Katerina Janouch gästbloggar!

KJ
Fotograf: Thron Ullberg

Jag är väldigt stolt och glad över att kunna presentera ”Vapendragerskan”, den tionde boken i Cecilia Lund-serien som ljudbok till alla mina kära lyssnare! Denna gång är det duktiga Gunilla Leining som läst in historien, och resultatet kan du nu lyssna här.

Som vanligt råkar Cecilia ut för problem, både hemma och på jobbet. Många frågar sig hur det kommer sig att just hon av alla människor verkar dra till sig trubbel? Jag kan inte riktigt svara på det. Jag vet bara att det är så. Och det är bra, för då finns det alltid en ny spännande historia att skriva om.

2017 är ett fantastiskt tioårsjubileum för Cecilia, barnmorskan med de många barnen och de trassliga relationerna. Och ”Vapendragerskan” är en speciell bok, inte minst för att det är den första boken som jag ger ut på mitt eget förlag Palm Publishing. Att ge ut böcker själv har alltid varit en dröm och nu blir den verklighet. Det känns faktiskt helt fantastiskt. Många undrar förstås om detta är den sista boken om Cecilia och hennes familj. Jag ska återkomma till det. Men först några ord om hur denna serie kom till.

Medan jag skrev några fristående romaner bar jag på en mer omfattande bokidé. Det började som en tanke på hur mitt arbetsliv sett ut, och en lös föreställning om att jag borde knyta ihop mitt skrivande med ett slags röd tråd. Dessutom ville jag ha ett långsiktigt projekt. Att vara författare är otryggt och man har inga garantier om framtida anställning. Faktiskt är man inte bättre än sin senaste bok… Hittar man däremot på en lång serie, vet man åtminstone vad man ska hålla sig sysselsatt med de närmaste åren, även om man inte har en regelrätt månadslön. Jag hade en vision om att skriva en handfull romaner om sånt som intresserade mig, men som jag inte hittade någonstans.

Det skulle vara böcker med relationer som tema, men de skulle också innehålla spänning i lagom dos. Inte alltför blodigt och våldsamt – mer klurigt och gäckande så att man ständigt ville läsa vidare. Min huvudkaraktär skulle förkroppsliga mina egna drömmar och erfarenheter. Hon skulle vara lite som jag men ändå inte. Kanske faktiskt en person som utmanade mig och som jag i viss mån kunde störa mig på? Någon med vars hjälp jag fick testa gränserna. Ett slags modern superhjälte i en antihjälte-gestalt.
0000062925
Någon gång under 2007 föddes så en egensinnig barnmorska i mitt huvud. Hon behövde ett namn som var lätt att komma ihåg. Cecilia lät vackert. Lund var okomplicerat och påminde lite om Lind. Jag såg henne genast framför mig, mellanblond åt det ljusare till, med gråblågröna ögon. Ett typiskt svenskt utseende om man så vill, klassiskt och möjligen lite gåtfullt. Dessutom skulle hon ha många kvinnor i släkten, bestämde jag. Något som alltid fascinerat mig, eftersom jag själv bara har en handfull. Cecilias egen familj blev därför rena matriarkatet. En klok gammal mormor, en framgångsrik mamma, samt systrarna Susanna och Maria.

Barnmorska är ett yrke man sällan hittar i spänningslitteraturen, hade jag noterat. Samtidigt är förlossningsavdelningen en otroligt spännande och intressant plats att skildra. Där möts liv och död och de som arbetar där har sällan en tråkig sekund på jobbet. De får slita hårt, arbetspassen är stressiga, de är absolut undervärderade på alla sätt, men samtidigt får de dagligen bevittna livets mirakel. Att vara barnmorska är ett mångfacetterat yrke som förtjänar en egen plats i litteraturen. Det var därmed givet att Cecilia Lund skulle bli just barnmorska. En barnmorska med två systrar och flera egna döttrar. Allt som jag har för lite av i mitt eget liv.

