Presentation: Kip Jansson

kipjanssonJag heter Kip Jansson. Jag är tio och fyller elva i november. Jag bor i en stor lägenhet med nio rum i Sveriges bästa stad – Örebro. Jag bor inte ensam. Det är olagligt. Jag bor med min pappa Andre. Min pappa har ett märkligt jobb. Han är författare. Han skriver vidriga böcker om död, skräck, rymden, onda väsen och zombier. En gång tjuvläste jag en bok. Den var så läskig att jag var tvungen att kasta ut den genom fönstret. Pappa undrade vart hans bok hade tagit vägen. Jag skyllde på lokala kraftiga vindar i Svealand.

Min mamma heter Shawn. Hon är advokat och bor i New York med sin man. Min grandma och grandpa bor i Washington. Jag är född i USA men flyttade till Sverige när jag var sex. Till pappa och mina syskon.

Jag har fem stycken. Inte pappor. DET RÄCKER MINSANN MED EN ANDRE JANSSSON! Mina syskon och jag har tre mammor tillsammans. Det låter krångligt. Allt krångligt i mitt liv är pappas fel. Han har ingen ordning på någonting. Varken pengar, räkningar eller kvinnor. Min pappa är galen i tjejer. Det är därför han har varit gift två gånger och har ungar med tre damer.

Jag tänker aldrig bli som pappa. Jag är livrädd för att bli vuxen. Jag önskar man kunde skära ut livet som en sockerbit. Sen kunde man ställa upp den i bokhyllan. Ingenting skulle förändras. Jag skulle vara tio år i en evighet. Slippa alla vuxna bekymmer. Pappa är så förvirrad att jag måste hjälpa honom med det mesta. Jag, Kip, tio år måste ta hand om min egen pappa.

Anders och Kip Jpeg
Foto: C huset Jacobsson

Då är det tur att jag har Marjaneh. Hon är min klasskompis, granne och bästis. Marjaneh är helt knäpp. Det är hon som hittar alla märkliga och farliga äventyr på vår gata i Örebro. Hon kom på att det kryllade av spöken på vinden, att den nya grannen var en vampyr och hans dotterdotter var en dhampir – en halvvampyr. Det var hon som insåg att det sprang blodtörstiga djinner i Hagaparken och att det jobbade en livs levande men dödligt farlig häxa på Ica.

Det är tur att Marjaneh drar med mig i äventyret. In i allt mystiskt och farligt. Jag hade inte orkat med pappas konstigheter annars.

Men en sak oroar mig oerhört!

Jag och Marjaneh är tio år. Snart fyller vi elva. Vi blir äldre. Vi är ju bästisar. Vi får absolut absolut inte börja bli konstiga mot varandra. Till exempel att jag helt plötsligt ser henne som en hjälp, vacker tjej och hon mig som en hjälp, snygg kille. Då kommer sockerbiten i bokhyllan vittra sönder och allt blir förstört. För jag får verkligen inte bli som pappa.

Kip Jansson

Presentation: Kip Jansson

Recension: Flickorna av Emma Cline

flickorna_blogginlagg
En av förra årets mest hyllade titlar var Flickorna av Emma Cline; en bok som inspireras av sekten kring Charles Manson. Boken blev en riktig snackis och det var många här på Storytel som var tvungna att prata av sig.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag vill inte lyssna klart på Flickorna. Vill inte att den ska ta slut. För det här är den typ av bok som man vill bära med sig, länge. En bok att längta till och se fram emot, en bok som tar en ut på den där extra promenaden- bara för att få lyssna lite till.

