Tävling: Kvinnan på tåget, vinn biobiljetter!

kvinnanpa%cc%8ata%cc%8aget_bio_tavling

Paula Hawkins hyllade succéroman Kvinnan på tåget har nu filmatiserats! Du har chansen att vinna två biljetter, en till dig och en till din vän, för att se berättelsen på vita duken. Ta nu chansen och kanske är du en av de tio vinnarna som kammar hem vinsten. Filmen har biopremiär den 9 november.

Tävlingsregler:
– Svara på de fyra tävlingsfrågorna.
– Skicka dina svar till tavling@storytel.se med ”Kvinnan på tåget” i ämnesraden. SENAST den 31 oktober. OBS! Glöm inte att uppge din adress.

Tävlingsfrågor:
1. Vad heter karaktären som spelas av Emily Blunt i filmen Kvinnan på tåget?
2. Kvinnan på tåget är inläst av en kvinna, vad heter hon?
3. Vad handskas huvudkaraktären i boken med för missbruk?
4. Motivera varför just du ska vinna.


Lycka till!

Tävling: Kvinnan på tåget, vinn biobiljetter!

En rysare med läskigt verkliga karaktärer

vagg018_webb
Foto: Jini Sofia

Vad händer i ditt huvud egentligen? Den frågan får jag ofta av dem som har läst Inga Kelgrisar, Inga styvbarn. De tror att jag hittar på.

Som hyresvärd har jag tagit del av över tusen människors lägenheter och liv. Jag har registrerat och analyserat dem. Letat efter hemligheter. Hittat många. Förträngt några.

Det finns ett fåtal hemligheter som är så fruktansvärda att jag inte kan komma undan. De förföljer mig och väcker mig på nätterna. Människorna som äger dessa hemligheter ser ut som du och jag. De gömmer sig bakom låsta lägenhetsdörrar och hoppas att ingen ser.
40776
Förr eller senare kommer jag in i deras hem.
Och jag ser.

Några av dessa personer vill inget illa. De försöker leva i vår välstrukturerade värld men lyckas inte. Trasiga och vackra människor som kämpar med att förstå hur livet fungerar. De som inte riktigt passar in. De ger mig inspiration till att skriva.

Kanske är det därför boken har blivit en sådan snackis; att karaktärerna är så speciella och ändå inte! Läsare över hela landet har kontaktat mig efter att ha läst boken och säger att likheten mellan någon karaktär och deras egen granne är nästan kuslig.

Tillsammans med fantastiska Anna Maria Käll som uppläsare har boken fått strålande recensioner av Storytels lyssnare. Men låt dig inte luras. Inga Kelgrisar, Inga Styvbarn är en rysare.

Jag hoppas att du lyssnar på den. Glöm bara inte att låsa dörren först.
//Cia Sigesgård

En rysare med läskigt verkliga karaktärer

Katerina Janouch: Frågor & svar!

katerina-janouch-2013-1
Foto: Thron Ullberg

Vi har fått in några frågor till Katerina Janouch som hon tog sig tid att svara på. Läs vidare!

Fråga: Hej! Vad är ditt bästa tips när man har tappat sexlusten helt o hållet? När man inte tänker på det ens. När man inte blir upphetsad det minsta. Läser erotiska böcker men känner inte den minsta lusten.

Svar: Hej, jag tycker att du ska gå och kolla dig hos en läkare för att utesluta någon medicinsk orsak! Tappad sexlust kan t ex bero på hormonell obalans… det är svårt att svara med några enkla rader när jag inte har en större bild av problematiken. Men att ha sex skapar sug efter mer, så mitt råd är att försöka ha mkt kroppskontakt, smek, pussar och ömhet och se om pirret kan vakna.

Fråga: När jag läser erotiska scener störs jag ofta av de ljud som författaren försöker beskriva. Det blir alldeles för många suck, stön, hörbara andetag, vällustskrik . . . nu har jag ju inte läst dina erotiska böcker än, men hoppas ljuden är bättre återgivna av dig. Är inte det där med ljuden det som är svårast? Ljud kan ju vara såväl upphetsande som avtändande.

