Tvåhundrasjuttio sekunder – Kajsa Franchell

KajsaSommar14
Fotograf: Klas Wallmark

En skärva av verkligheten var fröet. Så utvecklades historien.

Isabelle och Tvåhundrasjuttio sekunder kom till när jag insåg att jag skulle göra precis tvärtemot det jag skrivit tidigare. Den kända polletten som trillade ner och la sig tillrätta efter kursen i manusbearbetning. Jag hade skrivit svulstigt om en lång tidsperiod med många karaktärer inblandade. Nu kom jag igång med en helt annan infallsvinkel med det manus som ledde till min debut. Tvåhundrasjuttio sekunder är en relationsroman som utspelar sig under två veckor på en semesteranläggning. Personerna historien kretsar kring är fem. Isabelle, George, paret de lär känna, en okänd man. Isabelles föräldrar spelar också en roll i varför saker har blivit som de blivit. Det är Isabelle vi följer, hennes tankar och gömda känslor hon behöver tampas med under resan. De val hon gjort och som hon står inför. Det handlar om beroende, lojalitet och att vara sann mot sig själv. Avskalat språk, enkel i handling, komplicerat i relationerna.

Skrivandet har alltid funnits. Tidigare som dagbok, dikter, brev, noveller, artiklar. Och att helt enkelt skriva av sig. Redan på gymnasiet fanns drömmen om att ge ut en bok. Det dröjde några år. Ganska många faktiskt. Jag saknade verktygen och är tacksam för pushen jag fick att anmäla mig till en skrivkurs på Folkuniversitetet.
0000059807
Under tjugofem år har jag jobbat med människor och människors utveckling som konsult, utbildare, coach. Beteenden kan vi betrakta, tankar, känslor och det som leder fram till en handling syns inte. Det är den introverta processen jag vill beskriva. Har centralkaraktären fått nya insikter i slutet av berättelsen ser jag det som ett lyckligt slut. Sen kan man undra varför processen behöver ta så lång tid. Men det är väl så livet är. Ett pussel som behöver formas. Och kanske blir man lite klokare under tiden det pågår.

Jag jobbar mycket med språket. Vill få läsaren att följa med i rytmen och känna ett flyt. Det är just språket och enkelheten som gör att jag tror Tvåhundrasjuttio sekunder passar som ljudbok.

Kajsa Franchell i april 2017

Tvåhundrasjuttio sekunder – Kajsa Franchell

Gästbloggsinlägg: F*ck-ups & businessblunders

PressbildbokenEbbaNils
Fotograf: Julia Delin

I media och runt omkring oss förmedlas det ständigt bilder av ”over night successes” och felfria framgångssagor. Om vi bara strävar efter perfektion och förmedlar en onyanserad bild av hur drömmar har besannats kommer inte bara många av de som vill förverkliga en idé och bidra till innovation i samhället att gå på samma nitar som entreprenören före utan kanske till och med avskräckas att följa sin drömmar. Nyckeln ligger i att våga försöka och att också hitta din egen definition av framgång.
0000055233
I F*CK-UPS & BUSINESSBLUNDERS lyfter vi fram det oväntade värdet av misslyckanden och låter några av Sveriges mest modiga entreprenörer, politiker, äventyrare och författare delar med sig av sina berättelser i hopp om att inspirera fler att våga följa sin dröm.

Här kommer våra 5 bästa tips:
1. Se på misslyckanden som lärdomar snarare än bakslag. De som blir bäst på något är oftast de som snabbast går från misstag till misstag utan att tappa motivationen.

2. Våga vara ärlig och öppen när saker inte går som de ska. Genom att bjuda in andra får du hjälp att ta dig vidare.

3. Kom ihåg att ingen människa kan undvika motgångar. Universum strävar ständigt mot kaos och även de mest framgångsrika människorna har en historia kantad av svårigheter.

4. Forskning visar att de människor som tidigt lär sig att hantera motgångar och att inte ge upp också är de som når mest framgång i livet.

5. Lär av andras misstag såväl som dina egna, men kom ihåg att ingen har ett facit för framtiden – det enda sättet att bemästra den är att testa sig fram.

