Margit i våra hjärtan!

Vi åker ut till tv4:s studio för att möta Margit Sandemo och Julia Dufvenius som är med hos Malou för att prata om Sagan om Isfolket och hur ljudböckerna nu når ut till ännu en ny generation i och med Julias inläsningar. Vi får sitta kvar ute i receptionen och titta på vår egen dator på programmet och om sanningen ska fram var vi alldeles rörda och nervösa inför mötet med Margit.

Till sist var de klara och vi fick krama om dem båda två och gratulera. Något som är väldigt talande för både Margit och Julia är att de nästan i kör frågade oss: Skötte vi oss bra på TV? Och såklart hade de skött sig, riktiga proffs båda två! Men ödmjuka.

Ni som såg Malous intervjun med på TV4 fick en liten inblick i hur Margit är. Varm, öppen och ständigt med glimten i ögat. Vi får äran att ta med henne på lunch och sedan följa med henne ut till flygplatsen så att vi ska hinna prata och ställa alla frågor som surrar i våra huvuden. Julia vinkar avundsjukt adjö åt oss (hon måste ila till en repetition).

Man glömmer lätt bort att Margit snart är 90 år när hon skämtar och slänger sig med äventyr på Island och Sverigehistorier, blandat med allvarsamma kopplingar till de sexuella övergrepp som hon utsattes för som liten och ibland är det svårt att hänga med i svängarna.

Sagan om Isfolket
Sagan om Isfolket

Under lunchen ställer vi några av alla de frågor vi fick med oss från lyssnarna, vi tar dem rakt av så här:

När första boken skrevs, visste du redan då att det skulle bli 46 böcker till?
– Haha, nej! Jag trodde det bara skulle bli tre böcker.

Vilken av hennes karaktärer är hennes favorit & varför ?
– Sol, definitivt. Hon är så speciell, vild och lite farlig.

Var fick hon iden ifrån? Och har hon egna dolda synska kunskaper?
– Idén fick jag när jag såg en målning i en kyrka. Berättelsen bara kom till mig och jag nästan sprang hem och började skriva. Jag har haft förmågan att se bortom det vi kallar ““normalt“” men den har försvunnit nu.

Vilken karaktär var det jobbigast att skriva om?
– Färjkarlen, för han var nästan för ruskig.

Jag älskar böckerna “ det som jag skulle vila veta är om det finns något som du skulle vilja ändra på om du skulle skriva om böckerna nu, tex någon av karaktärernas livsöden? Och varför i så fall.
– Ja jag skulle ha behållit Silje och Tengel i fler böcker om jag hade vetat att det skulle bli 47 böcker i serien.

Efter lunchen hoppar vi in i en taxi mot Bromma. Margit ser sig omkring och säger:
– Var är vi nu?
Taxichauffören svarar att vi kör på Strandvägen.
– Ja jag tyckte jag kände igen mig. Jag bodde ju i Stockholm en kort period i mitt liv.
Chauffören frågar var hon bodde.
– Ja du, det jag har ingen aning men om det finns en gata som heter Gotlandsgatan så har jag bott på den. Men allt har förändras sedan dess och jag gillar inte storstäder.

Rätt vad det är frågar Margit en av oss: Ambra, det är ju ett väldigt vackert namn, får jag använda det i min nästa bok? Jag har en karaktär som är namnlös och som skulle passa att heta Ambra. (Onödigt att tillägga att hon gärna fick det och att det är en STOR ära!)

Väl ute på flygplatsen har vi gott om tid och vi sätter oss och tar ett glas vin. Margit är nyfiken på oss och vill veta om våra liv, vi får nästan övertala henne att prata om sig själv och sina böcker också. Vi frågar om hennes bortgångne man, Asbjörn, och om hur de träffades. Då lyser hon upp ännu mer och berättar hur de träffades.

