5 vanligaste sysselsättningarna när man lyssnar på en ljudbok

Våren har kommit till huvudstaden och det känns som hela staden har vaknat till liv och fått vittring på sommaren. Ljudboken har förut ofta förknippats med vila, avkoppling och ledighet och sommaren har normalt varit“ Storytels“ mest hektiska tid eftersom många har lyssnat på sina ljudböcker under sin sommarledighet.

Under året har vi börja märka en stor skillnad i när man lyssnar och vad man gör samtidigt som man lyssnar på ljudbok, det märks tydligt att många har tagit med sig ljudboken från sin ledighet in i vardagen.

Vi fick detta bekräftat i den undersökning vi gjorde i Februari 2011 då vi bland annat frågade vad man gör samtidigt som man lyssnar. Rangordningen blev:

1 Motionerar/promenerar

2 Arbete/pyssel

3 Vilar/somnar

4 Pendlar/reser

5 Kör bil

6 Annat

Vi på Storytel gillar ljudböcker och ser det som vår livsuppgift att göra det enkelt, smidigt och prisvärt för alla att njuta av att lyssna på ljudböcker! V vi det är fantastiskt kul att så många har fått upp ögonen för alla olika tillfällen man kan njuta av en ljudbok i sin vardag!

På vår“ Facebook sida“ frågar vi ibland vad du gör samtidigt när du lyssnar och ett vanligt svar är just motionera. Vi höra att många går eller springer en extra runda bara för boken är så spännande och det känns kul att få vara med att bidra till folkhälsan!

Med detta önskar vi Trevlig Valborg!

Psst! Imorgon har vi exklusivt släpp av Barkhes döttrar av Bodil Mårtensson!

5 vanligaste sysselsättningarna när man lyssnar på en ljudbok

Lunch med Sofie Sarenbrant

Jonas och Maria“ hade möjligheten att träffa Sofie Sarenbrant för att äta lunch och ställa frågor om hennes böcker Vecka 36 och Istället för dig.

Innan vår lunch bad vi“ våra vänner på Facebook“ om hjälp att skriva frågor som vi kunde ställa till Sofie. Svaren kommer här, tolkade av Storytel.

Britt-Marie Hedman-Danielsson frågar:

Vad fick henne att välja gravida kvinnor i grunden. Var kom tanken ifrån?

Sofie berättar att hon spenderade tid i sina föräldrars hus i Brantevik, när hon var gravid med sitt första barn. När hon vandrade runt i omgivningarna började hon fundera på saker som kunde hända och framförallt det värsta som kunde hända en gravid kvinna. Hon använde sina egna tankar och rädslor som inspiration för historien och då föll det sig naturligt att det skulle handla om gravida kvinnor.

Anna-Lina Kvarnsmyr frågar:

Hur mycket kommer från hennes eget liv och egna erfarenheter?

Som svaret ovan beskriver så är Vecka 36 inspirerad av Sofies egna rädslor och läskiga fantasier om vad som kan hända en gravid kvinna.

Hon berättade vidare att karaktärer och platser är inspirerade av personer och platser som hon känner till, till exempel är den ena sommarstugan i berättelsen hennes föräldrars hus. Men historien som sådan är påhittad.

Lyssnar hon själv på ljudböcker?

Förutom att lyssna på en Pippi-bok så har det mest blivit delar av böcker. Hon lägger sin tid på att skriva sina egna böcker.

Storytel tipsar Sofie om de olika situationer som våra lyssnare befinner sig i när de njuter av ljudböcker och hon blir nyfiken på att prova när hon är ute och löptränar.
Har hon likt Läckberg en kommersiell baktanke med sitt temaval?

Det korta svaret på den frågan är: Nej.

Det lite längre svaret blir:

Sofie fokuserar på att skriva en historia som hon har gått och funderat på, något hon verkligen brinner för att få berätta oavsett om den kommersiellt taktisk.
Har (ska) boken släppts på andra språk?

Ja, båda böckerna ska släppas i Italien!

Vecka 36 ska också släppas i Ryssland, Tyskland och Danmark.
Råd till dem med författardrömmar?

Det första spontana rådet är det hon själv har fått höra från förläggare: ?Skriv inte deckare!? Det är en svår marknad att slå sig in på.

Man ska känna för sin historia till hundra procent, tänk igenom noga!

