Nostalgitripp deluxe – “Alla pratar om sexet”

grottbjörnensfolkbanner
Den här veckan så släpper vi den första delen i en av de mest efterfrågade serierna på Storytel. Förbered er på en nostalgitripp, hisnande historisk berättelse och heta scener – Grottbjörnens folk är här!

Några av oss har verkligen gått och längtat efter den här serien och vi var tvungna att smygstarta nostalgitrippen. Vi möttes över en kopp kaffe för att försöka minnas hur det var att läsa dem för första gången. Hör vad Mirja, Sandra, Anna, Helena och Karin hade att säga om böckerna.

Det vi alla kan enas om är att man bara rinner igenom böckerna, de är lättlästa och spännande. Fulla av äventyr, drama, relationer och … en del sex.

När böckerna kom ut i början på åttiotalet så var det just sexet alla pratade om, och kanske det vi minns allra bäst idag. Det heta, förbjudna och lite skamliga. De flesta av oss läste böckerna i 12-14 års åldern och då är ju sex en stor grej som kan vara svår att begripa sig på. Karin berättar att det var nog huvudsyftet till varför hon läste dem alls. I kompisgänget skickades böckerna runt, man turades om att läsa och högläsning i flickrummet förekom. Man var livrädd för att föräldrarna skulle komma in.

Anna tyckte däremot att tjusningen med böckerna var att se hur Ayla, huvudpersonen, klarade sig själv och lärde sig att jaga, bygga, laga mat och vara självständig. Lite Robinson Crusoe över det hela.

Helena minns att hon tyckte att Ayla hade lite av hjältegloria över sig. Hon kunde allt, örter, läkekonst, kommunicera med djur. En kvinnlig superhjälte!

Jondalar, den manliga huvudpersonen som Ayla blir kär i och som inviger henne i kärlekskonsten, var också en person som man som läsare blev förälskad i. Nog för att han var väldigt mycket en stereotyp av hur en man skulle se ut på 80-talet men det fanns något där. Anna minns honom som en blond Fabio (han som var på alla Harlequin-omslag. “Urbilden av en snygging -82”).

Jondalar lär också Ayla att sex kan vara bra och ömsesidigt. Att det inte bara är män som tvingar sig på, så som Ayla upplevt tidigare. Det är ju lite “snark-varning” på att Jondalar absolut ska “lära upp” Ayla, men ändå, befriande att det sexuella blir okej och inte skamfyllt, och att hon (och läsaren) får en positiv syn på lust och sex.

Det fanns också en tjusning i att böckerna utspelar sig i forntiden och för Mirja öppnade de upp ett helt nytt intresse, hon blev nästan besatt av stenåldern, neandertalare och sättet man levde då, hon ville lära sig allt om den tiden efter att ha läst bokserien. Att blanda arkeologi med sex är inte så dumt som man skulle kunna tro.

Sandra fascinerades å sin sida av att det finns en smula magi i böckerna, shamanism förekommer, totem-symboler och andliga frågor. Ayla får kontakt med andevärlden i tredje boken och det fanns mycket för läsaren att lära och grotta ner sig i.

Men var det då egentligen så mycket sex i böckerna? Nja, vid närmare eftertanke var det kanske inte så många boksidor med just sex, men det är det som har satt starkast spår. För att det var då. Relaterar man till dagens litteratur så är böckerna ganska modesta och snälla. Kanske var grejen att en kvinnlig, kompetent men också sexuell huvudperson fortfarande var så pass ovanlig att vi småtjejer blev alldeles lyckliga och uppslukade av det unika i det.

För oss blev det en fnissig, flamsig och ganska vild bokdiskussion som resulterade i att vi alla blev sugna på att lyssna på Grottbjörnens folk igen. Vad minns man egentligen av sina tonårsböcker, borde man skämmas? Nej för tusan!

omdugillargrottbjörnensfolk

Nostalgitripp deluxe – “Alla pratar om sexet”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s