Intervju med Maria Gustavsdotter

MariaGustavsdotter, Foto MartinKristensson.jpg
Foto: Martin Kristensson

Du skriver ju främst historiska romaner – vad är tjusningen med det?
Dels är jag helt enkelt intresserad av historia och av att själv läsa bra historiska romaner. Jag vill också berätta om människor som annars inte får komma till tals, röster som tystnat eftersom det alltid är segraren som skriver historien.

Och en god historisk roman berättar alltid om det allmänmänskliga. Våra behov och innersta önskningar. Vi på 2000-talet känner på samma sätt som man gjorde för fyrahundra år sedan, men i synnerhet vi kvinnor har nu större möjlighet att förverkliga våra drömmar.

Berätta om hur researcharbete går till!
Jag börjar med att läsa allmänt om tiden jag vill berätta om. Sedan läser jag mer specifikt om platserna jag vill beskriva eller den sortens människor jag vill berätta om. Jag läser också mycket annat, om mode och mat, lagstiftning och i ett fall även romaner som gavs ut på den tiden. Jag läser gamla brev och dagböcker om sådant finns, domböcker. Jag studerar kartor och om möjligt besöker jag de platser jag ska berätta om. Jag tycker om att göra research och lägger ner mycket tid på det.

Jag är noga med min research och försöker att alltid vara historiskt korrekt även då det ställer mina påhittade personer i en sämre dager.
0000053320
Vilken är din favorittidsperiod?
Jag har ingen bestämd tidsperiod som jag föredrar, men har hittills valt tider då stora förändringar sker. Fast så är det väl alltid.

Du är utbildad till tandläkare men arbetar nu på heltid som författare, hur kommer det sig att du tog detta steg? Har du alltid drömt om att bli författare?
Redan som tioåring bestämde jag mig för att bli författare. Sedan blev jag tvungen att välja en utbildning och valde tandläkare av två skäl. Min far var tandläkare och sa att som tandläkare var det lätt kombinera yrket med barn och familj. Det här med tandläkare känns mycket numera avlägset. Jag har arbetat som författare under längre tid än jag arbetade som tandläkare. Dock brukar jag påpeka att jag har kvar min legitimation. Jag slutade av eget val.

Hur får du inspiration till nya böcker?
Jag vill inte kalla det inspiration, hellre talar jag om idéer. Jag bestämmer mig för att skriva om en speciell tid eller epok, som i serien om barnen Morlandeus från Orust. Eller jag bestämmer mig för att skriva om en speciell historisk person, som nu senast om prinsessan Cecilia Vasa. Sedan börjar jag planera. När jag väl skriver kommer flytet, det underbara tillstånd då jag tycker jag är någon annanstans än i mitt arbetsrum. Då skriver jag och orden bara kommer.

Vad kan du bara inte vara utan när du skriver? Välj max 3 saker. Kaffet? Pennan? Datorn? Solen?
Min dator, en vattenflaska och största möjliga tystnad.

Tack Maria!

banner_01_gustavsdotter.png

Intervju med Maria Gustavsdotter

Kalla fakta om Piteå – vad tycker vi?

blogginlagg_minusjennie
Ibland letar vi i arkiven efter böcker som vi tror att vi kommer tycka om. Så var det med De norrbottniska satansverserna. Tyvärr hade vi inte tid att sätta oss ner och diskutera men vi gjorde allt över mail istället. Här följer vår korta, kärnfulla mailkonversation. Vad tyckte du som lyssnat om boken?

Angelica: Hej gänget! Nu har jag lyssnat klart på De norrbottniska satansverserna av Ronny Eriksson och Lasse Eriksson. Älskar uppläsningen. Vad tyckte ni?

Emilie: Jag blev verkligen glatt överraskad när jag började lyssna då den bjöd på så mycket ironisk humor. Även fast jag efteråt inte kan sätta ord på vad den faktiskt handlar om kommer uppläsningen ligga kvar hos mig länge då den var i en klass för dig. ”Fakta” blandades med minnen, musik och ordkunskap. En annorlunda men härlig bok som jag gärna lyssnar på igen – för den var ju även härligt kort! Vad tycker ni andra?

