För dig som älskade ”Den hemliga historien”!

blogg_ennastansannhistoria.png
Många på Storytelkontoret älskar boken Den hemliga historien av Donna Tartt, när vi då hörde talas om en bok som liknar den här hyllade berättelsen så var vi ju så klart tvungna att kolla in! Och nog blev vi positivt överraskade.

anna_deckare05
Anna: Att återvända hem till sin barndomsstad och konfronteras med sin ungdoms mörker är ett väl beprövat knep för att kickstarta en historia och det är precis så den här boken börjar. Här tvingas huvudpersonen hem till mamma i Skåne, arbetslös och nydumpad. Han bestämmer sig för att skriva en bok om det som hände honom och hans studiekamrater, tolv år tidigare då en av dem blev dömd för mordet på en omsusad författare.

Det är helt enkelt att alldeles underbart upplägg! Författaren får med allt man kan önska sig i form av studentnostalgi, ungdomar som skapar sig en ny identitet, en sprakande ledare för studenterna att följa, sex, alkohol, drömmar och ond bråd död. Dessutom ironiserar Edvardsson lagom vasst kring det blodiga allvaret och romantiken runt författandet, det blir pricken över i för den här oemotståndliga bokpärlan!

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: Zackarias börjar studera på en skrivarutbildning i Lund 1996 där han träffar Adrian, Betty och Fredrik. Vännerna hade en speciell relation till varandra, men de hade alla ett gemensamt intresse; skrivandet. En dag blir Adrian åtalad för mord på den legendariska författaren Leo Stark. Efter 12 år så åker Zackarias tillbaka till Lund för att skriva en roman om vad som verkligen skedde.

Han intervjuar sina gamla klasskompisar och hemligheter kommer fram till ytan och det Zackarias får svar på visar sig inte vara så som han minns det. Boken har två parallella handlingar där en utspelas i den skrivna romanen och en i nutiden. Det jag verkligen gillade med En nästan sann historia var att Mattias knöt ihop de två parallella handlingarna så snyggt i slutet.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Jag tillhör den lilla skara som inte är överförtjust i Donna Tartts Den hemliga historien. Missförstå mig inte, jag gillar den, men tycker det blir lite för mycket navelskåderi och upphöjning av en akademisk miljö som känns elitistisk på ett ganska ohärligt sätt. I En nästan sann historia får jag massor av det jag gillar med Tartts moderna klassiker, men den har ett lager av humor och självdistans som gör att jag kan grotta ner mig i miljön och personerna (som ofta är härligt osympatiska) utan att bli helt uttröttad. Speciellt också med tanke på att den är exemplariskt kort i förhållande till Tartts tegelsten.

emma_profilbeskrivningar
Emma: När jag hörde att En nästan sann historia liknats vid en av mina favoriter, Den hemliga historien av Donna Tartt, tänkte jag: ajajaj, det här är bäddat för för besvikelse. Till min stora glädje lyckas Mattias Edvardsson överträffa mina förväntningar med råge! Det är välskrivet, lätt att hänga med i, spännande, roligt och dessutom lyckas han muta in en egen plats i aka-porren, alltså berättelser som utspelar sig i, och gärna romantiserar, den akademiska världen (tänk skoluniformer och internat). Lysande, Edvardsson!

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Ni vet när man ramlar över böcker som man vet att man kommer tipsa alla man känner om? Det här är en sån bok. Jag fullkomligt älskar den, inte bara storyn men också språket. Det här är en välskriven bladvändare och en perfekt sommarbok!

Om-du-gillar_ennästansannhistoria

För dig som älskade ”Den hemliga historien”!

Katerina Janouch gästbloggar!

KJ
Fotograf: Thron Ullberg

Jag är väldigt stolt och glad över att kunna presentera ”Vapendragerskan”, den tionde boken i Cecilia Lund-serien som ljudbok till alla mina kära lyssnare! Denna gång är det duktiga Gunilla Leining som läst in historien, och resultatet kan du nu lyssna här.

Som vanligt råkar Cecilia ut för problem, både hemma och på jobbet. Många frågar sig hur det kommer sig att just hon av alla människor verkar dra till sig trubbel? Jag kan inte riktigt svara på det. Jag vet bara att det är så. Och det är bra, för då finns det alltid en ny spännande historia att skriva om.