– Det var fasligt romantisk ska ni veta! Jag och min bror bodde i ett fritidshus i de norska fjällen och en dag var jag på väg för att hämta vatten. Vid vägen stod han plötsligt där, Asbjörn, lång och ståtlig, och försökte slipa en lie. Han bad mig om hjälp, men jag tyckte att han var alldeles för stilig för mig så jag gick bara vidare. Men när jag kom bärande på mitt vatten på vägen hem så stod han fortfarande där, helt hjälplös och då kunde jag ju inte låta bli. Sedan dess var vi oskiljaktliga, han var min själsfrände i allt!

Så är vinet uppdrucket och vi styr mot tax free-shopen. Margit stegar fram till en ung expedit och frågar frankt: Har ni någon rynkkräm? Jag behöver få bort de här hängmattorna under mina ögon! Hon köper ““den bästa krämen på marknaden“” och småpratar glatt med den minst 70 år yngre expediten som om de känt varandra i åratal.

Sådär gör hon Margit, släpper en liten berättelse här och där, som får en att gapskratta eller bli tårögd. Hon liksom sveper med en. Så nej, vi kanske inte fick till någon regelrätt intervju med fantasydrottningen Sandemo “– men vad vi fick var en fin insyn i hennes värld för några timmar och så här i efterhand så hade det inte känts bra på något annat sätt.

Se Margit hos Malou här:
http://www.tv4play.se/program/efter-tio?video_id=2485765

Ambra & Anna

Margit i våra hjärtan!

Gästblogginlägg av Sofia Hallberg, författaren av Mina fräknar

I veckan släppte vi en fantastiskt fin relationsroman, Mina fräknar av Sofia Hallberg. Det är en bok som jag sträckläste och älskade. Jag hoppas ni också upptäcker hur fin den är! “ Sofia Hallberg har dagen till ära gästbloggat hos oss, här får ni veta lite mer om hennes debutroman, som ni kan lyssna på här!“ 

SOFIA HALLBERG (f 1970) har jobbat med kommunikation och marknadsföring, bl a på Pfizer och SCA, men är sedan 2012 författare och fristående skribent på heltid. Hennes nästa roman, Spårvagnen kommer ut 2014. Sofia Hallberg bloggar dagligen hos LitteraturMagazinet.se“ 

En dag när min son var sjuk satte jag på tv:n mitt på dagen. Programmet som visades, på den kanal som var inställd, handlade om hundpsykologen Cesar Millan.

Han besökte ett par i USA som för en tid sedan skaffat sig en Rhodesian Ridgeback. På morgonen lämnade paret huset för att åka till sina arbeten. När de kom hem på eftermiddagen hade hunden tuggat söder det mesta som gick (och tappert försökt med allt annat).

”Skaffar man en så intelligent varelse och låser in den hela dagarna kommer den kanalisera sin kraft på något, sa Cesar. Det som finns inuti måste ut. Förr eller senare.

I hundens fall blev det förr. För många människor som är missnöjda med sin vardag blir det nog snarare senare. Men det är aldrig för sent att ta tag i sitt liv. Den tanken slog rot i mig och tv-programmet blev på så sätt upptakten till min debutroman Mina fräknar som handlar om en förlovad kvinna i 40 årsåldern, vars liv – och relation – helt kommit av sig.

Romanen är inte självbiografisk men jag känner väl igen tankarna som kommer en bit in i livet. Det handlar om någon form av bokslut över vilka val man gjort, och konsekvenserna av dem.
I Mina fräknar ville jag ge röst åt en kvinna som inte skriker, inte är utåtagerande. Hon skäller och bråkar inte på sin man, flyttar inte heller ifrån honom. Snarare klandrar hon sig själv:
Varför valde jag en sådan man?
Varför stannar jag?

