Dags för en thriller i influencer-miljö?

 

Ingrid_Elfberg_Foto_Bengt_Alm_2
Fotograf: Bengt Alm

Ingrid Elfberg gästbloggar hos Storytel! Just nu aktuell med ”Sektionen S1” – en Bokfabriken originalserie som finns ute nu!

Jag började själv jobba med IT redan 1997 då internet var en bäbis. Det var en experimentell period då framtiden såg ljusare än ljus ut. Lite anade vi då vad som skulle hända, framför allt trodde ingen av oss att mobilerna skulle ta över så som de gjort.

Idén till nya thrillern
Starten eller idéembryot till min thriller ”Sektionen S1” kom genom min research inför ”Den du borde frukta” som gavs ut 2015, och som handlar om nätdejtingens baksidor. Då skapade jag en falsk profil på en dejtingsajt – en herre i 50-plusåldern – för att verkligen få veta vad som fanns där ute. Min falska profil fick gott om napp, även bland minderåriga, som ogenerat tiggde pengar, ofta mot gentjänster via webbkameran.

Jag fick alla mina fördomar och lite till bekräftat, och det var det där lite till som blev embryot till min nya thriller som handlar om ungas liv på nätet.

YouTubers, influencers och vloggare
Vart hänger våra unga? Vad sysslar de med på nätet? Vilka beundrar de? Ja en sak är helt klar och det är att de inte hänger där vi gamlingar gör det. Och att utvecklingen fortsätter att gå fort.

Nya appar och ställen att hänga på skapas hela tiden av de som vill tjäna mer pengar. Med olika gadgets och funktioner som kan locka unga. Nya stjärnor tänds på YouTubehimlen och på Insta. Och våra unga hänger lika snabbt på som av.

Gränslöshet och predatorer
Miljön som våra unga befinner sig i på nätet är ofta väldigt gränslös, utforskande, naiv och sexualiserad. Och där frodas givetvis figurer som inte vill våra barn väl. Kanske lär vi oss att hantera det som hänt, att allt numera sker i deras mobiler och att predatorerna når ända in under täcket i barnkammaren, men utvecklingens snabbhet talar emot det. Och att som förälder tro att vi kan övervaka eller ha koll kan vi glömma. Den tiden är redan förbi. Enda sättet att vaccinera sin familj är att prata om det. Tidigt.

Sektionen S1
Min nya thriller handlar om Jennifer som fyllt 14 år, vars föräldrar just skilt sig, som flyttat med sin mamma från villalivet till staden och som söker det vi alla gör, bekräftelse, kärlek, tillhörighet. Hon kontaktas av en kille som verkar gullig och omtänksam och en liten kärlekshistoria blommar upp. Men bakom fasaden döljer sig något helt annat …

Den ende som misstänker att något inte står rätt till är hennes granne och tillika en av mina utredare i sektionen som utreder grova brott i Göteborg.

Göteborg och utredarna på grova brott
Mina historier utgår alltid från en verklig händelse eller ett öde, alltid utifrån Göteborg med alla dess fantasieggande miljöer och så klart med utflykter till andra platser i Sverige. Mitt skrivande drivs av min fascination för det vi människor gör mot varandra och med varandra – svartsjuka, kontrollbehov, hat, avund, girighet, passion, kärlek, överlevnad …

Och så klart vår nutid, våra samhällsproblem och det som är brännande aktuellt just nu.

Mina favoriter på nätet
Jag har alltid hängt mycket i de digitala vardagsrummen, och här är några av mina favoriter som jag följer. Utan övrig koppling till ovanstående …

Tim Ferris – om livet som experiment. Massor av tips på intressanta saker och människor. Itunes, tuben, facebook. SE HÄR!

Stephen Jepson – äldre herre som leker och inspirerar på YouTube men också går att följa på Facebook. SE HÄR!

TED talks – 20 minuters prat om ett intressant ämne. Här Keith Barry. Brain magic. SE HÄR!

