Denise Rudberg om Christoffer Carlsson och känslorna kring att vara med i Deckarna

Copyright/fotograf: Carolina Byrmo
Copyright/fotograf: Carolina Byrmo

Förra veckan sändes mitt avsnitt. Min dag. Jag sov inte på hela veckan, vare sig före eller efter programmet. Dagarna före för att jag var nervös. Dagarna efter för att jag var så glad. Väldigt glad och tacksam för allt stöd och alla fina tillrop som jag fick från omgivningen. Gamla och nya vänner hörde av sig. Läsare och bekanta. Alla var så snälla. I ett telefonsamtal med en av vännerna beskrev jag känslan som att jag var en smula bakfull. Lite loj i kroppen och med tankar utan riktning.

Så jag vet vad som väntar Christoffer Carlsson när det nu är dags för hans dag. Han är på väg att grillas och dissekeras. Jag gissar att han inte kan tänka på mycket annat just nu.“ Hur ska det jag berättar mottas? Kommer jag att bli föremål för åtlöje? Kommer man tycka att jag är löjlig i min ängslan?

Ingen kommer att tycka det. För Christoffer är en helt fantastisk person. Jag skrattade som en väldigt galen kvinna i hans sällskap. Han är nämligen den sortens person som får igång skrattet. Som drar skämten vidare.

Helt ärligt hade jag länge inte en aning om vem han var. Men så kom min killes pappa en dag med en bok till mig. En bok han tyckte var väl värd att läsas. Det var givetvis Christoffers. Geniet som debuterade som författare vid tolv års ålder.

Att jag älskade boken är en underdrift.

Christoffer har en brinnande passion för kriminalgenren som gör honom till en renodlad expert även som läsare. Att killen dessutom lyckats skaffa sig en doktorstitel i kriminologi lär knappast passera obemärkt. Hur lyckas man med detta trots sin ringa ålder? Och vem är mannen bakom framgången? Ni kommer garanterat att få svar på detta i kvällens avsnitt.

 

Denise Rudberg om Christoffer Carlsson och känslorna kring att vara med i Deckarna

En reaktion på ”Denise Rudberg om Christoffer Carlsson och känslorna kring att vara med i Deckarna

  1. Rose-Marie Carlsson skriver:

    Jag blev väldigt tagen av din berättelse förra onsdagen Denise. Kunde inte hålla tillbaka tårarna. Modigt av dig att våga berätta om så smärtsamma upplevelser i barndomen. Jag vet hur det är för en tonåring att inte kunna vara öppen. I min familj hade vi tre saker som ”det behöver du inte berätta för någon. Det är för din egen skull.” 1) Att jag är adopterad. 2) Att min mamma var 14 år äldre än pappa. 3) Att min pappa hade två bröder som led av schizofreni. När jag skriver mamma och pappa är det alltså mina adoptivföräldrar som gav mig all sin kärlek.
    Kära hälsningar från
    Rose-Marie, 72 år

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s