GÄSTBLOGG: Rolf Rådén om ”Albanens arv”

Ta dig till boken!

Trash-thriller brukar jag använda som epitet till ”Albanens arv”. Men vad menar jag egentligen med detta? Jo, jag skriver om ruffiga miljöer med karaktärer tilltufsade av livet. De överflödiga, de kantstötta, de som tar de sämsta besluten och endast har drömmar kvar att leva för.

För att tonen i boken ska bli den rätta la jag stor vikt vid att miljö och språk ska harmonisera med gestaltningen av mina karaktärer. Därför passar Vindeltrakten bra med sitt vackra landskap och brusande älv i kontrast till norrländska ödegårdar dit vägarna fortfarande är grusade. Dialogen är spänstig med lödigt språk för att spegla mina figurer och driva handlingen framåt.

Jag ser att du tvekar; då ska jag berätta att mina böcker alltid har ett tema och i ”Albanens arv” är det syskonkärlek. Ja, där sken du upp och fick något varmt i blicken. Men om jag säger att i varje god sak finns stråk av svärta. Att syskonkärlek kan vara gnagande självförebråelse, det destruktiva i att tvingas hålla ihop i vått och torrt. Att syskonkärlek kan vara kantad av självmord, denna skuldtyngda styggelse. Tragiskt att det ens ska behöva beskrivas. Ja, livet är inte alltid räkmacka och bubbel.

Och min skrivprocess?

Det jag finner mest intressant är sökandet efter balansen mellan grynhård thriller och balanserad eftertanke, att bygga berättelsen där flödet kommer naturligt med taktfast tempo, försiktigt krydda med svart humor och lägga till en nypa samhällskritik. När jag utöver ren nagelbitande spänning kan föra in ett möte mellan en afghansk flyktingpojke och en samisk jänta, då känns det som om jag bidrar till något viktigt.

Resultatet av min kreativitet blev en thriller om Sigge som tar sin älskade hoj för att ge sig ut på en resa utmed norrlandskusten. Om han vetat att gängskjutningarna i Malmö hade fört våldet ända upp till den slingrande Vindelälven hade han valt en annan väg. Eller som han själv skulle ha beskrivit ”Albanens arv”:

”Från Väddö till Vindeln, det kunde blivit så episkt.”

/Roffe, the Rat

GÄSTBLOGG: Rolf Rådén om ”Albanens arv”

Gästblogg: Pebbles Karlsson Ambrose om ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån”

Mitt terapeutiska skrivande blev en publicerad bok

Jag började mitt skrivande av den här boken som ett terapeutiskt arbete och tänkte mig inte då att boken senare skulle bli publicerad. Jag skrev om svåra saker, om mordet på min pappa och om min första psykos. Jag skrev om min barndom och om min morfar och om livet jag levt. Det hela blev ganska tung läsning fast med ett enkelt språk.

När jag senare gick i terapi började jag läsa böcker av andra som också haft det svårt, och mitt intresse för biografier blev stort. Jag har alltid tyckt om att läsa och jag vet att svaret på många av livets stora frågor finns att hitta på biblioteket eller i bokhandeln. 

Jag insåg snart att det inte fanns så många böcker med självupplevda berättelser om psykossjukdomar. Det fanns vetenskapliga skrifter och läromedel och sådant, men inte mycket skrivet av patienter som jag. Då föddes idén att faktiskt publicera boken, det fanns ett litet hål att fylla där i den stora bokfloden, tänkte jag. 
När boken kom ut blev den väldigt uppskattad, både av personer med en diagnos och deras anhöriga. Men även psykiatrin och socialtjänsten hade ett stort utbyte av min berättelse – och många som jobbar inom vården och omsorgen fortsätter att följa min resa. 

Jag vet inte var psykoser kommer ifrån har jag läst in själv. Det var både roligt och berikande och kändes naturligt i och med att texten så tydligt är min egen.

Jag har tidigare haft en blogg på 1177 Vårdguiden. Texter som senare utmynnande i böckerna Vid vansinnets rand och Vid vansinnets rand 2, där du kan läsa mer om hur det är att leva med en psykossjukdom. 


/Pebbles Karlsson Ambrose

Gästblogg: Pebbles Karlsson Ambrose om ”Jag vet inte var psykoser kommer ifrån”

Gästblogg: ”Den som ger sig in i leken” av Luna Miller

Blir man någonsin för gammal för äventyr? Gunvor Ström är redan i mitten på 60-års åldern när hennes karriär plötsligt tar en drastisk vändning. En framgångsrik karriär som kirurg får ett abrupt slut på grund av darrande händer. Istället kastar hon sin in i en helt ny värld full av utmaningar. 

Privatdetektiv. Vem hade kunnat tro det? Men det visar sig passa både hennes nyfikenhet, skarpa analysförmåga och mod. 

Gunvor får ett fall som sägs vara enkelt. En otrohetsaffär. Men när mannen blir brutalt misshandlad och frun drar tillbaka uppdraget vänds allt upp och ner. 

Gunvors väg korsas av två udda figurer. Först genom bråk. Men snart som allierade. David är ung, arbetslös och hänger mest runt i Fruängens centrum. Elin är blyg och inåtvänd efter att ha spenderat alltför många år i ensamhet på sitt rum, undan föräldrarnas bråk.

Två ungdomar från förorten och en åldrande kvinna gör vad de kan för att smälta in på Stockholms innekrogar. Tillsammans ger de sig ut i Stockholmsnatten för att lösa gåtan och kanske också slippa sina liv för en kort stund. Men någon ser dem. Någon som håller sig osynlig i bakgrunden men bevakar varje steg de tar. 

Det är en berättelse om våld, galenskap, passion och mod. En katt- och råtta-lek på liv och död. När snaran dras åt är det för länge sedan för sent. För den som ger sin in i leken…

Den som ger sin in i leken är en spänningsroman men överraskande vändningar. Den är också en historia om oväntad vänskap. Om stark drivkraft och ovilja att ge upp. Om karaktärer som kastar sig in av hela sitt hjärta men inte alltid är bra på det de gör. Som kämpar och lär sig längs vägen. Som spelar med höga kort och riskerar mer än de förstår. Allt med viljan att göra rätt. Att göra skillnad.

Den som ger sig in i leken är den första boken i serien om Fruängsdeckarna. Den följs av: Och aldrig jag lämnar dig åter. Våren 2019 skriver jag på den tredje delen.   

Jag har alltid haft drömmen att bli författare. Men som ung var jag alltför rastlös. Jag påbörjade skrivprojekt efter skrivprojekt. Men blev aldrig klar. Det var först efter att ha fyllt 50 som jag upplevde lyckan i att verkligen ge sig hän åt en bokidé. Att skriva och sedan tordas ändra. Att rätta och korrigera. Om och om igen. Tills man är nöjd med varje mening.

Tack för att du lyssnar på min bok Den som ger sin in i leken.

Hoppas vi ses igen!

/Luna Miller

Foto: Cornelia C Nornberg
Gästblogg: ”Den som ger sig in i leken” av Luna Miller