Konsten att spela in en ljudbok i källaren

Häromdagen träffade jag Daniel Åberg, författare till boken ”Vi har redan sagt hej då”. Daniel berättade hur han hade läst in sin bok som ljudbok och jag tyckte det var en så bra och speciell historia att jag bad honom skriva ett inlägg så att alla kunde få läsa.


Daniel Åberg om svårigheten med att läsa in en ljudbok i källaren när grannarna spolar i toaletten, och mycket annat:

Min andra roman ”Vi har redan sagt hej då” var ett egenutgivningsexperiment. Efter att ha skrivit klart romanen struntade jag i att skicka den till något förlag.“ Jag redigerade, såg till att boken blev tryckt, skapade e-boksfiler, marknadsförde samt sålde romanen på egen hand. Syftet var att se hur långt – eller kort – det var möjligt att nå som egenutgivare när teknikutvecklingen gjort produktionen så mycket enklare.

Det innebar även att jag bestämde mig för att göra en ljudbok i egen regi.

Det var den i särklass största utmaningen. Att skapa filer för att trycka en fysisk bok är inte svårt rent konkret. Men en ljudbok som låter bra? Kräver inte det studio, dyr inspelningsutrustning, ljudtekniker och producent, samt helst även en namnkunnig skådespelare? Många hävdar det. I en artikel i branschtidningen Svensk Bokhandel stod för några år sedan att en ljudbok ofta kostar 250000 kronor att producera.

Jag bestämde mig för att lägga ribban på en hundradel av det – 2500 kronor fick kalaset gå på.

Jag började med att ”bygga” en studio av vårt källarförråd. Som ljuddämpning täckte jag väggar och kartongstaplar med mattor och fäste en skumgummimadrass på insidan av hönsnätsdörren. Utrymmet som blev kvar, med cirka en halv kvadratmeter golvutrymme, blev min inspelningsplats. Jag köpte en diktafon modell bättre samt en extern mikrofon, och satte igång att läsa in.

Det var rätt mysigt att stå där tidiga morgnar och sena kvällar och hålla låda. Som tur var bodde vi i ett hyreshus med bara åtta lägenheter, så springet i källaren blev begränsat, bara två gånger dök grannar upp och undrade vad i allsin dar jag sysslade med. Värre var att husets avloppsrör passerade förrådet, så varje gång någon spolade i toaletten eller duschade var jag tvungen att pausa inspelningen och låta vattnet porla färdigt. När jag var klar hade jag drygt tio timmar inspelat material inklusive omtagningar och toatystnader.

Genom hela mitt projekt hade jag försökt att bara arbeta med gratisprogram med öppen källkod, så jag valde att redigera filerna i programmet Audacity. Det var ärligt talat ett riktigt hästjobb, programmet var visserligen smidigt men jag blev besatt av att inte ett misstag fick höras, jag putsade, slipade och filade tills jag var redo att kasta datorn i golvet av frustration.

Men till sist, otaliga redigeringssessioner och fem timmar och fyrtio minuter färdig ljudboksfil senare, var jag i augusti 2010 klar. Ljudboksversionen av ”Vi har redan sagt hej då” var redo.

Lyckades jag? Det är det nog bäst om andra avgör. Jag är ingen skådespelare, men jag känner min roman och vill gärna inbilla mig att det skänker en nervig ådra till slutresultatet. Dessutom hade jag författarens privilegium att på några ställen avvika från stigen och göra smärre ändringar så att det passade det upplästa mediet bättre.

Och det var – med lite distans – ett riktigt roligt arbete.

Men var det så himla roligt att jag gör det igen? Min debutroman ”Dannyboy & kärleken” från 2005 finns inte som ljudbok, varför har jag inte tagit mig an den?

I grunden handlar det så klart om tid. När jag säger att min ljudbok kostade mindre än 2500 kronor att spela in har jag inte räknat in någon lönekostnad. Jag skulle gissa att jag lade ner 60 arbetstimmar, vilket drar upp totalkostnaden till cirka 15000 kronor inklusive skatter och sociala avgifter baserat på en normalt dålig kulturarbetarlön.

Är jag villig att lägga de timmarna igen? Jag hoppas det. Vilket år som helst ska det bli av.

Daniel Åberg

Lyssna på ”Vi har redan sagt hej då” här

 

 

 

 

 

Konsten att spela in en ljudbok i källaren

En reaktion på ”Konsten att spela in en ljudbok i källaren

  1. […] Jag fick en förfrågan från Storytel förra veckan att skriva om hur det gick till när jag spelade in min ljudbok i min egen källare. Jag har ju bloggat en del om det här i spalterna redan, men det är ju alltid roligt att få breda ut sig även på andra ställen. I dag är min text publicerad i Storytels blogg. […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s