Rosmåne – Recept !!

julkalendern_ta%cc%8arta_01
Vet du inte vad du ska bjuda på för efterrätt på julafton? Inga problem, Rosmåne blir perfekt! Om du lyssnar på Storytel Originals ljudkalender Westins bageri & kafé så vet du exakt vad detta är för bakverk. Vi kan alla på Storytelkontoret intyga att detta är en smakupplevelse du inte vill vara utan.

Rosmåne är en kaka som är gjort på ett recept framtaget av konditorn Mette Wall, hon gav även kakan det fina namnet. Receptet gjordes speciellt för Storytel Originals ljudkalender (Hur coolt är inte det?) och kakan smakar som sagt gudomligt!

Ingredienser
Deg 1.
1 vaniljstång (frön)
125 g socker
250 g rumstempererat smör
125 g florsocker
150 g rumstempererade hela ägg
100 g rumstempererade äggula
190 g vetemjöl
65 g Maizena
1 tsk kardemumma kärnor
1 tsk rosenvatten
finrivet skal och saft från 1/2 apelsin

Deg 2.
125 g mandelmassa
85 g socker
50 g rumstempereat smör
75 g rumstempererade ägg

Glasyr
150 g florsocker
1 tsk rosenvatten
lite vatten
granatäpplekärnor och hackade pistagenötter till dekoration

Så här gör du:
Deg 1.
1). Dela vaniljstången och skrapa ur fröna med baksidan av kniven. Blanda ut med lite av
strösockret så fröna separeras.
2). Rör ihop smör, socker, florsocker och vaniljsockret tills det blir luftigt. Tillsätt ägg och äggula lite i taget under sakta omrörning tills allt är en homogen smet. Blanda mjöl och maizena, sikta ner i smeten och blanda försiktigt tillsammans med kardemumma, rosenvatten, apelsinskal och apelsinsaft.

Deg 2.
3). Riv mandelmassan och blanda ihop med sockret i en skål, det går bra för hand. Klicka i lite smör i taget, ha till sist i äggen, ett i taget.
4). Vänd försiktigt ihop deg 1 med deg 2. Smörj och sockra en springform, 24 cm i omkrets.
5). Baka på 180°C i 50-60 min. Kakan ska bli gyllene på ytan och släppa från kanten, känn efter med en sticka om den är klar i mitten. Låt kakan svalna helt innan glasyren rörs ihop och stryks ut. Glasyren ska vara lagom tjock, den ska gå att stryka ut utan att vara för rinnig.

Dekorera med grovt hackade pistagenötter och granatäpplekärnor.

Lycka till!

Rosmåne – Recept !!

En rysare med läskigt verkliga karaktärer

vagg018_webb
Foto: Jini Sofia

Vad händer i ditt huvud egentligen? Den frågan får jag ofta av dem som har läst Inga Kelgrisar, Inga styvbarn. De tror att jag hittar på.

Som hyresvärd har jag tagit del av över tusen människors lägenheter och liv. Jag har registrerat och analyserat dem. Letat efter hemligheter. Hittat många. Förträngt några.

Det finns ett fåtal hemligheter som är så fruktansvärda att jag inte kan komma undan. De förföljer mig och väcker mig på nätterna. Människorna som äger dessa hemligheter ser ut som du och jag. De gömmer sig bakom låsta lägenhetsdörrar och hoppas att ingen ser.
40776
Förr eller senare kommer jag in i deras hem.
Och jag ser.

Några av dessa personer vill inget illa. De försöker leva i vår välstrukturerade värld men lyckas inte. Trasiga och vackra människor som kämpar med att förstå hur livet fungerar. De som inte riktigt passar in. De ger mig inspiration till att skriva.

Kanske är det därför boken har blivit en sådan snackis; att karaktärerna är så speciella och ändå inte! Läsare över hela landet har kontaktat mig efter att ha läst boken och säger att likheten mellan någon karaktär och deras egen granne är nästan kuslig.

Tillsammans med fantastiska Anna Maria Käll som uppläsare har boken fått strålande recensioner av Storytels lyssnare. Men låt dig inte luras. Inga Kelgrisar, Inga Styvbarn är en rysare.

Jag hoppas att du lyssnar på den. Glöm bara inte att låsa dörren först.
//Cia Sigesgård

En rysare med läskigt verkliga karaktärer

En intervju med Anna Maria Käll!

Anna Maria Käll
Fotograf: JK

Hur är det egentligen att spela in en ljudbok? Vi har fått ställa lite frågor till inläsaren och skådespelerskan Anna Maria Käll.

