Riktig må-bra lyssning

Recension av: Flakmopedisten
Författare och uppläsare: Lasse Berghagen

Apropå författare som läser sina egna böcker så har jag precis avslutat Lasse Berghagens bok Flakmopedisten.

Boken är uppdelad i två delar och utspelar sig till större delen i Svärdsjö, Dalarna.
Den första halvan handlar om Lasses sommarlov i Svärdsjö under sin uppväxt. Han berättar diverse skrönor som familjen upplevt i sommarstugan.“ Alltifrån hur pappan ramlar i vattnet när de ska fiska, till hur Lasse själv är på auktion och lyckas lura en av busarna i byn till att köpa en skruvmejsel för hutlösa pengar.

Den andra delen av boken handlar om Herbert “”Hubbe“” Åkesson, en man som Lasse lärt känna under sitt vuxna liv och som också hör hemma i Dalarna. De bastar tillsammans och Hubbe berättar om en minisemester han gjort på sin flakmoped, hur han träffar The Mopstars och därifrån påbörjar en vild resa värdig en flakmopedist.

Berättelserna i boken är underhållande, jag skrattar nästan högt vid några tillfällen och känner lite sorg i hjärtat vid andra.
Lasse bjuder på sig själv och människorna runt omkring honom och man kan inte låta bli att tycka lite extra om Lasses mormor som bjuder på ett och annat klokt ord. Pappan i berättelsen är också en som står för flera dråpliga grejer.

Jag blev glatt överraskad av boken, och tycker den är riktigt mysig. Inte mindre mysigt blir det när Lasse själv är uppläsare. Själv är jag inget större fan av riktig stockholmska så jag stör mig emellanåt på alla eeee:n, men tycker att det är riktigt underhållande när Lasse ger sig på att prata dalmål och göteborgska. Kanske inte för att det är dåligt, utan snarare för att det är ovant. Samtidigt gör han det med en otrolig inlevelse så att man blir full i skratt bara därför.

Vissa sidospår finns i boken som jag inte tycker tjänar något till, de behövs inte. De känns mer som utfyllnad och tillför inte direkt något till berättelsen.
Även fast boken kanske inte är något mästerverk så bjuder den som sagt på några skratt. Hela tiden när Lasse läser hör jag låten “”En kväll i juni“” i bakhuvudet. (Jag visste förövrigt inte att låten hette “”En kväll i juni“” förrän nu, anledningen är för att det enda jag kan från låten är “”Han tog av sig sin kavaj, sparka av sig båda skorna, och så spottade han ut snuset, sa Min sköna får jag lov“”.)

Vill man ha lyssna på en feel-good bok i höstrusket skulle jag verkligen rekommendera denna. Boken är full av skrönor, men det bästa av allt är nog att allt skulle kunna vara sant! Den är inte svårsmält och inte speciellt lång heller, totalt 6 timmar och 10 minuter. Och det kan man väl ändå lägga på att höra om en riktig Flakmopedist.

Riktig må-bra lyssning

Alfons pappa läser in bok för Storytel

Idag släpper vi thrillern Skuggans spel, en actionfylld deckare som utspelar sig i slumrande Mariefred. Boken är inläst av Henrik Norman och Skuggans spel är den första ljudboken han har läst in (men långt ifrån sista hoppas vi). Vi tycker att Henrik har gjort ett suveränt jobb och tog chansen att ställa några frågor till honom.

Hur var det att läsa in en ljudbok för första gången? Nervöst, roligt, jobbigt, svårt? Drömde du om boken på nätterna?
Jag hade läst in en lärobok med inslag av skönlitterär text tidigare men det här var min första regelrätta roman och det var väldigt roligt att“ få läsa in den! Det krävs ett annat slags flyt i inläsningen av en genomgående berättelse som är spännande att försöka hitta. Att, som i det här fallet, klämma in 375 sidor på fjorton dagar är dock inget jag tänker försöka upprepa. Färre antal sidor per dag är klart att föredra. Och den lille ljudteknikern i mig, som lyssnar efter smackljud och annat och distraherar berättandet, honom kommer jag fortsättningsvis att försöka lämna utanför speakerbåset.

