Simon vs The homo sapiens agenda

homosapiensagenda_ungdom_blogginlagg
Ibland bara ramlar man över böcker som man måste läsa, mycket på grund av titeln. Så var det med Simon vs. the homo sapiens agenda. Vi var ju tvungna att kolla in!

profil_ungdom_jennie
Jennie: Vi följer Simon, en kille som varken är speciellt populär men heller inte utstött. Han har vänner men den enda i hela världen som vet allt om Simon är hans internetkompis ”Blue”.

Simon träffade Blue i ett chatrum för homosexuella. Blue går också på Simons skola men de har aldrig träffats – vad de vet. Med varandra kan de prata om allt mellan himmel och komma ut-processer och de är väldigt noga med att inte säga för mycket för att den andra ska kunna lista ut dem han är.

Det jag tycker är roligt med den här boken är igenkänningsfaktorn. Under tiden jag lyssnar känner jag ibland lukten av min gamla högstadieskola och känner de där pirrande förväntningarna som ibland kan uppstå i en korridor mellan lektioner.

Jag tycker det är en fin historia om att hitta rätt på sig själv för att det är inte alltid så lätt.

ungdom_karin_beskrivning
Karin: Den här boken väcker massor av minnen från tiden som runt 16-17, inte helt utan ångest. Jag tycker Simons beskrivning om hur han själv hela tiden förändras och blir som en ny person, som han måste lära känna och vänja sig vid, är väldigt träffande. Tiden är lång, känslorna är stora. Vänner är viktiga, viktigare än familjen, och behovet av ett eget rum, tid att tänka och få landa i vem man är, är enormt. Jag tycker det beskrivs suveränt bra i boken. Dessutom går hans intresse för musik och viss fixering vid en del band rakt in i mitt hjärta och gör Simon till en mycket sann, trovärdig romankaraktär.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Småskrattade mig igenom stora delar av den här boken, tycker att huvudkaraktären Simon har ett så roligt sätt att se på och läsa av sin omgivning. Samtidigt är han en komplicerad karaktär som inte riktigt ser hur hans eget agerande påverkar vännerna i hans omgivning, det ger berättelsen en spännande nerv. En bok som får en att skratta och dessutom får en att ifrågasätta vad som klassas som normen i dagens samhälle – kan det bli bättre?

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag tycker den här är så himla charmig, jag gillar Simon och hans humor. Jag har en förkärlek för såna här karaktärer, såna som är roliga, charmiga och lite förvirrade. I perioder är boken lite långsam men den får mig ändå att le och jag är glad över att jag lyssnade på den. Och uppläsningen – så himla bra!

mia_profilbeskrivningar
Mia: Jag hade lite svårt att komma in i boken till en början, delvis för att jag behövde vänja mig vid inläsaren tror jag. Det är något med amerikanska inläsare som låter lite robotaktigt i mina öron! Men ganska snart flöt det på, och den centrala kärlekshistorien mellan Simon och den mystiska Blue som han mejlväxlar med är så spännande att det inte går att sluta lyssna förrän en får reda på vem Blue är, och hur det ska bli när de till slut ses i verkligheten – om de ens kommer dit. Berättelsen berör svåra ämnen som att komma ut som gay och knepiga relationer i skolvärlden på ett lättsamt och charmigt sätt.

simon_Vs_homosapiensagenda_omdugillar

Simon vs The homo sapiens agenda

Recension: Flickorna av Emma Cline

flickorna_blogginlagg
En av förra årets mest hyllade titlar var Flickorna av Emma Cline; en bok som inspireras av sekten kring Charles Manson. Boken blev en riktig snackis och det var många här på Storytel som var tvungna att prata av sig.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag vill inte lyssna klart på Flickorna. Vill inte att den ska ta slut. För det här är den typ av bok som man vill bära med sig, länge. En bok att längta till och se fram emot, en bok som tar en ut på den där extra promenaden- bara för att få lyssna lite till.

