Millennium 5 – Tävling!

m5_tavling_Storytel_2017_002
Det är inte långt kvar innan den femte boken om Lisbeth Salander är här – ”Mannen som sökte sin skugga” av David Lagercrantz. Givetvis vill vi ge några av er chansen att fira detta tillsammans med oss så därför kör vi igång en tävling. Nu har alltså du och en vän chans att vinna biljetter till releasefesten där ni tillsammans med författaren, förlaget och andra bokfantaster skålar tillsammans. En kväll du inte vill missa!

Tävlingsregler:
– Svara på alla tävlingsfrågor.
– Skicka in dina svar till tavling@storytel.com och märk ämnesraden med ”M5”. Vi vill ha ditt mejl senast den 23 augusti 2017.

Tävlingsfrågor:
1). Hur många av böckerna i Millennium-serien är skrivna av David Lagercrantz?
2). Lisbeth har en tvillingsyster, vad heter hon?
3). Vem spelar journalisten Mikael Blomkvist i den svenska filmatiseringen av Millennium?
4). Motivera varför just du ska vinna.

Lycka till!

———————————————————————–

Releasefesten äger rum i Stockholm den 7 september.
Vinnaren får mer information via mejl. 

Millennium 5 – Tävling!

Fattigfällan: Så tycker vi om boken!

fattigfällan_bloggen
Förra året var Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk nominerad till Augustpriset i kategorin fakta. Det har pratats och skrivits mycket om boken och många har berörts av Beatas kamp. Vi var ju så klart tvungna att lyssna!

michelle_fakta_profilbeskrivningar
Michelle: Om man arbetar, betalar skatt, a-kassa, diverse försäkringar och så vidare tror många att det ska räcka som skydd ifall något händer. Så är inte alltid fallet … detta är skrämmande! Riktigt skrämmande. Beata som man får följa i boken Fattigfällan kan vara vem som helst. Hon blir sjuk och kan inte arbeta, vad för sjuk får man inte veta och egentligen spelar det ingen roll. Hon behöver hjälp att överleva men det skyddsnät hon förlitar sig på sviker. Och det sviker henne så enormt. Samhället får henne att känna sig så liten. Det är läskigt. Allt är verkligen inte svart och vitt, alla människor är individer med olika problem och förutsättningar men ändå är samhället inte individanpassat.

När jag lyssnat färdigt bär jag med mig mer kunskap om den fattigdom som äger rum i vårt avlånga land idag, några av mina fördomar har jag fått äta upp och sedan bär jag även med mig en rädsla … och den stora frågan: Vad är det för mening? Tungt.

bia_fakta_profil
Bia: Även om jag kände till nedmonteringen av det sociala skyddsnät som borde omfatta alla medborgare så var berättelsen om Beata oerhört drabbande. Om alla dessa tjänstemän som krävs för att upprätthålla kontrollen kring de sjukskrivna. Och ju fattigare du är desto fattigare blir du. Detta eviga moment 22. Jag blev så upprörd när jag lyssnade på Fattigfällan att jag knappt kunde tänka klart. Vilket idiotiskt och människofientligt system!

profil_ungdom_jennie
Jennie: Innan jag lyssnade på Fattigfällan så läste jag några av kommentarerna till boken. Många klagade på många upprepningar vilket fick mig att tveka lite men jag lyssnade ändå.

Insåg ganska snart varför dessa upprepningar finns och det beror helt enkelt på att man inte kan tro att det man hör är sant. Men det är tyvärr sant och mer tragiskt blir det med vetskapen om att det inte är ovanligt på något sätt.

Boken är full av viktiga insikter och stundtals skämdes jag för hur spot on det blev för hur jag själv tänkt i vissa situationer.

hanna_profilbeskrivningar
Hanna: Alla som tror att vi lever i ett välfärdssamhälle med starka skyddsnät borde läsa detta. Det är verkligen en mardrömslik skildring av den extrema utsatthet som en del människor i Sverige idag lever i – hur fattigdomen bildar en ond spiral av växande skulder, och hur fördomar, socialt stigma och kall byråkrati leder till avhumanisering och ett enormt psykiskt lidande för de drabbade. Boken är otroligt engagerande och lättillgänglig, läs den!