I Flickorna avhandlas temat om tonårens odödlighet och frigörande, på ett naket och utlämnande sätt. Eftersom jag som läsare vet vartåt det barkar smärtar det extra mycket att ta del av huvudkarraktärens naiva och självsäkra föreställningar om sig själv, sin omvärld och vuxenlivet. Tankar och föreställningar som var och varannan tonåring bär på. Men sällan går det så fel som i den här berättelsen…

carl_profilbeskrivningar
Carl: Jag misstänkte på förhand att jag skulle tycka bra om Flickorna. Den historiska kontexten kombinerat med det soldränkta kaliforniska mörkret passar mig som handen i handsken. Och Emma Clines gestaltningsförmåga och knivskarpa språk gör boken till en fröjd att lyssna på. Flickorna ger en fascinerande insyn i hur lätt det kan gå till att, med skygglapparna på, ryckas med i ett sekteristiskt sammanhang.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Flickorna är en ultrahajpad bok och jag brukar oftast bli besviken efter att ha läst böcker som får så mycket uppmärksamhet.

Men jag gillade den verkligen och sögs in i historien från första kapitlet. Flickorna känns dokumentär och karaktärerna är neutralt skildrade, trots att ingen kan ha undgått att historien är inspirerad av Charles Manson och de mord han fick sina följare att begå. Speciellt huvudberättaren, fjortonåriga Evies naiva rastlösa längtan efter äventyr är svår att glömma.

Flickorna är en krypande, suggestiv roman, känsligt inläst av My Holmsten. En välförtjänt ultrahajpad bok!

louella_profilbeskrivningar
Louella: Jag älskar varje ord av den här boken, av flera anledningar, men inte den kanske mest förväntade: att det är en berättelse som bygger på en sann historia och ett spektakulärt och nationellt trauma som fortfarande skakar människor.
Jag älskar varje ord eftersom varje ord sammanfogats till perfektion. Det är en berättelse om detaljer, både de konkreta, fysiska och ofta banala detaljerna, men också den språkliga detaljomsorg som författaren behärskar till fulländning. (Jag vet, jättehögtravande, men det är sant!) De små, små sinnesretande detaljerna är knappt märkbara var för sig eftersom textflödet är så väl hopflätat.

Andra fördelar är den kompakta stämningen, som får en att pendla mellan skräck och lust och så plötsligt tristess, men alltid med en bultande förväntan om att något oerhört och vackert (eller fult) snart skall hända. Och så Clines feministiska analys, oundviklig förstås, men som gör att det bränner till ordentligt.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag älskar det här. Det är så skickligt skrivet, det får mig att vilja veta mera och jag bara älskar att vistas i boken. Mina favoritböcker är dom som får mig att googla saker, får mig att luska i berättelsen. Den här gör det och jag tycker alla ska läslyssna den!

omdugillarflickorna_01

Recension: Flickorna av Emma Cline

Bob Dylan – Memoarer, första delen

bobdylan_faktagrupp_header
Det var helt klart blandade känslor när Bob Dylan tog hem Nobelpriset i litteratur förra året. När den största chocken släppt hos de flesta kunde många av oss konstatera att det var en värdig pristagare. Nu har några av oss lyssnat på/läst hans biografi ”Memoarer, första delen”. Nedanför kan du se vad vi tycker:

faktagrupp_memoarer_bobdylan

Bob Dylan – Memoarer, första delen

Gästbloggsinlägg av Josefine Lindén!

forfattarportratt_josefinelinden
Foto: Irini Michas/Creatriss

Jag får ofta frågan: “Är det du som är Caroline?” Well, hade det varit det är jag rätt säker på att ni skulle ha sett mig på kvällspressens löpsedlar … Varför kan jag inte säga utan att spoila saker för er. Caroline och Jonas bor i en fin lägenhet i Stockholm, bra jobb och så ni vet, men barnet fattas. Ni får lära känna dem lite långsamt i början men håll ut, sen blir det drama. “Det är inte en feelgood, inte en feelbad, det är en feel-ALL” som en bokblogg skrev när romanen kom. “En intrig som påminner om deckarens”, skrev Hallands Nyheter. Tiden går så långsamt när man tittar på den var faktiskt den första bok jag skrev färdigt. Sen dess har det blivit fem böcker till (om helt andra folk och saker), men Caroline och Jonas är fortfarande med mig. Uppföljaren har ringt länge i huvudet och nu är den på väg in i datorn med arbetstiteln: Det lilla huset på Borneo.

