Intervju med Angelika Braun

litenbild_Angelika-Braun-Per-Morberg12207(1)
Foto: Anna-Lena Ahlström


Kan du berätta lite kort om dig själv?

Angelika, född i Mexico, två barn, Jackie och Theodore, och Sebastian min man.

Berätta lite om din debut Regissören!

Det är min andra bok, tidigare har jag kommit ut med en barn/ungdomsbok i ett samarbete med Matias Klum där texten står för sig. Uppföljaren i den tänkta serien om fem böcker håller på att bli klar.

Du är regissör och producent sen innan, hur kommer det sig att du valde att placera boken i den miljön?

Jag är utbildad regissör och har regisserat en del teaterpjäser, en dokumentär, flera kortfilmer och några edutainment-spel. I sådana sammanhang händer det ibland att man också producerar. Det kändes naturligt att vända sig till en bransch som är familjär. Dessutom har jag ännu inte läst om en huvudperson som jobbar i den svenska filmbranschen, det kändes inte ”gjort”.

Hur stor skillnad var det att skriva en bok gentemot att skriva manus?

Att skriva prosa skiljer sig väsentligt från att skriva film- och tv-manus. Detta beror bland annat på att man skriver inom vissa givna ramar så att varje sida i stort sätt motsvarar en filmminut. Dessutom försöker man undvika beskrivningar så som miljön eller kläder som någon har på sig. Publiken ser detta i en blink, medan på pappret kan det ta upp för mycket av sidan. Istället måste man från början välja ord som sätter stämningen direkt. Korta men informationsrika meningar.

En annan tumregel är att man bör undvika sk voice overs, dvs att lägga en berättarröst ovanpå bilden. Istället ska skådespelarna eller dialogen på egen hand lyckas avslöja personens tankar. Givetvis finns det undantag som bekräftar regeln, där voice overs ger extra nerv till sammanhanget. I Regissören använder jag mig av detta när mördaren spionerar på och filmar sina offer. Det kan vara befriande att få skriva utan dessa ramar, där man tillåts skriva in vilken scen man vill utan att behöva bekymra sig över en viss given budget eller fråga sig om scenen går att återskapa i med specialeffekter. 37215

Istället är jag fri att skriva vilken metafor jag vill, resa till yttersta galaxen, havets botten eller befinna mig i någons huvud så länge jag vill. Vetskapen om detta är fantastisk och ökar den kreativa lusten. Fast, jag måste erkänna, att när jag skulle anpassa Regissören till TV-manus fann jag en överraskande glädje i den tydliga strukturen. Faktiskt.

Vi har förstått det som att du ville skriva något för att belysa könsroller, hur kommer det sig att du ville göra det här?

För det första blev jag väldigt arg över något som jag läste i DN, så pass, att jag gick och funderade på artikeln i flera dagar. Tillslut frågade jag mig vad jag kunde göra åt saken och givet min bakgrund föll det sig naturligt att jag fattade till pennan. Deckargenren valde jag avsiktligen, eftersom boken har större chans att bli spridd. Dessutom ville jag med visa vad en människa är kapabel till om samhället sviker.

För det tredje tycker jag att det är rätt uttjatat hur vi väljer att framställa varandra, boken är ett försök till att överraska och vända på begreppen.

Kommer det komma fler böcker om kriminalpsykologen Björn Fors?

Ja, så är det tänkt. Men även böcker med Signe som huvudperson som fortsätter att röra sig i filmbranschen.

Brukar du lyssna på ljudböcker?

Jag växte upp med en mormor som läste högt för oss när vi var små. Hon läste varje kväll innan vi gick och la oss. Mina syskon målade respektive sydde till hennes röst. En blev konstnär, den andra designer. Själv skrev jag skrev små berättelser som jag gav bort i födelsedagspresent, men först efter att de hade lästs högt för hela familjen.

Därför är det naturligt för mig att lyssna. Idag läser jag själv högt för mina barn och då kommer min mamma och ibland min man för att sätta sig att lyssna. I morse började jag prata med dialekt när jag kammade dotterns hår. Då vände hon sig om och sa: ” Mamma! Nu låter du som Hagrid!” (ur Harry Potter) Jag var tvungen att skratta, hon tyckte jag härmade honom och hade inte en tanke på att det var jag som förställde min röst.

Har du fått tjuvlyssna lite på Regissören som Stefan Sauk läser in?

Ja, absolut. Jag var närvarande under själva inspelningen. Stefan är fantastiskt begåvad, texten riktigt lyfte och fick ytterligare en dramatisk resonans, tack vare honom.

Stort tack Angelika!

Intervju med Angelika Braun

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s