Gästblogg: Olle Lönnaeus om ”Tiggarens hand”

tiggarenshand.jpg

Ta dig till boken!

När jag började skriva den första boken om Jonny – det som blev Jonny Liljas skuld – trodde jag att han var en feg polis.

Nu vet jag bättre.

Jonny har svikit. Sin dotter när han spelade bort allt på poker. Sina kolleger inom polisen.

Men ju djupare jag lärde känna Jonny, desto mer förstod jag att han också kan vara mycket modig. Jonny Lilja är med andra ord som de flesta av oss: mänsklig.

I min tredje och fristående roman om Jonny, ”Tiggarens hand”, möter han 14-årige Amir. Det är het sommar i Malmö. Bilar brinner i Rosengård, Lindängen och Hermodsdal. Gängkrig rasar. Unga män blir ihjälskjutna på öppen gata.

Malmö, ja. Staden som väcker så mycket känslor. Som är så lätt att älska och så lätt avsky.

En kulturell smältdegel med människor från alla världens hörn, ett epicentrum för innovation och skapande, staden där alla håller på Malmö FF och är lika kaxiga som Zlatan.

Men också en fattig stad där fler människor lever på bidrag än någon annanstans i Sverige. Det finns enklaver av djupt utanförskap, religiös dogmatism och extremism. I det fattiga Malmö frodas en svart ekonomi, gödd av en medelklass som älskar att handla billiga grönsaker på Möllevångstorget och köpa en falafel för trettio spänn. Papperslösa jobbar för usla löner. Knarkhandel och organiserad brottslighet. Tonåringar som går runt i skyddsväst och med en revolver i byxlinningen.

De senaste två åren har tjugo unga män dödats i långt över hundra skjutningar i Malmö. Det är i detta Malmö som Jonny Lilja arbetar vid polisens avdelning för grova brott. Ofta går han sina egna vägar. De delar av staden han kallar ”kloakerna” känner han väl.

I en källare i Rosengård sitter Amir och hans kompis Mahmoud och tappar upp bensin i ett par tomma vinflaskor. En tygtrasa och lite gaffatejp så är det klart.

Amir är arg. Riktigt jävla förbannad. På vem vet han inte säkert. Farsan kanske, som sitter och skrävlar nere i källarmoskén hela dagarna medan morsan sliter liver ur sig. Han som mest skäller och slår när han kommer hem.

Som alla förstår råkar Amir illa ut. Riktigt illa.

Och när Jonny så småningom inser att pojkens liv är i fara blir det personligt. Även han hade ju en pappa som svek.

Det är skådespelaren Christian Fex som läser in ”Tiggarens hand”. Han har gestaltat karaktärerna i flera av mina tidigare romaner – och han gör det åter mästerligt.

/Olle Lönnaeus, författare

Foto Thomas Löfqvist

 

 

 

 

 

 

Foto: Thomas Löfqvist

 

 

 

 

 

Gästblogg: Olle Lönnaeus om ”Tiggarens hand”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s