Mellan debuten och nu har jag skrivit tre biografier, en barnbok och en ungdomsroman. Jag återkommer dock alltid till att det är som allra roligast att skriva fiktion. att få låsa in sig ( i alla fall mellan dagishämtningarna) och bara HITTA PÅ saker. I Tiden går så långsamt när man tittar på den (japp sjukt lång titel), är allt ganska vanligt i början innan mycket händer på kort tid. Jag ville skriva något som var “unlikely but possible”, otroligt men möjligt. Alltsammans är researchat ner till minsta detalj. IVF-kliniken var nog inte helt hundra på att jag var sanningsenlig när jag mailade: “Ponera att man går igenom ett IVF med sin kille men råkar ligga med en annan man typ samtidigt? Kan han bli pappa då? Asså jag skriver en roman …” De bara, mm, okej, visst. Men de svarade snällt. Om det var möjligt? Det kanske Caroline kan berätta för er …

Fortsätt hemskt gärna att risa och rosa boken i recensionerna, jag läser och lär av allt! Tack och kram!

//Josefine

10399909_107443412825_6950426_n
Foto: Privat.
Gästbloggsinlägg av Josefine Lindén!

Tårar i havet – Vi tycker …

ungdom_ta%cc%8ararihavet_01

Tårar i havet av Ruta Sepetys handlar om historiens första fartygskatastrof, en katastrof som få människor har hört talas om. I januari 1945 flyr tusentals Ostpreussen från sovjetiska trupper. 10 000 tar sig ombord på Wilhelm Gustloff, ett fartyg som ska föra de i säkerhet. Åtminstone tror de det.

Att händelsen inträffat alldeles utanför svenska kusten och många av oss inte hört talas om den innan gjorde att vi var tvungna att lyssna på boken. Gör det du med!

ungdom_karin_beskrivning
Karin: Den är smärtsamt drabbande den här boken, det finns inte mycket ljus i detta totalmörker. Det är sjukdom, svält, kyla, skador, sorg, borttappade föräldrar, döda barn och svikna vänner. Den lilla grupp udda karaktärer som vi får följa har alla sin historia, sina svårigheter, sina lögner att hantera. Men såklart finns det några ljuspunkter, en växande baby, en spirande förälskelse, någons okuvliga humor. Det är kanske så man överlever. För jag förstår inte riktigt. Jag förstår inte hur människor kan stå ut, kan fortsätta kämpa under sådana förhållanden som beskrivs i Tårar i havet. Vad är alternativet, ge upp, lägga sig ner och dö? Ja, jag är rädd att jag skulle göra det. Därför är min respekt extra stor för de som kämpar för att överleva genom omänskliga svårigheter, vore det under andra världskriget som i boken eller någon av dagens krigshärdar. Och det finns ju de som också överlever, och kan berätta för oss andra efteråt. Jag kände inte till den här händelsen förut. Nu gör jag det.

profil_ungdom_jennyL
Jenny L: Det är skrämmande hur aktuell den här boken är idag, trots att den skildrar händelser som ligger över 70 år tillbaka i tiden. När fascismen vinner mark i Europa igen, när människor flyr över haven från krig och terror, och när över 5000 personer på flykt uppskattas ha drunknat i Medelhavet, bara under 2016 (jämfört med ca 1500 i Titanic-katastrofen). Genom att följa de fyra huvudpersonerna i Tårar i havet blir kriget och krisen så mänsklig, kommer så nära, och samtidigt lär jag mig lite om Europas historia. Hoppas att många, många hittar den här sorgliga, fina, spännande boken.