Svar: Hej, har inte tänkt särskilt mycket på detta och hoppas du gillar hur jag skriver om sex i mina erotiska böcker.

Fråga: Varför tror du att du har så lätt att öppet prata och skriva om sex? Och, av nyfikenhet … varför tror du att så många andra har så svårt att prata öppet om sex? Och, en ännu svårare fråga … hur ändrar vi på detta?

Svar: Alla människor är olika och jag råkar vara intresserad av sexualitet, sen är jag nog också född rätt frisinnad och liberal. Jag är förtjust i att provocera och insåg tidigt att det är lätt hänt när man pratar om känsliga saker, t ex sex. Jag tror vi kan ändra på tystnaden kring sex genom att prata mer om sex, iofs har ju mkt förändrats de senaste decennierna tycker jag. I alla fall i Sverige. Upplysning och debatt är rätt väg, enligt mig!

Vi tackar Katerina Janouch så mycket för tid och råd. Missa nu inte hennes heta och erotiska serie om Rosanna Wilde!

katerinajanouch_banner

Katerina Janouch: Frågor & svar!

Om hundar och kärlek efter 50 med en del förhinder …

hundka%cc%88rlek_romangrupp
Det är många här på Storytel-kontoret som gillar hundar. Så när det kom ut en bok med namnet Hundkärlek så blev flera av oss nyfikna. Det visade sig att det här var en ganska skruvad relationsroman – fortsätt läsa för att se vad vi tyckte!

Emilie_ROMAN_profilbeskrivningar
Emilie: En relationsroman om att riva sina murar, sänka garden och släppa in någon annan i sitt liv igen efter att i år levt med en känsla av svek och ensamhet. Efter ett tag blir det dock lite för mycket fram och tillbaka och känslostormarna känns ibland orimliga då de pendlar mellan storbråk eller långa sexscener. Men kanske är det så livet ofta är – som en riktig berg-och-dalbana? Detta är en roman du helt klart kommer vilja diskutera med någon annan efteråt, så se till att även vännen får tillgång till ett exemplar.

carl_profilbeskrivningar
Carl: Hundkärlek är en småputtrig, lättsam berättelse om kärlek med (vissa) förhinder. Tyvärr föll den mig inte personligen i smaken men gillar man relationsromaner med lyckliga slut är det svårt att bli besviken. Älskar du allt hundrelaterat är den, inte oväntat, något av måstelyssning.

markus_profilbeskrivningar
Markus: Jag gillar hur Hundkärlek verkligen fokuserar på de två huvudpersonerna, och att det hela utspelas på en ganska avgränsad yta. Det känns emellanåt som att Patriks hus är en teaterscen på vilken de två huvudpersonerna står och samtalar.

Det nystas liksom inte grejer utanför själva huvudstoryn och det blir enkelt att fokusera på det väsentliga genom hela boken.

Uppläsaren gör också ett strålande jobb och detta var den bok jag använde för att testa den nya hastighetsfunktionen i Android-appen. Jag kunde spela boken på dubbel hastighet utan att det blev otydligt eller grötigt.

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Kanske är jag inte tillräckligt hundkär för att gå igång på grundstoryn i den här boken, för till en början handlar mycket om hundarna och det känns lite segt. När relationen mellan hundägarna utvecklas så blir det dessutom, ganska plötsligt och oväntat, en del sex. I så pass långa scener att jag tycker att det blir jobbigt att lyssna. Tydligen är jag pryd när det kommer till ljudböcker.

