Gästblogg: Katarina Bivald om ”En dag ska jag lämna allt det här”

 

Ta dig till boken!

Att höra någon annan berätta ens historia

”Nej, vänta. Ta om den meningen.”

Orden är Anna Maria Källs, och de uttalas ofta. Varje gång Anna Maria inte är nöjd med en mening – något i betoningen, kanske, eller känslan eller tempot – stannar hon upp.

Och varje gång lutar sig ljudboksproducenten Sara Biglert fram bredvid mig och säger i den lilla mikrofonen framför oss: ”Jättebra. Vi tar om det från …”. På datorskärmen framför oss hittar Sara snabbt tillbaka till den rätta platsen, spelar upp den sista halva meningen innan, och så fortsätter Anna Maria mitt i en mening.

Meningarna är mina egna. Jag lyssnar på ljudboksinspelningen av min nya bok, En dag ska jag lämna allt det här, och fascineras över vilket privilegium det är att få vara författare och tränga sig på bakom kulisserna.

Ljudbok3.jpg

Jag säger ”tränga mig på”, för det är det jag gör. För flera månader sen emailade Bonnier Audio mig och berättade att Anna Maria Käll skulle läsa in ljudboksversionen av min nya bok, En dag ska jag lämna allt det här. Jag älskar Anna Maria Käll som uppläsare, och i stundens ingivelse frågade jag Bonnier Audio om det skulle kunna vara okej för mig att få komma förbi och vara med på någon del av inspelningen. De stämde av med Anna Maria, som vänligt gick med på det, även om hon skickade med en liten förhoppning att författaren i fråga inte skulle lägga sig i eller avbryta eller i största allmänhet vara en baksätes-uppläsare.

Det är jag inte.

Jag är mer av ett stjärnögt fan.

Anna Maria läser min bok så att den verkar ny och rolig även för mig. Jag har levt med den här berättelsen och mina älskade karaktärer i fem år, men det glömmer jag lätt när Anna Maria berättar den. I de sorgliga partierna blir hennes röst djup och långsam; i dialogen blir den rapp och rolig. Olika karaktärer får olika betoning och tonläge. Då och då gestikulerar hon för sig själv med händerna; en konsekvens av hennes skådespelarkarriär, tänker jag mig.

Ljudbok4.jpg

Ofta glömmer jag helt bort att det är ett arbete. Det känns mer som en sagostund. Det måste vara någon sorts uråldrig mänsklig instinkt att lyssna på berättelser, eller någon sorts fantastisk återupplevelse av vår barndom då alla äventyr lästes upp för oss.

Anna Maria stannar upp och säger: ”Vi tar om den meningen.”

Och Sara: ”Jättebra. Vi tar det från …”

 

/ Katarina Bivald

Gästblogg: Katarina Bivald om ”En dag ska jag lämna allt det här”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s