Jag älskar att skildra samtiden. Livet runt omkring, med alla de ”utmaningar” det bär med sig… Relationer som är svåra och jävliga men samtidigt ljuvliga och livsviktiga. Kraven vi moderna människor har på oss, både utifrån men också inifrån oss själva. Föräldraskapet, kärleken, vänskapen. Yrkeslivet.

Samhällsdebatten! Inte minst den. Livet rusar på och det är så mycket man ska klara av. Stort som smått måste det samsas på de timmarna dygnet har. Jobb, hushåll, heminredning och hälsa, träning och mat, kreativitet och samhällsengagemang, semesterresor och ekonomi, allt i ett rasande tempo, och helst ska man samtidigt hålla en snygg och spännande fasad på sociala medier. Helt enkelt knappt överskådligt och något jag självklart ville fånga i romanerna om Cecilia Lund. För jag har varit genuint nyfiken på hur hon ska klara av sitt liv, hur hon hinner och orkar.

När väl den första boken släpptes har det bara rullat på. En bok per år har det blivit under detta decennium med Cecilia Lund. Jag har låtit henne utvecklas och genomgå många drastiska faser. Separation och återförening, ännu ett barn, sedan åter uppbrott… Någonstans i mitten av serien är hon med om en omvälvande händelse. Hon drabbas av hjärtskada och därefter är det som om hennes sinnen skärps. Det oförklarliga som kommit hennes väg blir tydligare, och Cecilia blir också en mer aktiv problemlösare. Och samtidigt blir hennes barn större, något som ger henne mer tid att ägna sig åt annat än enbart familj och arbete. Tio böcker hade jag planerat för från början. Tio böcker har det nu blivit.

Som jag nämnde i början undrar många läsare om vi nått vägs ände. Om serien är komplett. På det måste jag svara, att jag troligen kommer skriva ännu en bok om Cecilia Lund, med planerad utgivning 2018.

Därefter får vi se. Slutligen vill jag sända en hälsning till alla er som tycker om böckerna om Cecilia. Jag måste säga att ni är helt fenomenala läsare och lyssnare, som skänker mig både energi och inspiration. Det är för er jag skriver – och det är er jag har att tacka för att det blivit så många böcker om denna speciella barnmorska. Så fortsätt gärna och lyssna och läs! Och skicka gärna er feedback, på mejl – info@katerinamagasin.se, Facebook, Twitter eller instagram… Jag älskar att höra ifrån er, och få ta del av era tankar om böckerna.

Trevlig lyssning!
//Katerina Janouch / Katerina Magasin

Katerina Janouch gästbloggar!

Båt 370 – Döden på Medelhavet

bild_bat370.png
Foto: Privat

Vår bok berättar historien om vad som hände med 53 människor på flykt över Medelhavet, men fastän den är sann så gör bokformen den nästan overklig. Vi valde att berätta den ur Annahs ögon, inte skala bort känslorna och spänningen. Inte ens när det kom till spänningen mellan oss, det som nästan slet oss itu. Nu när man hör någon läsa upp orden vi skrivit blir de verkligare. Precis som förhörsprotokollen hjälper den till att bekräfta och föra vidare utan att vi behöver gå igenom det igen.

Jag sätter på mig VR-glasögonen. HDMI-kablarna är i vägen och kardborrebandet fastnar alltid i håret, men jag har lärt mig hur jag snabbt ska få på det ändå. Rift-headsetet är lite framtungt men jag fixar jämnvikt genom att tilta huvudet lite bakåt när jag sätter mig. Några sekunder senare är jag tillbaka på stranden i Dikili igen. Jag vrider huvudet och kan se vägen jag just gått över. Samma väg som Lamis, hennes mamma och alla andra skyndade över till båten som visade sig heta ”370”. Samma väg som vi åkte fram och tillbaka när vi letade efter båtar, smugglare och svar. Men då var det för sent. Vi kom försent.

