Erik Ehrnst om ”Byrån”

Ta dig till boken!

”Du har inte funderat på att börja skriva professionellt, kanske rentav en bok?”

Jag blev både förvånad och glad över frågan, för sanningen var den att jag själv inte alls tyckte att skrivprovet på kursen i Svenska B hade gått särskilt bra, och när den äldre läraren kallade in mig på expeditionen var jag först orolig att jag inte hade klarat utbildningen.

Det hände nu för mer än tjugo år sedan, men drömmen om boken och kärleken till skrivandet har levt kvar sedan dess, och kanske har jag bara väntat på en idé, en historia att berätta.

Så för omkring fem år sedan dök den äntligen upp, tanken på det som slutligen blev debutromanen Byrån. Kontoret jag jobbade på skulle lämna sin anrika och pampiga adress på Blasieholmen och flytta till mer moderna lokaler, och jag tänkte att platsen helt enkelt var för bra för att inte skriva om. Att det blev en deckare var egentligen inte alldeles självklart, men ganska snabbt märkte jag att miljön var helt perfekt för att skriva spänning. För mig är spänning som bäst när den kommer krypande, en obehaglig stämning i luften eller i det plötsliga och oväntade, snarare än att försöka överträffa med nya och mer bestialiska eller utstuderade mordmetoder som jag ibland upplever inom genren idag. I det avseendet är Byrån mer av en klassisk mysdeckare där våldet tonats ner och intrigen är viktigare.

Även om alla karaktärer i berättelsen givetvis är helt fiktiva, så är nästan alla miljöbeskrivningar baserade på verkliga platser, gator och gränder i Stockholms innerstad. Just det är något som känts viktigt för att få berättelsen mer levande. Likaså ville jag inte skriva så mycket om polisutredningar och kommissarier, utan istället låta handlingen kretsa kring ett antal ganska vanliga människor vars tillvaro skruvas till ordentligt.

Ofta när jag skriver så ser jag det jag vill förmedla framför mig ungefär som en filmscen, och i det sammanhanget passar det ganska bra att skriva med tanke på ljudboksutgivning. Det har både varit roligt och lärorikt och för mig ett helt nytt sätt att tänka. Jag har förstått att ett bra slutresultat inte bara ankommer på uppläsaren att levandegöra texten, utan även ställer krav på mig som författare att inte sväva iväg i onödigt långa och invecklade meningar, och att uttrycka mig tydligt, inte minst när det kommer till dialoger där det klart måste framgå vem som pratar.

Att nu med ett färdigt resultat höra min egen text läsas så bra av Charlotta Åkerblom är nästan hisnande och en helt fantastisk känsla, och det gör mig både stolt och tacksam.

Om det kommer en uppföljare till Byrån? Självklart!

/Erik Ehrnst

Fotograf: privat
Erik Ehrnst om ”Byrån”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s