mia_profilbeskrivningar
Mia: Jag älskar att Ruta Sepetys har skrivit den här boken. Att hon lyfter fram något ur historien som så lätt annars skulle kunna glömmas bort, som i det här fallet i stort sett har glömts bort – trots att det är ett öde som drabbade så många tusentals människor under slutet av andra världskriget. Karaktärerna i boken får representera några av dem som upplevde allt detta, och det gör att allt känns väldigt verkligt och levande. Dessutom känns det, trots att det bygger på en historisk händelse, skrämmande aktuellt.

jeanette_profilbeskrivningar
Jeanette: Krig, kärlek och tragiska öden. Trots att vi vet vad som kommer hända, vad dessa människor är på väg emot, så är det spännande. Man vill följa karaktärerna och veta mer om dem. De korta kapitlen störde mig lite till en början, men det kom jag snart över och var som uppslukad av dessa människors öden.

Sorglig, vacker och hemsk på samma gång.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag har så svårt att förstå att jag helt kunnat missa den här händelsen, att jag aldrig har hört talas om den. Det har helt gått mig förbi att 9000 liv tog slut på ett sånt här sett under andra världskriget. Desto viktigare känns berättelsen. Den berörde mig på djupet och jag tycker att alla borde läsa/lyssna på den. Helst nu.

om-du-gillar_taraihavet
Psst! Är du nyfiken på författaren och vill höra med om historien kan du lyssna på Storytelpoddens intervju med Ruta Sepetys här: Avsnitt 43

Tårar i havet – Vi tycker …

Maskeradstaden – Så tycker vi!

maskeradstaden

I somras lanserade Storytel ett nytt koncept, “Storytel Original” – det innebär att serierna är tio avsnitt långa på en timme vardera.

Serien Maskeradstaden av Maria Monciu blev nyligen nominerad till Stora Ljudbokspriset, vilket så klart gjorde att vi var tvungna att lyssna på den. Fortsätt läs för att se vad vi tyckte.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Det här är en modern mix av Romeo & Julia och tv-serien the Wire. Vi får följa den universitetsstuderande Amir och hans redan tungt kriminelle bror Farid från Rinkeby och deras olika världar. Här finns roliga kulturkrockar, kärlek med förhinder, vilsenhet, frustration och en litterär inblick i en ambitiös invandrarfamilj som bromsats av de svenska normerna. Jag vill starkt rekommendera dig att lyssna på Maskeradstaden för den utomordentliga inläsningen av Alexander Salzberger som ger serien en ytterligare dimension.

louella_profilbeskrivningar
Louella: Ni vet hur man ofta letar efter samma typ av bok när man ska lyssna eller läsa något nytt? Den här berättelsen tvingade mig ur min comfort zone, med besked! Fördomar fick mig att tveka (även om jag har svårt att erkänna det), men allt kom på skam. Det finns så mycket hopp i den här berättelsen, och jag är så glad att jag lyssnade på den! Det är inte bara en rafflande thriller, en kärleksroman och en innerlig ömhetsbetygelse till förorten och de alla olika människor som bor där – det är också en väldigt välskriven och ärlig skildring om en ”värld” som många tror sig veta allt om, men sällan eller aldrig besöker. De goda berättelserna om förorten är för få och det är orättvist.

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Vilken ögonöppnare. Så gripande, så svart! Men samtidigt skriven med en så stark kärlek till Rinkeby och dess invånare, till skönheten när man blickar ut över Järvafälten. Maria Monciu växte själv upp i Rinkeby och det märks på hennes totala gehör för karaktärerna. Lyssna bara på replikerna! Och så inläsaren Alexander Salzberger som verkligen gjorde texten till sin och lyfte den ännu högre. En berättelse och inläsning som höjer sig över mängden, kort sagt.

johanna_profilbeskrivning
Johanna: Bland det obehagligaste jag kan tänka mig är den klaustrofobiska känslan av att bli misstrodd av alla, oskyldigt dömd. Oftast är det dock just de obekväma känslorna jag är ute efter när jag väljer en bok. Serien Maskeradstaden behandlar denna stämning skickligt, samtidigt som den bakar in relationer, Stockholmsmiljöer och samhällskritik i en riktigt fängslande historia. Det här är dessutom en sådan ljudbok som verkligen lyfts av sin inläsare, Alexander Salzberger gör ett fantastiskt jobb med att ge röst åt Amir och hans värld!

