Gästblogg: Oskar Källner om Yi

0000048035

Ta dig till boken!

Nu i oktober kommer jag för första gången att bli publicerad på franska. Det är min science fiction novell Yi som kommer ut det kanadensiska SF-magasinet Solaris. Detta är en milstolpe för mig. Det är inte min första publicering på annat språk än svenska, men det är första gången jag fått in en text i ett professionellt magasin. Ärligt talat känns det lite surrealistiskt men samtidigt otroligt roligt.

Det är extra roligt att de föll för just Yi. För sex år sedan var jag nämligen redo att lägga ner författandet. Jag hade inte skrivit något på ett år, var otroligt trött och kände att det här kanske ändå inte var något för mig. Men så utannonserade Mix förlag och SF-bokhandeln sin stora SF-novelltävling. En eventuell vinst innebar chansen att få skriva kontrakt och ge ut sin novell via Mix förlag. Mix som är ett imprint till Bonniers höll då på och experimenterade med de nya digitala formaten och ville gärna ha det som var vilt och annorlunda.

Så jag tänkte att jag ger skrivandet en sista chans och jag ska banne mig skriva något av det mest galna och passionerade jag någonsin lyckats klämma ur mig! Tävlingen fick in totalt 400 bidrag. Jag kom tvåa. Det var mitt livs första Bonnierskontrakt och, några månader senare, ett släpp på Mix förlag.

Solaris208_VG

Så det är inte så märkligt att Yi har en särskild plats i mitt hjärta. Därför var jag superglad när Solaris valde just den berättelsen till sitt oktobernummer. Solaris är för övrigt världens äldsta franskspråkiga SF-magasin och jag är den första svensk som fått äran att bli publicerad hos dem sedan grundandet 1975. Novellen har översatts av fransmannen Jean-Pierre Laigle som är mycket engagerad i den franska SF-scenen. Jag har fått en kopia av texten, men förstår knappt ett ord av det. Läste ju tyska i skolan. Nu väntar jag med spänning på att få hålla ett pappersexemplar av magasinet i mina händer.

Det är ett antal år sedan tävlingsvinsten, men det betydde så oerhört mycket. Sedan dess har jag aldrig tvivlat på att det skrivna ordet är något som jag ska ägna mig åt. Numera driver jag mitt eget Fafner förlag genom vilket jag ger ut svensk fantastik: science fiction, fantasy och skräck. Jag vill på så sätt, i min tur, ge möjligheten för nya svenska talanger att komma fram. Fafner har dessutom ett stort fokus på ljudböcker, för jag är övertygad om att ljudboken som format, och tjänster som Storytel, är de perfekta plattformarna för folk att upptäcka hur kul det är med fantastik. Det kostar inget extra, man behöver inte ens gå någonstans, det är bara att trycka på den där spännande ikonen och dras med till en annan värld.

Testa gärna att klicka på Yi och kom med till en skogsbevuxen måne, viskande träd och tusenfotingar stora som godståg.

 

/Oskar Källner

OskarKällnerFoto: Angelica Klang

Gästblogg: Oskar Källner om Yi

Gästblogg: Richard Hobert om Fågelfångarens son

 

0000557268.jpg

Ta dig till boken!

Under slutarbetet med min förra film, ”En enkel till Antibes” blev jag kontaktad av en färöisk kvinna. Hon ville berätta om en över hundra år gammal stark, verklig kärlekshändelse som lever kvar som en muntlig legend på Färöarna. Hon hade sett alla mina filmer och hade en stark ingivelse av att just jag skulle vara den rätte att göra film på detta. Sådant smicker får en regissör höra ofta och oftast av människor som bara har en liten anekdot att berätta. Jag avstyrde vänligt vidare kontakt. Men hon var lika vänligt påstridig och vi bestämde möte.

Hennes enda motiv var att hon ville hjälpa Färöarna att bli synliga. Men hon själv varken kunde eller ville arbeta med detta. Det tog henne fyrtiofem sekunder att berätta om den här händelsen och jag kände omedelbart att här fanns fröet till en film som skulle kunna växa ur en annan tid och rakt in i hjärtat på vår egen. Vi skiljdes åt med några vänliga fraser. Det gick ett år då jag arbetade med annat. Utan att veta om att fröet grodde.

En tidig kväll strömmade hela grundscenariot ur mitt inre. En handfull karaktärer rörde sig omkring mig i skrivrummet och pockade ivrigt på min uppmärksamhet. Jag skrev under några febriga timmar sex sidor av min egen kärnberättelse, för vår egen tid, fritt efter vad som hade hänt. Sedan tog det mig fem år att utveckla manuskripten, dels till boken, dels till filmen.

