Camilla Davidsson gästbloggar!

Fotograf: Katarina di Leva
Fotograf: Katarina di Leva

På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt – att den verkliga utmaningen börjar när du kommer hem till din vardag igen.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag har avgett nyårslöften som jag brutit inom ett par veckor, eller tillfällen då jag har bestämt mig för att träna mer, äta nyttigare eller jobba mindre. I stort sätt hände alltid samma sak. Redan efter ett par veckor, om ens så lång tid, var allt som vanligt igen. Jag var för trött för att träna, köpte en latte och en kolhydratstinn macka på väg till jobbet och blev kvar på kontoret till sent inpå kvällarna. Det är svårt att ändra sina vanor. Det krävs en enorm viljeansträngning som många av oss inte är villiga att lägga ner, när allt kommer omkring. Framförallt krävs det att man vågar försaka något för att skapa möjlighet att få något nytt. Det är lätt hänt att bli kvar i det bekanta och invanda, istället för att ge sig ut på okänt vatten, där inga löften om lycka och framgång finns.

Om detta och mycket annat handlar Pensionatet vid världens ände, som är uppföljaren till min debutroman Under Vintergatans alla stjärnor. När karriäristen Emma återvänder till Stockholm efter sin 90 mil långa vandring i Spanien, är hon beslutsam. Hon ska förändra sitt liv. Bli bättre på att lyssna inåt. Inte göra lika hopplösa val när det gäller män. Men så får hon ett oemotståndligt jobberbjudande inom ett område där hon är erkänt duktig. Dessutom är månadslönen mer än väl tilltagen. Ska hon välja det säkra kortet eller kasta sig ut i ovissheten när hon inte vet vad hon egentligen vill?

Bakgrunden till trilogin om Emma är mina egna svidande erfarenheter om hur illa det kan gå när man inte lyssnar till sin egen inre röst, utan kör över den med ångvält gång på gång tills den nästintill är plattad till marken. Min förhoppning är att på ett lättsamt sätt väcka läsarens tankar och funderingar. Vad drömmer jag om? Åt vilka tankar ger jag näring? Väljer jag det jag önskar eller det som är bekant?

Min ambition har varit att skapa en huvudperson och situationer som många kan känna igen sig i. Emma gör misstag, inte bara en gång, utan flera, så som jag tror att de flesta av oss gör. Hon väljer fel män. Hon är otrygg och gör det titt som tätt svårt för sig. För de flesta av oss är livet inte ”happily ever after”, som i sagorna, utan snarare en berg- och dalbana där det gäller att hålla i sig för att inte tappa fotfästet. Men ibland händer det att vi har turen att hamna på exakt rätt plats – som Emma gör när hon anländer till Pensionatet vid världens ände.

Trevlig läsning!
Camilla Davidsson
http://www.facebook.com/camilladavidssonm

Camilla Davidsson gästbloggar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s