”Ut i det vilda” – Recension av Viking, 10 år

om_warriros_viking
Den här boken handlar om en tamkatt som går in i livet som vildkatt/klankatt. Han kommer till åskklanen som är en av de fyra klanerna (de andra är skuggklanen, flodklanen och vindklanen). De har egna jaktmarker att jaga på och ett ting tillsammans varje fullmåne.

Det som förvirrar mig lite ibland är att huvudpersonen byter namn många gånger, från Rost till Eldtass till Eldhjärta.

Eldtass blir retad för sitt tamkisseursprung men lyckas ändå hitta en vän! Vännen är min personliga favorit i första boken, men det ändras i den andra boken!

Mycket av boken går ut på att beskriva hur världen och livet är. Det handlar också om Eldtass långa väg till att bli krigare och få sitt krigarnamn. Boken har många namnbyten som sagt och det är en ceremoni varje gång.

Min favorithändelse i boken var när Eldtass träffar sin gamla kompis Sudden igen, från sitt liv som tamkisse. Tyvärr blir Eldtass utskälld när de andra får veta att han hängt med en tamkisse, eftersom han nu är klankatt.

Ni kommer att märka att man ibland glömmer bort sig och inte kommer ihåg att det faktiskt handlar om katter och inte människor.

Egentligen händer det inte så mycket i den här boken, utan del 2 och 3 är mycket mer spännande. Men ge inte upp, får du behöver ha läst ettan innan tvåan och trean!

Mattias Linderoth (uppläsaren av denna bok) läser ganska långsamt så jag rekommenderar att sätta boken på ungefär 1.75x speed!

//Viking 10 år

”Ut i det vilda” – Recension av Viking, 10 år

Erotisk novellsamling av Malva B

malvaB_blogginlagg
Foto av Malva B, Fotograf: Anna Eriksson

Har jag sprungit naken på gatorna i hedonistbyn Cap d’Agde i södra Frankrike som nygifta Julia i Smekmånad? Har jag drömt om att knulla två män samtidigt som norska Lene i Trekanten? Har jag legat med främlingar på en swingerklubb i Buenos Aires som bimbon Beatriz? Är jag lesbisk som Peace från Uganda i Komma ut eller bisexuell som amerikanska Alison i Lusthuset?

”Spelar det någon roll?” brukar jag svara mina läsare som undrar. ”Skulle din uppfattning om mig som kvinna förändras om du visste svaret?”
0000055826
Jag och mina hjältinnor i novellsamlingen Begär – oanständiga berättelser är intelligenta, självständiga kvinnor från åtta länder som samtidigt bejakar vår sexualitet. Vi testar gränser och utmanar tabun utan att döma. Oavsett hur vi ser ut, vilket land vi kommer från, vad vi arbetar med eller vilken sexuell läggning vi har, tar vi för oss av njutningen. Vi är såväl passionerade och starka som svaga och osäkra. På en gång. Men vi vågar gå utanför vår bekvämlighetszon. Vi tar risker. Vi lever.

“Om jag inte är fri att uttrycka min sexualitet precis som jag vill, då är jag inte fri. Om jag inte får vara en sexuell kvinna, då finns inte feminismen”, som gitarristen i det brittiska bandet Rockbitch nyligen sa i teveprogrammet Kobra.

År 2017 är sex på lika villkor fortfarande inte en självklarhet. Det vet Hanna i Rollspel. Men hon släppte sina hämningar i alla fall. Hon ångrar ingenting. Och nu kan du göra samma sak! Följ med mig, Hanna, Julia, Peace, Lene, Beatriz och alla de andra på en sensuell odyssé runt om i världen.

Enjoy the ride!
Malva B.

Erotisk novellsamling av Malva B

Intervju med Maria Gustavsdotter

MariaGustavsdotter, Foto MartinKristensson.jpg
Foto: Martin Kristensson

Du skriver ju främst historiska romaner – vad är tjusningen med det?
Dels är jag helt enkelt intresserad av historia och av att själv läsa bra historiska romaner. Jag vill också berätta om människor som annars inte får komma till tals, röster som tystnat eftersom det alltid är segraren som skriver historien.

Och en god historisk roman berättar alltid om det allmänmänskliga. Våra behov och innersta önskningar. Vi på 2000-talet känner på samma sätt som man gjorde för fyrahundra år sedan, men i synnerhet vi kvinnor har nu större möjlighet att förverkliga våra drömmar.