Du har bland annat arbetat på Dramaten och Statsteatern i Stockholm, som skådespelerska får du ofta arbeta med både kroppen och rösten. Som inläsare får du bara använda rösten, är det svårt?

Jag måste tänka mig och leva mig in i det som sker. Nästan som om jag ser det på en film. Jag kan röra mig men inte så att det hörs. Jag kan t e x göra en gest med min hand eller ändra riktning på min blick. Ibland rör jag mig lite för mycket och då bryter teknikern och så får jag göra om. Jag brukar läsa cirka 50 minuter i streck och sedan en tio minuters paus för att orka hålla koncentrationen.

Du har exempelvis läst in Fem-böckerna som faller in i kategori Barn, sedan har du läst in deckaren Dolda djup och du är även uppläsaren i romanen Babyrace. Du har läst in väldigt många böcker, skiljer det något från genre till genre för dig som inläsare? (Måste du förbereda dig annorlunda?).

Jag försöker alltid hitta tonen i boken när jag arbetar igenom den innan inläsningen.
Är det en spännande bok så hittar jag de partier som jag ska dramatisera mer. Är den en komisk roman så letar jag efter komiken etc. Detta gäller i alla typer av böcker .

Hur går det till när du förbereder dig för att läsa in en bok?

Jag läser alltid igenom boken och gör anteckningar om stämningar och egna pauser och kommatecken. Mitt jobb är ju att få lyssnaren att hänga med i texten och därför måste jag jobba igenom boken. Jag bestämmer också hur de olika personerna i boken är i sin karaktär. Så försöker jag färga personerna så att lyssnaren hänger med i dialogen.

Vilken bok var allra roligast att läsa in och vilken bok var mest utmanande att läsa in?

Oj svår fråga. Många böcker har varit bra men ”Fyren mellan haven” ,”Mormor hälsar och säger förlåt” och ”Sagas bok” är några som jag minns var njutningsfulla att läsa in. Då jag kommer in i ett flyt och en andning som är härlig. Och dessa böcker berörde mig och roade mig också.

Många böcker har varit svåra att läsa. Böcker med många utländska namn och orter är komplicerat och tar tid att leta upp hur de ska uttalas. En roman med långa meningar och stor ordrikedom måste jag göra om meningarna i , för annars kommer lyssnaren att tappa tråden. En roman med kort kärnfullt språk måste jag binda ihop meningar och hitta ett flyt så att det inte blir stackato.

Har du lyssnat på en bok som du själv har läst in? Om ja, hur känns det? Är du van eller känns det konstigt?

Nej jag har inte lyssnat på någon egen inläsning knappt någon annans heller.

Funderar du någonsin på att skriva en egen bok? Om ja, vad skulle den då handla om?

En deckare där en skådespelare sitter i sitt garage och läser in ljudböcker. Och där teknikern hör mördaren, och mordet.

Men jag vet att det är otroligt mycket jobb att skriva en bra roman så det kanske inte blir något av den.

En intervju med Anna Maria Käll!

Har du redan plöjt Hungerspelen?

Recension: Divergent
Av: “ Veronica Roth
Med: Anna Maria Käll“ 

Det här med dystopier är ju riktigt spännande. Och extreeeemt beroendeframkallande. Efter att ha slukat hela Hungerspelstrilogin var jag ändå rätt mätt på den här dystra typen av böcker, men när så Divergent ramlade in på Storytel, och jag var utan öronbok, ville jag ändå ge den en chans. Detta trots min tidigare uttalade svåra relation med Anna Maria Käll.

Boken är första delen i en trilogi (JA!) som handlar om ett samhälle uppdelat i“  fem olika falanger där alla har en särskild kvalitet (de Ärliga, de Osjälviska, de Fridfulla, de Lärda och de Tappra). Beatrice är 16, född som Osjälvisk, och precis som alla i den åldern måste hon, efter ett lämplighetstest, välja vilken av falangerna man vill ingå för resten av sitt liv. Väljer hon bort sin egen falang kan hon aldrig återvända. Självklart gör hon ett oväntat val.

Man sugs in i storyn på en gång och har sen svårt att släppa den (satt i en bil i 7 timmar igår “– helt okontaktbar) ens för att göra sånt man måste. Visst är det förutsägbart och det känns tydligt att det är en sån där “”nästan-vuxen-bok“” med tillhörande kärlekshistoria men det gör inget. För precis som i Hungerspelen så fylls man av den där läslusten som ibland kan vara svår att hitta och man vill bara lyssna på ett kapitel till“…och ett till. Trots att man hela tiden ligger steget före handlingen och lätt kan gissa sig till vad som ska hända.