I Flickorna avhandlas temat om tonårens odödlighet och frigörande, på ett naket och utlämnande sätt. Eftersom jag som läsare vet vartåt det barkar smärtar det extra mycket att ta del av huvudkarraktärens naiva och självsäkra föreställningar om sig själv, sin omvärld och vuxenlivet. Tankar och föreställningar som var och varannan tonåring bär på. Men sällan går det så fel som i den här berättelsen…

carl_profilbeskrivningar
Carl: Jag misstänkte på förhand att jag skulle tycka bra om Flickorna. Den historiska kontexten kombinerat med det soldränkta kaliforniska mörkret passar mig som handen i handsken. Och Emma Clines gestaltningsförmåga och knivskarpa språk gör boken till en fröjd att lyssna på. Flickorna ger en fascinerande insyn i hur lätt det kan gå till att, med skygglapparna på, ryckas med i ett sekteristiskt sammanhang.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Flickorna är en ultrahajpad bok och jag brukar oftast bli besviken efter att ha läst böcker som får så mycket uppmärksamhet.

Men jag gillade den verkligen och sögs in i historien från första kapitlet. Flickorna känns dokumentär och karaktärerna är neutralt skildrade, trots att ingen kan ha undgått att historien är inspirerad av Charles Manson och de mord han fick sina följare att begå. Speciellt huvudberättaren, fjortonåriga Evies naiva rastlösa längtan efter äventyr är svår att glömma.

Flickorna är en krypande, suggestiv roman, känsligt inläst av My Holmsten. En välförtjänt ultrahajpad bok!

louella_profilbeskrivningar
Louella: Jag älskar varje ord av den här boken, av flera anledningar, men inte den kanske mest förväntade: att det är en berättelse som bygger på en sann historia och ett spektakulärt och nationellt trauma som fortfarande skakar människor.
Jag älskar varje ord eftersom varje ord sammanfogats till perfektion. Det är en berättelse om detaljer, både de konkreta, fysiska och ofta banala detaljerna, men också den språkliga detaljomsorg som författaren behärskar till fulländning. (Jag vet, jättehögtravande, men det är sant!) De små, små sinnesretande detaljerna är knappt märkbara var för sig eftersom textflödet är så väl hopflätat.

Andra fördelar är den kompakta stämningen, som får en att pendla mellan skräck och lust och så plötsligt tristess, men alltid med en bultande förväntan om att något oerhört och vackert (eller fult) snart skall hända. Och så Clines feministiska analys, oundviklig förstås, men som gör att det bränner till ordentligt.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag älskar det här. Det är så skickligt skrivet, det får mig att vilja veta mera och jag bara älskar att vistas i boken. Mina favoritböcker är dom som får mig att googla saker, får mig att luska i berättelsen. Den här gör det och jag tycker alla ska läslyssna den!