Bia: Samma här! Väldigt bra läst faksimilutgåva(!) av icke-bröderna Eriksson och Torgny Lindgren. Som jag förstår boken försöker den bland annat leda i bevis att Piteå är alltings utgångspunkt och mitt. Allt kommer egentligen från Piteå. Den kändes vinglande och ålderdomlig, lågmäld och samtidigt burdus. Möjligen lite studentikos humor men passar oss som gillar det absurda. ”Alla kan bli Pitebor. Det är inte lätt men det går.”

Micke: Detta var onekligen en härlig ljudboksupplevelse! Även om själva humorn stundtals är lite väl studentikos för min smak så är jag på det stora hela nöjd och skrattade högt flera gånger. Boken handlar väl som sagt om Piteå, eller snarare de människor som bor där och deras mycket speciella och (enligt författarna) högst beundrandsvärda lynne. Pitebon beskrivs som en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne. Äre någon som känner en pite-bo som kan bekräfta?

Vidare så är ju boken väldigt speciell i sitt format. Uppdelad i korta episoder där det som sagt blandas fritt i både innehåll och stil. Detta förstärks av att inläsningen är uppdelad mellan författarna. Båda gör det mycket bra men jag tycker ändå gästinläsaren Torgny Lindgren är i en klass för sig och deepisoder som läses av honom är också dem jag tycker är både både bäst och roligast!

Angelica: Jag känner ingen Pitebo (vad jag vet?) så kan inte bekräfta detta, men någon annan kanske kan? Hur är Pitebon? Jag håller med om Torgny, det är ju något speciellt med honom som gör en alldeles varm i hjärtat tycker jag!

Emilie: Jag känner inte heller någon Pitebo. Men som de även säger behöver man kanske inte vara från Piteå för att kunna räknas som en Pitebo då det mer kan ses som ett sätt att vara och leva. Och tänker man så kan jag nog säga att jag känner en del Pitebor, då beskrivningen ”en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne” kan gå att tillämpa på en hel del norrlänningar. Dock märks det inte så tydligt på dem då de oftast heller inte pratar i onödan. Som de säger: ”Pitebor finns överallt!”.

Bia: Ja de gör sig ju liksom till talesmän för oss(?) som ibland kan vara lite svårpratade och upplevas som kärva. Ich bin ein pitebo, ungefär.

ungdom_angelica_beskrivningemilie_faktagruppmicke_deckare02Bia_ROMAN_profilbeskrivningar

Kalla fakta om Piteå – vad tycker vi?

Virus-författaren avslöjar detaljer vi kan ha missat!

danielaberg
Fotograf: Sara Arnald

Hur långt är det okej att själv grotta ner sig i ett påhittat universum man själv skapat? En bit hoppas jag i alla fall, för i dag, då min roman Dannyboy & kärleken äntligen debuterar som ljudbok nästan på årsdagen tolv år efter att den gavs ut på papper, tänker jag på detta utrymme ägna mig åt just detta.
0000039343
Låt mig börja i fel ände – nämligen med Virus, den Storytel Original-serie jag nu skriver och som en del av er kanske är bekanta med. En av huvudpersonerna där heter Iris, en kvinna på dryga 35 som inte bara nyss överlevt civilisationens sammanbrott, utan också har ett intressant litterärt förflutet – hon har varit den kvinnliga huvudpersonen även i mina två tidigare romaner.

Hennes berättelse tar sin början en försommardag när millenniet var ungt och hon djupt deprimerad står på Medborgarplatsens tunnelbaneperrong, redo att ta sitt eget liv. På samma perrong befinner sig en ung man iförd frack som just gjort något överilat som 0000059055slagit sönder hans tillvaro. Precis när Iris hoppar framför ett tåg drar han närmast reflexmässigt henne undan döden, vilket blir starten på ett intensivt dygn i Stockholm där de unga tu genom att gå till botten med sig själva försöker rädda varandra. Det är, något förenklat, handlingen i Dannyboy & kärleken.