Skriv bara! Redigera texten kan man göra senare, det är bättre att få ner sina tankar på papper. Skriv ett kapitel längre fram om det är det du får inspiration för just nu, det går alltid att fylla i luckorna senare.

Sofie berättar att hennes mål var att bli publicerad av ett förlag, men poängterar också att det finns andra bra alternativ idag. Om man har en historia att berätta och vill se den i tryck så finns tex Vulkan.

Anna-Lina och Linda Karlsson undrar:
Blir det någon fortsättning? Vad kommer nästa bok att handla om?
Bok nummer två har just kommit ut i handeln och heter ?I stället för dig?. Det kommer att dröja lite innan den kommer som ljudbok.

När vi ber Sofie beskriva handlingen säger hon:
?Första boken slutar på ett sätt som kräver en fortsättning. Andra boken utspelar sig under påskhelgen, 16 år senare, och handlar om att lösa det mysterium som ännu ingen lyckats klara upp.?

Mer än så vill Sofie inte avslöja eftersom det skulle förstöra upplevelsen av den första boken.

Hon berättar sedan att hon skriver på ytterligare en bok, som dock inte kommer att ha något med de två första att göra, Branteviks-historien är därmed avslutad.

Vi passade också på att ställa en del egna frågor och fick veta att Sofie skriver sina böcker hemma, men gör en del researchresor vid behov.

Den första boken, Vecka 36, skrev hon under lediga stunder och den tog några år att skriva. Förutsättningarna för bok nummer två såg lite annorlunda ut för då kunde hon fokusera mer och fick ihop ett första utkast på några månader. Starkt jobbat tycker vi!

Vi undrade om Sofie har några författarförebilder och hon nämner Liza Marklund och Mari Jungstedt. Båda har en journalistisk bakgrund, precis som Sofie. De skriver tydligt och drivande vilket gör att det är lätt att komma in i böckerna och följa handlingen, något hon själv eftersträvar.

Sofie berättar att Mari Jungstedt tog sig tid att läsa igenom manuset till Vecka 36 och kom med mycket bra feedback. På detta sätt inspirerar Marie Sofie inte bara i stilen att skriva utan att vara en bra förebild för andra författare.

Om du veta mer om Sofie och följa hennes vardag och arbete så rekommenderar vi hennes blogg:
http://www.magstarkt.se

Lunch med Sofie Sarenbrant

Intervju med författaren Dan Buthler

Här följer Jonas Tellanders tolkning av Dan Buthlers svar på frågor från Storytels lyssnare:

  • Charlotte Kjaer:“ Hm… vet faktiskt inte mer än att du kan framföra att jag tycker de är de mest lysande författarna i modern tid! WOW säger jag! — Jonas: Dan blev mycket smickrad när han läste det här och tog av sig glasögonen och torkade sina ögon.
  • Camilla:“ Var de hittar alla sexfantasier någonstans 😉 de är verkligen vulgära i böckerna haha! — Jonas: Dan förklarade att“ Silverbielkes“ sexuella eskapader är en slags mental kontrollmekanism som krävs för att han inte ska begå fler och värre våldsbrott.
  • Camilla Söderbäck-Özer: När kommer Silverbjälke tillbaka. Just nu vaxat inJordens väktare. DB & DÖ just nu bästa författar duon på länge. — Jonas: Enligt Dan har de ännu inte börjat skriva på nästa Silverbielke och den kommer under inga omständigheter att hinna släppas under 2011, tyvärr. Det kommer dock (minst) en uppföljare till Grannen.
  • Britt-Marie Hedman-Danielsson: Hur många gånger har han fått frågor angående sitt efternamn? Frågan om han jobbat som Buthler (dock felstavat :)) Låter som ett taget namn… 🙂 — Jonas: Dan har fått frågan om sitt efternamn exakt 34’000 gånger i och med Britt-Maries fråga. Han utlyser nu en tävling för den som kan komma på ett nytt servitörsskämt om hans efternamn.
  • Maria Sääw: Jag vill veta hur en normal arbetsdag ser ut, hur han gör när han skriver, var han sitter och så. Och hur han gör när han börjar på en bok, hur han lägger upp arbetet. — Jonas: Dan berättade att det är Dag (Öhrlund) som skriver böckerna. All research och strukturen på böckerna inklusive alla händelser som för handlingen framåt i kapitlen skapar de gemensamt, sen kryper Dag in i sin skrivarlya och sätter ord på storyn. Dag skickar sen över cirka 50 sidor åt gången som Dan läser igenom och de diskuterar.
  • Barbro Jonsson: När kommer tredje boken om Silverbielke? Kan inte släppa En vanlig man och Grannen. Vill ha fortsättning. Har svårt att lyssna på andra för jag bara väntat å väntar — Jonas: Se svar på Camilla Söderbäck-Özers fråga ovan. Silverbielke är populär på många sätt…
  • “ Majken Sundborg har 3 frågor: 1) Har det hänt att du å Dag har hälsningspresenterat er med: GodDag å GodDan? 🙂 — Jonas: En gång per dag. 2) Har du å Dag jämfört era personliga inre bilder av herr Silfverbielkes utseende/finns det någon på jorden vandrande dubbelgångare, alltså vad gäller det yttre? — Jonas: Dan berättade att de hade ganska olika bilder av honom, Dags inre bild av Silverbielkes yttre var en mer tvålfager kille medans Dan’s Silverbielke personia var mer av en Persbrandt-typ. 3) Har ni vid något tillfälle berört möjligheten att låta någon av era romanfigurer ”träffa” en annan litterär figur i ett kommande alster? — Nej
  • Helen Lundh:“ Fråga honom när han vill äta lunch med mig ;))) — Jonas: Du kommer få din chans att vinna en date med Dag och Dan, vi återkommer i ämnet under året…
  • Mats Nydesjö: Hur jobbar dom två, Öhrlund och Buthler, ihop. Skriver båda? Hur skriver dom? Vart annat kapitel? Hur mycket har dom kokat ihop på förhand och hur mycket utvecklas allt eftersom skrivandet tar fart? — Jonas: se Dans svar på Maria Sääw’s fråga ovan. Väldigt litet utvecklas eftersom skrivandet ”tar fart”, nästan allt är bestämt på förhand.
  • Zenita Strindlund Norberg: Grannen var gastkramande, äcklig , vidrig mmm men HUR kommer man på den verdervärdiga människan silverskijöld ???? Hur gör man sån research ?? — Jonas: Även om inte Silverbielke är en karbonkopia på en verklig människa så menar Dan att det i samhället finns många psykopater som gestaltar ett liknande maktbeteende, inte sällan handlar det om ledande personer med inflytande över många människor. För information om hur Dag och Dan gör research, ta en“ titt på deras blogginlägg!
Intervju med författaren Dan Buthler

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Vi har ju berättat tidigare att vi inte är så många på“ Storytel“ som driver den dagliga verksamheten. Detta är naturligtvis både kul och utmanande, men ibland kör det ihop sig lite.

I veckan hade vår VD Joans möjligheten att äta lunch med författaren Dan Buthler, ena halvan av Buthler & Öhrlund, för att bland annat prata om deras nya bok“ Jordens väktare. Men Jonas hade också möjligheten att ställa frågor från er lyssnare som ni hade ställt på vår“ Facebooks-sida. “ Vi annonserade att svaren skulle komma som ett blogginlägg idag.

Så nu har vi kommit till den tidpunkt då vi måste be om ursäkt för att vi tog oss vatten över huvudet! På grund av allt som händer med arbetet att förnya och förbättra tjänsten så har vi helt enkelt inte lyckats sammanställa svaren under dagen.

Istället vill vi erbjuda den sista delen av Buthler & Öhrlunds smyglansering av sin blogg och återkommer nästa vecka med svaren på era frågor!

Bilden ovan är Stefan Sauk som läser in Jordens väktare!

Ha det gott och vi önskar mycket nöje med ljudböcker!

Katapultbana 3

Visst blir man nyfiken? Såg en skylt som pekade mot den när vi var på researchbesök på en anläggning för att lära oss mer om att spränga saker i luften. Vi fick tyvärr inte fotografera, vi ville nog båda ha den bilden. Naturligtvis var vi tvungna att fråga den vänlige mannen om vad en katapultbana är, men han flinade lite hemlighetsfullt.

Vi hade just kommit till en statlig anläggning som har kilometervis av stängsel med obligatorisk taggtråd. Vår värd skojar om att det vore bättre om taggtråden lutade inåt, vilket antyder att det krävs en ganska speciell läggning för att arbeta på stället.