omdugillarflickorna_01

Recension: Flickorna av Emma Cline

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

lovenstam_boktipsare
Sara Lövestams deckarserie om Kouplan har precis börjat komma ut som ljudbok. Böckerna har blivit hyllade och älskade av många, därför var vi extra glada när ljudböckerna kom! Det är dessutom en av våra favoritinläsare som tar sig an dessa; Julia Dufvenius. Vi lyssnade på första delen, Sanning med modifikation och här nere kan du se vad vi tyckte.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det här är så ungefär så långt ifrån alkoholpösiga poliskommissarier och hetsiga biljakter man kan komma. Själva spänningsintrigen bjöd på en och annan vändning men det jag verkligen fastnade för i berättelsen är den gåtfulla huvudkaraktären, den skygga privatdetektiven Kouplan, vars bakgrundshistoria sakta vecklas ut i takt med det märkliga fall han fått i uppdrag att lösa. Berättelsen skildrar ett Sverige jag har svårt att känna igen, men som tyvärr är verklighet för många som på ett eller annat sätt lever utanför samhällets gemenskap. Författaren slänger också in en snygg ledtråd till Kouplans bakgrundshistoria som är lätt att missa, så ett hett tips är att spetsa öronen ordentligt precis i slutet av boken.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En ”skön” lyssning. Kouplan och Pernilla lever båda ”off the grid” och Sara Lövestam gör en fin skildring av deras utanförskap vilket gör att deras vänskap blir starkare. Det var lätt att följa karaktärerna i boken eftersom de inte är så många att hålla reda på. Även fast boken inte är så actionfylld så tyckte jag att den var spännande att lyssna på.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Sanning med modifikation är inte för den inbitne deckarfantasten – även om mysteriet är spännande och snyggt lirkas upp i en oförutsägbar upplösning – så är den här detektivdeckaren inte som andra. Tycker du om böcker där sinnesstämningen är viktigare än en snabb händelseutveckling så tror jag att detektiven Kouplans sällskap kommer göra dig gott.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar Sara Lövestam. Och jag gillar det här! Precis min typ av deckare; lite lågmält, stämningsfullt och inte det där blodiga. Det känns ganska så tryggt liksom. Och så gillar jag Kouplan, att det finns ett mysterium runt honom. Vill du ha något som inte är så tungt och mer fokuserar på stämning, så lyssna på den här!

anna_deckare05
Anna: En stillsam men ändå överraskande berättelse, inte en deckare egentligen tycker jag. Visst fanns det ett mysterium men fokus låg inte där. Snarare i relationen mellan Kouplan och Pernilla som gett honom uppdraget. Det är väldigt fint och varsamt beskrivet.

Jag blev väldigt förtjust i Kouplan men det var kusligt att se mitt vanliga, hemtrevliga Stockholm genom Kouplans ögon. Lövestam skriver väldigt trovärdigt om att leva som papperslös, skräcken för poliser och att alltid vara rädd att bli avslöjad. Gäller att vara uppmärksam på slutet, där finns en liten pärla där som jag helt missade och mina bokcirkelkollegor fick upplysa mig om.

lugnaretempo_lovenstam

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

Bob Dylan – Memoarer, första delen

bobdylan_faktagrupp_header
Det var helt klart blandade känslor när Bob Dylan tog hem Nobelpriset i litteratur förra året. När den största chocken släppt hos de flesta kunde många av oss konstatera att det var en värdig pristagare. Nu har några av oss lyssnat på/läst hans biografi ”Memoarer, första delen”. Nedanför kan du se vad vi tycker:

faktagrupp_memoarer_bobdylan

Bob Dylan – Memoarer, första delen

Tårar i havet – Vi tycker …

ungdom_ta%cc%8ararihavet_01

Tårar i havet av Ruta Sepetys handlar om historiens första fartygskatastrof, en katastrof som få människor har hört talas om. I januari 1945 flyr tusentals Ostpreussen från sovjetiska trupper. 10 000 tar sig ombord på Wilhelm Gustloff, ett fartyg som ska föra de i säkerhet. Åtminstone tror de det.

Att händelsen inträffat alldeles utanför svenska kusten och många av oss inte hört talas om den innan gjorde att vi var tvungna att lyssna på boken. Gör det du med!

ungdom_karin_beskrivning
Karin: Den är smärtsamt drabbande den här boken, det finns inte mycket ljus i detta totalmörker. Det är sjukdom, svält, kyla, skador, sorg, borttappade föräldrar, döda barn och svikna vänner. Den lilla grupp udda karaktärer som vi får följa har alla sin historia, sina svårigheter, sina lögner att hantera. Men såklart finns det några ljuspunkter, en växande baby, en spirande förälskelse, någons okuvliga humor. Det är kanske så man överlever. För jag förstår inte riktigt. Jag förstår inte hur människor kan stå ut, kan fortsätta kämpa under sådana förhållanden som beskrivs i Tårar i havet. Vad är alternativet, ge upp, lägga sig ner och dö? Ja, jag är rädd att jag skulle göra det. Därför är min respekt extra stor för de som kämpar för att överleva genom omänskliga svårigheter, vore det under andra världskriget som i boken eller någon av dagens krigshärdar. Och det finns ju de som också överlever, och kan berätta för oss andra efteråt. Jag kände inte till den här händelsen förut. Nu gör jag det.

profil_ungdom_jennyL
Jenny L: Det är skrämmande hur aktuell den här boken är idag, trots att den skildrar händelser som ligger över 70 år tillbaka i tiden. När fascismen vinner mark i Europa igen, när människor flyr över haven från krig och terror, och när över 5000 personer på flykt uppskattas ha drunknat i Medelhavet, bara under 2016 (jämfört med ca 1500 i Titanic-katastrofen). Genom att följa de fyra huvudpersonerna i Tårar i havet blir kriget och krisen så mänsklig, kommer så nära, och samtidigt lär jag mig lite om Europas historia. Hoppas att många, många hittar den här sorgliga, fina, spännande boken.

mia_profilbeskrivningar
Mia: Jag älskar att Ruta Sepetys har skrivit den här boken. Att hon lyfter fram något ur historien som så lätt annars skulle kunna glömmas bort, som i det här fallet i stort sett har glömts bort – trots att det är ett öde som drabbade så många tusentals människor under slutet av andra världskriget. Karaktärerna i boken får representera några av dem som upplevde allt detta, och det gör att allt känns väldigt verkligt och levande. Dessutom känns det, trots att det bygger på en historisk händelse, skrämmande aktuellt.

jeanette_profilbeskrivningar
Jeanette: Krig, kärlek och tragiska öden. Trots att vi vet vad som kommer hända, vad dessa människor är på väg emot, så är det spännande. Man vill följa karaktärerna och veta mer om dem. De korta kapitlen störde mig lite till en början, men det kom jag snart över och var som uppslukad av dessa människors öden.

Sorglig, vacker och hemsk på samma gång.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag har så svårt att förstå att jag helt kunnat missa den här händelsen, att jag aldrig har hört talas om den. Det har helt gått mig förbi att 9000 liv tog slut på ett sånt här sett under andra världskriget. Desto viktigare känns berättelsen. Den berörde mig på djupet och jag tycker att alla borde läsa/lyssna på den. Helst nu.

om-du-gillar_taraihavet
Psst! Är du nyfiken på författaren och vill höra med om historien kan du lyssna på Storytelpoddens intervju med Ruta Sepetys här: Avsnitt 43

Tårar i havet – Vi tycker …

Maskeradstaden – Så tycker vi!

maskeradstaden

I somras lanserade Storytel ett nytt koncept, “Storytel Original” – det innebär att serierna är tio avsnitt långa på en timme vardera.

Serien Maskeradstaden av Maria Monciu blev nyligen nominerad till Stora Ljudbokspriset, vilket så klart gjorde att vi var tvungna att lyssna på den. Fortsätt läs för att se vad vi tyckte.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Det här är en modern mix av Romeo & Julia och tv-serien the Wire. Vi får följa den universitetsstuderande Amir och hans redan tungt kriminelle bror Farid från Rinkeby och deras olika världar. Här finns roliga kulturkrockar, kärlek med förhinder, vilsenhet, frustration och en litterär inblick i en ambitiös invandrarfamilj som bromsats av de svenska normerna. Jag vill starkt rekommendera dig att lyssna på Maskeradstaden för den utomordentliga inläsningen av Alexander Salzberger som ger serien en ytterligare dimension.

louella_profilbeskrivningar
Louella: Ni vet hur man ofta letar efter samma typ av bok när man ska lyssna eller läsa något nytt? Den här berättelsen tvingade mig ur min comfort zone, med besked! Fördomar fick mig att tveka (även om jag har svårt att erkänna det), men allt kom på skam. Det finns så mycket hopp i den här berättelsen, och jag är så glad att jag lyssnade på den! Det är inte bara en rafflande thriller, en kärleksroman och en innerlig ömhetsbetygelse till förorten och de alla olika människor som bor där – det är också en väldigt välskriven och ärlig skildring om en ”värld” som många tror sig veta allt om, men sällan eller aldrig besöker. De goda berättelserna om förorten är för få och det är orättvist.

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Vilken ögonöppnare. Så gripande, så svart! Men samtidigt skriven med en så stark kärlek till Rinkeby och dess invånare, till skönheten när man blickar ut över Järvafälten. Maria Monciu växte själv upp i Rinkeby och det märks på hennes totala gehör för karaktärerna. Lyssna bara på replikerna! Och så inläsaren Alexander Salzberger som verkligen gjorde texten till sin och lyfte den ännu högre. En berättelse och inläsning som höjer sig över mängden, kort sagt.

johanna_profilbeskrivning
Johanna: Bland det obehagligaste jag kan tänka mig är den klaustrofobiska känslan av att bli misstrodd av alla, oskyldigt dömd. Oftast är det dock just de obekväma känslorna jag är ute efter när jag väljer en bok. Serien Maskeradstaden behandlar denna stämning skickligt, samtidigt som den bakar in relationer, Stockholmsmiljöer och samhällskritik i en riktigt fängslande historia. Det här är dessutom en sådan ljudbok som verkligen lyfts av sin inläsare, Alexander Salzberger gör ett fantastiskt jobb med att ge röst åt Amir och hans värld!

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Det här är ett lysande exempel på magin som uppstår när helt rätt person läser in en berättelse. Jag har ibland svårt för inläsare som dramatiserar, men Alexander Salzberger ger karaktärerna liv utan att bli för teatralisk. Det känns verkligen som om det är Amir själv som berättar sin historia.

Maskeradstaden handlar framför allt om unga vuxna och berättelsen har samma driv och stora känslor som ofta finns i ungdomsböcker. Det blir som att lyssna på ljudboksversionen av en välproducerad ungdomsserie på SVT, med drag av Mats Wahls Vinterviken och faktiskt en gnutta The Wire.

carl_profilbeskrivningar
Carl: Fantastisk inläsning av Alexander Salzberger! Med träffsäker dramatisering får han bokens karaktärer att komma till liv på ett imponerade sätt. Maskeradstaden är i övrigt en ganska traditionell berättelse om fördomar och upprättelse. Bitvis en nagelbitare av rang. Bitvis en ögonöppnare. Rekommenderas!

jennifer_profilbeskrivningar
Jennifer: När jag började lyssna på Maskeradstaden tänkte jag att jag nog har hört den här berättelsen förut. Förorten skildras ju ofta i populärkulturen. Men oftast på ett exotiskt sätt: kriminalitet som frodas, hederskultur blandad med härliga färgstarka familjer med kryddstark mat etc. Jag var därför lite skeptisk när jag började lyssna, men överraskades av en skildring som känns ärlig och äkta. Det här är en bok för alla som vill förstå olika människor i vårt samhälle. Vilka svårigheter som faktiskt är verklighet för vissa. Som det är lätt att ignorera för en själv eftersom de aldrig berör en på riktigt. Maria Monciu beskriver Rinkeby på ett varmt och personligt sätt, långt ifrån den mediala, onyanserade bild som nästan blivit sanning. Alexander Salzbergers inläsning tillför också en stor del autencitet till berättelsen.

om-du-gillar_maskeradstaden

Maskeradstaden – Så tycker vi!

Änkan – Så tycker vi!

fionabarton_ankan_spanningsgrupp
En av årets stora spänningsromaner har helt klart varit Änkan av Fiona Barton. Det har snackats om den här boken och den har hyllats till skyarna. Vi var ju därför tvungna att kolla om den höll hela vägen. Lyssna du med!

alex_deckare_profilbeskrivningar.png
Alex: Jag älskade den här boken! Änkan handlar om ett gift par som får hela sin värld upp- och nervänd när maken Glen blir anklagad för ett hemskt brott. Frågan man ställer sig genom hela boken är; vet hustrun om Glens mörka hemligheter?
Om du är typen som gillar att man aldrig riktigt säkert vet vem som är skyldig, så är detta en perfekt bok för dig.

Jag gillade att berättelsen började dramatiskt då maken Glen blir påkörd av en buss. Det påminner lite om hur tv-serie avsnitt börjar. I början av ett avsnitt så får man se något som utspelar sig i framtiden, sen handlar resten av avsnittet om hur det ledde till den händelsen. Det är ett bra sätt att få läsarens uppmärksamhet.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Läser väldigt sällan spänningsromaner, men efter Kvinnan på tåget har jag blivit lite mer öppen för genren. Änkan är lika bra, men på ett annat sätt. Där Kvinnan på tåget är gastkramande på ett fartfyllt sätt, är Änkan krypande obehaglig. De olika berättarperspektiven kompletterar varandra på ett snyggt sätt och Barton lyckas med konststycket att väva samman en historia i olika tidsperspektiv utan att det blir alltför snurrigt för lyssnaren/läsaren att hänga med.

micke_deckare02
Micke: Det här var nog den mest spännande spänningsromanen jag läst i år. Fantastiskt välskriven. Skildringen av den brittiska sensationsjournalistkåren är skrämmande trovärdig.

majasprofilbeskrivning
Maja: Trots att handlingen bitvis är mer förutsägbar än vad jag väntat mig gör Bartons berättarstil att spänningen håller i sig. Jag hade ändå gärna sett att det gick undan lite mer i inläsningen, vet att Anna Maria Käll är en favorit hos många men tyvärr inte min kopp te – i alla fall inte den här gången.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Den riktiga nagelbitaren i Änkan var inte jakten på den skyldiga – utan min farhåga boken igenom var att författaren Fiona Barton inte skulle lyckas sy ihop den berättelse som hon så elegant lagt fram för oss. Visst måste det finnas en ynka lös tråd? Jag riktigt väntade på det snedsteg som skulle göra att trovärdigheten ramlade samman. Men det snedsteget kom aldrig. För en ovan spänningsläsare var Änkan en ögonöppnare. Det är inget med Bartons spänningsrecept som är enkelt då hon lyckas varva tid och perspektiv och få det att kännas fullkomligt förståeligt, något som så få andra författare klarar av. Obehaget att få befinna sig i huvudet på en person som kan vara fullkomligt från vettet följer läsaren boken igenom och sätter perspektiv på vad galenskap faktiskt är.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Jag älskar när författare lyckas ta ett helt nytt grepp på ett välbekant tema! Här följer vi ett ett kidnappningsdrama ur ett anhörigperspektiv där den brottsanklagades fru får komma till tals. Och det ska visa sig att hon har en hel del att berätta om sin man. Även om boken handlar om ett brott hittar du dramatiken djupt nere i karaktärernas psyken snarare än de händelser som inträffar under berättelsens gång. Barton lyckas dessutom teckna ett nyanserat och sympatiskt porträtt av en journalist som jagar de stora rubrikerna och på samma gång skildra den engelska skvallerpressens cynism, ett uppdrag som borde vara omöjligt. Hatten av, Fiona Barton!

anna_deckare05
Anna: Jag tyckte mycket om den här boken! Den var komplicerad på ett lätt sätt och väckte en massa tankar om vem eller vilka som blir offer i en brottsutredning med efterföljande mediadrev.

Huvudpersonerna skiftar mellan att vara tilltalande och osympatiska och författaren planterar ut små snillrika ledtrådar både till själva storyn och till karaktärernas personligheter som hon sen använder vid oväntade tillfällen. Anna Maria Käll läser (som vanligt) med full inlevelse och trovärdighet och passar perfekt till den här boken.

om-du-gillar_ankan

Änkan – Så tycker vi!