2017 är ett fantastiskt tioårsjubileum för Cecilia, barnmorskan med de många barnen och de trassliga relationerna. Och ”Vapendragerskan” är en speciell bok, inte minst för att det är den första boken som jag ger ut på mitt eget förlag Palm Publishing. Att ge ut böcker själv har alltid varit en dröm och nu blir den verklighet. Det känns faktiskt helt fantastiskt. Många undrar förstås om detta är den sista boken om Cecilia och hennes familj. Jag ska återkomma till det. Men först några ord om hur denna serie kom till.

Medan jag skrev några fristående romaner bar jag på en mer omfattande bokidé. Det började som en tanke på hur mitt arbetsliv sett ut, och en lös föreställning om att jag borde knyta ihop mitt skrivande med ett slags röd tråd. Dessutom ville jag ha ett långsiktigt projekt. Att vara författare är otryggt och man har inga garantier om framtida anställning. Faktiskt är man inte bättre än sin senaste bok… Hittar man däremot på en lång serie, vet man åtminstone vad man ska hålla sig sysselsatt med de närmaste åren, även om man inte har en regelrätt månadslön. Jag hade en vision om att skriva en handfull romaner om sånt som intresserade mig, men som jag inte hittade någonstans.

Det skulle vara böcker med relationer som tema, men de skulle också innehålla spänning i lagom dos. Inte alltför blodigt och våldsamt – mer klurigt och gäckande så att man ständigt ville läsa vidare. Min huvudkaraktär skulle förkroppsliga mina egna drömmar och erfarenheter. Hon skulle vara lite som jag men ändå inte. Kanske faktiskt en person som utmanade mig och som jag i viss mån kunde störa mig på? Någon med vars hjälp jag fick testa gränserna. Ett slags modern superhjälte i en antihjälte-gestalt.
0000062925
Någon gång under 2007 föddes så en egensinnig barnmorska i mitt huvud. Hon behövde ett namn som var lätt att komma ihåg. Cecilia lät vackert. Lund var okomplicerat och påminde lite om Lind. Jag såg henne genast framför mig, mellanblond åt det ljusare till, med gråblågröna ögon. Ett typiskt svenskt utseende om man så vill, klassiskt och möjligen lite gåtfullt. Dessutom skulle hon ha många kvinnor i släkten, bestämde jag. Något som alltid fascinerat mig, eftersom jag själv bara har en handfull. Cecilias egen familj blev därför rena matriarkatet. En klok gammal mormor, en framgångsrik mamma, samt systrarna Susanna och Maria.

Barnmorska är ett yrke man sällan hittar i spänningslitteraturen, hade jag noterat. Samtidigt är förlossningsavdelningen en otroligt spännande och intressant plats att skildra. Där möts liv och död och de som arbetar där har sällan en tråkig sekund på jobbet. De får slita hårt, arbetspassen är stressiga, de är absolut undervärderade på alla sätt, men samtidigt får de dagligen bevittna livets mirakel. Att vara barnmorska är ett mångfacetterat yrke som förtjänar en egen plats i litteraturen. Det var därmed givet att Cecilia Lund skulle bli just barnmorska. En barnmorska med två systrar och flera egna döttrar. Allt som jag har för lite av i mitt eget liv.

Jag älskar att skildra samtiden. Livet runt omkring, med alla de ”utmaningar” det bär med sig… Relationer som är svåra och jävliga men samtidigt ljuvliga och livsviktiga. Kraven vi moderna människor har på oss, både utifrån men också inifrån oss själva. Föräldraskapet, kärleken, vänskapen. Yrkeslivet.

Samhällsdebatten! Inte minst den. Livet rusar på och det är så mycket man ska klara av. Stort som smått måste det samsas på de timmarna dygnet har. Jobb, hushåll, heminredning och hälsa, träning och mat, kreativitet och samhällsengagemang, semesterresor och ekonomi, allt i ett rasande tempo, och helst ska man samtidigt hålla en snygg och spännande fasad på sociala medier. Helt enkelt knappt överskådligt och något jag självklart ville fånga i romanerna om Cecilia Lund. För jag har varit genuint nyfiken på hur hon ska klara av sitt liv, hur hon hinner och orkar.

När väl den första boken släpptes har det bara rullat på. En bok per år har det blivit under detta decennium med Cecilia Lund. Jag har låtit henne utvecklas och genomgå många drastiska faser. Separation och återförening, ännu ett barn, sedan åter uppbrott… Någonstans i mitten av serien är hon med om en omvälvande händelse. Hon drabbas av hjärtskada och därefter är det som om hennes sinnen skärps. Det oförklarliga som kommit hennes väg blir tydligare, och Cecilia blir också en mer aktiv problemlösare. Och samtidigt blir hennes barn större, något som ger henne mer tid att ägna sig åt annat än enbart familj och arbete. Tio böcker hade jag planerat för från början. Tio böcker har det nu blivit.

