Intervju med Elly Griffiths!

2015-11-04 14.45.20(1)Storytels egen Bia Sigge träffade Elly Griffiths i Sundsvall tidigare i höst och fick veta mer om hur karaktären Ruth Galloway kom till och vad vi kan hoppas på händer i böckerna framöver.

Bia: Vet du hur populär du är här? Jag berättade häromdagen för en butikschef i en bokhandel att jag skulle träffa dig och hon skrek rakt ut bland alla kunder. Det lät som en märklig blandning av lycka och avundsjuka.

Elly: Ja faktiskt, näst efter UK och USA är det ni som gillar mina böcker mest. Och det är ju desto roligare eftersom ni har så många bra författare själva. För engelska läsare är skandinaviska deckare det bästa som finns, så jag känner mig mycket smickrad. Min teori är att vi hör ihop sedan urminnes tider, dvs att Norfolk, där mina böcker utspelar sig, för 10 000 år sedan satt ihop med Skandinavien. Mängder av svenska läsare mejlar att de gillar Ruth Galloway.

Bia: När vi var unga läste vi massor av böcker som utspelade sig på de engelska hedarna, många hästböcker, så vi fick nog en stark känsla för det landskapet. Dina böcker är så humoristiska och en sån som P G Wodehouse var också väldigt populär här förr. Och inte minst är ju Ruth en så mänsklig person, en med fel och brister att identifiera sig med.

Elly: Det var viktigt för mig att hon var bra på sitt jobb men osäker vad gäller andra saker i privatlivet. Hon vet till exempel aldrig hur hon ska knyta sin sjal, något hon tror de flesta kvinnor förstår på ett mystiskt vis.

Jag har även manliga läsare och de gillar ju Nelson, men ofta verkar män ovilliga att läsa böcker skrivna av kvinnor. Kvinnorna bryr sig inte om ifall det är en man eller kvinna som skrivit.

Cathbart var en karaktär som från början skulle ha en mycket mindre roll, men han liksom tog över mer och mer. I första boken visste man ju som läsare inte om han var god eller ond, men plötsligt liksom klev han fram och tog plats.

Bia: När jag har pratat om Ruth Galloway inför den här festivalen har folk sagt att hon låter ju väldigt lik Hildy Good (i Ann Learys roman Livet enligt Hildy Good), och det har de alldeles rätt i. Dessutom påminner de båda om Vera Stanhope i Ann Cleeves serie och i och med Adam Sarafis nyutkomna thriller Ingenting är glömt har vi fått ytterligare en kvinna att addera till det sällskapet och hon heter Lynette Church.

Elly: Ja, tänk om vi kunde sammanföra dessa cyniska och intressanta kvinnor! Undrar hur de skulle trivas ihop? Att vi ens kommer på den här tanken visar ju hur komplexa och mänskliga dessa bokkaraktärer är.

Elly berättar att det kommer att bli minst tio böcker och att den åttonde precis är färdig.

Elly: Många läsare berättar vad de tycker ska hända, ifall Ruth och Nelson borde bilda familj. Något måste hända, men det är komplicerat. Jag vet inte själv hur det kommer att bli. På sätt och vis, eftersom jag är en romantiker, skulle jag vilja att de blev ihop, men ändå, jag vet inte om det är vad Ruth skulle vilja. Jag är ofta ute och pratar om mina böcker och brukar fråga vad läsarna anser. Älskar Nelson Ruth? Ja, javisst, självklart gör han det säger alla. Och Ruth, älskar hon Nelson? Oh ja, det gör hon. Men vill Ruth bo ihop med honom? Nej det vill hon nog inte, svarar de flesta då.

Att det blev en arkeolog som huvudperson beror på en förflugen kommentar från min man, som är arkeolog, och som fick Ruth att framträda som en syn över landskapet. Hon kändes som en tydlig person nästan omedelbart och det har aldrig tidigare hänt mig tidigare. (Ann Leary beskriver Hildy Good på ett liknande sätt. Hon tog över och det blev Hildys show.)

Bia: Förutom kärleken, vad händer med Ruth i framtiden tror du?

Elly: Ruth var ju motvilligt med i tv och tyckte till sin förvåning om det. Och blev ännu mer förvånad över att tittarna tyckte om henne. Det kanske finns en karriär där för Ruth. Och under mitt riktiga namn, Domenica de Rosa, har jag skrivit fyra romaner om familjer i Italien och funderar nu på att låta Ruth åka till Italien i bok nr 10. Ruth har inte haft semester på evigheter så jag tycker det är dags för henne att få det, och varför inte i Italien? Fast min familj tycker jag ska ta henne till ännu mer exotiska platser så att vi måste researcha dem. Vi får se vad som händer när jag sätter mig och börjar skriva helt enkelt.

Elly Griffiths har även skrivit ett par romaner som utspelar sig i 50-talets Brighton och där hon influerats av sin morfar som var komiker. Huvudpersonerna i den är Edgar som är polis och Max som är komiker. De är delvis baserade på verkliga händelser.

När vi pratar om hemresan berättar Elly om sina tvillingar och vill visa ett foto på dem. När hon scrollat sig igenom mängder av kattbilder berättar hon att det är så pinsamt för det händer hela tiden att kattbilderna tar över och att hon inte hittar foton på barnen. Låter typiskt Ruth Galloway…

RuthG_serie

Intervju med Elly Griffiths!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s