Anna Maria Käll och jag“…är kompisar den här gången. Hon passar fantastiskt bra som inläsare till just den här boken och jag tror inte jag har något att anmärka på. Vi har ett brokigt förflutet men nu seglar vi på lugnt vatten i den spännande historien om Trice och hennes falangkompisar. “ Nu går jag och väntar på del 2. För jag tänker inte läsa den utan det här ska lyssnas på. Helst med Anna Maria Käll.

Om du, som jag, kände ett tomrum efter Hungerspelen, gillar mörka dystopier, eller bara är ute efter nåt lättsmält och sjuuukt spännande tycker jag att du ska ge Divergent en chans. Du kommer inte ångra dig.

Betyg:

Har du redan plöjt Hungerspelen?

Mississippi – amerikanska södern, när den är som värst?

Av: Hillary Jordan
Med: Anna Maria Käll“ 

Den här veckan ger vi oss av till den amerikanska södern under 1940-talet. Henry McAllan och hans fru Laura flyttar till en bomullsfarm i Mississippideltat. För henne är det en skrämmande ny miljö och hon delar inte sin mans kärlek till lantlivet. Laura sliter hårt med att uppfostra deras två barn under sträng övervakning av sin mycket osympatiske, rasistiske svärfar.

Efter att kriget i Europa är slut återvänder två unga män för att hjälpa till med arbetet på farmen. Jamie McAllan är raka motsatsen till sin bror Henry. Han charmar sin omgivning men förföljs av plågsamma minnen från kriget. Ronsel Jackson, äldste sonen till de svarta arbetarna som bor på McAllens land, återvänder från kriget som en hjälte men möts av ett långt farligare motstånd: den djupt rotade rasismen hos hans egna landsmän. Den osannolika vänskapen mellan de två unga männen drar in alla inblandade i en förgörande tragedi…

Ni har gissat rätt, det här är ingen upplyftande bok. Den handlar om människor som lever ett hårt liv, ett liv som kanske inte riktigt blev som de tänkte sig. Det handlar om rasismen som höll ett fast grepp om den amerikanska södern och om hur gemensamma erfarenheter kan knyta samman två människor som annars aldrig skulle ha haft något med varandra att göra.

Mississippi får mig att tänka på Den odödliga Henrietta Lacks, en annan tänkvärd bok som porträtterar kvinnan bakom de första odödliga cellerna. Var man arg på hur människor behandlas efter att ha läst den kommer den här boken att göda den ilskan. För orättvisa genomsyrar hela boken. Inte bara genom hur den skildrar relationen mellan svarta och vita, utan även skillnaden mellan kvinna och man i ett förhållande.

Vad gäller rösten så kan jag inte annat än älska Anna Maria Käll. I den här boken gör hon en fantastisk inläsning. Jag var ju inte helt övertygad om henne efter att ha lyssnat på Niceville, men allt är nu glömt och förlåtet.

Man kan inte säga annat än att det här är en stark bok som väcker många känslor – och jag tycker att man ska lyssna på den. Det här kan vara min sommars bästa lyssning.

Betyg:

 

Mississippi – amerikanska södern, när den är som värst?

En film som är bättre än boken?

 

Generellt brukar jag sällan föredra filmen över boken men Niceville är en sån film där jag faktiskt inte kan bestämma mig för vilken jag tyckte mest om “ – filmen eller boken.

Jag gillade boken, fram till dess att jag läste kommentarerna ni skrivit om den och insåg att även om Anna Maria Käll har en fantastisk röst (jag älskar henne i Hundar, hus och hjärtats längtan) så kan jag inte komma över de extremt högljudda sväljningarna som irriterar mig genom hela boken. Ok. Problemet ligger väl kanske mer hos mig än i själva boken för handlingen är riktigt, riktigt bra.

Ok. Filmen då. Trots att jag ibland kan ha lite problem med Emma Stone (efter filmer som Zombieland har jag svårt att ta henne på allvar) så är hon preciiiis så som jag tänkte mig att Skeeter skulle vara när jag lyssnade på boken. De lyckas få med allt som kändes relevant i boken och balansen mellan mysroligt och allvar är perfekt avvägd.

Jag vill inte kalla den för ett substitut till boken för det är det verkligen inte, men om du är som jag, och sällan ser filmen för att du läst boken tycker jag gott att du kan göra ett undantag i det här fallet! Jag är glad att jag gjorde det!

En film som är bättre än boken?