//Ebba & Nils

Gästbloggsinlägg: F*ck-ups & businessblunders

Ta itu/Kristina Sandberg: Vad tycker vi?

blogginlägg_taitu_text.png
Romanen om Maj av Kristina Sandberg hyllades och älskades av nästan alla. Men visste du att Sandberg kom med en annan roman innan denna trilogi? Ta itu kom ut första gången 2003 men har inte blivit ljudbok förrän nu. Vi var så klart tvungna att lyssna!

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Ta itu av Kristina Sandberg var en riktigt ångestfylld lyssning och det är svårt skriva om den. Den är så konkret, redovisande, humorlös så det är också svårt att värja sig från Maria. Tur att jag bara har 15 minuter till jobbet, för längre stycken skulle jag nog inte orkat lyssna på henne.

Samtidigt är det ju helt vansinnigt bra skrivet och Sandbergs Maj-böcker är ömma favoriter. Så med detta sagt, här är min recension:

Kristina Sandberg är en favorit efter Maj-böckerna. Här får vi istället följa mamman, hustrun, kollegan, den duktiga dottern Maria.

Det är nästan obekvämt att lyssna, det skaver och känns emellanåt klaustrofobiskt att höra den dagbokslika berättelsen. Här finns inte ett överflödigt ord. Marias vantrivsel och vanmakt att inte passa in och räcka till, går sakta in i en djup depression, kanske galenskap. Berättelsen utspelar sig under ett år under 1970-talet, men skulle lika gärna kunna vara en nutidsberättelse. Vansinnigt bra skrivet. Så mycket finns där, emellan orden.

louella_profilbeskrivningar
Louella: En viktig bok som påminner om att frihet och jämlikhet absolut inte är en självklarhet, att vi fortfarande måste kämpa för den rätten varje dag, men att oändligt många kvinnor kämpade och offrade så mycket mer – före oss, för oss.

Alla längtar vi efter att få komma ifrån vardagen, men Maria längtar nog mer intensivt än de flesta. Den här berättelsen skildrar tiden då den första gryende aningen om en möjlig frihet blir åskådlig, att man kanske kunde våga ta ett stolt steg bort från diskbänken. Så mycket mer skrämmande blir paniken när Maria inser att det är en omöjlighet för henne. Då blir det bara tyst och stumt både inuti och runtom henne. Hon går sönder.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag är ett stort fan av Maj- trilogin och försökte hålla mina förväntningar på Ta itu nere för att inte bli besviken. Den är ändå skriven ett par år innan Att föda ett barn och har ju faktiskt (tyvärr) inget alls med Maj att göra.

Just den här genren av svensk diskbänksrealism ligger mig varmt om hjärtat och jag gillade verkligen Ta itu, mina dämpade förväntningar till trots. Det är en helt klart läsvärd roman som står sig stark i Maj- konkurrensen.

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Ta itu skrevs innan Att föda ett barn, och visst anar man att Marias 1970-tal är ett frö till Majs 1930-tal. Kvinnor som har fastnat i ett liv som inte är vad de innerst inne drömde om, fångade av samhällets konventioner. Den som är sugen på feelgood får leta någon annanstans. Men Ta itu är definitivt värd en lyssning för den som inte är rädd för lite feelbad och som tycker om Kristina Sandbergs Maj-trilogi.

taitu_banner_omdugillar

Ta itu/Kristina Sandberg: Vad tycker vi?

Författaren Johanna Svanborg gästbloggar!

Johannas bilder 848
FOTO: The Studio

I tioårsåldern fick jag glasögon, jag hade kommit långt efter alla andra vad gällde läsning och stavning. Det tunga arbetet påbörjades när brillorna kom på nosen – jag måste hinna ikapp mina klasskamrater. Men med glasögon och tandställning var jag ett rejält mobboffer och det blev tuffa år.

I högstadiet vände allt, vår svenskalärare gav oss Elmer Diktonius dikt: Röd Eemeli en dag. Denna dikt på åtta verser skulle hela klassen skriva en uppsats om. Gulp! Hjälp! Jag kan ju inte stava…

Skrivboken och dikten fick följa med hem den kvällen och något hände. Mord! Oj, vad spännande, jag glömde att jag inte kan stava, jag bara skrev och skrev och skrev och kl:01.30 var skrivboken utskriven, men jag var inte färdig. Dagen efter bad jag om en ny bok, läraren blev irriterad och sa:

”Vad ni slarvar bort era böcker jämt, vart har du gjort av den då?”
”Den är hemma, svarade jag.
”Jo men ta med den hit då”, svarade han.
”Mmm, fast jag har skrivit ut den.”