Jag fortsätter mot staden längs med kustlinjen. Ser hotellen vi gömde oss på. Ser militärpolisens byggnadskomplex, och jag vet att det finns ett USB-minne där. Bilder tagna med hänsynslös blixt som visar facit av EUs flyktingpolitik. Facit när beväpnade smugglare är de enda som kan ta dig från krig och förföljelse. Facit när ingen ville hjälpa människorna i Båt 370. Jag ser de döda framför mig som en slags lins av ofrivillig virtuell verklighet i glasögonen.
0000061938
Framför kustbevakningen stannar jag. Jag zoomar maximalt, Googles bilder är ändå hyfsat högupplösta. Jag ser något jag inte sett förut, en person går precis ombord på en av kustbevakningens båtar. Är det han som tog våra pass? Omöjligt att se. Jag vänder mig om och precis som när vi flydde genom grindarna så tar jag höger mot Bademli och den slingriga bakvägen mot Izmir. Om jag rör en av mina nya handkontroller i luften, så lyfter jag och flyger snabbt de tolv milen till flygplatsen. I den verkliga verkligheten var det de längsta mil jag åkt.

Det svarta skumgummit där headsetet möter pannan är fuktigt av min svett när jag tar av mig det. Frustrationen, minnena, allt det ouppklarade är ju där även om det genereras på en server i Kalifornien. Jag tittar ut över Östersjön från sovrumsfönstret. Havet där jag drog barnen i gummiring efter utombordaren kommer aldrig betyda samma sak igen. Ingen som lär känna människorna i vår bok kan se på världen på samma sätt. Vi skrev boken för att andra måste se och höra, och hade vi kunnat hade vi filmat allt för VR-glasögon. Flyktingarna som drunknade den där natten vi var där, deras anhöriga och vänner – alla är värda att inte bli glömda. Verkligheten är inte alltid vacker, men den förtjänar att mötas.

//Mattias Beijmo

Båt 370 – Döden på Medelhavet

Odile Nunes läser in Ferrante!

odilenunes.png
Foto: Privat

Hej Odile! Du har läste Elena Ferrantes hyllade bokserie Neapelkvartetten. Hur känns det att ge röst till en sån populär bokserie?

Väldigt roligt. Det har varit en spännande resa att följa berättelsen om deras mångfaceterade relation. En resa som inneburit insikter i både hur relationer formar människorna, stimulerar och utmanar dem, men också hur vi både omedvetet och medvetet knyts till varandra, och behöver varandra för att komma vidare,och hur olika omständigheter och förutsättningar tvingar oss till olika val i livet. En berättelse om livet som kamp, där kunskap, och överlevnadskunskap är avgörande, och där både kampen och kunskapen kan se väldigt olika ut. Jag har absorberats av historien både genom detaljerna och det musikaliska i berättandet.

Hur ger man liv till en ganska ”tung” bok? 

Jag upplever inte böckerna som tunga, då det hela tiden finns en rörelse framåt, att berättelsens personer ständigt strävar efter att göra det bästa av sina liv. De återkommande reflektionerna är försök att förstå och begripliggöra tillvaron. Personerna är också gestaltade utan värderingar, med en kärv ömsinthet, en sorts saklighet. I allt det finns en stor hoppfullhet tycker jag.

För att ge liv, behöver man krypa in i alla människorna och se tillvaron ur deras perspektiv.

Vad har de största utmaningarna varit?

Största utmaningarna har bl.a. varit det långa meningarna där bisatserna innehållit flera långa tankar eller kommentarer, och det jag uppfattar som poetiskt musikaliska uppräknande, av människor och händelser, Jag har upplevt ett behov av att rytmisera för att det inte ska kännas monotont på fel sätt.

Vilken av de fyra böckerna i serien är din favorit?

Jag kan inte välja ut någon, alla ingår i en livsväv som ibland är händelserikare, i bland tråkigare, ibland fadd, och ibland euforisk. Inget skulle vara något utan det andra. Summan av allt är ett liv.

Jag tycker dock att böckerna ibland kan kännas olika skrivna, men det blir ju bara en spegling av livet det med.

Tack Odile Nunes!

elenaferrante

 

Odile Nunes läser in Ferrante!

Florence Stephens förlorade värld – Vad tycker vi?