Efter att ha fått en otäck, flera timmar lång, lektion i hur man med ganska enkla medel kan tillverka bomber och andra synnerligen skadliga manicker, fick då svaret. Katapultbanan används för diverse hemliga tester och utvärderingar av vapen. Men de anställda hade även en liten inofficiell tävling som gick ut på att se hur långt de kunde skicka motorblocket från en Volvo 740 med hjälp av sprängmedel. Kanske var det där med taggtråden inte bara ett skämt?.

Kumlaanstalten, så skönt att åka hem

Klyschan om skilda världar passar så brutalt bra. Den smutsgula muren är sju meter hög. Sju meter låter kanske inte så farligt, men stavhoppsfenomenet Sergej Bubka tog sig ibland över sex meter, med ansats, stav och bra spikskor. På insidan fungerar det effektivt som ett slut på världen.

Det kan uppenbarligen inte vara bra för själen att vara inlåst tillsammans med andra som, precis som andra däggdjur, reagerar med aggression på att vara fångade. Så hur ska vi hantera människor som inte kan/vill leva efter reglerna i samhället? Att sätta dem på ett ställe som Kumla är ju bara att skjuta problemet framför sig, vi förstår att det är nästan självklart att de som kommer ut så ofta begår nya brott. Se där, ett ämne att ge ett nobelpris till lösningen på.

Återigen fick vi lära oss att det vi ?vet? inte stämmer med verkligheten. Våra föreställningar om intagna som duschar och slåss i sterila, kaklade rum, visade sig vara gruvligt omoderna. Istället har alla egen toalett och dusch, ganska mycket som känslan i en korridor för studenter.

Området som anstalten huserar på är enormt med mängder av byggnader och flera stora öppna områden med bland annat en normalstor fotbollsplan. Vår ganska självklara fråga om vad som händer om en helikopter skulle landa för en fritagning besvarades med det ganska underbara ?det råder flygförbud över området?.

En annan bisarr detalj var rastgården helt inklädd i korrugerad plåt, för att de som har den högsta säkerhetsklassen skulle kunna komma ?ut? och spela lite basket.

Vi fick se snickeriverkstaden där de intagna måste jobba och den beskrevs med inte så lite stolthet som en av Sveriges mest lönsamma. Åtminstone fann vi en fantastisk ironi i att Kumla har monopol på att tillverka inredning till svenska anstalter. Så när det är upplopp i Tidaholm får fångarna på Kumla mer jobb.

Vilket ansvar har vi för det vi skriver?

Vi har ofta funderat över om det finns en risk att vi kan riskera att ge dåliga idéer till fel människor. Det sägs ju å andra sidan att upplägget bakom 11:e september-attackerna använts i minst tre böcker före det gjordes i verkligheten.

I kommande ?Jordens väktare? använder vi oss av väldigt enkla metoder för att ställa till med stor förödelse. Utan att föregå handlingen för mycket kan vi avslöja att vi tänkte i termer av ?Claes Ohlsson-terrorism?, det vill säga verktyg som är ganska enkla och billiga att komma över och använda. Givetvis är vi inte så tydliga med exakt hur man skulle kunna gå tillväga, men ändå. Vad tror ni som läser detta? Är det risk att vi sätter griller i huvudet på någon störd typ eller är det tvärtom så att det kan vara bra att peka på hur sårbart vårt samhälle kan vara för attacker?

Ljudbok, en annan sorts ?läsning?

Av någon anledning har vi haft mer framgång med våra ljudböcker än med de tryckta. Som vanligt försöker vi begripa varför det är så och som vanligt får vi aldrig hela svaret 😉

Vad vi vet är att en stor anledning är att Stefan Sauk läst tre av våra böcker. Glädjande nog är han tillbaka till kommande ?Jordens väktare? som släpps den 12 april. Det verkar som det finns två olika skolor“ av hur en bok ska läsas in. Tomas Bolme (mord.net) och Magnus Roosmann (Ares tecken) läser mer ?återhållsamt? vilket verkar ha sin publik, medan Stefan ställer till med en liten privat föreställning i denextremt lilla och helt ljudisolerade studion. Detär en märklig känsla att se honom utan att höra vad han säger. Som tur är kan ni ju det, vi är väldigt glada och stolta över att ha en så begåvad ?medberättare? Tillsammans blev vi till exempel nominerade till det första ljudbokspriset, Iris-priset, för hans uppläsning av ?En nästan vanlig man?. Snart har vi nöjet att bjuda på nästa föreställning.

Det blir inte alltid som man tänkt sig!