Berätta om hur researcharbete går till!
Jag börjar med att läsa allmänt om tiden jag vill berätta om. Sedan läser jag mer specifikt om platserna jag vill beskriva eller den sortens människor jag vill berätta om. Jag läser också mycket annat, om mode och mat, lagstiftning och i ett fall även romaner som gavs ut på den tiden. Jag läser gamla brev och dagböcker om sådant finns, domböcker. Jag studerar kartor och om möjligt besöker jag de platser jag ska berätta om. Jag tycker om att göra research och lägger ner mycket tid på det.

Jag är noga med min research och försöker att alltid vara historiskt korrekt även då det ställer mina påhittade personer i en sämre dager.
0000053320
Vilken är din favorittidsperiod?
Jag har ingen bestämd tidsperiod som jag föredrar, men har hittills valt tider då stora förändringar sker. Fast så är det väl alltid.

Du är utbildad till tandläkare men arbetar nu på heltid som författare, hur kommer det sig att du tog detta steg? Har du alltid drömt om att bli författare?
Redan som tioåring bestämde jag mig för att bli författare. Sedan blev jag tvungen att välja en utbildning och valde tandläkare av två skäl. Min far var tandläkare och sa att som tandläkare var det lätt kombinera yrket med barn och familj. Det här med tandläkare känns mycket numera avlägset. Jag har arbetat som författare under längre tid än jag arbetade som tandläkare. Dock brukar jag påpeka att jag har kvar min legitimation. Jag slutade av eget val.

Hur får du inspiration till nya böcker?
Jag vill inte kalla det inspiration, hellre talar jag om idéer. Jag bestämmer mig för att skriva om en speciell tid eller epok, som i serien om barnen Morlandeus från Orust. Eller jag bestämmer mig för att skriva om en speciell historisk person, som nu senast om prinsessan Cecilia Vasa. Sedan börjar jag planera. När jag väl skriver kommer flytet, det underbara tillstånd då jag tycker jag är någon annanstans än i mitt arbetsrum. Då skriver jag och orden bara kommer.

Vad kan du bara inte vara utan när du skriver? Välj max 3 saker. Kaffet? Pennan? Datorn? Solen?
Min dator, en vattenflaska och största möjliga tystnad.

Tack Maria!

banner_01_gustavsdotter.png

Intervju med Maria Gustavsdotter

Tävling: Releasefest för Mia Törnblom!

tavling_taplats_miatornblom.png
Hon peppar och lyfter människor omkring sig hela tiden: Mia Törnblom! Den 3 maj släpps hennes nya bok ”Ta plats! – Med ansvar och generositet” och i år firar hon dessutom sin 50-årdag! Nu har du och en vän chans att vinna en biljett var och därmed delta i festen. Du hänger väl på?

Tävlingsfrågor
1. Vad heter Mia Törnbloms första bok om självkänsla?
2. Vilken dag fyller Mia Törnblom år?
3. Motivera varför vi ska välja just dig.

Tävlingsregler
– Svara på alla tävlingsfrågor.
– Skicka ditt svar till tavling@storytel.se, vi behöver ditt svar SENAST tisdagen den 2 maj – märk ämnesraden med ”Mia Törnblom”. Glöm inte att uppge ditt namn. Vinnare presenteras onsdagen den 3 maj.

Om festen: 
Vi firar Mia Törnblom i Stockholm den 10 maj från kl:17.00 där bokförlaget Forum och Mia bjuder på goda tilltugg. De blir även ett samtal på scen mellan Mia och Forums förlagschef Adam Dahlin. Annan specifikation får vinnaren via mejl.

Lycka till!

Tävling: Releasefest för Mia Törnblom!

Kalla fakta om Piteå – vad tycker vi?

blogginlagg_minusjennie
Ibland letar vi i arkiven efter böcker som vi tror att vi kommer tycka om. Så var det med De norrbottniska satansverserna. Tyvärr hade vi inte tid att sätta oss ner och diskutera men vi gjorde allt över mail istället. Här följer vår korta, kärnfulla mailkonversation. Vad tyckte du som lyssnat om boken?

Angelica: Hej gänget! Nu har jag lyssnat klart på De norrbottniska satansverserna av Ronny Eriksson och Lasse Eriksson. Älskar uppläsningen. Vad tyckte ni?