Läraren trodde inte sina öron, att jag, den lilla tysta tjejen som han fick använda sin röda kulspetspenna ordentligt när han rättade mina prov, skrivit ut en uppsatsbok? Två dagar senare kom jag med samma fråga igen men då trodde jag att han skulle få en hjärtinfarkt.

Det blev tre skrivböcker från lilla fröken Svanborg. När han rättat allas uppsatser skulle han läsa de tre som han tyckte var bäst för hela klassen. Jag höll tummarna, men ingen av de två första var min, innan han läste upp den som fick högst betyg så sa han:

”Den här uppsatsen får inte bara högst betyg i denna klass utan faktiskt högsta betyg utav alla uppsatser jag läst som svenskalärare…”

Jag sjönk ner på min stol och förstod att det inte var min. Han började läsa och hade nog kommit till rad fyra innan det sjönk in i mitt huvud att det var min uppsats som han läste MIN UPPSATS. Efter den dagen var det ingen som retade mig, efter den dagen så fick jag ett enormt självförtroende. Sen dess har jag gått igenom livet med ett leende och alltid behandlat alla som jag vill att de ska behandla mig.
0000059037
30 år senare så har jag släppt min thriller Skalets röda strimma jag kom hela vägen till manusmöte hos Norstedts, Bonniers och Piratförlaget – de tackade alla nej… Synd om dem tänkte jag och startade ”Svanborgs förlag” nu har boken sålt runt 4000 ex. Den engelska och den tyska versionen har just blivit klara och Taiwan vill nu läsa den engelska – och visst kan de få det *smil*. Nu ska jag bara hitta en agent som kan hjälpa till med utlandslanseringarna… Skalets röda strimma är en bok med extremt högt tempo, fullt ös och med mycket känslor. Samtidigt så gillar jag att bolla med läsaren, man ska inte tro att man vet med säkerhet vem som är mördaren…eller ens om vem boken handlar om…

Detta är min första bok i en planerad serie av fyra. Jag kunde ju inte skriva en bok på 1000 sidor så det blir fyra böcker på sammanlagt 1200 sidor, där bok nr 1 slutar tar bok nr 2 vid och så vidare tills alla fyra är färdiga. Jag är otroligt stolt och mycket lycklig över att Storyside valde att ta in mig i sitt förlag, samt att Susanne Alfvengren tackade ja till att läsa in den. LYCKA!!!

Tro på Dig själv för om inte Du gör det – vem ska då tro på Dig

//Johanna Svanborg

Författaren Johanna Svanborg gästbloggar!

Tävling: Vikingar i fokus!

halvdan_viking_tavling_2017
I samarbete med Bonnier Carlsen/Bonnier Audio har vi format en tävling i samband med att Martin Widmarks nya bok Ulfberhts svärd släpps – del 9 i serien om Halvdan Viking. Nya vikingamuseumet Vikingaliv har öppnats och med det har nu fem familjer på fyra personer chans att vinna inträdesbiljetter!

Tävlingsfrågor
– Martin Widmark har även skrivit en av Sveriges mest kända barnboksserier. Vad heter den?
– Var ligger Vikingaliv i för stad?
– Vad var Särimner för djur i den fornnordiska asatron?
– Motivera varför just du ska vinna.

Tävlingsregler
– Svara på alla tävlingsfrågor.
– Skicka ditt svar till tavling@storytel.se senast den 20 maj. Märk ämnesraden med ”Halvdan viking” och glöm inte att uppge dina kontaktuppgifter.

Lycka till!

halvdanviking_banner

Tävling: Vikingar i fokus!

Maria Sveland gästbloggar: Bitterfittan 1 & 2!