Som jag nämnde i början undrar många läsare om vi nått vägs ände. Om serien är komplett. På det måste jag svara, att jag troligen kommer skriva ännu en bok om Cecilia Lund, med planerad utgivning 2018.

Därefter får vi se. Slutligen vill jag sända en hälsning till alla er som tycker om böckerna om Cecilia. Jag måste säga att ni är helt fenomenala läsare och lyssnare, som skänker mig både energi och inspiration. Det är för er jag skriver – och det är er jag har att tacka för att det blivit så många böcker om denna speciella barnmorska. Så fortsätt gärna och lyssna och läs! Och skicka gärna er feedback, på mejl – info@katerinamagasin.se, Facebook, Twitter eller instagram… Jag älskar att höra ifrån er, och få ta del av era tankar om böckerna.

Trevlig lyssning!
//Katerina Janouch / Katerina Magasin

Katerina Janouch gästbloggar!

Båt 370 – Döden på Medelhavet

bild_bat370.png
Foto: Privat

Vår bok berättar historien om vad som hände med 53 människor på flykt över Medelhavet, men fastän den är sann så gör bokformen den nästan overklig. Vi valde att berätta den ur Annahs ögon, inte skala bort känslorna och spänningen. Inte ens när det kom till spänningen mellan oss, det som nästan slet oss itu. Nu när man hör någon läsa upp orden vi skrivit blir de verkligare. Precis som förhörsprotokollen hjälper den till att bekräfta och föra vidare utan att vi behöver gå igenom det igen.

Jag sätter på mig VR-glasögonen. HDMI-kablarna är i vägen och kardborrebandet fastnar alltid i håret, men jag har lärt mig hur jag snabbt ska få på det ändå. Rift-headsetet är lite framtungt men jag fixar jämnvikt genom att tilta huvudet lite bakåt när jag sätter mig. Några sekunder senare är jag tillbaka på stranden i Dikili igen. Jag vrider huvudet och kan se vägen jag just gått över. Samma väg som Lamis, hennes mamma och alla andra skyndade över till båten som visade sig heta ”370”. Samma väg som vi åkte fram och tillbaka när vi letade efter båtar, smugglare och svar. Men då var det för sent. Vi kom försent.

Jag fortsätter mot staden längs med kustlinjen. Ser hotellen vi gömde oss på. Ser militärpolisens byggnadskomplex, och jag vet att det finns ett USB-minne där. Bilder tagna med hänsynslös blixt som visar facit av EUs flyktingpolitik. Facit när beväpnade smugglare är de enda som kan ta dig från krig och förföljelse. Facit när ingen ville hjälpa människorna i Båt 370. Jag ser de döda framför mig som en slags lins av ofrivillig virtuell verklighet i glasögonen.
0000061938
Framför kustbevakningen stannar jag. Jag zoomar maximalt, Googles bilder är ändå hyfsat högupplösta. Jag ser något jag inte sett förut, en person går precis ombord på en av kustbevakningens båtar. Är det han som tog våra pass? Omöjligt att se. Jag vänder mig om och precis som när vi flydde genom grindarna så tar jag höger mot Bademli och den slingriga bakvägen mot Izmir. Om jag rör en av mina nya handkontroller i luften, så lyfter jag och flyger snabbt de tolv milen till flygplatsen. I den verkliga verkligheten var det de längsta mil jag åkt.

Det svarta skumgummit där headsetet möter pannan är fuktigt av min svett när jag tar av mig det. Frustrationen, minnena, allt det ouppklarade är ju där även om det genereras på en server i Kalifornien. Jag tittar ut över Östersjön från sovrumsfönstret. Havet där jag drog barnen i gummiring efter utombordaren kommer aldrig betyda samma sak igen. Ingen som lär känna människorna i vår bok kan se på världen på samma sätt. Vi skrev boken för att andra måste se och höra, och hade vi kunnat hade vi filmat allt för VR-glasögon. Flyktingarna som drunknade den där natten vi var där, deras anhöriga och vänner – alla är värda att inte bli glömda. Verkligheten är inte alltid vacker, men den förtjänar att mötas.