Florencestephens_blogginlagg
Ebervall och Samuelsson har skrivit en och annan bok baserad på en sann historia. När deras senaste bok, Florence Stephens förlorade värld, utkom var vi ju tvungna att kika närmare. Småland under början av 1900-talet, en kvinna som är fascinerad av kungahuset och grunden till “Husebysaken” hittar ni här!

michelle_fakta_profilbeskrivningar
Michelle: ”Fröken på Huseby” brukade man kalla Florence Stephens som levde mellan åren 1881 till 1979 då hon aldrig gifte sig. Boken ”Florence Stephens förlorade värld” bygger på hennes liv och den så kallade Husebyaffären. Det är alltid lite extra kittlande att läsa en roman som baseras på verkliga händelser tycker jag. Boken är välskriven och intressant men eftersom att jag inte är rojalist kunde jag tycka att det blev lite jobbigt att höra på allt tjat om kungafamiljen. Jag blev väldigt irriterad på den bortskämda prinsen Carl som lurade naiva Florence. Det är svårt att sympatisera med Florence då hon själv satte sig i dessa korkade situationerna … om man får uttrycka sig så. Att denna ”Fröken på Huseby” dessutom var emot kvinnlig rösträtt gör det inte lättare.

Både Florence och hennes mor Elisabeth var extrema rojalister, det påstås även att Elisabeth ska ha haft ihop det med kung Oskar II och att Florence är resultatet av detta. Breven som växlades mellan Elisabeth och Oskar II finns idag bevarade men blev hemligstämlade i 30 år av Florence själv som i vuxen ålder läste dessa. År 2009 bestämde nuvarande kungaparet att förlänga detta. Ganska kittlande, eller hur?

hanna_profilbeskrivningar
Hanna: ”Florence Stephens förlorade värld” ger en intressant inblick i den svenska högborgerligheten kring sekelskiftet och framåt. Persongalleriet är färgglatt och stort – personer som svindlaren Berl Gutenberg och hans kumpan prins Carl vill jag gärna veta mer om. Även om själva historien inte griper tag i mig på det sättet som till exempel författarnas tidigare bok Bombmannens testamente gjorde, skulle jag helt klart rekommendera den till alla som intresserar sig för svensk historia, kungligheter och bedragare. Och Helge Skoogs inläsning är helt fantastisk!

emilie_faktagrupp
Emilie: Vi är alla en del av vår historia på ett eller annat vis, varför böcker som ”Florence Stephens förlorade värld” är så otroligt intressanta. Även fast det kanske inte rent konkret hör samman med din eller min historia, säger den en hel del om Sveriges utveckling under första halvan av 1900-talet. Ännu kan väl inte garanteras att allting i denna berättelse om Florence Stephens liv är sant, men det är en intressant historia som jag hoppas att det kan komma att nystas ännu mer i längre fram. En bok för dig som är nyfiken på kungligheternas lite mer dolda historia och denna del av Sveriges historia. Det går även bra att lyssna på enbart för Helge Skoogs fantastiska uppläsning!

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Vilka skamlösa bedragare. Och vilken provocerande konservativ kvinna. Intressant på sitt sätt, men tänk att göra sån skillnad på folk och folk. Att inte ens tycka att kvinnor skulle ha rösträtt fast hon själv egentligen var allmänbildad. Och denna fanatiska rojalism som fick henne att skydda den svekfulle Carl Bernadotte bara för att han var en medlem av kungahuset.

Jag vill passa på och rekommendera alla böcker av Ebervall & Samuelsson. Så underhållande, och samtidigt lär man sig alltid något nytt om svensk historia. Helge Skoog läste som vanligt fantastiskt bra!

omdugillar_florence

Florence Stephens förlorade värld – Vad tycker vi?

Karina Berg Johansson gästbloggar!

karinbergjohansson
Fotograf: Sara Adelhult

Finns det nåt bättre än att lyssna på en berättelse?

Att få följa med in i helt nya världar samtidigt som man kan vara fullt upptagen med sitt helt egna — promenerandes, badandes, virkandes, mekandes, lagandes mat. Ja, vad man nu än håller på med!

