Anna recenserar: Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse.

Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse.“ 
Av David Lagercrantz och Zlatan Ibrahimovic
Uppläsare Jonas Malmsjö

Själv vet jag näst intill inget om fotboll och känner ingen direkt nyfikenhet heller. Men“ Zlatan“ liksom, vem i hela landet har“ inte“ någon slags relation till honom? Hans persona har har nått igenom även mitt sportfilter.
Över 2000 personer har redan lyssnat på Zlatan-boken på Storytel, den har som pappersbok blivit den snabbaste säljande bok någonsin i Sverige och den har fått bibliotekens e-boksutlåning att plötsligt öka enormt. Vad är det för bok och varför har den berört så många?

Det är en rak berättelse vars första del handlar om Zlatans uppväxt i Rosengård i Malmö och hur det påverkat honom genom hela hans liv, på både gott och ont. Det var ingen lätt eller friktionsfri uppväxt han hade, Zlatan. Det är rent hjärtskärande att få veta hur han och syskonen hade det. Hur ensamt det var att vara barn i en familj där de vuxna inte förmådde finnas där för sina barn, hur eländigt det måste vara att vara förälder under de knappa omständigheterna, med den historia de hade med sig. Det finns förstås många som haft det som honom både då och nu och alla bär de förmodligen på en önskan om att få revansch men inte så många har begåvats med Zlatans talang och därmed fått en chans att nå sina drömmars mål.

Jag tror inte att så många liv fungerar som berättelser, de flestas spretar, lutar, och rör sig mer i cirklar än i en rak linje mot ett tydligt mål. Men Zlatans kombination av unik begåvning revanschlust driver honom uppåt och framåt likt få andra och är synnerligen lämpligt som en modern saga om att få, och ta, möjligheten. Att visa dom vem som står kvar sist, störst och vackrast.

Talang och vinnarskalle tar alltså pojken från Rosengård ut i Europa och han sätter pengar i rullning, slåss och gör sig ett namn. Han kallar sig själv krigare, ser konspirationer i det mesta och litar på ytterst få. Det är en mycket manlig berättelse med motgångar och intriger i de största fotbollsklubbarna och ju högre han klättrar desto mindre personlig blir boken, mer abstrakt. I sista delen saknar jag lite den unge mer hudlösa pojkens berättelse, var tog han vägen bland alla pengar och maktspel?

Lagercrantz lyckas levandegöra Zlatans berättelse och har haft modet att ställa sig själv tillbaka. Orden blir otvivelaktigt Zlatans egna och han har skickligt omvandlat Zlatans liv till en engagerande läsning.

Jonas Malmsjö läser med allvar men har en tendens att betona varje mening som om det vore den sista, som en punch-line varje gång. Det blir en aning entonigt och tar ibland udden av de meningar som faktiskt är ödesmättade.

Jag tror knappt jag vet mer om fotboll nu, men jag vet mer om människan bakom löpsedlarna som basunerar ut den senaste Zlatan-skandalen.

Anna

SSSS Storytel-S

Anna recenserar: Jag är Zlatan: Zlatans egen berättelse.

Anna recenserar: Det går an av Carl Jonas Love Almqvist

Den här gången tänkte jag plocka upp en bok som inte alls är ett “ 

förstaval för mig. En bok utanför min bekvämlighetszon. Inte för jag
tänkte att den verkade komplicerad, men en aning tråkig och inte så
aptitretande som mina förstahandsval brukar vara.

Alltså ? bok skriven under första hälften av 1800-talet och behandlar
äktenskapets för- och nackdelar, skråväsendets trångsynta regler och
en kvinnas rätt att rå sig själv. För extra krydda valde jag inläsare
Gudrun Schyman.

Öppningsscenen är mycket fin och hjälper mig snabbt in i berättelsen.
Den beskriver myllret av passagerare som går ombord på en ångbåt i“ Stockholm.
Där möts glasmästardottern Sara Videbeck och sergeanten“ Albert och de lär under
båtturen till Arboga känna varandra och blir“ förälskade. Hela öppningsscenen förklarar egentligen själva bokens“ kärnfråga.