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Det här är ett lysande exempel på magin som uppstår när helt rätt person läser in en berättelse. Jag har ibland svårt för inläsare som dramatiserar, men Alexander Salzberger ger karaktärerna liv utan att bli för teatralisk. Det känns verkligen som om det är Amir själv som berättar sin historia.

Maskeradstaden handlar framför allt om unga vuxna och berättelsen har samma driv och stora känslor som ofta finns i ungdomsböcker. Det blir som att lyssna på ljudboksversionen av en välproducerad ungdomsserie på SVT, med drag av Mats Wahls Vinterviken och faktiskt en gnutta The Wire.

carl_profilbeskrivningar
Carl: Fantastisk inläsning av Alexander Salzberger! Med träffsäker dramatisering får han bokens karaktärer att komma till liv på ett imponerade sätt. Maskeradstaden är i övrigt en ganska traditionell berättelse om fördomar och upprättelse. Bitvis en nagelbitare av rang. Bitvis en ögonöppnare. Rekommenderas!

jennifer_profilbeskrivningar
Jennifer: När jag började lyssna på Maskeradstaden tänkte jag att jag nog har hört den här berättelsen förut. Förorten skildras ju ofta i populärkulturen. Men oftast på ett exotiskt sätt: kriminalitet som frodas, hederskultur blandad med härliga färgstarka familjer med kryddstark mat etc. Jag var därför lite skeptisk när jag började lyssna, men överraskades av en skildring som känns ärlig och äkta. Det här är en bok för alla som vill förstå olika människor i vårt samhälle. Vilka svårigheter som faktiskt är verklighet för vissa. Som det är lätt att ignorera för en själv eftersom de aldrig berör en på riktigt. Maria Monciu beskriver Rinkeby på ett varmt och personligt sätt, långt ifrån den mediala, onyanserade bild som nästan blivit sanning. Alexander Salzbergers inläsning tillför också en stor del autencitet till berättelsen.

om-du-gillar_maskeradstaden

Maskeradstaden – Så tycker vi!

Henrik Wennesund gästbloggar!

home-photo-henrik-wennesund
Foto: Studio Wallander

Olof Palme sköts till döds. Varför och av vem? Varför blev det just en fredagskväll på Sveavägen på Östermalm och med ett tiotal vittnen? Fanns det inte lämpligare tillfällen? Frågorna som vi ställer oss om ett av de mest spektakulära brotten i svensk kriminalhistoria blir knappast färre med åren.

Under fjorton månader i början av 1990-talet gjorde jag min militärtjänst i flottan på ett minsveparfartyg. Det var en härlig tid och jag minns den med glädje. Men det fanns en känsla av att det gamla kommunistspöket, trots murens fall och Sovjets fall, ännu levde kvar. Det talades bland befälen om militären som en ”stat i staten” en elit som stod högre i rang än något annat av samhällets skrå. En elit som stod över lagen. Det gick rykten om att det var militärer som låg bakom mordet på Palme.
48379
Många år senare, 2010, slog det mig: tänk om Palmes mördare lever? Här mitt ibland oss. Vad tycker han om vår samtid? Om den politik som förs och framför allt, vem skulle kunna bli hans nästa offer…? Kamrat .357 är en berättelse om hur mordet kanske gick till och om hur storpolitiken påverkar den lilla människan. Hur gamla oförätter aldrig suddas ut och leder till händelser som kan gå till historien som alldeles särskilt oerhörda.

Kamrat .357 är en ”filmisk”, tät och ganska intensiv berättelse som passar perfekt som ljudbok, här i en mästerlig uppläsning av Torsten Wahlund.

Henrik Wennesund
Christchurch i december 2016

Henrik Wennesund gästbloggar!