Krimineller att sätta i halsen.

Vi träffade Aino Trosell vid ett stimmigt bord på Bokmässan i Göteborg tidigare i höstas. Aino är en snabbtänkt och mycket vältalig person. Det händer flera gånger under samtalet att vi liksom tappar bort oss när hon pratar för hon har ett så behagligt sätt att berätta, allt blir liksom en saga vi inte riktigt vill ska ta slut.

Vi börjar med att prata om hennes senaste novellsamling, Krimineller. Själva ordet har hon kommit på själv (och tagit patent på!) och hon beskriver det som ”Svarta karameller att sätta i halsen”. Kriminellerna kom hon på när hon körde bil hem efter föreläsningar och boksingeringar. Kvällarna var mörka och skogsvägen hem till huset slingrig och lång. För att hålla sig alert hittade hon på korta berättelser som hon berättade för sig själv och senare skrev ner.

Krimineller innehåller 6 noveller vars huvudperson är Trosells kända deckarhjältinna Siv Dahlin och är inlästa av Marie Richardsson. Lika många som handlar om vad Aino själv kallar ”dysfunktionella yngre män” och de läses av Jakob Eklund (hon tipsar om Jakobs vafan-film på youtube). Några noveller har verklighetsbakgrund, några liknar skräcknoveller en del är mer av humoristisk karaktär.

En verklighetsbaserad novell handlar om den knivmördade lärarinnan Selma Dahl från Malung, ett brott som fortfarande är olöst och numera preskriberat men som ändå fortsätter att förbrylla. Selma var över 80 år och bodde ensam i en stuga utanför samhället. Hon var en vänsäll och harmlös person som gjorde mycket litet väsen av sig men som en dag 1971 hittades brutalt mördad i sitt eget kök. Ingenting var stulet, spåren efter mördaren mycket få och den enda bloddroppe som “ kunde misstänkas ha kommit från mördaren förstördes så att senare tiders DNA-metoder inte heller kunnat närma sig gåtans lösning.

Här sitter vi nu med öppen mun och väntar på att Aino ska fortsätta berättelsen men hon byter rappt spår och beskriver suggestivt en av de andra novellerna: En julaftonskväll, två unga människor i en bil genom ett snöig, enslig landsbygd. Bilen kör i diket, den unge mannen lämnar kvinnan i bilen för att hämta hjälp vid närmsta gård men gubben i huset uppträder märkligt och vägrar hjälpa till“…

Ja, sådär är hon, suger in oss i sina sagor så vi glömmer våra frågor hela tiden. Men vi nyper oss i armen och nyktrar till:
Du är ovanlig, du skriver både deckare och romaner, hur kommer det sig?

Jag skrev boken Ytspänning och den tilldelades ett deckarpris trots att jag inte tänkte på den som en deckare när jag skrev den. Det var mycket överraskande men också befriande att få tillträde till en annan genre. Det var prestigelöst och öppet och jag har sedan dess trivts mycket bra i genren även om jag varvar med att skriva romaner också. För mig är det nödvändigt att byta format då och då. Viktigast är att formatet ska anpassa sig efter historien, aldrig tvärt om.
Min senaste roman Hjärtblad var väldigt tung att skriva, den rev upp många tankar och krävde ett enormt förarbete så att skriva kriminellerna efteråt var en ren fröjd. Dessutom anser jag att novellskrivande är rena författarskolan, nyttigt och roligt på samma gång.

Vi börjar prata om ljudböcker och det visar sig att Aino har ett varmt förhållande till ljudböcker och en engagerad lyssnare. Hon rekommenderar varmt en inläsning som Sven Wollter gjort av hennes egen kortroman På en öde ö i havet. ”När han läser den blir den bättre än originalet”. Provlyssna här på Ainos egen sida.

Strax jagar Aino vidare till nästa intervju och vi står ensamma kvar suktandes efter en stor påse salta Krimineller.

Krimineller att sätta i halsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s