Hoppas ni kommer att gilla mina tips och min nya thriller – ”Sektionen S1”.
//Ingrid Elfberg

sektionen_elfberg

Dags för en thriller i influencer-miljö?

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

Storytelbloggen_foto_lisa_jabar
Fotograf: Lisa Jabar

Kamilla Oresvärd är författaren bakom Seger S1 och Seger S2 – två av Bokfabrikens originalserier som släppts våren/sommaren 2017. I den här gästbloggen berättar hon om sin kärlek till Storytel och den digitala ljudboken.

Jag fastande tidigt för ljudboksformatet. Redan på cd-spelarens tid köpte jag en portabel variant och tyckte det var toppen att kunna vara mobil samtidigt som jag lyssnade på alla mina favoritförfattare. Eftersom den var rätt otymplig att bära på skaffade jag mig en specialdesignad väska för att enkelt (nåja) kunna ta den med mig på promenader, på resan, till stranden, eller var det nu var jag skulle.

När jag gick över till mp3-spelaren blev livet genast mycket enklare. Jag inte bara slapp släpa runt på dunderklumpen, jag slapp också byta skivor stup i kvarten. Dessutom hade den en sovtimer så jag behövde inte längre leta mig tillbaka till dit jag var när jag hade somnat med lurarna i öronen.

Sedan upptäckte jag Storytel. När jag tänker på resan från min gamla cd-spelare till Storytel ser jag vilken fantastisk utveckling det har varit under denna korta tid. Idag finns allt som får min vardag att fungera i min mobil som mina fyra mailboxar, mina kalendrar, mina kontakter, banken, flygbolagsappar, chatten, Facetime, Skype, min extrahjärna (Google) och dessutom Storytels sagolika bibliotek.

Även om digitaliseringen snabbt har förändrat vårt sätt att konsumera och leva är det skönt att fascinationen för den goda berättelsen består. Vi vill fortfarande gripas av spännande historier och komma människor och miljöer in på livet och när tid är en bristvara gäller det att hitta sätt att göra rum för dem i sitt liv. För mig är ljudboken ett perfekt komplement till den tryckta boken och Storytelappen har verkligen förenklat livet för alla oss ljudboksälskare. Att jag nu själv med min ljudboksserie Seger är en del av denna värld och utveckling gör mig både glad, stolt och ödmjuk.

I mitten av maj kom Seger säsong 1, i juli säsong 2. Båda upplästa med nerv och känsla av fantastiska Tanja Lorentzon och utgivna av Bokfabriken i ett format inspirerat av tv-serier. Böckerna är inte flåsaction utan mer smygande spänning. Därmed inte sagt att det är mysigt och småputtrigt utan det kan tvärtom bli ganska otäckt och skrämmande.

Du får möta Stina Seger, en kriminalkommissarie som har sina egenheter och personliga tillkortakommanden, en mänsklig polis som träffar rakt i hjärtat. Häng gärna med Stina till Göteborg och umgås med henne och mina andra karaktärer. Följ med dem ner i mentalvårdens mörka gömmor i säsong 1 och se vad en människa i desperation kan drivas till efter att ha förlorat en älskad i säsong 2. Det blir spänning, starka karaktärer och mörka hemligheter, tårar och kanske också något skratt.

Och kom ihåg, jag gillar att överraska så var beredd på att handlingen kan ta de mest oväntade vändningar.

Vi hörs!
//Kamilla Oresvärd

SEGER_1_OCH_2

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

”Ut i det vilda” – Recension av Viking, 10 år

om_warriros_viking
Den här boken handlar om en tamkatt som går in i livet som vildkatt/klankatt. Han kommer till åskklanen som är en av de fyra klanerna (de andra är skuggklanen, flodklanen och vindklanen). De har egna jaktmarker att jaga på och ett ting tillsammans varje fullmåne.

Det som förvirrar mig lite ibland är att huvudpersonen byter namn många gånger, från Rost till Eldtass till Eldhjärta.

Eldtass blir retad för sitt tamkisseursprung men lyckas ändå hitta en vän! Vännen är min personliga favorit i första boken, men det ändras i den andra boken!