Till skillnad från den rätt otäcka, dystopiska berättelse som Virus utgör är Dannyboy & kärleken en bitterljuv relationsroman om människor runt 25 med stora problem att acceptera att de håller på att bli vuxna på riktigt. Romanen delar dock Virus höga tempo och har likt denna en hel del cliffhangers, men är till skillnad från sitt nyare syskon inte mer fysiskt våldsam än att det värsta som sker är att Dannyboy får ett dörrhandtag i pannan och behöver omplåstring. Detta plåster ska jag återkomma till.
0000001766
Iris saga fortsätter i min andra roman Vi har redan sagt hej då, som utspelar sig ett antal år senare i samma sorts miljöer. Även i denna något mörkare roman är hon den kvinnliga huvudpersonen och tematiken går igen, men då personerna i den passerat 30-strecket är deras agerande mer präglat av tragik än ungdomlig charm. I denna roman introduceras även Amanda i en biroll, något som i den efterföljande Virus växer till en huvudroll.

Är vetskapen om hur de här berättelserna hänger ihop viktig när man tar sig an dem? Nej, det är tre fristående berättelser som på intet sätt kräver förkunskaper – det här är första gången jag ens skriver om det i ett offentligt forum. Men OM man vet det, bjuds man på en del roliga aha-ögonblick, inbillar jag mig.

Sett till handlingen hänger Virus främst ihop med min andra roman Vi har redan sagt hej då (som också finns som ljudbok här hos Storytel), effekterna av det som sker i den romanen har en direkt påverkan på hur Virus utvecklas från och med slutdelen av den första säsongen. Återigen – det går lika bra att ta sig an Virus ändå, men om ni är nyfikna på att få veta exakt hur det gick till när Iris blev på smällen utöver det som berättas i Virus första och andra säsong är det där ni ska leta.

Kopplingarna mellan Dannyboy & kärleken och Virus då? Tja, sett till handlingen är de färre, däremot blinkas det bakåt en hel del till denna bok i Virus. Här följer några exempel, utan att avslöja allt för mycket:

• I Dannyboy & kärleken tvingas Iris och Dannyboy ta sig in i Iris låsta lägenhet utan nyckel. I Virus måste Iris och hennes dotter Sigrid göra detsamma efter att de förlorat Iris handväska under det kaotiska virusutbrottet. Båda lösningarna involverar våld mot en bräcklig dörr.

• I min debut sitter Dannyboy på Iris toalettstol och blir ompysslad med Desivon och ett Bamseplåster efter att han fått ett jack i pannan av ett dörrhandtag. I Virus sitter Amanda på Iris toalettstol och blir ompysslad i sitt såriga huvud med Desivon och Bamseplåster efter att hon … ja, utsatts för något betydligt mer brutalt än ett dörrhandtag, kan jag väl nöja mig med att säga. I Dannyboy & kärleken går Bamseplåstret att tolkas utifrån romanens tema att vägra vuxenlivet. I Virus är det däremot ett direkt resultat av detta vuxenliv – Iris är ju småbarnsmamma och Bamseplåster är det enda hon har.

• Vid ett tillfälle i Virus passerar de på Åsögatan nedanför lägenheten som Iris hyr i andrahand i Dannyboy & kärleken, och Iris minns sitt första möte med sin hyresvärdinna, en äldre dam som i debuten beskrivs som en senil tant (den här lägenheten nämns även i Vi har redan sagt hej då). I Virus bor därtill Iris i en bostadsrätt vid Nytorget i samma trappuppgång som i första boken nämns i förbifarten att Dannyboy har bott i.

• Såväl Dannyboy & kärleken som Virus innehåller referenser till en av mina absoluta favoritserier – Cityakuten. I den förstnämnda dyker serien upp vid flera tillfällen, men i den senare överlevde endast ett kortare stycke redigeringsfasen.