Jag drömde inte om boken på nätterna men den upptog onekligen större delen av min vakna tid under en intensiv period och då tedde sig verkligheten utanför rätt perifer…

Hade du några speciella tankar om hur du skulle läsa?
Jag tror jag hade en rätt klar bild av hur jag skulle läsa: att lägga något band på lusten att gestalta olika karaktärer, så att det inte ställer sig i vägen för berättelsen, och samtidigt försöka ge dialogen en lätt färgning, så att det inte blir för torrt.

Vad tyckte du om boken?
Jag tyckte mycket om Lars bok. Han har en förmåga att tydliggöra varje karaktär, som jag verkligen uppskattar, och för dessutom fram en rad starka och intressanta kvinnor bland alla män i kriminallitteraturen.

Lyssnar du själv på ljudböcker? Har du någon favoritinläsare i så fall?
Som svar på frågan om jag lyssnar på ljudböcker måste jag ärligen säga, att fram till nu har jag bara lyssnat på mig själv… Det hänger nog mycket samman med att jag älskar att läsa, att ha texten framför ögonen. När sedan det här dök upp, avstod jag aktivt från att lyssna på någon inläsning eftersom jag inte ville skapa mig en bild av hur man läser in ljudböcker. Men nu när jag läst in en själv, så har nyfikenheten väckts, och jag kommer nog därför snart att också kunna räkna mig som lyssnare.

Vad gör du när du inte läser in ljudböcker?
Jag arbetar som skådespelare och gör mycket röstjobb, just nu spelar jag till exempel in som berättare för en kommande programserie på SVT. Emellanåt syns jag också i bild på TV och film och så står jag på scen naturligtvis, senast som Alfons pappa i en familjeföreställning på Intiman i Stockholm. Vilken nästa pjäs blir är inte riktigt klart men jag har precis varit på audition för en som jag hoppas mycket på!

Lyssna på Skuggans spel här!

Alfons pappa läser in bok för Storytel

Storytels lyssnare tipsar om författarinläsningar

Hur skulle det vara att lyssna på Zlatan läsa Zlatan? Och hur skulle det kännas att lyssna på en bok av Herman Lindqvist som inte“ läses av Herman Lindqvist? Ochen bok av Håkan Nesser inläst av någon annan än Håkan Nesser själv “… ja det vågar vi inte ens tänka på.

Ibland fungerar det perfekt när en författare läser sin egen bok. Andra gånger passar det mindre bra. Häromdagen frågade vi våra“ lyssnare
vilka författare som är de bästa ljudboksinläsarna. Svaren var entydiga: Håkan Nesser och Åsa Larsson. Ingen tvekan!

Men flera andra tips kom också in, här kommer dom, med underbara recensioner från Storytels lyssnare:

Rikitikitavi av Rikard Wolff

”Helt underbar! En underhållande, humoristisk bok med självinsikt, självironi och ett allvarsamt budskap. Sen är det helt fantastiskt att höra Rikard läsa själv med sin mörka, djupa och samtidigt mjuka röst och sen härligt med inslagen av hans egen musik. Bästa boken jag läst/hört på länge!”

 

 

Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer

”Den här boken hade både humor och allvar, när hon pratar om sin son som har ADHD, då är det öppet och ärligt. Hon har många poäng i det hon ”säger” och man känner igen sig. Jag har boken men valde att lyssna på den och det var bra för hennes värmländska är fantastisk.”

 

 

Jag vägrar dö nyfiken av Babben Larsson

”BABBEN LARSSON JAG ÄLSKAR DIG. Du får mig att skratta -alltid- och när jag skrattar får mina skrattendorfiner sån kraft att De jagar bort alla former av smärta i mina leder och allt annat som gör ont. Man kan skratta sig frisk sägs det och det tror jag stenhårt på. Åtminstone känner man sig väldigt frisk när man får lyssna på en genuint rolig komiker som Babben.”