Men det känns ändå kul och nytt att författaren skildrar förälskelse mellan människor som är lite äldre. Huvudpersonerna har dåliga relationer till sina vuxna barn och bagage från kraschade äktenskap som gör att de har svårt att släppa en ny människa nära inpå. Även om det här inte är boken för mig, så kan den säkert passa en hundvän som vill läsa en relationsroman om mogen kärlek, och som inte rodnar om en bok innehåller lite (eller ärligt talat ganska mycket) sex.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Hundkärlek är en trevlig relationsroman som får extra plus från mig eftersom den handlar om hundar OCH utspelar sig på Gotland (vilket råkar vara två av mina favoritteman). Förutom vissa uttalsmissar gör uppläsaren ett jättebra jobb och boken är verkligen lättlyssnad.

hundka%cc%88rlek_omdugillar

Om hundar och kärlek efter 50 med en del förhinder …

Alex Schulman gästbloggar!

alexschulman.png
Foto: Alexander Dahl, Skarp Agent

Det kan hända att jag någon gång då och då läser gamla böcker jag skrivit, i någon typ av fåfänga, men det skulle aldrig falla mig in att lyssna på min bok som ljudbok om det är jag själv som är uppläsaren. Ingenting äcklar mig nämligen mer än min egen röst. Varje gång jag råkar höra den så skär det i mig och jag känner fasan strömma genom min kropp. Jag blir skamfylld och panisk och måste förinta ljudkällan, stänga av radion eller ännu hellre kasta den i golvet. Jag kan inte gå vidare i livet innan jag tystat mig själv.

Jag har funderat mycket på vad det kan komma sig att jag har så svårt att höra min egen röst. Jag tänkte först att det kunde röra sig om ett filosofiskt, existentiellt äckel, att man blir konfys av att höra ljudet av ens egen själ från något annat håll än sin egen strupe. Men så är det ju inte. Jag vet vad det handlar om. Det handlar om att jag ser igenom mig själv. Eller, att jag hör igenom mig själv. Det räcker med att höra mig själv prata i några sekunder och jag kan omedelbart nosa upp min egen falskhet, mitt eget koketteri, min falska ödmjukhet, mitt dolda förakt, min gömda rädsla. Den fulla vidden av min egen patetik står klart för mig varje gång jag hör min egen röst och därför avstår jag.

Det är den främsta anledningen till att jag inte längre arbetar journalistiskt. Jag brukade ju älska att göra långa personporträtt i tidningar på folk. Och att utföra själva intervjuerna har jag aldrig haft något emot. Men sen, när jag går hem på kammaren och lyssnar av mitt bandade samtal med mitt intervjuobjekt. När jag hör mig själv ställa frågor, hör min inställsamhet, mitt lismande, mina fåfänga försök att själv ta upp plats i intervjun. Det är outhärdligt. Jag håller alltså på att implodera av skam.

Jag intervjuade Victoria Silvstedt 2012. Jag lyssnade igenom intervjun sent samma kväll, jag blundade, kisade, jag visade tänderna där i mörkret, när jag blev för pinsam så började jag utstöta kroppsljud för att överrösta mina pinsamheter på bandet. Det var en lång intervju och jag var fånigare än normalt, det var som en utdragen fasansfull tortyr.

Vid intervjuns slut så tycker jag mig själv ha kommit så nära Silvstedt att jag vill byta telefonnummer med henne. Jag hör hur hon tystnar av förvåning. Hon ger istället sin mejladress till mig. Jag hör stolskrap och vi kramas och kindpussas och hon säger på sin svengelska: ”Bye, bye baby boy.”45050

Jag hör mig själv svara: ”See you soon baby boy.”

See you soon.
Baby boy.

Det är som järnridåer rasar ner kring fyra sidor av min person. Det var den sista intervjun jag gjorde i livet.

//Alex Schulman

 

Alex Schulman gästbloggar!

Outlanderfeber? Vi har den också!

Diana Gabaldons fantastiska, äventyrliga och romantiska bokserie Outlander är det många som inte får nog av. Extra spännande är det att se hur väl böckerna har använts i tv-serien och det märks verkligen att författaren har varit djupt involverad i produktionen. Det går med andra ord hur bra som helst att både läsa/lyssna på böckerna samt se tv-serien parallellt då det i det här fallet bara förstärker upplevelsen. Karaktärerna gör sig lika bra på teven som i böckerna och det otroliga äventyret griper tag i en på ett förtrollande sätt. Omöjligt att slita sig!

