Camilla Davidsson gästbloggar!

Fotograf: Katarina di Leva
Fotograf: Katarina di Leva

På den tusenåriga pilgrimsleden till Santiago de Compostela finns ett talesätt – att den verkliga utmaningen börjar när du kommer hem till din vardag igen.

Jag vet inte hur många gånger under årens lopp som jag har avgett nyårslöften som jag brutit inom ett par veckor, eller tillfällen då jag har bestämt mig för att träna mer, äta nyttigare eller jobba mindre. I stort sätt hände alltid samma sak. Redan efter ett par veckor, om ens så lång tid, var allt som vanligt igen. Jag var för trött för att träna, köpte en latte och en kolhydratstinn macka på väg till jobbet och blev kvar på kontoret till sent inpå kvällarna. Det är svårt att ändra sina vanor. Det krävs en enorm viljeansträngning som många av oss inte är villiga att lägga ner, när allt kommer omkring. Framförallt krävs det att man vågar försaka något för att skapa möjlighet att få något nytt. Det är lätt hänt att bli kvar i det bekanta och invanda, istället för att ge sig ut på okänt vatten, där inga löften om lycka och framgång finns.

Om detta och mycket annat handlar Pensionatet vid världens ände, som är uppföljaren till min debutroman Under Vintergatans alla stjärnor. När karriäristen Emma återvänder till Stockholm efter sin 90 mil långa vandring i Spanien, är hon beslutsam. Hon ska förändra sitt liv. Bli bättre på att lyssna inåt. Inte göra lika hopplösa val när det gäller män. Men så får hon ett oemotståndligt jobberbjudande inom ett område där hon är erkänt duktig. Dessutom är månadslönen mer än väl tilltagen. Ska hon välja det säkra kortet eller kasta sig ut i ovissheten när hon inte vet vad hon egentligen vill?

Bakgrunden till trilogin om Emma är mina egna svidande erfarenheter om hur illa det kan gå när man inte lyssnar till sin egen inre röst, utan kör över den med ångvält gång på gång tills den nästintill är plattad till marken. Min förhoppning är att på ett lättsamt sätt väcka läsarens tankar och funderingar. Vad drömmer jag om? Åt vilka tankar ger jag näring? Väljer jag det jag önskar eller det som är bekant?

Min ambition har varit att skapa en huvudperson och situationer som många kan känna igen sig i. Emma gör misstag, inte bara en gång, utan flera, så som jag tror att de flesta av oss gör. Hon väljer fel män. Hon är otrygg och gör det titt som tätt svårt för sig. För de flesta av oss är livet inte ”happily ever after”, som i sagorna, utan snarare en berg- och dalbana där det gäller att hålla i sig för att inte tappa fotfästet. Men ibland händer det att vi har turen att hamna på exakt rätt plats – som Emma gör när hon anländer till Pensionatet vid världens ände.

Trevlig läsning!
Camilla Davidsson
http://www.facebook.com/camilladavidssonm

Camilla Davidsson gästbloggar!

Vi träffade Anna Lihammer!

Under bokmässan i Göteborg träffade vi även författaren Anna Lihammer. Hon skriver historiska deckare som Medan mörkret faller och Än skyddar natten om kriminalkommissarien Carl Hell.

IMG_4900

Hur kommer det sig att du skriver historiska deckare och inte historiska… feelgoods exempelvis?

Jag har alltid tyckt om deckargenren. För spänningen och de ofta väldigt starka miljöskildringarna, men framför allt för hur den utforskar det allra mörkaste i människan. Det vi är allra mest rädda för.

Idén till ”Medan mörkret faller”, som är den första boken, fick jag när jag hörde talas om hur man hittat mer än tusen kranier och andra mänskliga kvarlevor i ett förråd. De var rester efter en anatomisk samling som packats ner och gömts undan när den sortens vetenskap blev omodern vid mitten av 1900-talet. Så fort jag börjat fundera på att skriva en bok om det visste jag att det var en deckare jag ville skriva.

Har du alltid vetat att du ska skriva en serie eller växte det fram efteråt?

När jag började skriva den första boken hade jag nog ingen tanke på att det skulle bli en serie, jag var inte ens säker på att jag verkligen skulle skriva en bok. Men ganska snart ville jag skriva mer om människorna i boken och den tid de lever i. För närvarande skriver jag på den tredje boken i serien.

Vart sitter du helst och skriver? Kanske har du en skrivarhörna/skrivarlya?

Allra bäst – och helst – skriver jag nog hemma och uppkrupen i soffan, gärna med liv och rörelse omkring mig.

Men sedan gör jag nog mycket av arbetet på andra sätt – går långa promenader då jag funderar och antecknar, till exempel. Mycket av böckernas miljöbeskrivningar har kommit till på det sättet.

Har du lyssnat på någon av dina böcker? Om ja, hur känns det?

Det är svårt, nästan omöjligt, att läsa böcker man har skrivit själv. Därför var det spännande att lyssna på dem istället, det kändes väldigt annorlunda. Men det tog ett tag innan jag vågade lyssna. När jag väl gjorde det kändes det väldigt speciellt att höra någon läsa orden och berättelsen jag skrivit.

Vad är ditt bästa tips till någon som vill skriva en bok?