Kommer jag att sluta återvända till Dannyboy & kärleken nu? Troligen inte. I säsong tre av Virus som jag just nu skriver på finns en referens till de gula t-shirtar som förekommer i min debut och som därtill pryder omslaget. Och på tal om dessa t-shirtar – får jag bjuda på en sista kuriosabit gällande dem nu när allt ändå är påskgult och grant?

Det är min överkropp som syns på omslagsbilden, och fotot är taget av min gode vän och tillika författaren Peter Fröberg Idling. Hans Augustprisnominerade roman Sång till den storm som ska komma har i ljudboksform tre inläsare, och en av dessa är Dag Andersson, som nu också har läst in Dannyboy & kärleken.

Världen må vara liten, men mitt författaruniversum är betydligt mindre.

//Daniel Åberg

 

Virus-författaren avslöjar detaljer vi kan ha missat!

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Rolf Norrman
Fotograf: Emma Norrman

När du vaknar upp en dag och inser att trycket blivit för högt, att skrivbegäret till slut inte går att stå emot, vad gör du då? I en trygg vardag lunkar jobb och familj på, dagarna går med plikter och nöjen om vartannat. Du är nöjd med dina val, med fru och barn du älskar, ett jobb du trivs bra med. Tillvaron är stabil, utan något annat än i-landsproblem, möjliga att hantera inom varandets ramar. Du är lycklig.

Samtidigt. När du tittade bort, när du för ett ögonblick var ouppmärksam, gled ditt allokerade tidssaldo omärkligt över till andra sidan brytpunkten och framtiden är inte längre oändlig och oskriven, alternativen istället färre och mer realistiska. Din känsla av upplopp är påtaglig och insikten är obehaglig. Alltför oroande.

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Men. Genom tiden har du också byggt kunskap och insikt om livet, relationer och omvärld. Livet, och erfarenheten livet ger. Du inser att det är en ovärderlig tillgång som inte är till fullo exploaterad, som du inte använder till något annat än att smidigt navigera i arbete och privatliv. Så, varför inte göra något mer med den livserfarenheten? Varför inte förverkliga drömmen?

Första steget. Antingen gräver du ner dig i oändlig research och problematisering av processen till något ofattbart komplicerat och svårt, tar dig till en mörk plats där allt låser sig och inget blir gjort. Eller så tvingar du dig till att bara slå upp datorn, trycka fram ett tomt ark och sätta igång. Med lite ”hur svårt kan det va!” attityd.

Oavsett attityd, om jag insett hur svårt det kan vara hade jag kanske aldrig börjat. ”Thank God for the innocence of ignorance”. Men jävlar vad kul det var, att bygga sitt eget universum och befolka det med karaktärer som utifrån minsta infall uppförde sig absurt illa eller gudomligt vackert. Utan att klaga eller sätta sig på tvären, utan att ifrågasätta och hitta egna osanktionerade vägar.

Andra steget. Göra något vettigt av kraften och adrenalinet. Tygla monstret. Du sitter där med ett tomt papper och en obändig vilja att skriva, men ingen story. Suck … Men minns vad du alltid har hört. ”Skriv om det du kan”. Japp, så får det bli. Förutom att … managementkonsult låter sexigare än vad det är och att berätta om oändliga möten, komplicerade analyser och långa Powerpointpresentationer tråkar ut även den mest lojala hustru, för att inte tala om potentiella läsare. Alternativet dör innan det ens övervägs seriöst.