emilie_faktagrupp
Emilie: När du faller, faller du fort och säkerhetsnätet du trodde skulle fånga upp dig visar sig vara en illusion. Fattigfällan är en berättelse om det svenska välfärdssystemet, som desto mer vi synar det i sömmarna inte riktigt längre håller måttet. Jag tror att det är viktigt med böcker som denna då den skakar om oss lite och får oss att ifrågasätta både vårt välfärdssamhälle, men även vår egen syn på de som fallit mellan stolarna i samhällets strukturer. Undermedvetet lägger vi skulden på den drabbade och tar för givet att de själva måste ha slarvat i livet för att ha hamnat där de är. Denna bok sätter en in i huvudkaraktären Beatas situation på ett sådant djupgående vis att det får en att se på allting ur nya vinklar. Så om du är nyfiken på hur samhället ser ut utanför vår invanda syn på allting rekommenderar jag starkt denna bok. Om du redan är nöjd med hur du ser på världen, rekommenderar jag den ännu mer!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Jag både gillade och ogillade vad det gjorde med mig att läsa Fattigfällan. Jag konfronterades med mina egna fördomar om fattigdom på ett sätt som var både obehagligt och samtidigt kändes otroligt viktigt. Jag skäms när jag tänker på de gånger jag i slutet av månaden känt mig fattig – det är verkligen ingenting emot vad huvudkaraktären, och många i hennes situation, brottas med. Jag är lyckligt lottad och borde oftare visa uppskattning för det jag har – det hjälpte mig den här boken på ett väldigt effektivt sätt att se.

fattigfallan_omdugillar.png

 

Fattigfällan: Så tycker vi om boken!

Niclas Ericsson gästbloggar!

 

familjehemligheter_niclas_ericsson
Fotograf: Magda Gad

Jag fick idén till Familjehemligheter när jag jobbade som kriminalreporter på Expressen, sommaren 2002. Det var en hektisk sommar, jag var ny som journalist och ny på Expressen.

Det var mycket med den miljön som var som en film. En kvällstidningsredaktion är overklig på något sätt. Inte glamorös alls – även om folk kanske tror det – mest väldigt hårt arbete och mycket kompetenta kollegor. Men tempot, jäklar. Nästa morgon kunde ens story vara på löpsedlarna. Man kunde ha hittat något som ingen annan tidning hade. Eller man kunde ha gjort bort sig totalt. Missat bollen. Det var vinna eller försvinna, varje dag. Och så var det ju ämnet jag jobbade med som trängde in under huden.

Att försöka förstå ett brott är fascinerande, kanske för att det är extrema situationer som både offret och gärningsmannen hamnar i. Men det är situationer vi alla kan relatera till. Svartsjuka, hat, girighet. Eller bara att något går väldigt snett mellan två människor.

Sedan har vi frågorna om hur brottet gick till. Det finns alltid vissa fakta som är kända, andra inte. Man kan gräva ner sig i detaljer, tyda och tolka. Rekonstruera det exakta förloppet, minut för minut.

Och så utgången. Döden. Den gör alltid intryck.

Jag känner mig hemma bland dem som rör sig efter mörkrets inbrott. Bögarna, busarna, hororna och torskarna. Festprissarna. Och så snuten förstås. De som jagar om natten. Det fanns aldrig någon tvekan om att min berättelse skulle handla om dem. Och självklart skulle det hända i Stockholm. Jag är född här och vet ingenting om någon annan stad i Sverige.

Jag tog det jag hade, fragment av händelser ur mitt eget liv, kunskap om brott, människor jag hade träffat eller bara sett på håll. Platser jag kände både innan och utan. Och så började jag fantisera. Nästan allt i min deckare bygger på verkligheten, precis som ett reportage, men omformat till en helt fiktiv berättelse. Jag slängde allt i en gryta och lät det stå och puttra och sjuda, tills det fick sitt eget liv.

Nu har min berättelse fått liv på ett nytt sätt eftersom den alldeles nyligen har släppts som ljudbok, inläst av Fredde Granberg. Den kan följa med dig på din väg, från jobbet, krogen, shoppingrundan eller ett hemligt möte.

Kanske är du också en av dem som jagar om natten? Min berättelse är en hyllning till dem. Men för somliga av dem slutar det illa.

//Niclas Ericsson

 

Niclas Ericsson gästbloggar!

Interview with Meghan March

Senior Pic head shot
Foto: Amy Daws

Tell us a little about yourself.

I’m a passionate reader and an audiobook fanatic. When I’m not writing or editing, I love to sneak away and spend some quality time daydreaming on beach somewhere. Before I became a full-time author, I was a corporate lawyer for eight years. I’m currently based in Austin, Texas, but plan on seeing more of the world before I pick a permeant home-base.

Why did you choose to write erotic novels and not, for example crime novels?

I’ve been a reader my whole life, and the books that always drew me in were the ones with a love story and a happily ever after. I picked up my first mass market paperback novel in my small town library when I was twelve and didn’t stop until I’d read them all. When I was 13 years old, I had to write a list of life goals for a class and one of mine was to write a romance novel.

What is the most challenging aspect of writing erotica? … and what is most fun?

I think writing erotica and erotic romance are two different things, and I would say my books fall closer to the erotic romance side of the spectrum because the story isn’t just sex, sex, and more sex. The story is about the characters and how they come together and relate, some of which happens through sex, obviously. That can be challenging because as an author, I have to let my characters react how they will and follow their lead. The most fun part for me is keeping it fresh and new, but it seems once I know the characters and their flaws and foibles, everything else falls together.