Mitt tips till den som vill skriva är att våga. Att lita på sin idé, på att man har något att berätta och att fylla livet med upplevelser som inspirerar en.

Vi träffade Anna Lihammer!

Bokmässan i Göteborg

Årets stora bokmässa i Göteborg bjöd på intressanta författarsamtal, heta boktips, trevliga kundbesök och varma ord från en hel del bokälskare! Vi var riktigt nöjda när vi mot söndagen packade ihop och sa tack för denna gång. Mest komplimanger fick vi för vår fina Storytelmonter där orangea hörlurar hängde ner från ovan och lyssnaren kunde dyka in i en annan värld, antingen genom att lyssna på en ljudbok som rullade eller på författarsamtal när dessa ägde rum. Väldigt mycket Storytel känner vi!

_005Bokmassan
Allra galnast blev det när Håkan Nesser och radarparet Alex och Sigge äntrade vårt intervjubås. Under de fyra dagarna som mässan var öppen besöktes vår monter av 37 författare:

Sofie Sarenbrant, Adam Sarafis (= Linda Olsson & Thomas Sainsbury), Camilla Kuylenstierna, Catharina Ingelman-Sundberg, Emelie Schepp, Peter Stjernström, Birgitta Bergin, Christoffer Holst, Camilla Läckberg, Katarina Bivald, Anna Fredriksson, Monica Kristensen, Caroline Säfstrand, Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt, Alex Schulman & Sigge Eklund, Anders Gustafson & Johan Kant, Camilla Grebe, Carina Bergfeldt, Viveca Sten, Stefan Ahnhem, Anna Jansson, Håkan Nesser, Mats Strandberg, Christina Olséni & Micke Hansen, Sofia Fritzson, Ingrid Elfberg, Carin Gerhardsen, Mari Jungstedt & Ruben Eliassen, Ninni Schulman, Lars Wilderäng och Christina Larsson.

_001Bokmassan
_002Bokmassan

_003Bokmassan


_004Bokmassan

Missade ni någon intervju? Oroa er inte! Håll utkik på vår Facebook-sida, intervjuerna kommer att vara möjliga att lyssna på framöver.

Tusen tack för alla som hälsade på oss under bokmässan
och vi hoppas att vi ses nästa år!

Bokmässan i Göteborg

Queens of Crime

Det var en gång en torftig tid för 100 år sedan då inga deckardrottningar fanns, endast män skrev böcker om mord och detektiver med skarpa hjärnor som löste intrikata brott.
Men så hände något märkvärdigt på 1920-talet i England. En mindre våg av kvinnliga detektivförfattare klev fram och läsarna jublade.

Snart fick de samlingsnamnet Queens of Crime och de lade grunden för den deckarflod vi fortfarande så trivsamt simmar i. Gemensamt för dem var ett slags underhållande deckarpussel med starka huvudkaraktärer och många ledtrådar till läsarna att själva få försöka hitta gåtans lösning, före bokens briljante detektiv.

Skärmavbild 2015-10-01 kl. 09.20.00
Queens of Crime: Agatha Christie, Dorothy Sayers, Ngayo Marsh och Margery Allingham

Mest känd av de fyra är givetvis Agatha Christie vars figurer Miss Marple och Hercule Poirot för alltid har format bilden av engelskt tédrickande och artigt konverserande. Hennes intrikata berättelser har verkligen satt standarden för hur fiffig en deckare kan vara och med Hercule Poirot kunde hon också ta med läsaren på resor till främmande och exotiska platser.

Dorothy Sayers är kanske den bästa författaren av dem och porträttet av hennes Lord Peter Wimsey måste helt enkelt vara en stark inspirationskälla till Elisabeth Georges Inspector Lynley. Båda adliga, stiliga och smarta men med ett stråk av obotlig ensamhet bakom fasaden.

Margery Allingham är nog den mest humoristiska av dem. Hennes huvudperson Albert Campion är även han av adlig börd men berättelserna är mer skruvade och lättsamma och Alberts knasigheter försätter både honom och hans vänner i många knipor.

Ngaio Marsh är strängt taget inte brittisk och levde och skrev i Australien. Men hennes berättelser om Inspector Roderick Alleyn (ännu en detektiv av adlig börd) liknar på alla sätt sina författarkollegors stil och outslitliga kvalitet.

De här fyra färgstarka författarna vill vi nu ge en ny chans att möta sin publik. Vi har låtit den fantastiska illustratören Lina Bodén göra nya omslag och Drottningen av inläsningar, Katarina Ewerlöf läser in dem allihop!

queensofcrimecovers
När världen känns hård och mörk ger Queens of Crime oss äventyr och starka karaktärer bakom ett nostalgiskt skimmer som aldrig blir omodernt. Deras böcker innehåller så många spännande berättelser som fallit i glömska och deras fantastiska huvudpersoner är fortfarande i högsta grad älskansvärda.

Så, koka en kopp starkt té, tänd en brasa i spisen och dra en yllepläd över knäna. Eller dra på dig en tweedjacka, koppla hunden och ge dig ut på en kylig höstpromenad med lurarna i öronen. Säg hej och välkommen till the original: Queens of Crime!

Vi har släppt den första boken, Mordet på Orientexpressen! Lyssna här!

Queens of Crime