 

Ett annat liv av Per Olov Enquist

”Det är en underbar bok. Boken är en fantastisk resa både i författarens innre men också i nutidshistorien med många bottnar och perspektiv. Uppläsningen är dessutom magisk.”

 

 

 

Storasyster ser dig av Hanna Hellquist

”Underbar bok, grädde på mosen att Hanna läser upp den själv. Det enda negativa är att den är för kort. Vill ha mer!”

 

 

 

 

I en annan del av Bromma av Martina Haag

”Härlig humor och feel-good bok. Inte så mycket substans kanske men bra nöje för stunden, precis vad man behöver ibland. Martina passar perfekt att läsa sina egna böcker, och jag tycker att det är en fin gest. Betoningar blir så mycket bättre då, när de vet vad de själva menade när de skrev.”

 

 

Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist

”herregud, det kryllar i kroppen…är boken bra? jo man bara måste höra slutet och vilket slut! härlig pirrig overklig verklig – lyssna på den! författaren läser sin bok på ett bra vis med inlevelse som gör det lilla extra”

 

 

 

Moab is my washpot av Stephen Fry

”vad glad jag blir att han läser sin egen bok. Bara Fry kan fånga Frys underfundiga och härliga språk.”

”älskar den”

 

 

 

Fler tips:

Hasse Alfredsson
Jonas Gardell
Robert Gustavsson
Vivecka Lärn
Morgan Alling
Björn Ranelid
Kajsa Ingemarsson
Torgny Lindgren
Filip och Fredrik
Lasse Berghagen
Fredrik Lindström
Katarina Mazetti

 

Storytels lyssnare tipsar om författarinläsningar

Om att tycka.

På Storytels webbsida kan kunder skriva in recensioner på böcker man lyssnat till. En del skriver en rad, en del ett längre och grundligt omdöme om vad de tyckt om boken.

Om man surfar igenom ett antal av Storytels böcker så märker man snabbt att rösterna betyder mycket för Storytels kunder. Till skillnad från tryckta böcker äger ju ljudböcker en extra dimension genom vars filter boken förmedlas: uppläsaren.

Recensenter rentav hatar vissa uppläsare och går ner på knä inför andra. Det är som att fenomenet att få en bok uppläst för sig blir ännu mer känslomässigt än att läsa den tyst för sig själv. Dialekter och uttal av namn och orter väcker både ilska och beundran. Man har ju bokstavligen en alldeles egen sagoberättare i örat i flera timmar, det blir väldigt personligt och nära. Är det dessutom författaren själv som läst in boken kan det bli ännu mer intimt.

Ju fler böcker man lyssnat på desto mer finsmakare blir man också och skaffar sig preferenser för vilken sorts uppläsare man föredrar, vilka fel man kan stå ut med och vad som kan reta en så att man måste slita fram telefonen och byta bok innan man tappar förståndet.

Efter att ha lyssnat på en bok kan behovet att få dela med sig av sin upplevelse kännas överväldigande, då finns möjligheten på Storytels hemsida. Som inloggad kan du både läsa och skriva recensioner. Där kan man protestera när man upplever att de andra missuppfattat ens idol tipsa om något sensationellt eller varna för en ovanligt trist lyssning. Passa på att göra det så hjälper du också andra att välja nästa bok att lyssna på.

Här är några smakprov på hur det kan se ut under böckerna. Inspireras och sätt igång och skriv du med!

 

Några besvikna lyssnare:

”Fattar ingenting över huvudtaget”

”orkar inte mer gav upp efter 6 timmar”

”Tyvärr förstörs boken av en usel uppläsare som mumlar och halvsluddrar!”

”klarade inte av uppläsaren,låter som han har gröt i halsen hela tiden“…..”

”Å herregud vilken tramsig bok. Det här är ett plagiat av hans andra böcker. En lövtunn story som mynnar ut i en fördold predikan.”