Mycket av boken går ut på att beskriva hur världen och livet är. Det handlar också om Eldtass långa väg till att bli krigare och få sitt krigarnamn. Boken har många namnbyten som sagt och det är en ceremoni varje gång.

Min favorithändelse i boken var när Eldtass träffar sin gamla kompis Sudden igen, från sitt liv som tamkisse. Tyvärr blir Eldtass utskälld när de andra får veta att han hängt med en tamkisse, eftersom han nu är klankatt.

Ni kommer att märka att man ibland glömmer bort sig och inte kommer ihåg att det faktiskt handlar om katter och inte människor.

Egentligen händer det inte så mycket i den här boken, utan del 2 och 3 är mycket mer spännande. Men ge inte upp, får du behöver ha läst ettan innan tvåan och trean!

Mattias Linderoth (uppläsaren av denna bok) läser ganska långsamt så jag rekommenderar att sätta boken på ungefär 1.75x speed!

//Viking 10 år

”Ut i det vilda” – Recension av Viking, 10 år

Christoffer Holst om julen!

_ba42193
Foto: Bengt Alm

Vad läser du själv i jul?
Jag läser eller lyssnar endast på mysiga böcker. Under hösten brukar jag ofta drabbas av ett ”thriller-sug”, en mördarfeber, och vill bara gräva ner mig i spökhistorier, seriemördare och annat obehagligt. Men när snön börjar falla vill jag bara ha mys! Så nu läser jag bland annat några julromaner samtidigt som jag lyssnar på Viveca Lärns serie om människorna på Saltön. Hon läser upp de böckerna själv och det är så galet mycket feelgood att lyssna på hennes härliga göteborgska.

Vilket är bästa julgodiset?
Knäck! Jag älskar knäck. Kan äta hur mycket som helst. Jag tycker dock inte alls om lussebullar och förstår inte grejen med saffran. Jag känner att jag behöver lära mig det för att inte känna mig så utanför under all julfika.

Hur firar du jul?
Eftersom jag har haft en (någorlunda) sansad uppväxt tillhör jag dem som älskar julen och gillar att fira den ordentligt, family style. I år firar jag nog med min killes familj och det ska bli supermysigt!

Vad är ditt bästa jultips?
Mitt bästa jultips är att ta i från tårna. Det är ju faktiskt bara jul en gång om året så höj volymen på Band Aid-låten, tänd tusen juleljus, ät för mycket vört, köttbullar och rödbetssallad och skit i om byxorna spänner. Den ångesten tar vi i januari!

holst_01

Christoffer Holst om julen!

Till minne av Roger Hobbs

rogerhobbs_foto_linus_sundahl_djerf_blogg2

Efter den sorgliga nyheten om Roger Hobbs alltför tidiga bortgång publicerade författaren Helena Dahlgren nedan blogginlägg för att hedra hans minne. Vi fick möjligheten att dela det vidare här till er.

Roger Hobbs är död

Och så elva månader in i 2016, detta episka skitår för mänskligheten där alla de goda dog, en efter en, och världen ser ut att bli en ondare plats en politisk utnämning i taget: ett dödsfall som kryper nära, det går inte att värja sig, magontet är ett faktum när jag ser att jag är pingad på Facebook. Överallt denna jävla död, and now this. Thrillerförfattaren Roger Hobbs, som slog igenom stort internationellt med ”Ghostman” och uppföljaren ”Vanishing Games”, dog i måndags av en överdos. Såväl hans amerikanska som svenska förläggare har bekräftat dödsfallet.

Han var 28. Tjugoåtta. Vi kände egentligen inte varandra, men vi träffade på Crimetime Gotland 2015, både i panelsamtal och privat i baren om kvällarna och jag blev omedelbart förtjust i honom, sådär som man blir ibland när man träffar någon som delar ens mentala och känslomässiga landskap i böckerna och de fiktiva vännerna som förändrade våra liv. På många sätt var han en vandrande motsägelse: storväxt och stöddig i sina dandykläder och larger-than-life-intriger, med epitetet ”underbarn” tejpat i pannan, men – det stod klart ganska fort – med en liten bekräftelsetörstande pojkes hjärta. Här var en kille som ville bli omtyckt, och jag minns när jag berättade för honom hur mycket jag tyckte om bonusnovellen/prequelberättelsen om spökmannen Jack som följde med den svenska pocketutgåvan ”Ghostman”, kan den ha hetat ”Baby Boy”? Det spelar ingen roll.