//Mattias Beijmo

Båt 370 – Döden på Medelhavet

Odile Nunes läser in Ferrante!

odilenunes.png
Foto: Privat

Hej Odile! Du har läste Elena Ferrantes hyllade bokserie Neapelkvartetten. Hur känns det att ge röst till en sån populär bokserie?

Väldigt roligt. Det har varit en spännande resa att följa berättelsen om deras mångfaceterade relation. En resa som inneburit insikter i både hur relationer formar människorna, stimulerar och utmanar dem, men också hur vi både omedvetet och medvetet knyts till varandra, och behöver varandra för att komma vidare,och hur olika omständigheter och förutsättningar tvingar oss till olika val i livet. En berättelse om livet som kamp, där kunskap, och överlevnadskunskap är avgörande, och där både kampen och kunskapen kan se väldigt olika ut. Jag har absorberats av historien både genom detaljerna och det musikaliska i berättandet.

Hur ger man liv till en ganska ”tung” bok? 

Jag upplever inte böckerna som tunga, då det hela tiden finns en rörelse framåt, att berättelsens personer ständigt strävar efter att göra det bästa av sina liv. De återkommande reflektionerna är försök att förstå och begripliggöra tillvaron. Personerna är också gestaltade utan värderingar, med en kärv ömsinthet, en sorts saklighet. I allt det finns en stor hoppfullhet tycker jag.

För att ge liv, behöver man krypa in i alla människorna och se tillvaron ur deras perspektiv.

Vad har de största utmaningarna varit?

Största utmaningarna har bl.a. varit det långa meningarna där bisatserna innehållit flera långa tankar eller kommentarer, och det jag uppfattar som poetiskt musikaliska uppräknande, av människor och händelser, Jag har upplevt ett behov av att rytmisera för att det inte ska kännas monotont på fel sätt.

Vilken av de fyra böckerna i serien är din favorit?

Jag kan inte välja ut någon, alla ingår i en livsväv som ibland är händelserikare, i bland tråkigare, ibland fadd, och ibland euforisk. Inget skulle vara något utan det andra. Summan av allt är ett liv.

Jag tycker dock att böckerna ibland kan kännas olika skrivna, men det blir ju bara en spegling av livet det med.

Tack Odile Nunes!

elenaferrante

 

Odile Nunes läser in Ferrante!

Florence Stephens förlorade värld – Vad tycker vi?

Florencestephens_blogginlagg
Ebervall och Samuelsson har skrivit en och annan bok baserad på en sann historia. När deras senaste bok, Florence Stephens förlorade värld, utkom var vi ju tvungna att kika närmare. Småland under början av 1900-talet, en kvinna som är fascinerad av kungahuset och grunden till “Husebysaken” hittar ni här!

michelle_fakta_profilbeskrivningar
Michelle: ”Fröken på Huseby” brukade man kalla Florence Stephens som levde mellan åren 1881 till 1979 då hon aldrig gifte sig. Boken ”Florence Stephens förlorade värld” bygger på hennes liv och den så kallade Husebyaffären. Det är alltid lite extra kittlande att läsa en roman som baseras på verkliga händelser tycker jag. Boken är välskriven och intressant men eftersom att jag inte är rojalist kunde jag tycka att det blev lite jobbigt att höra på allt tjat om kungafamiljen. Jag blev väldigt irriterad på den bortskämda prinsen Carl som lurade naiva Florence. Det är svårt att sympatisera med Florence då hon själv satte sig i dessa korkade situationerna … om man får uttrycka sig så. Att denna ”Fröken på Huseby” dessutom var emot kvinnlig rösträtt gör det inte lättare.

Både Florence och hennes mor Elisabeth var extrema rojalister, det påstås även att Elisabeth ska ha haft ihop det med kung Oskar II och att Florence är resultatet av detta. Breven som växlades mellan Elisabeth och Oskar II finns idag bevarade men blev hemligstämlade i 30 år av Florence själv som i vuxen ålder läste dessa. År 2009 bestämde nuvarande kungaparet att förlänga detta. Ganska kittlande, eller hur?

hanna_profilbeskrivningar
Hanna: ”Florence Stephens förlorade värld” ger en intressant inblick i den svenska högborgerligheten kring sekelskiftet och framåt. Persongalleriet är färgglatt och stort – personer som svindlaren Berl Gutenberg och hans kumpan prins Carl vill jag gärna veta mer om. Även om själva historien inte griper tag i mig på det sättet som till exempel författarnas tidigare bok Bombmannens testamente gjorde, skulle jag helt klart rekommendera den till alla som intresserar sig för svensk historia, kungligheter och bedragare. Och Helge Skoogs inläsning är helt fantastisk!