Jag gillar att ha många bollar i luften. Stressande säger vissa. Berikande säger jag (fast jag kanske inte ska nämna alla börjor på manus som ligger undanstoppade i datorns skrymslen eller de allt fler påbörjade stickningar och virkningar som kan hittas lite varstans där jag slår mig ner …)

När jag började skriva Freak visste jag inte mycket mer än titeln, när jag för mitt inre såg de första bilderna av Rakel som står där blodig utanför bästa kompisen Agnes dörr mitt i natten. Jag visste att Rakel hade varit med om nåt hemskt — och jag visste att hon själv inte var fullt så ovetande som hon var tvungen att få Agnes att tro.
freak.jpg
Ungefär där stannade historien länge. Varken den eller jag visste vart den skulle ta vägen. Tills jag fick chansen att testa ett helt nytt berättarsätt: att skriva ett mellanting mellan roman och tv-serie — tv utan bild, text med ljud = min bästa kombo! Och plötsligt var det lätt. Idéerna snubblade över varandra, blev till ett första skelett som kunde byggas ut, och nånstans där dök platsen upp, allting började hända i Härnösand — stan där jag själv växte upp och led mig igenom tonåren.

Nu har jag sen länge lagt både tonår och Härnösand bakom mig, men precis som årsringarna på ett träd finns allt det där kvar inuti. Avlagringar av saker som hänt, gator jag gått, mysterier som aldrig fått sin lösning.

Så klart har inget av det som händer i Freak hänt på riktigt, men det kanske kunde ha hänt.

Det kanske händer.

Om inte mig så kanske dig …

Trevlig sommarlyssning!
//Karina Berg Johansson

Karina Berg Johansson gästbloggar!

Smögen kan ha fått en egen deckarprinsessa.

2015-10-07 13.30.53.jpg
Fotograf: Peter Bladskog

Så stod det i Lysekilsposten samma dag som min första egenutgivna kriminalroman nådde huset i Sjövik utanför Göteborg. Strandsittaren hade anlänt på pall och lyckan var stor. I över två år hade jag stulit små stunder från familjen för att hinna skriva några rader här och där, ibland en hel scen.

Sedan jag började skriva har jag drivit på själv. Skrivit, anlitat förlagstjänster, sålt, turnerat, föreläst, distribuerat, signerat och marknadsfört. Det har blivit tre böcker på två år. Strandsittaren, Isfiskaren och Sillbaronen. I julas var det därför enormt stort att skriva kontrakt med Word Audio om ljudböcker. Nu ett halvår senare kommer de som ett pärlband med två veckors mellanrum upplästa av Maria Lyckow som har en underbar röst. Jag provlyssnade på Strandsittaren idag och hon läser så bra och jag är enormt stolt. Hon har det där. Känsligheten och samtidigt styrkan i rösten som får mig att känna att det är på riktigt. Jag kan inte bärga mig för att få lyssna när hon läser mina böcker. Och med den fjärde boken, Fyrmästaren, som kommer hösten 2017 så har jag äntligen fått ett förlag som satsar för fulla segel och äventyret har bara börjat.

Serien Morden på Smögen utspelar sig längs kustbandet i Bohuslän med fokus på den lilla men världsberömda kommunen Sotenäs. Det fascinerar mig att hälften av mina snart 11 000 sålda deckare har sålts i en kommun med bara 8000 invånare. Bör finnas en bok i varje hus alltså. De har också hittat många läsare i Göteborg och övriga Västsverige men nu känns det extra roligt att böckerna genom Storytel och andra ljudbokstjänster kommer kunna nå människor i ett betydligt större område.
0000059500.jpg
I maj tecknade jag avtal med Enberg Agency och därmed kommer mina böcker som bland annat hyllats för sina miljöer och karaktärer även kunna exponeras för en världsmarknad både vad gäller böcker och film. Det är en kittlande tanke att en dag kanske se sina böcker översatta till andra språk.