Emilie: Jag blev verkligen glatt överraskad när jag började lyssna då den bjöd på så mycket ironisk humor. Även fast jag efteråt inte kan sätta ord på vad den faktiskt handlar om kommer uppläsningen ligga kvar hos mig länge då den var i en klass för dig. ”Fakta” blandades med minnen, musik och ordkunskap. En annorlunda men härlig bok som jag gärna lyssnar på igen – för den var ju även härligt kort! Vad tycker ni andra?

Bia: Samma här! Väldigt bra läst faksimilutgåva(!) av icke-bröderna Eriksson och Torgny Lindgren. Som jag förstår boken försöker den bland annat leda i bevis att Piteå är alltings utgångspunkt och mitt. Allt kommer egentligen från Piteå. Den kändes vinglande och ålderdomlig, lågmäld och samtidigt burdus. Möjligen lite studentikos humor men passar oss som gillar det absurda. ”Alla kan bli Pitebor. Det är inte lätt men det går.”

Micke: Detta var onekligen en härlig ljudboksupplevelse! Även om själva humorn stundtals är lite väl studentikos för min smak så är jag på det stora hela nöjd och skrattade högt flera gånger. Boken handlar väl som sagt om Piteå, eller snarare de människor som bor där och deras mycket speciella och (enligt författarna) högst beundrandsvärda lynne. Pitebon beskrivs som en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne. Äre någon som känner en pite-bo som kan bekräfta?

Vidare så är ju boken väldigt speciell i sitt format. Uppdelad i korta episoder där det som sagt blandas fritt i både innehåll och stil. Detta förstärks av att inläsningen är uppdelad mellan författarna. Båda gör det mycket bra men jag tycker ändå gästinläsaren Torgny Lindgren är i en klass för sig och deepisoder som läses av honom är också dem jag tycker är både både bäst och roligast!

Angelica: Jag känner ingen Pitebo (vad jag vet?) så kan inte bekräfta detta, men någon annan kanske kan? Hur är Pitebon? Jag håller med om Torgny, det är ju något speciellt med honom som gör en alldeles varm i hjärtat tycker jag!

Emilie: Jag känner inte heller någon Pitebo. Men som de även säger behöver man kanske inte vara från Piteå för att kunna räknas som en Pitebo då det mer kan ses som ett sätt att vara och leva. Och tänker man så kan jag nog säga att jag känner en del Pitebor, då beskrivningen ”en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne” kan gå att tillämpa på en hel del norrlänningar. Dock märks det inte så tydligt på dem då de oftast heller inte pratar i onödan. Som de säger: ”Pitebor finns överallt!”.

Bia: Ja de gör sig ju liksom till talesmän för oss(?) som ibland kan vara lite svårpratade och upplevas som kärva. Ich bin ein pitebo, ungefär.

ungdom_angelica_beskrivningemilie_faktagruppmicke_deckare02Bia_ROMAN_profilbeskrivningar

Kalla fakta om Piteå – vad tycker vi?

Virus-författaren avslöjar detaljer vi kan ha missat!

danielaberg
Fotograf: Sara Arnald

Hur långt är det okej att själv grotta ner sig i ett påhittat universum man själv skapat? En bit hoppas jag i alla fall, för i dag, då min roman Dannyboy & kärleken äntligen debuterar som ljudbok nästan på årsdagen tolv år efter att den gavs ut på papper, tänker jag på detta utrymme ägna mig åt just detta.
0000039343
Låt mig börja i fel ände – nämligen med Virus, den Storytel Original-serie jag nu skriver och som en del av er kanske är bekanta med. En av huvudpersonerna där heter Iris, en kvinna på dryga 35 som inte bara nyss överlevt civilisationens sammanbrott, utan också har ett intressant litterärt förflutet – hon har varit den kvinnliga huvudpersonen även i mina två tidigare romaner.

Hennes berättelse tar sin början en försommardag när millenniet var ungt och hon djupt deprimerad står på Medborgarplatsens tunnelbaneperrong, redo att ta sitt eget liv. På samma perrong befinner sig en ung man iförd frack som just gjort något överilat som 0000059055slagit sönder hans tillvaro. Precis när Iris hoppar framför ett tåg drar han närmast reflexmässigt henne undan döden, vilket blir starten på ett intensivt dygn i Stockholm där de unga tu genom att gå till botten med sig själva försöker rädda varandra. Det är, något förenklat, handlingen i Dannyboy & kärleken.