Säsong två av tv-serien Outlander har haft säsongsavslutning och det ser ut att vara klart att det blir både en säsong tre och fyra. Hurra för alla vi som inte får nog av Claire och Jamie!

Om du inte orkar vänta på nästa säsong så kan du redan nu ta del av fortsättningen genom att lyssna på bok tre “Sjöfararna” och sedan bok fyra “Trummornas dån”. Lämpligt nog följer tv-serien samma ordning som böckerna! Gunilla Leining gör givetvis en fantastisk inläsning, som alltid.

Till bok ett:

outlander_sa%cc%88song1
Till bok två:

outlander_sa%cc%88song2
Till bok tre:

outlander_sa%cc%88song3
Till bok fyra:

outlander_sa%cc%88song4
Till bok fem:

outlander_sa%cc%88songfem
Bok fem planeras att släppas den 24 november (del 1), 1 december (del 2) och 8 december (del 3). Håll ut!

Outlanderfeber? Vi har den också!

Intervju med Johanne Hildebrandt

182266
Foto: Anna-Lena Ahlström

1. Under hösten kommer du ut med Estrid, som är den senaste delen i serien Sagan om Valhalla, berätta lite om den!

Det är den episka och dramatiska berättelsen om Estrid, Sigrid lungsjuka dotter, som råkar väldigt illa ut men som till slut lyckas rädda sig själv. Allt medan hennes mor kämpar för att rädda Norden.
 
2. Har du kunnat använda erfarenheten som journalist när du skrivit dina historiska romaner?

Ja, som före detta krigsreporter kan jag självklart skildra både strider och politiskt och militärt maktspel på ett nära sätt eftersom jag sett dem i verkligheten. Och även om mina berättelser utspelar sig i slutet av 900-talet så har människorna inte förändrats mycket sedan dess och krig är krig, oavsett tidsålder.

3. Du skriver om starka kvinnliga karaktärer, vad var det som gjorde att du valde att skriva om just det?

Det kändes helt enkelt mest naturligt, och mest intressant. Roligt är att när den första trilogin kom i början på 2000-talet så var det en del män som irriterade sig på detta. I dag är det helt naturligt.

4. Hur ser research-arbetet ut inför dina böcker? Har det varit svårt att hitta information? Hittar du på saker?

22939
Släpps som ljudbok: 2016-10-26

Det tog många år att hitta fortsättningen på Valhallaböckerna men när jag fann historien om Sigrid Storråda, på nätet, visste jag direkt att detta var den nya trilogin. Gift med två kungar, mor till Nordens och Englands  härskare samt en hängiven hedning var Sigrid en självklar efterföljare till Freja. Exakt fakta är svår att finna från Sagotiden men jag läser mycket, har en arkeolog som kontrollerar fakta medan andra saker bygger på ren logik. Om hon befinner sig i en viss situation, i ett vikingatida samhälle, så försöker jag välja ett trovärdigt scenario.

5. Du har skrivit både reportageböcker och historiska romaner, vad föredrar du att skriva av dessa två? Vilka likheter och skillnader upplever du att det är när du skriver en reportagebok gentemot en historisk roman?

Jag kan hitta på saker och ta ut svängarna när jag skriver romaner. När jag skriver en faktabok måste varje detalj vara korrekt, vilket genererar en hel del ångest och jag kollar fakta in i det sista.

6. Har du någonsin funderat på att skriva en bok i någon annan genre? Kanske en chic lit som utspelar sig under vikingatiden?

Jag har flera planer på andra genrer men jag tycker om det episka och surrealistiska, så någon chick lit lär det nog aldrig blir.

7. Många författare har en skrivarlya. Vart föredrar du att skriva dina berättelser?

I lugn och ro! Förr bodde jag i Stockholm och höll på att bli galen av alla grannar som borrade i väggarna och bilar som tutade när jag skrev. Nu bor jag på landet och älskar tystnaden där.

Tack Johanne!

Intervju med Johanne Hildebrandt