I serien Morden på Smögen är det surfpolisen Dennis Wilhelmson som beger sig upp till Smögen för att läka efter en livskris. Men sommaren blir inte så lugn och harmonisk som han förväntat sig. En ung man hittas död i Smögens hamnbassäng några dagar före midsommarafton och motvilligt dras Dennis in i Sotenäs mest uppmärksammade mordutredning någonsin. För alla som älskar spänning och är nyfikna på Bohuslän (som faktiskt utsetts till världens sjunde vackraste landskap av CNN) så passar min böcker perfekt. Så du som har planer på en sommar i hängmattan, i segelbåten, i löparspåret eller på stranden så finns mina böcker på Storytel. Hoppas vi hörs där!

//Anna Ihrén

Smögen kan ha fått en egen deckarprinsessa.

Intervju med Alexandra Appelqvist

DSC_6340.jpg
Fotograf: Martin Fältström

Alexandra Appelqvist svarar på frågor om nya succéboken ”Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott” som nu kommer som ljudbok.

Hur uppkom den här historien?

Historien bakom min bok är nog lite speciell. Istället för ett klassiskt synopsis samlade jag alla mina Facebook-statusar från min singelperiod, och av dem byggde jag kapitel med olika teman som en bas för handlingen. Initialt var mitt manus mer som en anekdotsamling, men när det fått vila i sex månader bakade jag om innehållet helt och ut kom romanen om Filippa.

Vad var det som gjorde att du ville skriva just om dina egna erfarenheter?

När jag hamnade i en livssituation där jag bestämde mig för att skriva en bok tog det ganska kort tid innan jag kände att mina singelår var självklara att inspireras av. Jag tilltalas av blandningen humor och svärta. De ligger alltid nära varandra om man är lagd åt det hållet, vilket jag är, och singellivet kan sannerligen erbjuda bägge.

Du har ju fått väldigt mycket positiv respons från läsare – är dessa känslor universella? Vilka är det som främst har kontaktat dig? 

Det är en hel massa underbart modiga härliga kvinnor som inte tvekat att maila mig och berätta vad de tycker om boken. Jag var inte alls beredd på det faktiskt, och har blivit väldigt berörd. Sedan har flera personer som själva är i bokbranschen frågat om råd och tips, vilket också är en glad överraskning. Vadå, det är ju jag som är nybörjare liksom. Det känns 2017 att våga vara öppen med vad man känner och att boosta varandra. Att spela tuff och inte visa sina känslor är verkligen passé.

Boken heter ju Handboken för singlar på gränsen till nervsammanbrott och ju en hybrid mellan roman och handbok – kan alla ta till sig av dina råd? Och vilka är de främsta råden i singellivet?

Filippa (huvudpersonen som till stor del bygger på mig själv) konstaterar ganska tidigt att hon inte kommer att kunna ge nyckeln till hur någon ska lösa sitt liv. Men ibland kan det vara tillräckligt att känna att någon annan faktiskt har känt precis som du gör. Man kan skratta eller gråta tillsammans med någon och det kan vara lite tryggt. En oväntad målgrupp som har uppskattat min bok både för igenkänningen i det lite grubblande över livet och kärleken, och det roliga att få åka runt i mitt lite krusidulliga språk är manliga akademiker över 70 år, haha! Så javisst tror jag att det finns något litet passande råd för alla i min bok!
0000060610.jpg
Du gick från en negativ spiral av uppbrott och förändringar i jobblivet och vände den till en succésaga – Hur ska man tänka när man står mitt i det svarta? Hur peppar man sig?

Mitt liv gick på kort tid från att vara ett Instagramvänligt härligt litet liv till att del efter del kraschade. Jag fick panik över vem jag var och vad det skulle bli av mig. Skrivandet och boken var det jag krampaktigt höll fast vid. Jag sade upp mig från mitt jobb på ett spännande adtech-bolag utan att ha någon exakt plan utom att jag var tvungen att landa i mig själv en stund. Sedan gjorde jag klart boken och skrev även sex manus till en barnboksserie medan jag överlevde på att hyra ut min lägenhet och jobba på ett café. Jag visste bara att jag var tvungen att få “Singelboken” att fungera. Därför var egenutgivning också bra, jag hade full kontroll över allt själv. En väninna sade att stunderna då man vill ge upp livet måste man igenom, för enligt någon slags karma-regel får man tydligen uppleva hela skiten igen om man ger upp… Så jag tror att man ska försöka hålla fast vid att det kommer att bli bättre när man är i något hemskt, även fast det kan bli ännu sämre på vägen dit. För mig personligen har alla delar som gick sönder kommit tillbaka nu, på ett ännu bättre sätt och jag är genuint lycklig och ödmjuk inför det. Så härda bara ut – det blir bra sen!

