Gästblogg: Petronella Simonsbacka

Bara älska att andas

När jag var mycket liten frågade min farmor mig vad jag skulle bli när jag blev stor.

– Nånting stort, svarade jag, som var en logisk och grammatiskt begåvad telning.

Jag fick ofta detta återberättat för mig när jag växte upp, medan släkten förgäves inväntade att jag skulle bli vad vuxenvärlden ansåg vara ”nånting stort”.

Denna lilla anekdot är ganska typisk för hur vårt samhälle fungerar. Hela livet är så. Vi förväxlar så lätt begreppen lyckad med lycklig och glömmer bort att det största av allt är att älska att leva. Det är faktiskt sant. För om man inte uppskattar att få finnas till … Om man inte gillar att gå upp ur sängen varje dag och andas … Ja, då är faktiskt resten tämligen poänglöst. Om man hatar sitt liv blir det svårt att älska sig själv, för att inte tala om någon annan. Hatet mot livet kommer att tära sönder allt annat, förr eller senare. Ändå behandlar vi ofta vår personliga känsla av lycka och hunger på livet som om det vore något helt chansartat. Jaså, jag råkade dra en nitlott och blev olycklig … Trist, men då är det ju bäst jag bara trycker ner det och döljer allt, så ingen märker nåt, medan jag fortsätter göra val och prioriteringar som cementerar mig i den nuvarande miserabla situationen.

Vi tar ansvar för vår deklaration och dess debit och kredit, men inte för vår egen känsla av att livet inte blev som det skulle. Jag är inget undantag. Min trivsel var sällan ens med i beräkningen när jag planerade mitt liv. Sedan hände något. Jag fick äggstockcancer och genomgick en cellgiftsbehandling. Jag var sjukskriven när mitt hår föll av och mitt hopp sjönk ihop. Jag hade ingen annan säker tid än den jag levde där och då, hur hemskt det än var. Jag kunde inte räkna med att det skulle finnas ett ”imorgon” där jag mina drömmar fick luft under vingarna. Där jag älskade att gå upp och andas, även i vardagen – inte bara i framtiden. Jag hade gjort så mycket, men jag hade missat att leva. Jag hade inte bara hållit mitt ljus under skäppan under alla dessa år. Det hade totalt kvävts. Min vardag var ett gatlopp från prestation till prestation, där varje medicintenta som jag inte fick över 70 procent rätt på var en katastrof. Detta trots att jag försörjde mig genom att jobba som undersköterska på kvällar, helger och nätter, samt sällan hade tillgång till en helt färsk och uppdaterad kursbok. Jag försökte vara perfekt och misslyckades så till den milda grad att jag plötsligt låg där skallig och förgiftad hemma hos mina föräldrar. Ironiskt nog var jag glad att fortfarande andas. Då, när jag förlorat allt. Framför orken och hoppet. Då var jag glad att åtminstone få finnas till.

”Livshungrig”, släpps som ljudbok under våren 2019 av Saga Egmont förlag. Den handlar om min cancerresa och om att försöka bygga upp sitt liv igen när allt har raserats. Boken har ett mycket vackert omslag, som väl symboliserar dess innehåll. Verkligheten var mindre tilltalande. Man låter sig bli förgiftad av cytostatika för att man vill överleva, inget annat. Det är en desperat situation. Men den vanliga, mindre akuta, vardagen borde inte handla om att bara härda ut för att överleva. Blunda och vänta på att livet ska gå över. Livshunger är något stort, viktigt och väl värt att vårda.

/Petronella Simonsbacka


Gästblogg: Petronella Simonsbacka

Gästblogg: Eli Winther om ”En av hennes pojkar”

Ta dig till serien!

Hur skriver man egentligen erotik?

En av hennes pojkar handlar om Kalle, en vanlig ung kille i Stockholm. Han jobbar som bartender i en hotellbar på Östermalm och lever ett liv med festande, jobb och träning. Han är inte killen som blir kär. Eller vill binda sig. Han har flera lösa förbindelser i bakgrunden men har ingen djupare analys över vem han är eller vad han gillar. Sex är något han knappt funderat över förut. Det är något man gör, mest för sin egen skull. Vad de känner eller upplever är mindre viktigt. Det  ändras när han träffar Lilian. Hon är äldre, och vet exakt vad hon vill ha från honom. Hon vill ha kontroll över honom, med hans medgivande, något som är både främmande och lockande för Kalle. Han tvingas utmana sin bild av hur sexualitet och framförallt manlighet fungerar.

Jag ville beskriva en resa in i en annan sexualitet, och kanske på något sätt spegla den som Ana gör i 50 shades men från en mans perspektiv. Manlig undergivenhet är något som jag inte sett eller läst så mycket fiktion om, och om det porträtteras så är det oftast med ett förlöjligande tilltal. Så vad händer om jag beskriver den manliga underkastelsen som något vackert och upphetsande? Skulle det vara upphetsande för någon annan än mig? Och hur skriver man egentligen erotik? Alltså själva sexet? Förvånande nog så kändes det som att sexet nästan skrev sig själv, det var en så viktig och bärande del av berättelsen om Kalles resa. Och beskrivningen av vad de gjorde blev också en stor del av bokens driv, för att vi får uppleva det från Kalles perspektiv, hur han tänker när saker och ting händer för första gången. Jag ville använda samma ord som de använde själva i boken, och inga omskrivningar. Alltså blev kuk, fitta, komma, sats och de där orden vi inte använder så ofta i dagligt tal, mina vänner.