Mina fräknar är en relationsroman om ett par som gemensamt byggt ett upp ett korthus ingen mår bra av. Men utåt ser allt perfekt ut. Och även hemma anstränger de sig båda två för att hålla uppe fasaden. Det pågår under många år. Ända tills Karin en dag av en ren tillfällighet upptäcker en bokstav formad av Överlappande fräknar på ena handen.
Det här blir starten på ett antal händelser som efter många år i dvala tvingar Karin att ta tag i sin relation och sitt liv.

Med varma förhoppningar om en god läsupplevelse,
Sofia Hallberg

 

Sagt om Mina fräknar:
“Jag vill rekommendera Mina fräknar av Sofia Hallberg. Det här är en relationsroman jag tror alla kan känna igen sig i.“
Unni Drougge, Boktips för TV4.

“Den här boken funkar lika bra för män. Det handlar om att gripa dagen, se livet här och nu. Den är charmigt skriven, den har humor och den har ett psykologiskt djup som gör att den blir en av de roligaste och insiktsfullaste pocketböckerna just denna sommaren.“
Magnus Utvik, Boktips för SVT Gomorron

Jag sträckläste!“ Boken får betyg 4/5.
Må bra

Detta är en mycket egensinnig och spännande debut. Historien är oförutsägbar, personskildringarna komplexa och här finns både svärta och humor. En mycket lyckad debut.”

Bibliotekstjänst

Sparsmakat, lågmält mitt i Stockholm. Bättre förutsättningar för en god historia är svår att hitta.”
Nerikes Allehanda

Dagbokskänsla och stilsäker författarstart.
Fokus

Lite spretig men intressant debutroman.“
Lotta Olsson, DN

Gästblogginlägg av Sofia Hallberg, författaren av Mina fräknar

Intervju med Charlotte Rogan, författare till Livbåten

Vi ses på Vetekatten i Stockholm och Charlotte Rogan berättar att hon hunnit vara i Stockholm några dagar redan. Hon har promenerat och tittat på alla hus som hon tycker är så trivsamt låga om man jämför med New York där hon bor nu. ““Man ser inte himlen och solen där så här års“” beklagar hon sig och jag tänker att hon som beskriver havets oändlighet så väl, och samtidigt nästan klaustrofobiskt, måste veta ett och annat om vidder och horisonten.

Charlotte Rogan har debuterat med boken Livbåten i dagarna och jag hade förmånen att få läsa den lite i förväg. Det är en riktig bladvändare som man bara inte kan släppa ifrån sig. Handlingen rör sig kring en livbåt, någonstans mittemellan England och USA. Efter en explosion har Empress Alexandra gått till botten och människor har slagits och dött för att få plats i någon av de för få fungerande livbåtarna. Snart befinner vi oss som läsare tillsammans med 39 tätt packade och skräckslagna överlevare mitt ute på Atlanten utan någon annan levande själ i sikte.

Ombord finns huvudpersonen Grace, en nygift ung kvinna vars mål och medel till en början är ganska otydliga. Dagarna går och vi kommer närmare de skeppsbrutna personerna ombord. Det pågår en maktkamp mellan några starka individer och paranoian tillsammans med svält, törst och storm tvingar fram allt mer våldsamma handlingar bland dem. Vi får följa Graces tankar och umbäranden under hela förloppet. Kommer de att bli hittade, och i så fall, hur många kommer fortfarande vara vid liv då?

Anne Hathaway

Boken har gjort braksuccé över världen. Den har översatts till 29 språk och en film håller på att göras med Anne Hathaway i huvudrollen.

Men nu befinner vi oss på Vetekatten och jag är otroligt nyfiken på hur hon lyckats så bra, denna 50-åriga debutant som jobbat på en stor byggfirma med arkitektplanering hela sitt liv.