Till skillnad från den rätt otäcka, dystopiska berättelse som Virus utgör är Dannyboy & kärleken en bitterljuv relationsroman om människor runt 25 med stora problem att acceptera att de håller på att bli vuxna på riktigt. Romanen delar dock Virus höga tempo och har likt denna en hel del cliffhangers, men är till skillnad från sitt nyare syskon inte mer fysiskt våldsam än att det värsta som sker är att Dannyboy får ett dörrhandtag i pannan och behöver omplåstring. Detta plåster ska jag återkomma till.
0000001766
Iris saga fortsätter i min andra roman Vi har redan sagt hej då, som utspelar sig ett antal år senare i samma sorts miljöer. Även i denna något mörkare roman är hon den kvinnliga huvudpersonen och tematiken går igen, men då personerna i den passerat 30-strecket är deras agerande mer präglat av tragik än ungdomlig charm. I denna roman introduceras även Amanda i en biroll, något som i den efterföljande Virus växer till en huvudroll.

Är vetskapen om hur de här berättelserna hänger ihop viktig när man tar sig an dem? Nej, det är tre fristående berättelser som på intet sätt kräver förkunskaper – det här är första gången jag ens skriver om det i ett offentligt forum. Men OM man vet det, bjuds man på en del roliga aha-ögonblick, inbillar jag mig.

Sett till handlingen hänger Virus främst ihop med min andra roman Vi har redan sagt hej då (som också finns som ljudbok här hos Storytel), effekterna av det som sker i den romanen har en direkt påverkan på hur Virus utvecklas från och med slutdelen av den första säsongen. Återigen – det går lika bra att ta sig an Virus ändå, men om ni är nyfikna på att få veta exakt hur det gick till när Iris blev på smällen utöver det som berättas i Virus första och andra säsong är det där ni ska leta.

Kopplingarna mellan Dannyboy & kärleken och Virus då? Tja, sett till handlingen är de färre, däremot blinkas det bakåt en hel del till denna bok i Virus. Här följer några exempel, utan att avslöja allt för mycket:

• I Dannyboy & kärleken tvingas Iris och Dannyboy ta sig in i Iris låsta lägenhet utan nyckel. I Virus måste Iris och hennes dotter Sigrid göra detsamma efter att de förlorat Iris handväska under det kaotiska virusutbrottet. Båda lösningarna involverar våld mot en bräcklig dörr.

• I min debut sitter Dannyboy på Iris toalettstol och blir ompysslad med Desivon och ett Bamseplåster efter att han fått ett jack i pannan av ett dörrhandtag. I Virus sitter Amanda på Iris toalettstol och blir ompysslad i sitt såriga huvud med Desivon och Bamseplåster efter att hon … ja, utsatts för något betydligt mer brutalt än ett dörrhandtag, kan jag väl nöja mig med att säga. I Dannyboy & kärleken går Bamseplåstret att tolkas utifrån romanens tema att vägra vuxenlivet. I Virus är det däremot ett direkt resultat av detta vuxenliv – Iris är ju småbarnsmamma och Bamseplåster är det enda hon har.

• Vid ett tillfälle i Virus passerar de på Åsögatan nedanför lägenheten som Iris hyr i andrahand i Dannyboy & kärleken, och Iris minns sitt första möte med sin hyresvärdinna, en äldre dam som i debuten beskrivs som en senil tant (den här lägenheten nämns även i Vi har redan sagt hej då). I Virus bor därtill Iris i en bostadsrätt vid Nytorget i samma trappuppgång som i första boken nämns i förbifarten att Dannyboy har bott i.

• Såväl Dannyboy & kärleken som Virus innehåller referenser till en av mina absoluta favoritserier – Cityakuten. I den förstnämnda dyker serien upp vid flera tillfällen, men i den senare överlevde endast ett kortare stycke redigeringsfasen.

Kommer jag att sluta återvända till Dannyboy & kärleken nu? Troligen inte. I säsong tre av Virus som jag just nu skriver på finns en referens till de gula t-shirtar som förekommer i min debut och som därtill pryder omslaget. Och på tal om dessa t-shirtar – får jag bjuda på en sista kuriosabit gällande dem nu när allt ändå är påskgult och grant?