emilie_faktagrupp
Emilie: Vi är alla en del av vår historia på ett eller annat vis, varför böcker som ”Florence Stephens förlorade värld” är så otroligt intressanta. Även fast det kanske inte rent konkret hör samman med din eller min historia, säger den en hel del om Sveriges utveckling under första halvan av 1900-talet. Ännu kan väl inte garanteras att allting i denna berättelse om Florence Stephens liv är sant, men det är en intressant historia som jag hoppas att det kan komma att nystas ännu mer i längre fram. En bok för dig som är nyfiken på kungligheternas lite mer dolda historia och denna del av Sveriges historia. Det går även bra att lyssna på enbart för Helge Skoogs fantastiska uppläsning!

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Vilka skamlösa bedragare. Och vilken provocerande konservativ kvinna. Intressant på sitt sätt, men tänk att göra sån skillnad på folk och folk. Att inte ens tycka att kvinnor skulle ha rösträtt fast hon själv egentligen var allmänbildad. Och denna fanatiska rojalism som fick henne att skydda den svekfulle Carl Bernadotte bara för att han var en medlem av kungahuset.

Jag vill passa på och rekommendera alla böcker av Ebervall & Samuelsson. Så underhållande, och samtidigt lär man sig alltid något nytt om svensk historia. Helge Skoog läste som vanligt fantastiskt bra!

omdugillar_florence

Florence Stephens förlorade värld – Vad tycker vi?

Tävling: Vinn ett presentkort & en t-shirt!

tavling_kallentoft_lutteman
Heroine
är den fjärde och spännande fortsättningen på Herkulesserien av Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Detta firar vi lite extra med en tävling! Nu har fem personer chansen att vinna en t-shirt med häftigt tryck samt ett presentkort på Storytel värt 169 kr. Du är väl med?

Tävlingsfrågor:
– Vad betyder heroine på svenska?
– Vad kallas klotter med ett annat ord?
– Motivera varför just du ska vinna.

Tävlingsregler:
– Svara på alla tävlingsfrågor.
– Skicka ditt svar senast den 19 juni till tavling@storytel.com, märk ämnesraden med ”Heroine”. GLÖM INTE: Uppge namn och adress samt om du vill ha herr eller dam t-shirt samt önskad storlek.

Lycka till!

t-shirts_01_

Tävling: Vinn ett presentkort & en t-shirt!

Karina Berg Johansson gästbloggar!

karinbergjohansson
Fotograf: Sara Adelhult

Finns det nåt bättre än att lyssna på en berättelse?

Att få följa med in i helt nya världar samtidigt som man kan vara fullt upptagen med sitt helt egna — promenerandes, badandes, virkandes, mekandes, lagandes mat. Ja, vad man nu än håller på med!

Jag gillar att ha många bollar i luften. Stressande säger vissa. Berikande säger jag (fast jag kanske inte ska nämna alla börjor på manus som ligger undanstoppade i datorns skrymslen eller de allt fler påbörjade stickningar och virkningar som kan hittas lite varstans där jag slår mig ner …)

När jag började skriva Freak visste jag inte mycket mer än titeln, när jag för mitt inre såg de första bilderna av Rakel som står där blodig utanför bästa kompisen Agnes dörr mitt i natten. Jag visste att Rakel hade varit med om nåt hemskt — och jag visste att hon själv inte var fullt så ovetande som hon var tvungen att få Agnes att tro.
freak.jpg
Ungefär där stannade historien länge. Varken den eller jag visste vart den skulle ta vägen. Tills jag fick chansen att testa ett helt nytt berättarsätt: att skriva ett mellanting mellan roman och tv-serie — tv utan bild, text med ljud = min bästa kombo! Och plötsligt var det lätt. Idéerna snubblade över varandra, blev till ett första skelett som kunde byggas ut, och nånstans där dök platsen upp, allting började hända i Härnösand — stan där jag själv växte upp och led mig igenom tonåren.

Nu har jag sen länge lagt både tonår och Härnösand bakom mig, men precis som årsringarna på ett träd finns allt det där kvar inuti. Avlagringar av saker som hänt, gator jag gått, mysterier som aldrig fått sin lösning.

Så klart har inget av det som händer i Freak hänt på riktigt, men det kanske kunde ha hänt.

Det kanske händer.

Om inte mig så kanske dig …

Trevlig sommarlyssning!
//Karina Berg Johansson

Karina Berg Johansson gästbloggar!