Maria-Sveland-copy-Saga-Berlin-Niceguzz
Fotograf: Saga Berlin

När Bitterfittan kom för tio år sedan var ingen, allra minst jag själv, beredd på att den skulle slå så brett läsas av så många. Inte heller var jag beredd på att så många skulle höra av sig och säga att de känt igen sig i allt som Sara tänkte och gjorde. Men det visade sig att många delade Saras frustration över det ojämställda familjelivet i ett av världens mest jämställda länder. Jag hade inte tänkt att skriva en uppföljare men för några år sedan började Sara återigen dyka upp i mitt huvud och sakta men säkert började en ny berättelse ta form. Den som handlade om hur livet blev för Sara när hon till slut tog steget ut och skilde sig.
0000061208
Bitterfittan 2 handlar om hur Sara nyskild med tre barn försöker få livet att gå ihop som ensamstående. Hennes problem är inte längre sömnbrist utan en diffus frustration över livet som tycks passera alltför snabbt. Som frånskild får hon för första gången på femton år möjlighet att göra allt det hon fantiserat om. Egen tid varannan vecka, ett stall med älskare som kommer och går, jobba hur mycket som helst ena veckan för att andra veckan vara en närvarande, tillfredsställd mamma. Men självklart är det inte så enkelt. Det visar sig ganska snart att de olika krav och förväntningar som ställs på henne som mamma jämfört med sin man/exman som pappa, fortfarande lever och frodas även när de inte längre lever tillsammans. En man som skiljer sig och tar vårdnaden om barnen halva tiden blir applåderad och beundrad. Att kvinnor gör och gjort detsamma i alla tider tas för givet. Om en kvinna däremot uttrycker att sin barnfria vecka faktiskt är ganska härlig, något som möjliggör att hon kan jobba på, träffa vänner mm så bryter det mot en norm av hur kvinnor förväntas vara och bete sig.

Omgivningens bestörta och olycksbådande reaktioner på Saras skilsmässa ökar hennes dåliga samvete och förtar hennes nyvunna frihetskänsla. Inte heller idén om den fria kärleken tycks fungera i praktiken. Gång på gång tillrättavisas hennes längtan av patriarkatets osynliga men kännbara käftsmällar. Som tur är finns vännerna där, både de gamla och de nyvunna som plötsligt dyker upp. Tillsammans bildar de ett systerskap som håller varandra uppe när det stormar och som i slutändan visar sig utgöra den trygga kärlek som Sara alltid letat efter. Män kan komma och gå, men vännerna består.
0000061207
För även om Sara i Bitterfittan 2 inleder en rad misslyckade relationer med aningen hopplösa snubbar så är den stora kärleksberättelsen egentligen den som handlar om Sara och hennes vänner. Det är de som finns där i vått och torrt medan männen kommer och går. Tio år har gått sedan Bitterfittan kom ut. Under den tiden har världen förändrats en hel del. Inte minst den feministiska rörelsen har förnyats tack vare intersektionella, identitetspolitiska tankar. Samtidigt har nationalistiska, nyfascistiska krafter växt över hela Europa och USA. Antifeminismen är en av de grundpelare dessa ideologier vilar på. I deras världsbild är en frihetslängtande, oberoende kvinna något av det mest provocerande du kan vara. Men samtidigt som dessa rörelser växer ser vi också en aktivistisk, livlig motståndsrörelse som demonstrerar och protesterar där feminister står sida vid sida med antirasister och miljörörelse. Jag vill att berättelsen om Sara ska vara en motkraft till de bakåtsträvande, hatiska rörelser som just nu firar triumfer i USA och Europa. Jag vill att Bitterfittan 2 ska ge kraft och inspiration till alla de kvinnor som någon gång skilt sig och till alla de som någon gång funderat på att skilja sig. Jag vill berätta om en kvinna som tycker att det borde vara självklart att hon får älska och leva på samma villkor som männen. Att hon har samma möjligheter och rättigheter -inte bara i teorin utan även i verkligheten. Utan att förenkla vill jag också berätta om livet som ensamstående mamma med tre barn som stundtals är vidrigt tufft men som på många sätt också blev bättre än vad Sara vågat hoppats -trots alla olyckskorpar som kraxade högt och gjorde henne rädd och orolig.

Jag vill berätta om att livet aldrig blir som man tänkt sig -men det blir. På något sätt blir det och om vi vågar prova nya stigar kommer vi då och då upptäcka fantastiska platser som vi inte hade någon aning om att de existerade.