”Den manliga uppläsare låter drogad och inspererar mig inte alls.”

 

Genuin entusiasm:

”När man lyssnar på uppläsaren kunde man önska att svenska uppläsare var bara hälften så bra!! Inlevelse och betoningar på helt rätt ställen!! Inga långa inandningar före varje mening etc.”

”Uppläsarna är helt fantastiska! Deras dialekter gör böckerna ännu bättre!”

”Jag tyckte mycket om denna sagolika berättelse! Önskar att den varit längre!”

”En ovanlig bok, en ovanligt fantastisk bok.”

”En av världens bästa böcker. Lyssna och bli hänförd, du kommer inte att ångra dej.”

”Fucked up and totally smitten by this books!”

 

Ett mer ovanligt tips:

”En OTROLIGT bra bok som INTE lämpar sig för lyssning.”

 

Och två lyssnare om samma bok:

”det här måste väl ändå en av de tråkigaste böcker som har publicerats.”

”Såååå bra! Väntar redan på kommande bok:-)”

Om att tycka.

Med fötterna på jorden och hjärtat på rätt ställe – eller vem är Margot Wallström?

Recension av: Margot
Av: Bengt Ohlsson
Med: Johan Svensson“ 

“”Jag lärde känna den Margot jag ville lära känna. En politiker, en mamma och framförallt en mycket klok människa. Att dessutom lära känna Margot genomBengt Ohlssons perspektiv och ord förhöjer upplevelsen. Oavsett partifärg tycker jag att du också ska lära känna Margot!“”

Så skrev Amandla i sin recension av Bengt Ohlssons bok Margot. Och jag är böjd att hålla med. Ohlsson bok är ett levande porträtt av Margot Wallström, politikern ifrån Kåge som länge tillhört socialdemokratins främsta ansikten utåt och som ett flertal gånger varit eftertraktad som partiledare “– men som bestämt avböjt. Det är även ett porträtt av en arbetande kvinna, fru och mamma som lagt sin själ i sitt arbete “– och som står för det.

Margot Wallström har alltid haft en plats nära mitt hjärta och jag är en av dem som i hemlighet hoppas att hon ska ändra sig om partiledarrollen och gå in och styra upp lite bland socialdemokraterna. En person som arbetat för det hon trott på och samtidigt lyckats behålla sin integritet kan man inte annat än beundra.

Så. Självklart ville jag lyssna på boken om Margot. Blev jag besviken? Förändrades mitt sätt att se på henne? Knappast. Snarare fick jag en bekräftelse på att denna ”socialdemokraternas superhjälte” som tagit internationell politik med storm faktiskt förtjänar all sin framgång och att hon är en av dem som fortfarande har fötterna på jorden mitt i alla FN-uppdrag och uppståndelse. “ Boken är så engagerande att till och med jag som inte har en droppe politiskt engagemang i mina ådror ändå blir sugen på en karriär inom politiken!

Men det är ju inte bara politik. Det handlar om Margot, människan, också. Mamman som jobbar för mycket, hon som bryr sig om sina grannar från förr och som oroar sig för sina släktingar. Hon som lånar ut böcker till höger och vänster och trugar med kaffe och mat när man kommer på besök. Och det gillar jag.

Det är en perfekt förstagångslyssnarbok, dels för att den inte är ofantligt lång, dels för att jag tror att det här är en bok som vill bli lyssnad på hellre än läst. “ Den är liksom trevligt pratig och mysig att följa…som ett samtal med någon man känner väl.

Till bokens nackdel bör sägas att språkbruket växlar mellan högt och lågt, kanske lite för mycket för min smak och att jag får reda på mer om Bengt Ohlssons tripp till New York än Wallströms liv. Samtidigt är det trevligt och bidrar till den nära stämningen att vi är kompisar, jag och Margot.