Att skriva ett filmmanuskript om, i och för vår egen tid är en sak. Det sker i presens och är ett sorts stramt, kodat manusspråk som bygger på alla medarbetares gemensamma associationer. Om ett drama utspelas i en ICA-affär så behöver jag bara skriva ”Scen 1. EXT. EN ICA-AFFÄR. DAG.” – så vet alla ungefär hur det ser ut. Ett filmmanus som utspelar sig på Färöarna för över hundra år sedan kräver ett helt annat, rikare, mer detaljerat språk för miljöer, atmosfärer och förhållanden för att vara en både spänstig och säker trampolin för medarbetarnas fantasi. Så i det här filmmanuskriptet gestaltade jag med både dofter och färger och ord som skulle föra oss in i den tiden. Flera av de som läste trodde då att manuskriptet var baserat på en existerande roman.

När det komplicerade internationella finansieringsarbetet drog ut på tiden så fick jag tid över. Jag ville inte arbeta med något annat. Så då lockades jag av tanken på att under väntan utveckla dramat också till en liten roman. Arbetet med orden befruktade också bilderna. Och jag fann under arbetet en hel del som jag också kunde tillföra filmmanuskriptet. Och då hände motsvarande sak där. De båda helt olika formerna fann ett liv, sida vid sida, tillsammans men var för sig, som två syskon. Och en del kommer att möta berättelsen som bok, andra som film och förhoppningsvis finns det en hel del som roas av tanken på att först möta människorna inne i sig själva och sedan möta dem i verkligheten, på filmduken.

 

share_hobert

/Richard Hobert

Gästblogg: Richard Hobert om Fågelfångarens son

Gästblogg: Lotte Petri om ”Black Notice”

 

0000589236

Ta dig till boken!

Serieförfattaren: ”Jag måste själv få besöka mina brottsplatser.”

Lotte Petri om researchen inför ljudboksserien Black Notice, som bygger på verkliga mordfall.

Nästan samtidigt som jag tog mig an att skriva min nya ljudboksserie kom jag av en händelse över en artikel om det mystiska ”våtdräktsliket” som hade hittats i Norge. En polis på orten Agder hade hittat en våtdräkt med rester av människoben utstickandes på en avlägsen klippa vid havet. Först trodde han att det var liket efter en dykare. Men berättelsen om våtdräktsliket kom istället att utveckla sig i ett nät av ännu olösta trådar.

Jag tog kontakt med polisen som stod för utredningen, och han bjöd in mig till Norge. Tillsammans körde vi till fyndplatsen vid fyren Lista, inte långt från Kristiansand. Jag hade aldrig kunnat skriva om platsen utan att först ha besökt området. Därefter besökte vi en kyrkogård med utsikt över en spegelblank fjord, en plats som också den ingår i Black Notice. Höga fjäll, vilda forsar och dystra fjordar – det finns många sätt att försvinna på i Norge.

Eftersom våtdräktsliket inte matchade något signalement i Norge valde polisen att utvidga sökområdet dramatiskt. Man sände ut en ”Black Notice” – en internationell efterlysning på Interpol av ett oidentifierat lik.

Efter mitt besök i Norge pratade jag med en specialist på havsströmmar på Danmarks Meteoroligiska Institut. Han blev inte alls förvånad över frågan om hur lik kan föras med av strömmar. Jag insåg att det ofta hände honom att polis och myndigheter konsulterade honom i förbindelse med mystiska fynd av förlista kroppar.

Efter det talade jag med en pensionerad polistekniker som har hjälpt mig med många av de polistekniska detaljer som förekommer i serien. Bland annat har han berättat om en upplevelse han hade med en ”olaglig parkering”. Ett underligt ljus blev sett på botten av havet i Köpenhamns hamn. Han upptäckte att någon hade kört ner en bil i vattnet vid hamnen med lyktorna på. Den scenen kom att bli central för Black Notice.

Dessutom har jag haft ett nära samarbete med en patolog på Rigshospitalet i Köpenhamn, som har bistått mig med detaljer från de rättsmedicinska scenerna, som ju är rätt så explicita i Black Notice.

Det som funkar bäst för mig är om jag själv har besökt mina ”brottsplatser”. När jag har sett en plats och talat med experter kan jag beskriva miljön mer övertygande. Jag får nästan alltid med mig bra detaljer hem – sådana saker som jag helt säkert inte hade kunnat uppfinna själv framför datorn.

/Lotte

Pressefoto Lotte Petri stort

Gästblogg: Lotte Petri om ”Black Notice”

5 titlar i öronen när du springer

Löpning har många positiva effekter på människan – både fysiskt och psykiskt. Men trots att man vet om alla fördelar med löpning så kan det vara svårt att få inspiration för att komma igång och faktiskt ge sig ut och springa. Därför har vi samlat ihop lite tips som förhoppningsvis kan få även den mest motvillige löparen att ta första steget!

 

0000014476Born to run

Born to run inspirerade många att börja springa när den släpptes 2009. Chris McDougall blev upprepade gånger skadad under sin löpningskarriär. Han började då titta på den afrikanska Tarahumara stammen, och hur de klarade av att löpa så otroligt långa sträckor så snabbt utan att skada sig. Den rappa skrivstilen och spännande berättelserna har gjort boken till en modern klassiker inom löpning.