Vännerna och systerskapet är ju synnerligen närvarande i din bok – vad betyder de för dig i ditt egna liv? 

De tre väninnorna i Filippas liv bygger på sex nära väninnor till mig själv. Jag funderade på vilka som skulle passa bäst att blanda, och det fantastiska var att när de börjat smälta ihop uppstod tre helt nya karaktärer. Alle och Marie i Kittelfjäll bygger däremot på helt egna förlagor fast med ett kryddmått fiktion. Systerskap och snällhet är extremt viktigt för mig, vi kvinnor har en speciell styrkan som vi ska vårda tillsammans. Så har det varit under hela evolutionen som “Clara” skulle ha sagt. Jag har sedan barndomen haft min pappa som är superfeminist. Det måste bli fler män som vågar vara starka förebilder och markera hur det ska vara, att känna sig säkra och bekväma i det.

Det finns ju även en Spotifylista som man kan lyssna på i samband med läsningen () – är det personliga favoriter eller Filippas favoriter? 

Musiken illustrerar olika faser och scener i boken i ett härligt virrvarr. Jag har pudrat små nostalgidoftande pustar av sent 90-tal och tidigt 2000-tal över handlingen, så en hel del gamla favoriter till mig själv finns med som Mary J Blige och Thomas Rusiak. Men även sånt som varken jag eller Filippa lyssnar på, men som har sin fina plats i boken.

Exempelvis E-types intro som dundrar igång ett Friskis & Svettis-pass som Filippa i storögd panik råkat delta i. Dessutom är det obligatoriskt att ha med ett par låtar som kanske är skämmigt okreddiga, men som man egentligen har allra roligast att fuldansa till där vid klockan 02.30, haha!

Nu blir din roman ljudbok – hur känns det?

Ja du, att den blir ljudbok känns som allt annat i denna bokresan (för att använda att klyschigt Idoljury-klingande uttryck, haha!). Det vill säga extremt overkligt… Men så galet kul och dessutom väldigt spännande att se om ljudbokspubliken kommer att gilla den. Jag håller tummarna hårt!

Med ljudboken nås ännu fler lyssnare – Vilka sorters lyssnare tänker du att kommer att nå?

Den givna målgruppen är såklart tjejer i olika åldrar som någon gång upplevt singeltidens vedermödor och ljuvlighet. Men som Filippa själv säger så är boken för alla som någon gång har gett upp sitt gamla liv, som tvingats överleva, och som någon gång känt att du faktiskt just då äger världen. Jag tror att olika lyssnare kan uppskatta boken på olika sätt.

Det ju Callin Öhrvall Delmar som läser din bok – vad är det som gör att hon passar så bra till just din berättelse? 

Jag är extremt glad över att det blev just Callin som läste in boken. Hon var den allra första jag hade på min önskelista, och hon har en väldigt fin röst som man tycker om att lyssna på. Min magkänsla var att hon skulle förstå min bok och ha förmågan att kunna höja den som ljudbok. Dessutom fick min pappa (som till allra högsta grad har varit en inspiration till “Den grekiska Pappan” i boken) öva på att vara digital genom att googla Callin. Förtjust berättade han att vi var lika långa, lika gamla och att hon dansar salsa. Så då fanns ju ingen tvekan att hon var perfekt för boken. Jag har ännu inte hört inläsningen så det känns väldigt pirrigt men på ett härligt sätt.

Tack Alexandra!

Intervju med Alexandra Appelqvist