Reglerna för vem som få vara över och under däck, vilka huvudbonader
de bär, om de sätter sig i fören eller aktern och om de får köpa mat“ och dryck från caféet ombord. För passagerarna på båten är de reglerna“ helt självklara och i det närmaste okränkbara. För mig idag, 170 år“ senare, är det oerhört exotiskt och spännande att få kika in i den“ självklarheten. Sara Videbeck vill rucka på reglerna, vill inte ägas“ av någon. Det var då något alldeles revolutionerande för en kvinna att“ alls våga begära det av livet och samhället.

Boken är kanske mer en idéroman än en kärleksoman. Huvudpersonernas“ dialog bär fram vad författaren vill förändra i samhället hand i hand“ med hur får följa hur deras kärlek växer. Det gammelmodiga språket“ skaver en aning i början men man vänjer sig förvånansvärt snabbt.

Likaså är uppläsaren Gudrun Schyman de första tio minuterna en lite“ knepig röst men snart kan man lägga politikern bakom sig och uppskatta“ hennes sätt att läsa så uppriktigt och rakt.

Mitt ?djärva? beslut att prova något aningens annorlunda vad en“ synnerligen god idé visade det sig.

Anna

3 stjärnor

Anna recenserar: Det går an av Carl Jonas Love Almqvist

Anna recenserar: Bibliotekskatten Dewey av Vicky Myron

Böcker om älskade husdjur är lika självklara för vissa att läsa som“ 
det är helt otänkbara för andra att ens överväga. Den här boken
sticker inte ut, den handlar om precis det man tror. En fantastisk
katt vars människa vill odödliggöra hans minne.
Det som skiljer den här kattberättelsen från andra är nog att den här
katten levde ett offentligt liv långt innan boken skrevs och spreds
över världen.
Dewey hittas en iskall morgon i bokinkastet på den lilla staden
Spencers bibiotek. Han får stanna på bibioteket och ges det ståtliga
namnet Dewey Readmore Books. Dewey växer upp där och författaren är
chef på biblioteket och han blir hennes katt. Han är förstås underbar
och det är roande att få följa hans äventyr och hur han tar plats ger
tröst och glädje för alla sorters invånare i Spencer under en svår
period av den stadens historia. Han blir redan under sin livstid
berömd och journalister och filmare kommer till Spencer för att
berätta hans hjärteknipande historia.
Men mest berör ändå författaren Vicky Myrons. Hennes ganska krångliga
liv och vägen till den hon är idag. Hon beskriver staden och
landsbygden runt omkring, människorna som bor där, jordbruket och
vädret. Det fångar mig och väcker nyfikenhet. Aldrig hade jag väl
trott att jag skulle vilja åka till Iowa men nu vill jag också se både
hur majsfälten mognar och hur vinterstormarna härjar där.
Babben är uppläsare och hon gör det osentimentalt och självklart på
sitt eget sätt. Hon ger lokalbefolkningen en egen dialekt som jag
kanske inte helt uppskattar men, hon är ju Babben för tusan, det blir
fint!

Anna

Anna recenserar: Bibliotekskatten Dewey av Vicky Myron

Anna recenserar: Gustavs grabb av Leif GW Persson

Gustavs grabb“ av“ Leif GW Persson“ 

?GW?, som han blivit med snart sagt varje svensk som ser på TV då och
då. Han som sitter och skrävlar i sina skrynkliga kläder och berättar
för oss hur världen egentligen är beskaffad. Självsäker, självgod,
tvärsäker. Den typen som väcker starka känslor hos människor, en
perfekt personlighet som ?går genom rutan? omedelbart, trots att han
sällan tittar in i kameran och för det mesta knappt rör en muskel.
Hur föreställde jag mig hans självbiografi innan jag lyssnade? Mest
som en rak väg till framgång och berömmelse kanske, anekdoter om brott
han klarat upp och kända personer han haft som vänner. Tyvärr tror jag
att det var lite så jag tänkte innan. Jag hade fel, i stort sett.
Bokens tyngd ligger i barndomen och hur den präglat hela hans
fortsatta liv. Hans pappa var grovarbetare och själva ljuset i
Perssons liv. Mamman var hypokondrisk, opålitlig och en mor vars svek
sonen aldrig förlåtit. Mellan de två föräldrar-polerna skapar Persson
sitt liv och det präglar hans syn på sig själv och på sin omvärld.
Hans hämndbegär och revanschlust har fortfarande inte svalnat. Han är
från arbetarklassen och att slitas mellan skammen och stoltheten över
det har format honom. Och däri ligger nog en stor del av svaret på
varför han är som han är, varför han skiter i folk och vad dom tänker
om honom.