//Maria Sveland

Maria Sveland gästbloggar: Bitterfittan 1 & 2!

Polisen & författaren Andreas Ek gästbloggar!

Andreas Ek hos fotografen Bee Thalin, Värmdö
Fotograf: Bee Thalin

För drygt två år sedan satt jag (snarare halvlåg) i soffan framför teven. Barnen sov och min fru arbetade natt, och jag zappade mellan olika kanaler i brist på annat. Det var då jag bestämde mig för att faktiskt skriva en bok. Däremot hade jag ingen aning om vad den skulle handla om. Jag har en skruvad förkärlek till dystopier och handlingar med apokalyptiska inslag, så att min bok skulle hamna i den kategorin var ganska självklart. Jag fick plötsligt en scen i huvudet och jag började att skriva. Några dagar senare hade jag producerat ett antal sidor som min fru fick läsa med kritiska ögon (tro mig, hon kan vara kritisk). Hon tyckte om det jag hade skrivit och ville läsa mer. Det var inte mycket annat att göra än att fortsätta.

Tre månader senare var jag klar med mitt första utkast och jag anlitade en lektör som gav tummen upp och trodde att jag hade något på gång. Efter lite redigering skickade jag manuset till förlag och refuseringarna trillade in, men jag höll modet uppe och när en redaktör hörde av sig och ville ge ut Raseri, hoppade jag högt. Tyvärr visade det sig att de andra redaktörerna inte höll med. De trodde inte att min bok skulle nå ut till den stora delen läsare, vi har ju en förkärlek till deckare i vårt avlånga land. Eftersom jag arbetar som polis, tror de flesta att det är inom den genren jag har skrivit, men Raseri är så långt ifrån en deckare man kan komma…

Raseri handlar om ett virus som sprider sig som en löpeld och gör människor galna och aggressiva. Mitt i kaoset som följer, hamnar polisen Erik som måste ta sig till sin familj som befinner sig på annan ort. Under sin resa stöter han på motgångar, som gör att hans letande tar längre och längre tid. Ska han hinna fram i tid? Har hans familj klarat sig? Detta är frågor som Erik får brottas med. Parallellt får läsaren även följa Mona och hennes arbete på Folkhälsomyndighetens säkerhetslaboratorium P4 i Solna.

När jag fick ett definitivt nej från förlaget, bestämde jag mig för att ge ut boken själv och startade ett förlag. Jag tog kontakt med min lektör och anlitade henne i form av redaktör och jag bestämde mig för att hennes ord var lag. Att begreppet Kill your darlings skulle kännas som en käftsmäll, var jag inte beredd på. En sidostory skulle bort. Den tillförde ingenting. Istället skulle jag lyfta fram en karaktär (Mona), som i första utkastet dök upp först mot slutet av boken. Sagt och gjort. Stackars ”Max” som sidostoryn handlade om, förintandes ur handlingen med ett par knapptryck och nya kapitel började ta form.
0000057019
Parallellt med redigeringen kom allt runt omkring med formgivning, tryckning, distribution, omslag, korrekturläsning och marknadsföring. Som ensamföretagare blev det ett omfattande jobb och jag satt varenda lediga stund och gick igenom offerter, mailade tidningar, bokhandlare och letade upp distributionskanaler. Processen har varit lång men intressant, rolig och lärorik. Bokbranschen är speciell och det är svårt för en debutant att nå ut. Det är också svårt att få ett förlagskontrakt (uppskattningsvis får förlagen in flera tusen manus per år, och ger ut kanske två eller tre debutanter). De som lyckats med att få ett förlag på kroken, ska ge sig själva en extra klapp på axeln, för det är riktigt bra jobbat.

Raseri kom ut som inbunden i slutet av november 2016 och nu har första upplagan på nästan 1200 exemplar snart sålt slut. En andra upplaga finns i lager och när Word Audio Publishing hörde av sig och ville göra ljudbok av den, trodde jag knappt att det var sant. Nu är den här och för dig som vill lyssna på något riktigt spännande, borde Raseri vara ett självklart val. Om du vågar.

//Andreas
Eken Förlag

Polisen & författaren Andreas Ek gästbloggar!