Men. Vad är det jag egentligen ska exploatera? Vad är det för tillgång jag har? Just det, livserfarenhet. Och närmare bestämt hur människor agerar och reagerar. Hur de kämpar för att vinna, ibland till vilket pris som helst. Hur de stöter vassa, blanka knivar i varandras ryggar för att vinna patetiska fördelar som på lång sikt gör varken till eller från. Utan tanke på moral och etik.
0000055093
Tredje steget. Att förvandla människans natur och samhällets inbyggda mekanismer av självdestruktion till en spännande story om hämnd och svek. En historia om hur den lilla människan råkar i kläm när mäktiga män går över lik för att nå sina mål, hur vanliga människor bara blir brickor i spelet när männen inte skyr några medel. Kryddat med en journalists envisa efterforskningar och en ensam människas fixering vid hämnd. Ovanpå det, ett mord. Hur en kropp som hittas i Stora Hamnkanalen i Göteborg till slut även leder polisens undersökningar mot näringslivets topp …

Men också att skriva tillräckligt bra, hitta ton och rytm i en text som inte skäms för sig, som andra kan njuta av och sjunka ner i. Hantverket. Så mycket hantverk. Så mycket som kan gå fel, få texten att kantra, slå ut rytmen och göra texten oläsbar. Onjutbar.

Fjärde steget. Så mycket att lära, så lite tid.

//Rolf Norrman

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Finns livslång kärlek?

QiqA-xjYx-F0C9JKkA1h4c3Si-LqHWcJ0-IyBUiVAhc,MxNni4zW4uxXxQAZAahBGg70gs1gTMW4eEUnmLwdL1c,o_KVQG0IKvHVVlzZ6W-l7FSjriTyU03cXP4vmpf1rQo,DUvP284Wonc3qwJ4QYDObgTaZUjPUSbROxpo3rdQykw
Foto: Samuel Uneús

10 frågor som sysselsatt mig i skapandet av romanen BLYBRÖLLOP

1. Varför måste kulturella kvinnor alltid vara snälla och toleranta?
2. Var går gränsen mellan kompromiss och självutplåning i långa äktenskap?
3. Hur tillverkar man blysocker?
4. När är det dags att ta verklig (och våldsam) strid för litteraturens och fantasin?
5. Hur ser en bibliotekaries drömhus ut?
6. På vilka sätt påminner kemi om konst?
7. Finns livslång kärlek?
8. Varför finns det så få äldre kvinnliga huvudrollsinnehavare (som inte är offer) i böcker?
9. Hur känns en perfekt mening i kroppen?
10. Kommer jag någonsin att bli klar?

Nu är den här! BLYBRÖLLOP! Nu tillhör den dig som läser och lyssnar. Ta hand om den. Den är byggd av mina sköra drömmar och min starka vilja.

Kram//Sara Paborn

Finns livslång kärlek?

En hyllning till min far

jansson_anna_29
Fotograf: Anna-Lena Ahlström

Om polisen skulle ta min dator i beslag och se vilka ord jag googlat på och vilka sidor jag besökt skulle de troligen starta en förundersökning. Vapen. Medeltida tortyrmetoder. Hur fort en kropp förintas i osläckt kalk där bara ädelmetaller består som guldfyllningar i tänder. Och ändå är det bara skrivbordsdelen av den research som i slutändan blir en bok om kriminalinspektör Maria Wern.

För att boken ska bli levande måste jag skriva så att läsaren tycker sig vara på plats där det händer. Då är det en fördel om jag själv med alla sinnen upplevt det jag vill beskriva. Min pappa hade tills nyligen en egen bunker från andra världskriget. Den var dold inuti en fiskebod för att inte kunna upptäckas från luften. Skottgluggarna som skulle ha släppt in ljus var förspikade. I den bunkern har jag suttit och låtit gråsuggorna klättra på mig i mörkret för att få en känsla av instängdhet och fuktig kyla. Det rasslande ljudet jag hörde kunde vara vinden i fjolårsgräset eller råttor. Lukten av ruttnande fiskrens gav också en viss atmosfär och ett lätt illamående.

Samma känsla låter jag Sofi få när hon hålls fången efter att ha kidnappats från sandstranden i Åminne en tidig augustimorgon. Sofi är gravid. Jag har provat på det också. Tre gånger. Men då visste jag inte att det var research för nästa bok om Maria Wern; ”Det du inte vet”, som tar sin början hos en barnmorska på mödravården i Visby.

