Robert Harris – En officer och spion

 

PeterVonFelbert01
Foto: Peter von Felbert

Vi har ställt frågor till författaren bakom den historiska romanen En officer och spion.

1. Berätta lite om boken En officer och en spion – den är ju baserad på en verklig händelse!

Romanen berättar en gammal historia – Dreyfusaffären, den största politiska skandalen i slutet av 1800-talet – men på ett nytt sätt, nämligen som en spionthriller. Dess huvudperson är Georges Picquart, den yngste översten i den franska armén. Picquart utsågs som chef för en hemlig militär underrättelseenhet och upptäckte i samband med det att hans kollegor hade satt dit Dreyfus.

2. Du är ju en van berättare av historiska romaner, hur går researchen till?

Jag läser allt jag kan i ett ämne, framför allt ögonvittnesskildringar. I fallet med denna roman hade jag en stor mängd material att arbeta med, bland annat den så kallade ”hemliga dossién”, som den franska armén sammanställt om Dreyfus. Dossién släpptes i sin helhet i mars 2013, samtidigt som jag började skriva. Dessutom använde jag mig av domböcker och den tidens tidningsartiklar.

3. Hur kommer det sig att du valde att skriva om Dreyfusaffären?
33666
Den ursprungliga idén var Roman Polanskis. Han ville att vi skulle göra en film tillsammans och föreslog Dreyfusaffären som ämne. Jag var motvillig först, men råkade sedan på överste Picquart och insåg att detta var en spionberättelse i sann le Carré-anda. Jag talade med Roman om det, och sedan skrev jag berättelsen som skulle resultera i en skönlitterär bok. Materialet var alltför omfångsrikt och komplext för ett filmmanus, enligt min åsikt.

4. Vad tycker du är grejen med att lägga en berättelse i dåtid?

Det är fascinerande i sig att försöka levandegöra en plats och en tid – i det här fallet Paris vid tidpunkten för belle époque: säkerligen en av de mest extraordinära tiderna i historien. Dessutom ger historiska romaner oss en möjlighet att sätta vår egen samtid i perspektiv. Historien om överste Picquart är en tidlös berättelse om en visselblåsare som vågar utmana en mäktig organisation, och vad som händer när rättvisan underordnas den nationella säkerheten.

5. Varför tror du att man vill läsa historiska fiktiva berättelser?

Eftersom författare till historiska romaner kan bjuda in den som är intresserad av historia till områden som professionella historiker inte tillåts beträda. Förhoppningsvis kan vi levandegöra karaktärerna, beskriva deras tankar och innersta känslor, visa upp dem privat. En författare kan stimulera läsarens fantasi och skapa sympati för en person på ett sätt som är mycket kraftfullare än någon historiker eller biograf kan göra.

6. Och om man drömmer om att bli författare – hur gör man då? Vilka tips har du?

Läs många romaner. Studera vilka metoder dina favoritförfattare använder sig av (i mitt fall George Orwell och Graham Greene). Var inte rädd för att kopiera dem i början. Ge läsaren en anledning att läsa varje stycke och varje sida. Skapa en huvudperson som människor bryr sig om. Kasta aldrig bort någonting – det kommer i de flesta fall passa in någonstans senare. Tvinga dig själv att skriva åtminstone ett par dussin ord varje dag. Och försöka att njuta av det: att skapa en fiktiv värld är en av de stora nöjena i livet.

 

Robert Harris – En officer och spion

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s