 

0000039343Virus

Letar du efter något fartfyllt att ha i öronen medan du springer? en bok som höjer pulsen med sin blotta spänning? Virus börjar en stekhet sommardag i Stockholm. Plötsligt börjar folk bli sjuka, sen blir de aggressiva och snart är Stockholm i princip oigenkännligt … En intensiv och spännande thriller för dig som vill se Stockholm med nya ögon! Dessutom är avsnitten ca 1 timme långa, perfekt med ett avsnitt per löprund – och som slutar med en spännande cliffhanger att se fram emot för nästa runda!

 

0000052486

Löparglädje – från motion till ultradistans

Vet du inte var du ska börja, vilken utrustning man bör ha eller vilken inställning som får en att fortsätta springa och behålla löparglädjen? Rune Larsson delar med sig av sina egna erfarenheter som ultramaratonlöpare samt ger enkla och praktiska tips som alla kan använda sig av. Allt detta i en glad och uppmuntrande ton som kan göra vem som helst på gott humör!

 

0000030380

Time traveler’s wife

Kanske ett lite otippat tips här bland löpningsböckerna, men löpning är en viktig del av The Time Traveler’s Wife. Boken handlar om Henry, som genom en genetisk sjukdom oväntat hoppar i tiden. Han träffar Clare, en konstnär som senare blir hans fru och hans ankare genom tidshoppen. Tidsresor kan ju låta spännande, men vad gör man när man hamnar på en okänd plats i en okänd tid utan en en tråd på kroppen? det enda Henry har när han hamnar på en ny plats är sin hjärna och sin kropp – därför tränar han löpning.

Nu kanske du inte är en tidsresenär själv, men det är en spännande och hjärtskärande berättelse och den påpekar också hur livsviktigt det kan vara att vara vältränad.

 

0000627208

Ta dig till boken!

Har du försökt och försökt komma igång med träningen, men allt känns för glassigt och ambitiöst för att du ens ska vilja börja? Då har jag boken för dig. Kämpa tjejer är vad du får om du korsar Bridget Jones med en fitness-tidning. Journaliststudenten Jossan har precis fått sommarvikariat på hälsotidningen Fit. Inte hennes förstahandsval, men riktigt hur långt hon hamnar, eller hur nära, sina journalistdrömmar kunde hon aldrig ana … Fantastiskt rolig bok, och om du inte får träning i löpspåret när du lyssnar på den så kommer dina magmuskler få en ordentlig workout av alla skratt den framkallar.

Jag hoppas du hittar lite inspiration för höstens löprundor här – lycka till och trevlig lyssning!

 

5 titlar i öronen när du springer

Gästblogg: Mats Fors om ”Natt över Oslo”

 

0000066001

Ta dig till boken!

Romanen Natt över Oslo är konsekvensen och frukten av ett tillkortakommande.

Spelfilmen ”Svarta nejlikan” hade premiär 2007. Filmen handlar om den svenske diplomaten Harald Edelstam som gestaltas av Michael Nyqvist. Jag stod för originalidéen till filmen, research och en del av manusarbetet.

Men jag var inte färdig med Harald och hans humanistiska patos. Jag forskade vidare. Två år senare kom biografin ”Svarta nejlikan. Harald Edelstam – mod, humanitet och passion”.

Jag tyckte att biografin blev bra med ett undantag. Edelstams kamp mot nazisterna i det ockuperade Norge haltade. Jag hade gjort hemläxan och kunde den norska ockupationshistorien utan och innan, men Harald fanns bara med i periferin.

Ändå hade jag under researchen hört otaliga historier om hans bedrifter. Men det var alltid andrahands- eller tredjehandsuppgifter. Och arkiven gav inga svar – en hemlig motståndsrörelse är dålig på att dokumentera sina likvideringar och sabotage.

När frustrationen lagt sig bestämde jag mig för att skriva en roman utifrån den gedigna researchen. Medan jag skrev Natt över Oslo hände något väldigt spännande. Efter sjuttio år av hemligstämpling blev protokollen från de landsförrädarrättegångar som hölls efter andra världskriget tillgängliga för forskning. Helt plötsligt satt jag med fakta om många av de osannolika skrönor som jag hört om Haralds hjältedåd i Oslo under ockupationen. Omständigheter och personer fick skarpare och djupare konturer. Men framför allt insåg jag att jag hade underlag till minst tre romaner.

Den roman jag nu skriver på, med arbetsnamnet ”Täcknamn Mørkermannen”, handlar framför allt om Sverre Hovind som ledde den motståndscell som Harald Edelstam tillhörde. Den tredje romanen har arbetsnamnet ”Astrid” och berättar om händelser ur ett kvinnligt perspektiv, kanske också med en gruvlig hämnd på patriarkatet.

Det utmanande med Svarta nejlikan-triologin är att den utspelar sig i Oslo under ockupationen. Det är så mycket av nuet som jag måste rensa bort innan jag är där i Oslo 1943 och kan börja skriva. Ty för mig är det viktigt att berättelsen har den rätta tidskänslan och tonen – i detaljerna, tankesättet, språket och maktförhållandena.

Och jag hoppas att du märker det när du läser romanerna.

/Mats Fors

Mats Fors

Gästblogg: Mats Fors om ”Natt över Oslo”