Det jag vill komma till, det jag tänkte på när jag nåddes av nyheten, var hur genuint glad Roger blev när jag sade det. Jag har träffat många författare nu, svenska och engelskspråkiga, och få har lyst upp på det sättet när jag berömt något specifikt i deras skrivande. Det var – är – rörande, på något sätt. Och jag kunde relatera. Alltför få moderna spänningsförfattare är – vågar vara – riktiga karaktärer, men han var det.

Han presenterade sig som Hobbs (”it’s an East Coast thing”), drack läsk medan vi andra hinkade i oss vin som kulturmän, pendlade mellan att analysera tempus i noirromaner och flamsa så som det anstår en jetlaggad kille född 1988 på besök i Sverige (jag tror att det var första – och därför även sista – gången). Han gick på antibiotika och fick inleda vistelsen på Gotland med ett besök på vårdcentralen. Av detta märktes inte mycket, Hobbs var en trooper. Jag associerade till en sympatisk version av Bunny i Donna Tartts ”Den hemliga historien”, om ni kan tänka er en sådan. Väldigt östkust, väldigt stor och yvig, anspråksfull och lite barnsligt rörande på en gång. Vi pratade mycket om Tartts vän och Benningtonkollega Bret Easton Ellis, minns jag. En gemensam favorit.

roger-hobbs-pa%cc%8a-crimetime-gotland-med-bland-annat-helena-dahlgren-foto-privat_blogg2

Man ska inte kunna dö när man är 28 år och i början av sin karriär. Jag hittar inga tröstande ord att avsluta med, inget ljus i slutet av tunneln. Detta är bara så fruktansvärt tragiskt och onödigt. Avgå, 2016, och RIP,  baby boy Hobbs. Jag är glad över att vi hann träffas.

Helena Dahlgren
Författare till 100 Hemskaste och bloggare på Dark Places

helena-dahlgren-foto-severus-tenenbaum_blogg

Till minne av Roger Hobbs

Att debutera är omtumlande

schjetlein_pressbildLika fantastiskt som det är att bli förälder, är det att hålla sin bok i handen för första gången. Eller, nästan i alla fall: jag skulle ljuga om jag sa att någonting i livet varit större än att få mina två barn. Men på samma sätt skickar man ut dem i livet, barnet och debutboken, och hoppas att de klarar av att stå på egna ben. När de gör det blir man omåttligt stolt.

Men säg den lycka som varar. Uppföljaren ska skrivas och vägen dit kantas ofta av tvivel. Kan jag få till en spännande historia en gång till? Kommer jag att göra dem som tyckte om Döden kvittar det lika besvikna? Ofta hör man författare säga att tvåan är svårast att skriva.

Det är här jag skiljer mig från mängden. Min första bok tog sju år att skriva. Sju svåra år. Kantade av stora livshändelser. Tvåan, Döden den bitterbleka, kom ut på dagen två år efter debuten. Två år som var ett par av de värsta i mitt liv. Jag förlorade mina föräldrar med knappt ett års mellanrum. Sorgen var förlamande och avgrunden skrämmande djup och nära. Jag upplevde inte att jag skrev på uppföljaren. Verkligheten var alltför påträngande och jag satt bara små stunder vid datorn.

Mikropauser i sorgen, som öar att vila på. Sakta kunde jag låt mig försvinna in i den fiktiva 45121världen och koppla av från den mardröm jag levde. Under tiden gick sorg och glädje hand i hand. Glädjen bestod i att jag faktiskt hade ett utkast när jag fick frågan om jag hade ett manus att visa. Döm om min förvåning. Och lycka.