Nästa fråga blev – hur förhåller man sig till att vara en författare som skriver erotik? Och inte vilken erotik som helst, utan syndig, tabubelagd BDSM? Jag insåg snabbt att om jag skrev under mitt eget namn så skulle läsare och andra runt omkring mig dra slutsatser om mitt eget liv, min egen sexuella utövning och preferenser. Det var jag inte beredd på. Jag är en högst ordinär människa i min vardag, jag har barn, ett vanligt jobb, och så vidare. Så då föddes pseudonymen Eli Winther. Eli får vara mitt ansikte utåt så länge. Det är ett bra arrangemang som låter mig fortsätta utforska den litterära erotiken, men behålla mitt privatliv privat. Förhoppningsvis får En av hennes pojkar läsare att bli kåta, upphetsade och engagerade. Jag vill gärna fortsätta utforska den värld av lust, utforskande och erotiska upplevelser jag hittade med Kalles resa in i underkastelsens förföriska värld.

/Eli Winther

Gästblogg: Eli Winther om ”En av hennes pojkar”

Titlar vi ser fram emot i maj!

Äntligen är våren här! Vi har valt ut tio titlar som passar perfekt för långpromenaden, vårstädningen eller en lugn söndag i soffan. Dyk ner i hårresande true crime, mysig feelgood och rafflande livsöden!

Ta dig till boken!

I Dag Öhrlunds nya deckare hittas tre kvinnor mördade, till synes utan någon koppling till varandra. Kommissarie Ewert Truut kämpar med att försöka hitta ett mönster mellan fallen, och förstår snart att mördaren är något utöver det vanliga. Det blir en dramatisk jakt på den spanska solkusten, där Ewert själv inte kan känna sig säker. Spännande vårlyssning inläst av en av våra mest populära inläsare: Stefan Sauk!

Ta dig till boken!

Underhållningsdrottningen Sophie Kinsella är tillbaka med en varm roman om Fixie och Sebastian, som träffas på ett café när han ber henne passa hans dator en stund. Det är starten på en oväntad relation där de börjar utbyta tjänster och gentjänster. En rolig och tänkvärd feelgood som ställer frågor om vad vi är skyldiga människor i våra liv, men också om vad vi är skyldiga oss själva.

Ta dig till boken!

Stilla ditt true crime-behov med det här välskrivna reportaget om en av USA:s mest ökända seriemördare: Zodiac-mördaren, som utförde en rad brutala mord och mordförsök som satte skräck i 1960-talets Kalifornien. Trots att utredningen fortfarande är öppen, drygt 50 år efter morden, har mördaren ännu inte identifierats. Vem var han egentligen, och lever han kanske än idag?

Ta dig till boken!

Maeve Binchy (1939-2012) var en av Irlands mest älskade författare, uppskattad för sin förmåga att skildra vanliga människors vardag i Dublin. I den här novellsamlingen samlas ett trettiotal av hennes mest framstående noveller.

Ta dig till boken!

Den sanna historien om SEAL Team-kaptenen Robert O’Neill, som blev den som dödade den ökände terroristen Usama bin Laden efter en jakt som pågått i åratal. En fascinerande och spännande bok som skildrar de amerikanska elitförbanden, den svarta humor som präglar deras tillvaro och den minutiösa planering som möjliggjorde insatsen mot världens mest jagade terrorist bin Laden.

Ta dig till boken!

I Beth O’Learys charmiga och humoristiska debutroman möts de två främlingarna Tiffy Moore och Leon Twomey på ett oväntat sätt. Tiffy jobbar dag och Leon natt, och i det superdyra London bestämmer de sig för att dela lägenhet, till och med säng, – utan att någonsin träffas. De kommunicerar med varandra genom post it-lappar, och kommer allt närmare varandra.

Ta dig till boken!

En romantisk och berörande roman om hur världens mest kända parfym, Chanel No 5, kom till! Det är sent 1910-tal i Paris och Coco Chanel njuter av sin framgång, men glädjen förbyts snabbt i sorg när hennes älskare Boy Chapel tragiskt går bort. Driven att idén om att komponera en doft till Chapels minne för att hedra honom följer den här berättelsen Coco Chanels väg till skapande av modehusets mest ikoniska doft.

Ta dig till boken!

Den norska deckarförfattaren Heine Bakkeid är tillbaka med uppföljaren till den uppmärksammade debuten Imorgon kommer jag att sakna dig! I andra boken om Thorild Aske tar han sig an uppdraget som detektiv åt en känd författare, vars tidigare detektiv mördats under mystiska omständigheter. Det visar sig att mordet skedde i samband med författaren, Milla Lind, arbetade på en ny bok om ett verkligt försvinnande av två flickor, och Thorild börjar snart ana att fallen hänger ihop. Spännande och originell nordisk noir!

Ta dig till boken!

Pija Lindenbaum tolkar den klassiska sagan om en liten man som besöker en skräddare för att få en rock uppsydd, för att till slut inte få någonting alls. Rolig och tänkvärd berättelse för de yngre barnen.

Ta dig till boken!

Tredje delen i Philip Reeves succékvartett Mortal Engines är äntligen här! Vi befinner oss i en dystopisk framtid där jorden består av lerig ödemark och städerna fått hjul för att kunna förflytta sig i jakt på de sinande resurserna. Ett fartfyllt science fiction-äventyr som passar perfekt för sträcklyssning!

Titlar vi ser fram emot i maj!