Det är spännande att följa och Persson är klok och reflekterande nog
att vända och vrida på varför och hur han blev som han blev.
Uppläsaren“ Peter Andersson“ är perfekt för uppgiften. Han bär Perssons
röst och känns helt autentisk. Lite släpig och lakonisk, så som vi
vant oss att GW kommenterar världen.

Anna

Anna recenserar: Gustavs grabb av Leif GW Persson

Anna recenserar: Blodröd måne över Villette av Ingrid Hedström

Den här boken börjar så mysigt och småputtrigt att man till en början“ 
kan förledas att tro att Agatha Christie vaknat till liv igen och
dammat av något gammalt manus för nyutgivning.

Vi befinner oss på Orientexpressen och året är 1995, kriget i
Jugoslavien pågår inte långt därifrån. En man hittas med halsen
avskuren i sin kupé och Martine Poirot, undersökningsdomare i Vilette,
råkar vara på plats och får ansvar för utredningen i det utkylda
tåget. Mordutredningen får oväntade följder för Martine och hennes
privata framtid flätas samman med fallets historiska rötter.

Berättelsen puttrar på, det är inte en hisnande spänningshistoria på
det där ?jag måste få veta hur det går!?-viset men det är skickligt
snickrat och människorna i berättelsen känns angelägna och är
trovärdiga. Känslan av Europa som en kontinent vars länder både
historiskt och i vår samtid faktiskt är nära besläktade är märkligt
exotisk och ovanlig.

Jag hade mycket nöje av boken och kommer att följa Martine Poirot i
alla förhoppningsvis följande böcker i fortsättningen också. Uppläsare
Angela Kovác måste också nämnas. Hon har en klangfull röst och läser
sådär som jag tycker man ska, ställer sig aldrig i vägen för historien
men är heller inte anonym och torr.

Anna

Anna recenserar: Blodröd måne över Villette av Ingrid Hedström

Anna recenserar: Moderspassion av Majgull Axelsson

Idag är vi glada över att presentera vår nya recensent Anna“ Ã–qvist Ragnar!
Anna kommer att recensera böcker som hon har lyssnat på, via Storytel, med jämna mellanrum och vi hoppas att detta ska ge inspiration till er som leta nya titlar att lyssna på!

Över till Anna:“ 

Jag är fortfarande inte helt säker på vad titeln ?Moderspassion? har
med den här romanen att göra. Ordet Moderspassion, har jag läst, var
en gång en slags diagnos som kyrkan gav till kvinnor som efter att ha
fött barn blev sjuka och i vissa fall dog av sviterna. Jag förmodar
att sjukdomen är vad vi idag kallar förlossningsdepression. Förvisso
har alla föräldrar i boken ett komplicerat förhållande till sina barn
men även med sina föräldrar. Kärleken är ibland så stark att den
förgör men lika ofta så frånvarande att den kväver och svälter allt i
sin väg.

Berättelsens centralpunkt är den samling människor som av en slump
blir strandsatta på en vägkrog utanför Arvika under en stormnatt och
som visar sig ha mer gemensamt än man i förståne kan tro. I vissa fall
släktrelationer, i andra likartade val och handlingar, i alla fall de
likheter vi som mänskliga varelser ständigt återkommer till och måste
brottas med.

Huvudpersonen Minna äger och driver hotellet. Vad döljer hon på
övervåningen i det gamla huset? Vad bär hon för skuld som inte kan
sägas högt? En efter en får vi sedan lära känna de övriga gästerna och
får krypa under ytan på deras inbördes relationer. Deras livsval har
likt ringar på vattnet fått konsekvenser långt bortanför vad de kunnat
föreställa sig sekunden innan, när valet fortfarande var hypotetiskt.

Det är stundtals en långsam bok med dröminslag och där förekommer en
ängel med kopparvingar och såriga fötter. Det är dom delar jag
upplever som minst intressanta. Men jag dras obönhörligt med i
berättelserna om människorna, om liven som snirklar sig fram genom
deras respektive verkligheter och vars tema så obarmhärtigt beskriver
att vara förälder och barn, evigt bundna till varandra men inte
självklart med kärlek och omtanke.

Anna

Anna recenserar: Moderspassion av Majgull Axelsson