Livets kontraster fascinerar mig och är en av orsakerna till att jag förlagt handlingen i mina böcker till sjukhusmiljön som jag känner väl efter ett yrkesliv som sjuksköterska. Livet står ofta på sin spets inom sjukhusväggarna. Glädje och sorg, hopp och förtvivlan, smärta och lindring delar rum. På ett ögonblick kan pendeln slå från eufori till katastrof. Ibland är livet tufft – det kostar att älska. Tur att skrivande, läsande och lyssnande på böcker kan ge oss välbehövligt andrum för återhämtning.

Döden den bitterbleka är en fortsättning på serien om kirurgen Andreas Nylund. Det har gått ett år sedan förra bokens händelser och Andreas är ensamstående förälder till sina två söner. Han har fått känna på sorg och skuld efter hustrun Katrins bortgång. Livet börjar sakta ordna upp sig och han har god hjälp i vardagen av grannen Stina. Trots det hot som hänger över honom inleder han en relation med en sjuksköterskestudent och livslusten vaknar. Ett pedofilrykte sprids i Halmstad och snart tvingas Andreas ta emot skadade barn på akuten. Varje förälders värsta mardröm … Och så en dag är hans yngsta son, Fabian, försvunnen.

//Anne-Marie Schjetlein

http://annemarieschjetlein.se

Att debutera är omtumlande

Thomas Rydahl gästbloggar!

unnamed
Foto: Bindslev

Har du någon gång drömt om att bara sticka iväg från allting? Att lämna allt du äger och börja ett nytt liv på en annan plats? Många av oss drömmer om att få en ny möjlighet, en andra chans. I datorspel så föds huvudpersonen på nytt när den dör, och kan börja om igen. Tänk om vi människor kunde göra likadant.

Det är kanske den här omöjliga drömmen, som har fått min huvudperson i Eremiten att lämna Danmark i slutet av 90-talet. Erhard åker till Fuerteventura med en förhoppning om att starta ett nytt liv. Men inget händer. 18 år senare har det fortfarande inte hänt någonting. Det är inte förrän han träffar på liket till en död pojke i baksätet av en bil, som han tvingas bli den man han alltid önskat att han var. Han är 67 år. Kan han göra det? Är det överhuvudtaget möjligt att förändra sig?

Jag intresserar mig mycket för Erhards uppvaknande, människans olika roller och vad som motiverar oss. Drivs vi av det goda eller enbart av vår egen vilja att vara till lags? Jag älskar att arbeta med en äldre huvudperson i mina böcker. Hans fel, hans brister, lustar och erfarenheter.

Idéen till boken kom till mig under en semester på ön Fuerteventura. Här stötte jag på en taxichaufför som hade en gitarr i baksätet och jag tänkte: Vad vet vi två egentligen om

41069
Släpps 2016-10-20

varandra?  Den här mannen skulle kunna vara en skurk, eller så skulle han kunna vara en spännande person – utan att jag kan se det på honom.

En ö är en perfekt miljö för en ensam man som vill leva i fred. En eremit. Fuerteventura är i sig självt en slags eremit-ö. Ensam, avskuren, ruffig, rå. En liten ö där jag kunde använda invånarna som schackpjäser – och spela ut dem mot varandra.

Som en författare på väg upp lär man sig (kanske) att skriva när det dyker upp en lucka. Under arbetet med Eremiten så skrev jag överallt och när helst jag hade tid. På tåget på väg till jobbet, på tåget på väg hem, på morgonen innan resten av familjen vaknade. På helgerna sitter jag ofta på konstmuseet Louisiana i Humlebæk. Där finns ett vackert kafé med utsikt över till Sverige, där jag dricker billigt kaffe och skriver. För mig är det viktig att hitta bra skriv-rutiner. Att skriva varje dag så ofta jag kan. Samtidigt så läser jag mycket. Allt från Paul Auster till Lars Norén. Från deckare till dikter.

//Thomas Rydahl

Thomas Rydahl gästbloggar!