Fulgråt och en bok som inte är en cancerbok

Recension av: Förr eller senare exploderar jag
Av: John Green
Med:“ Mirja Turestedt

Förr eller senare exploderar jag handlar om Hazel, 17 år, som har cancer och aldrig kommer bli frisk igen. Hennes mamma skickar henne till kyrkans stödgrupp för unga med cancer där hon möter Augustus Waters. Kärlek uppstår och, ja ni fattar.

Som läsare vet man redan från början att det här kommer gå åt helvete men man kastas in i Hazel och Augustus fina kärlekshistoria och i alla fall jag kunde inte annat än att älska båda huvudkaraktärerna. Både Hazel och Augustus är så som man ville vara när man var tonåring. Deras tankar och dialoger är smarta, snabba och rappa på en nivå som känns orealistisk för två 17-åringar. Men för mig gör det inget “– fiktiva människor får gärna vara övermänniskor. Jag tycker det är skönt att läsa om dem.

Bokens centrala ämne är cancer. Det är ju i sig ganska jobbigt. Men det är ingen cancerbok. Det är en bok om att leva, visserligen med döden flåsandes i nacken, och att leva med att vara tonåring. Och även om sjukdomen är väldigt påtaglig genom hela boken så glömmer man på nåt sätt bort den och fokuserar mer på kärlekshistorien.

Ja. Jag grät. Ja det gjorde jag. Inga snygga filmsnyftningar utan helt vanlig regelrätt fulgråt med allt var det innebär. It wasn“’t pretty.

Min sambo trodde att någon hade dött….men jag bara kände boken.

Det är förlösande på nåt sätt att kunna hänge sig åt en bok på det sättet. Och jag älskar John Green för att han får mig att känna.

Ja. John Green. Jag kan ju inte prata om boken utan att nämna författaren. John Green var helt okänd för mig innan jag hörde talas om boken men nu har jag börjat följa honom och hans brorsa på youtube (http://www.youtube.com/user/vlogbrothers?feature=fvst) som snackar orimligt fort om nördiga grejer. Kul!


Det här är ju en sån där “”nästan-vuxen-bok“” och det märks i språket. Personligen, no biggie för mig, men jag vill ha det sagt så att ni vet det.“ Och inläsningen av Mirja Turestedt är himla trevlig. Hon ger röster åt karaktärerna (och lyckas hålla dem boken igenom) som jag tycker är precis på en lagom nivå. Personligen har jag svårt att koppla loss henne ifrån Twilightböckerna…men det är ju mer mitt problem än någon annans.

Men man kan väl säga så här. Jag gillar böcker som man kan forsa igenom och som får en att känna sig sådär engagerad och uppfylld av en bok som man gjorde när man först upptäckte hur fantastiskt det var att läsa. Till exempel så älskade jag Hungerspelen just för att den fick mig att bry mig om hur det gick för huvudpersonerna. Det är precis samma sak med Förr eller senare exploderar jag. Jag tycker om Hazel. Jag gillar Augustus. Jag vill veta hur det går för dem, och jag känner med dem. “ Jag tycker du ska läsa den här boken.

Gör det bara.

Fulgråt och en bok som inte är en cancerbok

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s