Man behöver verkligen inte vara inbiten socialdemokrat för att gilla boken om Margot Wallström. Men man kanske måste imponeras lite av starka människor (som inte är gubbs) som tar för sig av livet och som arbetar hårt för det de tror på samtidigt som de är genuint…sympatiska. Lyssna om du är en av dem!

Betyg:

Med fötterna på jorden och hjärtat på rätt ställe – eller vem är Margot Wallström?

Silfverbielke – han gör vad du bara tänker

Häromdagen fick vi äran att träffa männen bakom böckerna om poliskommissarie Jacob Colt och allas vår älskade psykopat Christopher Silfverbielke, författarna Dan Buthler och Dag Öhrlund. De har tillsammans skrivit fem böcker om kommissarie Colt, men det var först när Silfverbielke dök upp i bok nummer tre, En nästan vanlig man, som författarna fick sitt stora genombrott. I alla fall hos Storytel.

På kontoret har vi under en längre tid diskuterat vad som är så fascinerande med dominanta, smått psykopatiska män. Vi möter dom överallt, i tv-serier, filmer och böcker. Nu senast i 50 shades of Grey där huvudkaraktären Christian Grey har förhäxat läsare världen över. Alla tycks fängslade av dessa personer, män som kvinnor. Trots att man känner avsky för deras handlingar finns en kittlande fascination. Och vilka kan vara bättre lämpande att förklara fenomenet än ett författarpar som själva skapat en psykopat?

“”Silfverbielke gör det andra människor bara tänker“” säger Dag Öhrlund och sammanfattar med en mening det vi har gått och filosoferat över i veckor. När en fartdåre bränner förbi dig på motorvägen och nästan prejar dig av vägen svär du tyst och knyter näven i fickan säger Dag. Silfverbielke däremot, han gör det alla önskar att de gjorde, han reagerar. Har kör ifatt idioten och slår ihjäl honom. Även om det, tack och lov, är betydligt mer brutalt än vad vi andra drömmer om, finns en beundran för att Silfverbielke reagerar. Och det är det folk gillar säger Dag.

Det som fascinerar läsarna säger författarna, är att Silfverbielke inte följer de oskrivna sociala regler som finns i samhället. De konventioner som vi alla tvingas leva efter oavsett vad vi tycker om dom. Silfverbielke låter ingen trampa på honom, och det beundrar läsarna. Det han däremot saknar, som vi inte avundas är, empati. “”En människa har lika mycket värde för honom som det här bordet“” säger Dag och pekar på vårt själlösa konferens-bord, “”står bordet i hans väg gör han sig av med det.“”

 

Det är viktigt att Silfverbielke är en trovärdig person och vi lägger ner mycket tid på att tänka oss in i hur han skulle reagera i olika situationer berättar författarna. Vi gör också ordentlig research innan vi börjar skriva. Vi vet att små felaktiga detaljer kan förstöra en hel läsupplevelse så vi är noga med att allt som händer i boken också ska kunna hända i verkligheten. När Silfverbielke till exempel skulle sno en Ferrari ringde vi upp en bilhandlare och frågade hur en person skulle gå till väga för att stjäla en bil av dom, och om det överhuvudtaget var möjligt. De var väldigt hjälpsamma och berättade precis var vi kunde hitta nycklarna skrockar Dan. Han blir sen allvarligare och säger att alla personer de tar kontakt med är otroligt hjälpsamma. Säger man att man är författare och skriver på en bok svarar folk gärna på ens frågor. Yrkeskunniga är måna om att deras arbete skildras korrekt. Författarna berättar också att det finns en person i böckerna som existerar i verkliga livet under samma namn, kriminalteknikern Björn Rydh som har hjälp dem med många detaljer i handlingen.

