Inka Rodriguez gästbloggar!

13199295_10208089838777413_1519790264_o
Foto: Anna Østvang

För mig har mitt skrivande varit som terapi, ända sedan jag började skriva dagbok som sjuåring. Drömmen har alltid varit att bli författare men jag upptäckte tidigt att jag inte var speciellt bra på att skriva fiktiva berättelser. Jag tyckte det var svårt att beskriva känslor på ett sätt som skulle beröra. Jag kunde helt enkelt inte skriva om sådant jag inte upplevt. Men när jag i nionde klass skrev en text om min pappas död på nationella provet i svenska som berörde min lärare till tårar tänkte jag att mina upplevelser kan jag nog skriva om på ett sätt som känns hos läsaren.

Länge hade jag en romantisk tanke om att jag skulle skriva en bok från början till slut när jag kände för att skriva. Orden flödade när jag var nedstämd men när jag var glad fick jag ingen känsla i orden. Och såhär i efterhand kan jag också se att det inte alltid är det bästa att skriva i affekt. Inte i alla fall något som jag vill dela med andra. Jag blottar mina innersta tankar alldeles för lätt och jag tror inte att de alltid är till för att läsas av andra. Efter att ha läst otaliga tips från etablerade författare om att skriva en bok där de sa att man inte bara kan vänta på inspirationen utan om det ska bli en bok så måste man sätta sig ner och skriva även när känslan inte infinner sig också. Annars skulle det ta allt för lång tid.
9789177790907
Tanken om att skriva en bok om gruppvåldtäkten jag var med om kom efter responsen på olika korta texter som jag publicerade både anonymt och under mitt riktiga namn. Många kände att det jag skrev gav de hopp. Både personer som själva utsatts för sexuella övergrepp men också deras anhöriga. När jag hittade ett format som passade mig att skriva gick det snabbt att skriva grunden till min bok, ”Som en jävla käftsmäll”. Det tog bara någon månad. Men jag insåg inte hur lång tid det skulle ta att redigera texten så att det blev en färdig bok. Det tog tid och eftersom att jag både pluggade och jobbade när jag skrev boken så tog jag till vara på alla tillfällen då jag hade möjlighet att jobba med texten. Den redigerades på nattjobbet som undersköterska och på semestern vid poolen på Mallorca. Och 28:e september 2016 släppte jag boken och nu kommer den som ljudbok.
2016-05-26 15.52.32
Trots allt det mörka i boken så hoppas jag verkligen att all kärlek i den också lyser igenom. Lika mycket som den är ett dokument över de allra mörkaste åren i mitt liv så är det en enda stor kärlekshyllning till min man som är min bästa vän. Jag hoppas den förmedlar hopp för personer som utsatts för övergrepp och/eller har svårigheter med psykiska ohälsa. Samt för deras närstående. Hur mörkt det än ser ut. Jag vill att alla läser min bok såklart men det viktiga för mig är att de som den skulle kunna göra skillnad för läser den.

//Inka Rodriguez

 

Inka Rodriguez gästbloggar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s