Who is your favourite author and which is your favourite book?

That question is pretty much impossible to answer, especially because it’s so fluid. I will say that I will drop everything (even in the middle of a deadline) to read certain author’s books. Kresley Cole has three fabulous series that I adore, I’m addicted to Kristen Ashley’s alpha males, and Lisa Kleypas is my absolute must-read for historical romance.

What is your best advice to someone who would like to write a novel?

Get to know your characters. Spend time with them in your head, or even just free writing from their points of view. Figure out what kind of story you want to tell, and then sit down and start. And if you have no idea how to start to write a book, read books on writing craft. That’s exactly what I did.

Thank you Meghan!

erotica_meghan.png

Interview with Meghan March

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Albert-N (1)
Foto av: Karin Sandelin

När jag började skriva Härifrån till dig hade jag en tydlig målbild. Boken skulle bli varm och vänlig. Sorglig ibland, visst, men fortfarande med den där grundkänslan. Inte bara för läsarna och lyssnarnas skull, utan också för mig som skrev den. Jag skulle ju leva med karaktärerna och historien längre än någon annan och jag hade inte ork eller lust att plåga mig igenom något hemskt traumadrama eller snaskig mordhistoria. Inte just då i alla fall.

För mig var ingredienserna för att få till det varma och vänliga främst bra beskrivningar av fin och trovärdig kärlek, djup vänskap och roliga (och ibland mycket irriterande) karaktärer.

Den där trovärdiga kärleken och feelgoodkänslan tänkte jag också skulle kräva att boken hade bra, äkta sexscener. Alltså inte jättemånga eller långa och absolut inte såna där män drar fram sina “lemmar” eller “kön” eller där kvinnor darrande öppnar upp sina “sköten”. Såna har jag läst alldeles för många och ibland nästan äcklats av.

Nej, min bok skulle kännas på riktigt, nutida och kanske till och med lite upphetsande och då krävdes det lite piggt sex. Hur svårt kunde det vara?

Supersvårt visade det sig.

Jag skulle förstås kunna skylla på att jag valt ett heterosexuellt par som huvudpersoner, en typ av sex jag inte har någon som helst erfarenhet av. Eller på att det aldrig riktigt blev läge för dem att ligga. Men det hade varit ljug. Sanningen är att jag upptäckte att alla detaljerade ord och beskrivningar kändes för grova och störande – även för mig. Så fort jag skulle våga mig på ett började jag rodna. Jag var helt enkelt inte tillräckligt modig, för pryd.

Plötsligt blev det tydligt varför vissa författare klipper en scen precis efter att paret kyssts i ungefär 15 sekunder och lagt sig ner i sängen, för att sedan låta historien fortsätta dagen efter när de vaknar. Det var precis så jag ville göra med mina huvudpersoner Simon och Anna: Puss, puss och sen – ridå.

Men jag gav inte upp. Försökte ändå även om jag inte alls vågade ta ut svängarna.

Min första version av en “sexscen” mellan Simon och Anna innehöll inte några känslor, inga “könsmarkörer” eller mer detaljerade beskrivningar. Fokus låg snarare på hur de rörde sig i rummet och exakt hur det gick till när de la sig ner i sängen. “Sätter sig ner för att sedan sträcka ut sig … flyttar benet … flyttar andra benet“

När det gick upp för mig att jag mer beskrivit en konstig gymnastikövning mellan två helt könlösa individer försökte jag fixa det genom att lägga till det minst laddade ord jag kunde komma på. Ett naket bröst fick avslöja att de två personerna faktiskt inte hade några kläder på sig och att en av dem var av kvinnligt kön. Inte så konstigt att scenen fortfarande inte funkade.
0000064135
Trevande provade jag fler ord, grövre även om jag undvek  “lem” eller “sköte” men allt blev bara värre. Geggigare. Sen knäckte jag det.

Jag behövde inga könsord. Eller, om jag hade behärskat dem bättre hade de säkert kunnat egga en och annan läsare, men för den där varma och vänliga känslan krävdes egentligen något annat: Beskrivningar av det som ligger i luften. Av känslorna, stämningen. Spänningen. Så jag började om.

I slutändan har jag, förutom en och annan svordom, inte ett enda könsord i boken.

Istället har jag försökt jobba med känslan av kärlek, av ömhet, nervositet. Av frustration, glädje och ilska som kommer med alla relationer. Och när de så kommer – liggen – är fokus på nerven som uppstår alldeles innan eller precis i början av ligget. Känslan av närhet, av närvaro.

Nu är jag nöjd med resultatet och jag tycker att boken blev precis så varm och vänlig som jag hoppades på. Hoppas ni som lyssnar och läser håller med.

//Albert Lindemalm

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex