10 seriefortsättningar att se fram emot under hösten 2017

serie_001
1. Mannen som sökte sin skugga av David Lagercrantz

Lisbeth Salander och Mikael Blomkvist möts återigen i den 5:e delen i Millenniumserien! Denna gång utlovas boken vara lite mer hårdkokt = ännu en spännande och mörk historia i samma intelligenta och välskrivna stil som vi har kommit att förvänta oss av Lagercrantzs fortsättning på Stieg Larssons världskända trilogi. Se till att du hänger med på vad som kommer bli höstens snackis!

Preliminär utgivning 7 september: Mannen som sökte sin skugga

serie_002.png
2. 1968 av Jan Guillou
Guillous episka berättelse om Europas historia skildrar släkten Lauritzen under det omvälvande 1900-talet i Sverige och Europa. Serien närmar sig nu sakta men säkert vår egen nutid, och den tar oss i den 7:e delen till 1968, ett år av politiska svallvågor och förändring. Om du inte har börjat lyssna på denna serie än så är det bara att sätta igång!

Finns ute nu: 1968

serie_003
3. Kronprinsessan av Kiera Cass

Att vara prinsessa kanske låter fantastiskt, men är det verkligen det? Prinsessan Eadlyn, arvtagaren till Illés kungliga familj står nu inför sitt eget Urval. Kommer hon att kunna leva upp till alla förväntningar, och framförallt – kommer hon att hitta den rätte? Precis som i Kiera Cass tidigare serie så sveps vi med i en saga av tävlingslystnad, förtrollande romans och oemotståndlig dragningskraft.

Preliminär utgivning 28 september: Kronprinsessan

serie_004.png
4. Sonjas andra chans av Åsa Hellberg
Äntligen ny del i serien om Sonjas arv! Böckerna om tre vänner i 50-årsåldern är varma, sorgliga, glada och mysiga – feelgood när den är som bäst helt enkelt!

Preliminär utgivning 20 september: Sonjas andra chans

serie_005.png
5. De sju som såg av Denise Rudberg
De sju som såg” är sjunde delen i serien som definierade genren Elegant Crime: deckare som utspelar sig i överklassmiljö. Sidenklänningar och sammetsklädda salonger varvas med brutala mord i denna serie som är något utöver det vanliga. Perfekt för dig som älskar chick lit och vill testa något nytt!

Preliminär utgivning 11 oktober: De sju som såg

serie_006
6. Begynnelse av Dan Brown
Robert Langdon är tillbaka, och som vi har väntat på ett nytt mysterium med denne kodknäckande professor! Om du har saknat att svepas med i jakten på uråldriga mysterium genom maktens dunkla korridorer, kyrkornas mörka hörn och historiens gömda vrår så behöver du inte vänta längre – förbered dig på att dras med i ett nytt äventyr när den 5.e boken släpps.

Preliminär utgivning 30 oktober: Begynnelse

serie_007
7. Dolt i mörker av Elly Griffiths
Ett historiskt mord med ekon i nutiden, Norwichs dramatiska landskap och Ruth Galloway – ett toppenrecept för en riktigt bra höstdeckare! Ruth Galloway är rättsarkeologen som började med att utreda bronsåldersgravar, men som nu tillsammans med kriminalinspektör Nelson löser brott som ligger betydligt närmare i tiden… En spännande och mysig deckarserie som utspelar sig på den engelska landsbygden.

Preliminär utgivning 19 oktober: Dolt i mörker

serie_009
8. Mord i Dalarna av Stig O Blomberg
Olle Villners nästa utredning tar oss till ännu ett av de svenska landskapen. Denna gång hamnar Olle i Dalarna där han blir indragen i en härva av släktfejder, kärlek och ond bråd död… Böckerna levererar som alltid en härlig känsla av nostalgi och mysterium och Björn Kjellmans uppläsning sätter pricken över i:et.

Preliminär utgivning 5 oktober: Mord i Bohuslän

serie010.png
9. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein
Gillar du sjukhusserier och deckare? Då har du hittat helt rätt! Kirurgen Andreas hanterar liv och död varje dag på jobbet, men kan han verkligen skilja sitt privata och sitt professionella liv åt? En nervkittlande berättelse om relationer och ond bråd död som du inte får missa!

Preliminär utgivning 1 november: Döden ingen ser

serie_008.png
10. Anna-Lisas val (Bokfabriken)
Retrostil, feelgood och somrigt småstadsliv – hur härligt låter inte det! Anna-Lisa är antikhandlaren som flyttade från Stockholm för att förverkliga sina drömmar och börja på nytt i Roslagen. Det är en charmig och härlig feelgood som man nästan önskar man kunde flytta in i!

Preliminär utgivning 3 oktober: Anna-Lisas val

Plus att serien om Harry Potter fortsätter att rulla ut.
Det verkar bli en helt fantastisk bokhöst!

10 seriefortsättningar att se fram emot under hösten 2017

Kalla fakta om Piteå – vad tycker vi?

blogginlagg_minusjennie
Ibland letar vi i arkiven efter böcker som vi tror att vi kommer tycka om. Så var det med De norrbottniska satansverserna. Tyvärr hade vi inte tid att sätta oss ner och diskutera men vi gjorde allt över mail istället. Här följer vår korta, kärnfulla mailkonversation. Vad tyckte du som lyssnat om boken?

Angelica: Hej gänget! Nu har jag lyssnat klart på De norrbottniska satansverserna av Ronny Eriksson och Lasse Eriksson. Älskar uppläsningen. Vad tyckte ni?

Emilie: Jag blev verkligen glatt överraskad när jag började lyssna då den bjöd på så mycket ironisk humor. Även fast jag efteråt inte kan sätta ord på vad den faktiskt handlar om kommer uppläsningen ligga kvar hos mig länge då den var i en klass för dig. ”Fakta” blandades med minnen, musik och ordkunskap. En annorlunda men härlig bok som jag gärna lyssnar på igen – för den var ju även härligt kort! Vad tycker ni andra?

Bia: Samma här! Väldigt bra läst faksimilutgåva(!) av icke-bröderna Eriksson och Torgny Lindgren. Som jag förstår boken försöker den bland annat leda i bevis att Piteå är alltings utgångspunkt och mitt. Allt kommer egentligen från Piteå. Den kändes vinglande och ålderdomlig, lågmäld och samtidigt burdus. Möjligen lite studentikos humor men passar oss som gillar det absurda. ”Alla kan bli Pitebor. Det är inte lätt men det går.”

Micke: Detta var onekligen en härlig ljudboksupplevelse! Även om själva humorn stundtals är lite väl studentikos för min smak så är jag på det stora hela nöjd och skrattade högt flera gånger. Boken handlar väl som sagt om Piteå, eller snarare de människor som bor där och deras mycket speciella och (enligt författarna) högst beundrandsvärda lynne. Pitebon beskrivs som en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne. Äre någon som känner en pite-bo som kan bekräfta?

Vidare så är ju boken väldigt speciell i sitt format. Uppdelad i korta episoder där det som sagt blandas fritt i både innehåll och stil. Detta förstärks av att inläsningen är uppdelad mellan författarna. Båda gör det mycket bra men jag tycker ändå gästinläsaren Torgny Lindgren är i en klass för sig och deepisoder som läses av honom är också dem jag tycker är både både bäst och roligast!

Angelica: Jag känner ingen Pitebo (vad jag vet?) så kan inte bekräfta detta, men någon annan kanske kan? Hur är Pitebon? Jag håller med om Torgny, det är ju något speciellt med honom som gör en alldeles varm i hjärtat tycker jag!

Emilie: Jag känner inte heller någon Pitebo. Men som de även säger behöver man kanske inte vara från Piteå för att kunna räknas som en Pitebo då det mer kan ses som ett sätt att vara och leva. Och tänker man så kan jag nog säga att jag känner en del Pitebor, då beskrivningen ”en envis, stolt och mycket ambitiös varelse med en gnutta storhetsvansinne” kan gå att tillämpa på en hel del norrlänningar. Dock märks det inte så tydligt på dem då de oftast heller inte pratar i onödan. Som de säger: ”Pitebor finns överallt!”.

Bia: Ja de gör sig ju liksom till talesmän för oss(?) som ibland kan vara lite svårpratade och upplevas som kärva. Ich bin ein pitebo, ungefär.

ungdom_angelica_beskrivningemilie_faktagruppmicke_deckare02Bia_ROMAN_profilbeskrivningar

Kalla fakta om Piteå – vad tycker vi?

Presentation: Kip Jansson

kipjanssonJag heter Kip Jansson. Jag är tio och fyller elva i november. Jag bor i en stor lägenhet med nio rum i Sveriges bästa stad – Örebro. Jag bor inte ensam. Det är olagligt. Jag bor med min pappa Andre. Min pappa har ett märkligt jobb. Han är författare. Han skriver vidriga böcker om död, skräck, rymden, onda väsen och zombier. En gång tjuvläste jag en bok. Den var så läskig att jag var tvungen att kasta ut den genom fönstret. Pappa undrade vart hans bok hade tagit vägen. Jag skyllde på lokala kraftiga vindar i Svealand.

Min mamma heter Shawn. Hon är advokat och bor i New York med sin man. Min grandma och grandpa bor i Washington. Jag är född i USA men flyttade till Sverige när jag var sex. Till pappa och mina syskon.

Jag har fem stycken. Inte pappor. DET RÄCKER MINSANN MED EN ANDRE JANSSSON! Mina syskon och jag har tre mammor tillsammans. Det låter krångligt. Allt krångligt i mitt liv är pappas fel. Han har ingen ordning på någonting. Varken pengar, räkningar eller kvinnor. Min pappa är galen i tjejer. Det är därför han har varit gift två gånger och har ungar med tre damer.

Jag tänker aldrig bli som pappa. Jag är livrädd för att bli vuxen. Jag önskar man kunde skära ut livet som en sockerbit. Sen kunde man ställa upp den i bokhyllan. Ingenting skulle förändras. Jag skulle vara tio år i en evighet. Slippa alla vuxna bekymmer. Pappa är så förvirrad att jag måste hjälpa honom med det mesta. Jag, Kip, tio år måste ta hand om min egen pappa.

Anders och Kip Jpeg
Foto: C huset Jacobsson

Då är det tur att jag har Marjaneh. Hon är min klasskompis, granne och bästis. Marjaneh är helt knäpp. Det är hon som hittar alla märkliga och farliga äventyr på vår gata i Örebro. Hon kom på att det kryllade av spöken på vinden, att den nya grannen var en vampyr och hans dotterdotter var en dhampir – en halvvampyr. Det var hon som insåg att det sprang blodtörstiga djinner i Hagaparken och att det jobbade en livs levande men dödligt farlig häxa på Ica.

Det är tur att Marjaneh drar med mig i äventyret. In i allt mystiskt och farligt. Jag hade inte orkat med pappas konstigheter annars.

Men en sak oroar mig oerhört!

Jag och Marjaneh är tio år. Snart fyller vi elva. Vi blir äldre. Vi är ju bästisar. Vi får absolut absolut inte börja bli konstiga mot varandra. Till exempel att jag helt plötsligt ser henne som en hjälp, vacker tjej och hon mig som en hjälp, snygg kille. Då kommer sockerbiten i bokhyllan vittra sönder och allt blir förstört. För jag får verkligen inte bli som pappa.

Kip Jansson

Presentation: Kip Jansson

Recension: Flickorna av Emma Cline

flickorna_blogginlagg
En av förra årets mest hyllade titlar var Flickorna av Emma Cline; en bok som inspireras av sekten kring Charles Manson. Boken blev en riktig snackis och det var många här på Storytel som var tvungna att prata av sig.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag vill inte lyssna klart på Flickorna. Vill inte att den ska ta slut. För det här är den typ av bok som man vill bära med sig, länge. En bok att längta till och se fram emot, en bok som tar en ut på den där extra promenaden- bara för att få lyssna lite till.

I Flickorna avhandlas temat om tonårens odödlighet och frigörande, på ett naket och utlämnande sätt. Eftersom jag som läsare vet vartåt det barkar smärtar det extra mycket att ta del av huvudkarraktärens naiva och självsäkra föreställningar om sig själv, sin omvärld och vuxenlivet. Tankar och föreställningar som var och varannan tonåring bär på. Men sällan går det så fel som i den här berättelsen…

carl_profilbeskrivningar
Carl: Jag misstänkte på förhand att jag skulle tycka bra om Flickorna. Den historiska kontexten kombinerat med det soldränkta kaliforniska mörkret passar mig som handen i handsken. Och Emma Clines gestaltningsförmåga och knivskarpa språk gör boken till en fröjd att lyssna på. Flickorna ger en fascinerande insyn i hur lätt det kan gå till att, med skygglapparna på, ryckas med i ett sekteristiskt sammanhang.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Flickorna är en ultrahajpad bok och jag brukar oftast bli besviken efter att ha läst böcker som får så mycket uppmärksamhet.

Men jag gillade den verkligen och sögs in i historien från första kapitlet. Flickorna känns dokumentär och karaktärerna är neutralt skildrade, trots att ingen kan ha undgått att historien är inspirerad av Charles Manson och de mord han fick sina följare att begå. Speciellt huvudberättaren, fjortonåriga Evies naiva rastlösa längtan efter äventyr är svår att glömma.

Flickorna är en krypande, suggestiv roman, känsligt inläst av My Holmsten. En välförtjänt ultrahajpad bok!

louella_profilbeskrivningar
Louella: Jag älskar varje ord av den här boken, av flera anledningar, men inte den kanske mest förväntade: att det är en berättelse som bygger på en sann historia och ett spektakulärt och nationellt trauma som fortfarande skakar människor.
Jag älskar varje ord eftersom varje ord sammanfogats till perfektion. Det är en berättelse om detaljer, både de konkreta, fysiska och ofta banala detaljerna, men också den språkliga detaljomsorg som författaren behärskar till fulländning. (Jag vet, jättehögtravande, men det är sant!) De små, små sinnesretande detaljerna är knappt märkbara var för sig eftersom textflödet är så väl hopflätat.

Andra fördelar är den kompakta stämningen, som får en att pendla mellan skräck och lust och så plötsligt tristess, men alltid med en bultande förväntan om att något oerhört och vackert (eller fult) snart skall hända. Och så Clines feministiska analys, oundviklig förstås, men som gör att det bränner till ordentligt.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag älskar det här. Det är så skickligt skrivet, det får mig att vilja veta mera och jag bara älskar att vistas i boken. Mina favoritböcker är dom som får mig att googla saker, får mig att luska i berättelsen. Den här gör det och jag tycker alla ska läslyssna den!

omdugillarflickorna_01

Recension: Flickorna av Emma Cline

Bob Dylan – Memoarer, första delen

bobdylan_faktagrupp_header
Det var helt klart blandade känslor när Bob Dylan tog hem Nobelpriset i litteratur förra året. När den största chocken släppt hos de flesta kunde många av oss konstatera att det var en värdig pristagare. Nu har några av oss lyssnat på/läst hans biografi ”Memoarer, första delen”. Nedanför kan du se vad vi tycker:

faktagrupp_memoarer_bobdylan

Bob Dylan – Memoarer, första delen

Gästbloggsinlägg av Josefine Lindén!

forfattarportratt_josefinelinden
Foto: Irini Michas/Creatriss

Jag får ofta frågan: “Är det du som är Caroline?” Well, hade det varit det är jag rätt säker på att ni skulle ha sett mig på kvällspressens löpsedlar … Varför kan jag inte säga utan att spoila saker för er. Caroline och Jonas bor i en fin lägenhet i Stockholm, bra jobb och så ni vet, men barnet fattas. Ni får lära känna dem lite långsamt i början men håll ut, sen blir det drama. “Det är inte en feelgood, inte en feelbad, det är en feel-ALL” som en bokblogg skrev när romanen kom. “En intrig som påminner om deckarens”, skrev Hallands Nyheter. Tiden går så långsamt när man tittar på den var faktiskt den första bok jag skrev färdigt. Sen dess har det blivit fem böcker till (om helt andra folk och saker), men Caroline och Jonas är fortfarande med mig. Uppföljaren har ringt länge i huvudet och nu är den på väg in i datorn med arbetstiteln: Det lilla huset på Borneo.

Mellan debuten och nu har jag skrivit tre biografier, en barnbok och en ungdomsroman. Jag återkommer dock alltid till att det är som allra roligast att skriva fiktion. att få låsa in sig ( i alla fall mellan dagishämtningarna) och bara HITTA PÅ saker. I Tiden går så långsamt när man tittar på den (japp sjukt lång titel), är allt ganska vanligt i början innan mycket händer på kort tid. Jag ville skriva något som var “unlikely but possible”, otroligt men möjligt. Alltsammans är researchat ner till minsta detalj. IVF-kliniken var nog inte helt hundra på att jag var sanningsenlig när jag mailade: “Ponera att man går igenom ett IVF med sin kille men råkar ligga med en annan man typ samtidigt? Kan han bli pappa då? Asså jag skriver en roman …” De bara, mm, okej, visst. Men de svarade snällt. Om det var möjligt? Det kanske Caroline kan berätta för er …

Fortsätt hemskt gärna att risa och rosa boken i recensionerna, jag läser och lär av allt! Tack och kram!

//Josefine

10399909_107443412825_6950426_n
Foto: Privat.
Gästbloggsinlägg av Josefine Lindén!

Tårar i havet – Vi tycker …

ungdom_ta%cc%8ararihavet_01

Tårar i havet av Ruta Sepetys handlar om historiens första fartygskatastrof, en katastrof som få människor har hört talas om. I januari 1945 flyr tusentals Ostpreussen från sovjetiska trupper. 10 000 tar sig ombord på Wilhelm Gustloff, ett fartyg som ska föra de i säkerhet. Åtminstone tror de det.

Att händelsen inträffat alldeles utanför svenska kusten och många av oss inte hört talas om den innan gjorde att vi var tvungna att lyssna på boken. Gör det du med!

ungdom_karin_beskrivning
Karin: Den är smärtsamt drabbande den här boken, det finns inte mycket ljus i detta totalmörker. Det är sjukdom, svält, kyla, skador, sorg, borttappade föräldrar, döda barn och svikna vänner. Den lilla grupp udda karaktärer som vi får följa har alla sin historia, sina svårigheter, sina lögner att hantera. Men såklart finns det några ljuspunkter, en växande baby, en spirande förälskelse, någons okuvliga humor. Det är kanske så man överlever. För jag förstår inte riktigt. Jag förstår inte hur människor kan stå ut, kan fortsätta kämpa under sådana förhållanden som beskrivs i Tårar i havet. Vad är alternativet, ge upp, lägga sig ner och dö? Ja, jag är rädd att jag skulle göra det. Därför är min respekt extra stor för de som kämpar för att överleva genom omänskliga svårigheter, vore det under andra världskriget som i boken eller någon av dagens krigshärdar. Och det finns ju de som också överlever, och kan berätta för oss andra efteråt. Jag kände inte till den här händelsen förut. Nu gör jag det.

profil_ungdom_jennyL
Jenny L: Det är skrämmande hur aktuell den här boken är idag, trots att den skildrar händelser som ligger över 70 år tillbaka i tiden. När fascismen vinner mark i Europa igen, när människor flyr över haven från krig och terror, och när över 5000 personer på flykt uppskattas ha drunknat i Medelhavet, bara under 2016 (jämfört med ca 1500 i Titanic-katastrofen). Genom att följa de fyra huvudpersonerna i Tårar i havet blir kriget och krisen så mänsklig, kommer så nära, och samtidigt lär jag mig lite om Europas historia. Hoppas att många, många hittar den här sorgliga, fina, spännande boken.

mia_profilbeskrivningar
Mia: Jag älskar att Ruta Sepetys har skrivit den här boken. Att hon lyfter fram något ur historien som så lätt annars skulle kunna glömmas bort, som i det här fallet i stort sett har glömts bort – trots att det är ett öde som drabbade så många tusentals människor under slutet av andra världskriget. Karaktärerna i boken får representera några av dem som upplevde allt detta, och det gör att allt känns väldigt verkligt och levande. Dessutom känns det, trots att det bygger på en historisk händelse, skrämmande aktuellt.

jeanette_profilbeskrivningar
Jeanette: Krig, kärlek och tragiska öden. Trots att vi vet vad som kommer hända, vad dessa människor är på väg emot, så är det spännande. Man vill följa karaktärerna och veta mer om dem. De korta kapitlen störde mig lite till en början, men det kom jag snart över och var som uppslukad av dessa människors öden.

Sorglig, vacker och hemsk på samma gång.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag har så svårt att förstå att jag helt kunnat missa den här händelsen, att jag aldrig har hört talas om den. Det har helt gått mig förbi att 9000 liv tog slut på ett sånt här sett under andra världskriget. Desto viktigare känns berättelsen. Den berörde mig på djupet och jag tycker att alla borde läsa/lyssna på den. Helst nu.

om-du-gillar_taraihavet
Psst! Är du nyfiken på författaren och vill höra med om historien kan du lyssna på Storytelpoddens intervju med Ruta Sepetys här: Avsnitt 43

Tårar i havet – Vi tycker …