerande det är att skriva.

Vad ville jag då förmedla? Ja det är svårt att beskriva kortfattat. Men min ödmjuka önskan var att få dela med mig av det jag aldrig uttryckt tidigare. Upplevelser, känslor och erfarenheter som skakar om och berör läsaren på djupet.

Jag ville ge en personlig och genuin inblick i mina upplevelser och tankar som barn och vuxen. Hur skapas det som driver oss människor framåt? Var hämtar jag kraften, modet och hur finner jag de resurser som krävs för att få leva ett fullt liv?

Det blev en bok med inslag av smärta och sorg, men framför allt ett budskap om hopp och livskraft. Jag är ödmjuk och tacksam för möjligheten jag fått. Samtidigt stolt över vad jag skapat.
Nu hoppas jag att ljudboken skall vara till glädje och inspiration!

/Mikael Andersson

Gästblogg: Mikael Andersson om ”Armlös, benlös men inte hopplös”

Gästblogg: Monica Ullman om ”Så var det då, sa Jonne”

Så var det då, sa Jonne” har en ganska lång förhistoria. På 1950-talet köpte min man och jag ett enkelt sommarhus i närheten av Stockholm. Vi var då i 25-30-årsåldern. Som grannar hade vi familjen Åkerlund som bodde där permanent. Jonne var då cirka 50 år.


Under årens lopp upptäckte vi mer och mer vilken berättartalang Jonne var. Han tyckte det var roligt med åhörare som liksom vi gärna lyssnade och dök då och då upp när vi hade gäster som gillade honom. Jonne hade levt ett innehållsrikt liv och hade ett fantastiskt minne. Men det var på grund av sin egen företagsamhet och utstrålning som han hade träffat så många olika personer av de mest skilda slag, många mycket välkända.


Åren gick och på 1990-talet slog det mig plötsligt: när inte Jonne finns längre kommer ingen av hans historier att finnas längre. Ingen skulle kunna återberätta dem med Jonnes inlevelse och detaljer. Allt skulle vara borta. Kanske någon kom ihåg något ungefär, men inte med Jonnes ordval. Jag frågade honom direkt: kunde jag få spela in ett antal historier på band och skriva ut dem. Jodå, det ville han gärna.


Vi satte igång. Han satt många dagar, många timmar och berättade för mig och min man. År 1994 fanns knappast datorer och internet, så det blev maskinskrivna papper i några pärmar till hans familj och till vår egen. Frågade några förlag, men det ”passade inte i deras sortiment”.


Hösten 1995 avled Jonne, men han hann få sin pärm. Pärmarna blev hos mig stående i en papperskasse, som ett ständigt gnagande, det blev inte mer. Men den 10 juni 2018 läste jag en artikel om ökande efterfrågan på enkla vardagsberättelser, och det slog mig plötsligt: Jag har ju ett 23 år gammalt manus, och nuförtiden finns det företag att anlita för hjälp med utgivning på eget förlag.


// Monica Ullman

Gästblogg: Monica Ullman om ”Så var det då, sa Jonne”

Titlar vi ser fram emot i januari!

Nytt år och nya böcker! Vi ser fram emot ett januari fullt av spännande, dramatiska, gripande och fängslande berättelser. Här är några av de titlar vi ser fram emot:

Varför inte börja året med lite romantisk komedi? Tredje och avslutande delen i böckerna om Betty är här! Hon har ett toppenjobb, allt är underbart – men är det verkligen det? Snart börjar molnen hopa sig på horisonten …

Amanda Knox, den unga studenten som dömdes för mordet på sin rumskamrat. Debatten gick het i media om hon var skyldig eller ej, men hon frikändes till slut. Men hur blev det såhär, och har vi glömt det riktiga offret? En spännande dokumentär för true crime fantasten!

Äntligen kommer del 4 i Jenny Rognebys serie om Leona! Leona utreder ett ökande antal brutala bränder, men upptäcker snart ett mönster – en obehaglig lek som sprids på sociala medier. Samtidigt försöker hon balansera sitt lagliga liv med sina mörkare sidor …

Gröna kullar, gråa hav och dolda familjehemlighter, receptet för en riktigt härlig irländsk relationsroman! Tre kvinnors öden flätas samman av en hemlighet, men det förflutna hinner alltid ikapp – kommer deras liv att klara att när hemligheten ser dagens ljus?

Nytt år nya löften; hör du till en av dem som har lovat att spara mer i år? Här får du lite hjälp på traven! Avanza har skrivit en guide för hur du får kontroll över din ekonomi – allt i lättsmälta avsnitt på ca 30 min!

Har du lyssnat klart på deckarna du hade i din bokhylla över julen och vill börja på något nytt? Frukta icke, det kommer många nya serier under 2019, och här är en att börja med: Kriminalkommissarie Nalle Björnsson är på välförtjänt semester i Spanien när den brutalt avbryts av ett mord. Det är bara det första i en rad och Nalle och hans kollega Vivian börjar utreda ett fall som leder tillbaka i tiden … En spännande deckare med en nypa humor och mycket värme!

Sugen på en riktigt nervkittlande roman att börja året med? Fyra personer färdas på en flod, men de känner inte varandra och de vet inte var de är eller vart de är på väg. Sakta börjar svaren nystas upp, men är det redan för sent? En roman om hemligheter i det förflutna och sökandet efter svar som fångar från första minuten!

Samuel Karlsson gjorde succé i ljudboksformat med serien om Louise Hård och nu kommer han med en ny serie om Jessica Jackson. Hon drömmer om att öppna ett mikrobryggeri på den lilla ön Mörkö, men när en död kropp flyter i land så grusas hennes planer. Snart är hon indragen i en alltmer komplicerad utredning och när en storm isolerar ön så står hon ensam med de allt mörkare sanningarna som tidigare legat begravda på ön …

Hundar, feelgood och hemlig kärlek – känns det igen? Lucy Dillon är tillbaka med en ny bok! Lorna har flyttat tillbaka till Longhampton efter en händelse som splittrade hennes förut så tajta familj. Hon hoppas på att kunna förverkliga sin dröm, men först måste hon lära sig hantera spöken från det förflutna, och framförallt hantera sin hemliga kärlek …

Gillar du böcker med lite mer ockulta teman? Då har du hittat helt rätt, nu i januari släpps nämligen första delen i serien om Anita Bake, vampyrjägare. I Anitas universum har mörkrets varelser fått medborgerliga rättigheter och hon själv jobbar som animator – dvs hon väcker de döda till liv. Men hon jagar även kriminella vampyrer och tar hand om fall som polisen inte klarar av, och när en seriemördare börjar härja i staden är det Anita polisen kontaktar för att hjälpa dem …

Vill du börja året med något riktigt gripande och som garanterat utlovar tårar? ”Det saknas en färg på Dalis palett” är en hjärtskärande berättelse om Anders och den sjuårige Leo som försöker hitta tillbaka till en någorlunda normal vardag efter att mamma Linda har dött. Men det ska visa sig att deras prövningar inte är slut och snart står de inför den svåraste kamp de någonsin utkämpat …

Trevlig lyssning 2019!

Titlar vi ser fram emot i januari!