Thomas Rydahl gästbloggar!

unnamed
Foto: Bindslev

Har du någon gång drömt om att bara sticka iväg från allting? Att lämna allt du äger och börja ett nytt liv på en annan plats? Många av oss drömmer om att få en ny möjlighet, en andra chans. I datorspel så föds huvudpersonen på nytt när den dör, och kan börja om igen. Tänk om vi människor kunde göra likadant.

Det är kanske den här omöjliga drömmen, som har fått min huvudperson i Eremiten att lämna Danmark i slutet av 90-talet. Erhard åker till Fuerteventura med en förhoppning om att starta ett nytt liv. Men inget händer. 18 år senare har det fortfarande inte hänt någonting. Det är inte förrän han träffar på liket till en död pojke i baksätet av en bil, som han tvingas bli den man han alltid önskat att han var. Han är 67 år. Kan han göra det? Är det överhuvudtaget möjligt att förändra sig?

Jag intresserar mig mycket för Erhards uppvaknande, människans olika roller och vad som motiverar oss. Drivs vi av det goda eller enbart av vår egen vilja att vara till lags? Jag älskar att arbeta med en äldre huvudperson i mina böcker. Hans fel, hans brister, lustar och erfarenheter.

Idéen till boken kom till mig under en semester på ön Fuerteventura. Här stötte jag på en taxichaufför som hade en gitarr i baksätet och jag tänkte: Vad vet vi två egentligen om

41069
Släpps 2016-10-20

varandra?  Den här mannen skulle kunna vara en skurk, eller så skulle han kunna vara en spännande person – utan att jag kan se det på honom.

En ö är en perfekt miljö för en ensam man som vill leva i fred. En eremit. Fuerteventura är i sig självt en slags eremit-ö. Ensam, avskuren, ruffig, rå. En liten ö där jag kunde använda invånarna som schackpjäser – och spela ut dem mot varandra.

Som en författare på väg upp lär man sig (kanske) att skriva när det dyker upp en lucka. Under arbetet med Eremiten så skrev jag överallt och när helst jag hade tid. På tåget på väg till jobbet, på tåget på väg hem, på morgonen innan resten av familjen vaknade. På helgerna sitter jag ofta på konstmuseet Louisiana i Humlebæk. Där finns ett vackert kafé med utsikt över till Sverige, där jag dricker billigt kaffe och skriver. För mig är det viktig att hitta bra skriv-rutiner. Att skriva varje dag så ofta jag kan. Samtidigt så läser jag mycket. Allt från Paul Auster till Lars Norén. Från deckare till dikter.

//Thomas Rydahl

Thomas Rydahl gästbloggar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s