Hela tiden återvänder vi till vad Silfverbielke har som läsarna fascineras av. Författarna berättar att de får många reaktioner på innehållet, framför allt från kvinnorsom är upprörda över våldet i böckerna som ofta är riktade mot just kvinnor. Men lika många som är upprörda är också fängslade. Dag berättar att läsarna ständigt pendlar mellan att vilja se Silfverbielke död och att inte vilja att serien ska ta slut. Han säger att läsare ofta reagerar på de våldsamma sexscenerna. Men vad folk måste förstå är att det inte handlar om sex säger han, utan det är ett sätt för Silfverbielke att manifestera kontroll och makt, att visa att det är han som bestämmer. Läsarna är ibland upprörda och undrar vad författarna har för syn på kvinnor. Folk tror att författarna är böckerna. Men författarna är böckerna lika mycket som en skådis är sin karaktär säger Dag.

Författarna avslutar med att berätta om hur Silfverbielke kom till. Deras första tanke var att böckerna skulle handla om tre psykopater som möttes och började utmana varandra. Men hur trovärdigt är det egentligen säger Dag och ler. Så föddes i stället Silfverbielke. Men den ursprungliga tanken var att han skulle dö i slutet på andra boken. Men när Dag skulle skriva sista raden och ta livet av deras karaktär klarade han inte av det. Han skrev sista meningen och ringde sen till Dan och sa “” Silfverbielke har smitit“”. Jag kunde inte göra det berättar Dag.

Just nu sitter författarna och funderar på vad som ska hända på sista raden i nästa bok “…

Uppföljaren till Återvändaren heter Uppgörelsen och utkommer våren 2013!“ 

Lyssna på Återvändare – senaste boken om“ Silfverbielke här

Silfverbielke – han gör vad du bara tänker

Höstläsning

Hösten är för många tätt förknippad med läsning. Men vad karaktäriserar en riktig Höstbok? Själv tänker jag mycket på Storbritannien och New England i USA, studenter, regniga kustlandskap och kalla öron. Jag tänker också på omläsning av gamla favoriter, som en slags tröst i mörkret. Jag tycker att man stannar hemma, kryper ner under en filt och bara kapitulerar inför en storslagen släktberättelse eller blundar och förnekar lukten av vått ylle och förkylning med en biografi i öronen, på tunnelbanan eller bussen.

Här följer några tips från oss.

Mys från Irland

Två författare som vet hur man syr ihop en fängslande berättelse vars karaktärer känns som släkt och vänner redan efter ett par sidor. En kanna te, en rutig filt och favoritfåtöljen rekommenderas!

Cecelia Ahern, A place called here.

Maeve Binchy,“ Allt för Frankie.

Mystik från Storbritannien

Naturligtvis, alltid:“ Agatha Christie.

Patienten av P.D. James, skapare av den älskvärde Adam Dalgliesh samt James egen fortsättning på Austens Stolthet och fördom utkommer 2012-09-21 När döden kom till Pemberley. Mord, engelska lantgods, mysterier och gamla synder lockar till sträckläsning en mörk höstkväll.

Pappas lilla flicka, Elizabeth George, mamma till Thomas Lynley. Här, hennes genombrottsbok.

Jacqueline Winspears“ första bok om Maisie Dobbs“ som verkar som detektiv under mellankrigstiden i London. Har allt man kan begära av en riktig brittisk mysdeckare!

Klassiker

Lars Widdings bok På Årstafruns tid, om Stockholms mest kända spöke.

Stieg Trenter, fin pusseldeckare innan ”Swedish Crime” var ett begrepp!

Humor, historia och en halsbrytande berättelse från Sveriges barndom,“ Frans G Bengtssons Röde Orm.

Skratta ut i höstmörkret

Brev till samhället och utlandet“ av Eric Ericson. Hans böcker har kallats ”de roligaste böckerna i Sverige någonsin”.

Fredrik Lindström och Hans Pihls funderingar kring stort och smått i Vem är Björn och vem är Benny.

Stephen Fry, skådespelare och TV-personlighet läser själv boken om sin uppväxt i Moab is my Washpot, på“ sin oefterhärmliga engelska.

Dawn French självbiografi Dear Fatty beskrivs av en Storytel-kund som ”Trevlig och varmt, kryddad med hennes humor”.

Vad tycker du definierar en riktig höstläsning?

Höstläsning