Den bästa researchen är den man själv upplevt. Händelser knutna till starka känslor. I boken beskriver jag ett fint far-dotterförhållande. En far som lyfter och hjälper sin dotter att bli en stark och modig person. Det är så jag minns min egen far som gick bort i maj i fjol och som hela tiden hjälpte mig med tankar kring mitt manus. I boken låter jag kommissarie Hartman söka efter sin dotter med samma förtvivlade ursinne som min far skulle visat om det varit jag som försvunnit.

Den här boken är därför en hyllning till min far, den store historieberättaren. I hans välvilja fick jag växa upp och pröva mina förmågor, hela tiden med en känsla av att ingenting var omöjligt och att något roligt och spännande väntade mej alldeles bakom hörnet.

//Anna Jansson

detduintevet_annajansson_blogginlagg

 

En hyllning till min far

True Blood, del 1 – Vad tycker vi?

trueblood_nr01.png
Ni vet väl om att den populära tv-serien True blood finns som bok? Död tills mörkret faller är den första delen och när vi kände att vintern var lite för lång blev vi sugna på lite bit lit!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: För mig som uppskattade tv-serien baserad på böckerna var den här lyssningen helt klart en positiv upplevelse. Har man sett serien känner man verkligen igen sig i denna magiskt realistiska värld där vampyrerna har kommit ut ur garderoben och lever sida vid sida (nåja – något så när integrerat alla fall) med människorna. Jag gillar att Sookie får vara en komplicerad karaktär, hon är stark och står på egna ben men uppskattar också att bli omhändertagen i vissa situationer. Hon pendlar mellan att oroar sig för komplexa konflikter och ytliga saker som sitt utseende. Hon har även en härligt bitsk humor. Men en liten fnittervarning på en del ordväxlingar mellan Sookie och Bill. Vet att det ska vara ett sätt att skildra den sexuella spänning som tros uppstå mellan en modern ung kvinna och en hundratals år gamla och konservativ vampyr, men ibland blir det mer skrattretande än sexigt.

fantasysf_michelle_ny_presentation
Michelle: Not my kind of cookie. Jag tyckte att det hela bara var FÖR mycket och för teatraliskt … men sedan informerade min kollega mig om att True blood är klassat som ”Bit-lit”, det vill säga att den ska vara lite rolig/komisk men också lite allvarlig. Detta hade jag helt missat. Hade jag vetat detta från början hade jag kanske köpt det mer. Men jag har nog lite svårt för den här cross-genren och då gillar jag ändå filmer och tv-serier som Twilight, Vampire diaries, Buffy the vampire slayer och Underworld. Testade för några år sedan att se några avsnitt av tv-serien True Blood men gav då upp efter ett par avsnitt. Jag förstår helt enkelt inte grejen och känner mig lite utanför, uppenbarligen är det ju en bra serie när det är så många som älskar denna berättelse i både tv-serieformat och bokformat. Hm …

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag fick i uppgift att läsa Död tills mörkret faller för några år sedan, i en kurs om chick lit (tema: ”Bit lit”). Jag blev helt fast, och det var lika kul att lyssna nu som det var att läsa då. Det är lättsamt och roligt utan att för den skull förlora själva spänningsbiten, om man köper konceptet. Framför allt tycker jag så himla mycket om Sookie som huvudkaraktär: trots att hon är ganska ensam, och trots att det går jäkligt dåligt för henne majoriteten av tiden, försöker hon alltid se saker och ting från den ljusa sidan.

Det enda som kan kännas lite tråkigt är att det universum och den fiktiva verklighet i amerikanska södern som Charlaine Harris byggt upp inte används till något mer, kan jag tycka. Det hade varit så häftigt att läsa något längre om hur det gick till när vampyrerna ”kom ut ur kistorna” och allt det praktiska kring det. Vill ha detaljer och mer bakgrundsinformation som inte riktigt ryms i formatet helt enkelt.

omdugillar_trueblood

 

True Blood, del 1 – Vad tycker vi?