Gästbloggsinlägg av Frida Andersson Johansson

Frida_2B7A1281
Foto: Elin Parmhed

Under en joggingtur i skogen drabbas Unn av hallucinationer. Hennes granne hittar henne vid en tjärn, medvetslös. När hon vaknar upp är hon rädd. Mot sin vilja dras Unn in i en ström av märkliga och otäcka händelser som tycks ha samband med hennes förflutna. Vem är egentligen grannen och vad vill han? Vad är inbillning och vad är verklighet? Och varför drunknar så många människor runt om i Stockholm?

Dränkt utspelar sig till stor del i Segeltorp där jag själv bor. Här finns skog, vatten, järnålderslämningar och sjuttonhundratalshistoria. Här finns moderna villakvarter, busshållplatser, en däckfirma och ett av landets största köpkvarter. Jag har kryddat det med min egen variant av nordisk folktro och dragit nytta av det faktum att namnet Segeltorp stammar ur ett ord som betyder vattensjuk mark och sipprande vatten.

Så, skräck alltså. Jag som är så mörkrädd. Det rimliga borde vara att hålla sig så långt från otäcka böcker och läskiga filmer som möjligt. Det är bara det att … Jag dras dit, mot bättre vetande. På samma sätt som jag gärna åker bergochdalbana fastän jag både är höjdrädd och inte litar på att de där byglarna verkligen sitter fast ordentligt. Det är den där ilande, kittlande känslan när bergochdalbanan precis har startat och det inte finns någon återvändo. När du har hunnit en bit in i boken eller filmen och det står klart att någonting inte är riktigt som det ska. Skräckblandad förtjusning.

Jag minns hur stort det var när en förlagsredaktör hade läst min bok. Skräckblandad förtjusning. Inte bara för att det var en förlagsredaktör, utan för att någon faktiskt hade läst min bok. Det fanns en annan som kände till händelser och karaktärer som dittills bara jag varit medveten om. En till person som visste vilka Unn och Irvin var, som visste vad som dolde sig i Långsjöns vatten och i Gömmarskogen. En till person som visste varför människor drunknade runt om i Stockholm och varför Unn tillbringade så mycket tid på konditoriet i Segeltorps centrum.30660

Idag är det betydligt fler som har läst Dränkt. Glädjande många. Den yngsta läsaren jag hört talas om är 11 år, den äldsta jag känner till närmare 80. Dränkt har sålts som inbunden och som e-bok, blivit utlånad på bibliotek och gjorts tillgänglig för synskadade. Och nu blir historien om Unn och Irvin alltså också ljudbok! Det betyder att nya läsare nu kan ta del av den. Du kan lyssna på väg till jobbet, när du broderar, promenerar, lagar mat eller målar tak. När du sitter på en brygga och doppar fötterna i det mörka vattnet. Eller varför inte när du joggar i skogen …?

//Frida Andersson Johansson

Gästbloggsinlägg av Frida Andersson Johansson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s