Hur kom du på idén till den här boken där ett moraliskt dilemma nästan tar lika stor plats som själva huvudpersonen?Ja, jag läste gamla lagtexter som min man visade mig om rättsfall i början av seklet där detta hänt i verkligheten och det inspirerade till själva handlingen. Förr i världen var det helt accepterat att sjömän hade ihjäl varandra för att rädda sig själva, ingen ställdes till svars för det. Tills man började se ett mönster i att det alltid var de svagaste, de längst ner i hierarkin som strök med och man började undersöka dödsfall i sådana här extrema situationer. Det togs upp i rättegångar och precis den moraliska frågan om det är rätt att döda en människa om det kan rädda många ställdes på sin spets.

Det går att läsa den här boken både som en otroligt spännande psykologisk thriller, men även som en slags allegori över vår tid. Tänkte du på det när du skrev boken?
Nja, det var inte så jag tänkte när jag började skriva men jag hade det absolut i bakhuvudet när skrivandet kom igång. Jag tror också att mina egna värderingar kring de här frågorna genomsyrar boken. Man kan välja att läsa boken som en riktig spänningsroman men om man vill kan man också se det som en bild av oss människor och hur vi förvaltar det vi har; samhället, naturen eller varandra. Vem bestämmer vem som ska offras, är väl den fråga man kan återvända till i boken. För någon måste förlora och vem vill vara den personen?

Du har valt att skriva om en tid innan kvinnor hade rösträtt och det har en avgörande poäng i boken. Gjorde du research om hur kvinnor tänkte och levde då?
Nej inte särskilt faktiskt. Jag kollade upp årtal för kvinnlig rösträtt och lite så men samtidigt har kanske inte så mycket hänt ändå så det var inte svårt att leva sig in i deras sätt att handla och tänka. “ Visst, ni i Sverige har ju alltid varit först med tankar om jämställdhet men världen är stor och i många delar är kvinnlig frigörelse fortfarande lika svårt att prata om nu som det var här vid sekelskiftet.

Charlottes farmor seglar 1914

Det är så härligt tycker jag, att huvudpersonen Grace inte är en helgjutet ““god“” person. Hur tänker du kring det?
Vad roligt att du säger det! Jag ville inte skapa en sådan huvudperson. Jag tror att, särskilt i USA, är folk så otroligt hårt präglade på att kvinnor ska framställas som goda, omhändertagande och fina. Men det är vi naturligtvis inte! Vi ställer oss nog ungefär samma frågor nu som då. Flera läsare har förväntat sig att huvudpersonen Grace ska komma till ett stadium där hon liksom blir ““upplyst“” eller når en vändpunkt och blir ““god“” eller i alla fall klokare. Men de flesta människor hamnar ju aldrig där, det skulle inte kännas trovärdigt tycker jag!

Skulle du överleva på en livbåt bland 39 andra mitt på Atlanten?
Haha, jag skulle vara en av de två systrarna som ramlar överbord! Jag sa det till min syster, dom där två är vi och vi är tyvärr inte några överlevare.

Livbåt


Varför blev just den här berättelsen din debutbok?
När jag började plugga arkitektur förstod jag för första gången att kreativitet kan vara något som man får ta på allvar. Det var som en uppenbarelse och senare, när jag var i 30-årsåldern, började jag skriva på lediga stunder. Men jag var bara bra på att skriva karaktärerna, orden och stämningen men inte ett dugg bra på att sätta in allt i en handling. Det har jag lärt mig till den här boken. Nu är jag dessutom 50, barnen är utflugna och jag kan verkligen ägna mig åt det här.

Timmen på caféet är slut och Charlotte måste rusa vidare. Hon ska både vara med i Babel på svt och intervjuas i både radio och tidningar. Skriver du på någon ny bok, hinner jag med att fråga innan hon hastar vidare.

Jodå det gör hon och hon är mycket exalterad över den men mer vill hon inte avslöja. ““Jag vågar inte prata om den, då kanske den inte håller hela vägen!“”

Tills dess rekommenderar jag att man läser eller lyssnar på Livbåten mer än en gång!“ 

Intervju med Charlotte Rogan, författare till Livbåten