Det är min överkropp som syns på omslagsbilden, och fotot är taget av min gode vän och tillika författaren Peter Fröberg Idling. Hans Augustprisnominerade roman Sång till den storm som ska komma har i ljudboksform tre inläsare, och en av dessa är Dag Andersson, som nu också har läst in Dannyboy & kärleken.

Världen må vara liten, men mitt författaruniversum är betydligt mindre.

//Daniel Åberg

 

Virus-författaren avslöjar detaljer vi kan ha missat!

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Rolf Norrman
Fotograf: Emma Norrman

När du vaknar upp en dag och inser att trycket blivit för högt, att skrivbegäret till slut inte går att stå emot, vad gör du då? I en trygg vardag lunkar jobb och familj på, dagarna går med plikter och nöjen om vartannat. Du är nöjd med dina val, med fru och barn du älskar, ett jobb du trivs bra med. Tillvaron är stabil, utan något annat än i-landsproblem, möjliga att hantera inom varandets ramar. Du är lycklig.

Samtidigt. När du tittade bort, när du för ett ögonblick var ouppmärksam, gled ditt allokerade tidssaldo omärkligt över till andra sidan brytpunkten och framtiden är inte längre oändlig och oskriven, alternativen istället färre och mer realistiska. Din känsla av upplopp är påtaglig och insikten är obehaglig. Alltför oroande.

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Men. Genom tiden har du också byggt kunskap och insikt om livet, relationer och omvärld. Livet, och erfarenheten livet ger. Du inser att det är en ovärderlig tillgång som inte är till fullo exploaterad, som du inte använder till något annat än att smidigt navigera i arbete och privatliv. Så, varför inte göra något mer med den livserfarenheten? Varför inte förverkliga drömmen?

Första steget. Antingen gräver du ner dig i oändlig research och problematisering av processen till något ofattbart komplicerat och svårt, tar dig till en mörk plats där allt låser sig och inget blir gjort. Eller så tvingar du dig till att bara slå upp datorn, trycka fram ett tomt ark och sätta igång. Med lite ”hur svårt kan det va!” attityd.

Oavsett attityd, om jag insett hur svårt det kan vara hade jag kanske aldrig börjat. ”Thank God for the innocence of ignorance”. Men jävlar vad kul det var, att bygga sitt eget universum och befolka det med karaktärer som utifrån minsta infall uppförde sig absurt illa eller gudomligt vackert. Utan att klaga eller sätta sig på tvären, utan att ifrågasätta och hitta egna osanktionerade vägar.

Andra steget. Göra något vettigt av kraften och adrenalinet. Tygla monstret. Du sitter där med ett tomt papper och en obändig vilja att skriva, men ingen story. Suck … Men minns vad du alltid har hört. ”Skriv om det du kan”. Japp, så får det bli. Förutom att … managementkonsult låter sexigare än vad det är och att berätta om oändliga möten, komplicerade analyser och långa Powerpointpresentationer tråkar ut även den mest lojala hustru, för att inte tala om potentiella läsare. Alternativet dör innan det ens övervägs seriöst.

Men. Vad är det jag egentligen ska exploatera? Vad är det för tillgång jag har? Just det, livserfarenhet. Och närmare bestämt hur människor agerar och reagerar. Hur de kämpar för att vinna, ibland till vilket pris som helst. Hur de stöter vassa, blanka knivar i varandras ryggar för att vinna patetiska fördelar som på lång sikt gör varken till eller från. Utan tanke på moral och etik.
0000055093
Tredje steget. Att förvandla människans natur och samhällets inbyggda mekanismer av självdestruktion till en spännande story om hämnd och svek. En historia om hur den lilla människan råkar i kläm när mäktiga män går över lik för att nå sina mål, hur vanliga människor bara blir brickor i spelet när männen inte skyr några medel. Kryddat med en journalists envisa efterforskningar och en ensam människas fixering vid hämnd. Ovanpå det, ett mord. Hur en kropp som hittas i Stora Hamnkanalen i Göteborg till slut även leder polisens undersökningar mot näringslivets topp …

Men också att skriva tillräckligt bra, hitta ton och rytm i en text som inte skäms för sig, som andra kan njuta av och sjunka ner i. Hantverket. Så mycket hantverk. Så mycket som kan gå fel, få texten att kantra, slå ut rytmen och göra texten oläsbar. Onjutbar.

Fjärde steget. Så mycket att lära, så lite tid.

//Rolf Norrman

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.