Dag Öhrlunds gästbloggsinlägg!

unnamed
Foto: Knut Koivisto

Tidig morgon. Jag ser grannar huttra vid busshållplatsen. De ska iväg för att baka bullar, såga brädor, designa hus, operera människor, köra taxi, flyga flygplan, kratta jord och skriva dataprogram. De ska på konferenser och utvecklingssamtal och kickoffer och briefingar och planeringsmöten och föredrag. Själv ska jag slå ihjäl folk. Jag ska bara dricka kaffe först. Jag tar med mig muggen till skrivbordet. Karaktärerna hoppar redan omkring som vansinniga, knuffas och bråkar med varandra:

”Jag, jag, jag! Det handlar om mig!”
”Flytta på dig, sophög! Det är min tur nu!”
”Varför får aldrig jag vara huvudkaraktär?”
”Jag har faktiskt mördat flest!”

Jag suckar och tittar på dem.
”Lugna er, det finns plats för alla. Sätt er snällt nu så ska pappa skriva om er.”

Jag dricker mer kaffe. Karaktärerna tittar förväntansfullt på skärmen medan mina idéer och tankar blir till ord, meningar, sidor, kapitel.

Att vara författare måste vara det absolut roligaste på jorden. Jag har valt att skriva feelbad istället för feelgood. Det som intresserar mig allra mest är brottslingars psyke. Hur kommer det sig att vissa går över gränsen och mördar, medan du och jag inte gör det? För vi har ju alla någon gång tänkt tanken, eller hur? Inte minst på Den Perfekta Stöten, den som skulle göra oss oberoende för all framtid. Vi fantiserar. Men vi gör det inte. 34953

Tillsammans med Dan Buthler skapade jag serien om Christopher Silfverbielke, numera en ikon inom den svenska kriminallitteraturen. Miljoner läsare har följt galningens härjningar både i Sverige och utomlands.

Nu har jag fött Susanne, i mina ögon en betydligt värre psykopat än Silfverbielke – jag är själv rädd när jag skriver om henne och hon får sitta i en egen liten bur på skrivbordet. I den spännande serien De Sju Dödssynderna följer du Susanne och hennes väninna Jessica, prästen, när de gör det som du och jag inte gör. Går över gränsen. En präst och en domare. Förebilder med hög moral. Untouchables. Såna vi ska kunna lita på. Men – kan vi verkligen det? Lyssna och rys. Jag ser fram emot dina reaktioner!

//Dag Öhrlund

Dag Öhrlunds gästbloggsinlägg!

Silfverbielke – han gör vad du bara tänker

Häromdagen fick vi äran att träffa männen bakom böckerna om poliskommissarie Jacob Colt och allas vår älskade psykopat Christopher Silfverbielke, författarna Dan Buthler och Dag Öhrlund. De har tillsammans skrivit fem böcker om kommissarie Colt, men det var först när Silfverbielke dök upp i bok nummer tre, En nästan vanlig man, som författarna fick sitt stora genombrott. I alla fall hos Storytel.

På kontoret har vi under en längre tid diskuterat vad som är så fascinerande med dominanta, smått psykopatiska män. Vi möter dom överallt, i tv-serier, filmer och böcker. Nu senast i 50 shades of Grey där huvudkaraktären Christian Grey har förhäxat läsare världen över. Alla tycks fängslade av dessa personer, män som kvinnor. Trots att man känner avsky för deras handlingar finns en kittlande fascination. Och vilka kan vara bättre lämpande att förklara fenomenet än ett författarpar som själva skapat en psykopat?

“”Silfverbielke gör det andra människor bara tänker“” säger Dag Öhrlund och sammanfattar med en mening det vi har gått och filosoferat över i veckor. När en fartdåre bränner förbi dig på motorvägen och nästan prejar dig av vägen svär du tyst och knyter näven i fickan säger Dag. Silfverbielke däremot, han gör det alla önskar att de gjorde, han reagerar. Har kör ifatt idioten och slår ihjäl honom. Även om det, tack och lov, är betydligt mer brutalt än vad vi andra drömmer om, finns en beundran för att Silfverbielke reagerar. Och det är det folk gillar säger Dag.

Det som fascinerar läsarna säger författarna, är att Silfverbielke inte följer de oskrivna sociala regler som finns i samhället. De konventioner som vi alla tvingas leva efter oavsett vad vi tycker om dom. Silfverbielke låter ingen trampa på honom, och det beundrar läsarna. Det han däremot saknar, som vi inte avundas är, empati. “”En människa har lika mycket värde för honom som det här bordet“” säger Dag och pekar på vårt själlösa konferens-bord, “”står bordet i hans väg gör han sig av med det.“”

 

Det är viktigt att Silfverbielke är en trovärdig person och vi lägger ner mycket tid på att tänka oss in i hur han skulle reagera i olika situationer berättar författarna. Vi gör också ordentlig research innan vi börjar skriva. Vi vet att små felaktiga detaljer kan förstöra en hel läsupplevelse så vi är noga med att allt som händer i boken också ska kunna hända i verkligheten. När Silfverbielke till exempel skulle sno en Ferrari ringde vi upp en bilhandlare och frågade hur en person skulle gå till väga för att stjäla en bil av dom, och om det överhuvudtaget var möjligt. De var väldigt hjälpsamma och berättade precis var vi kunde hitta nycklarna skrockar Dan. Han blir sen allvarligare och säger att alla personer de tar kontakt med är otroligt hjälpsamma. Säger man att man är författare och skriver på en bok svarar folk gärna på ens frågor. Yrkeskunniga är måna om att deras arbete skildras korrekt. Författarna berättar också att det finns en person i böckerna som existerar i verkliga livet under samma namn, kriminalteknikern Björn Rydh som har hjälp dem med många detaljer i handlingen.

Hela tiden återvänder vi till vad Silfverbielke har som läsarna fascineras av. Författarna berättar att de får många reaktioner på innehållet, framför allt från kvinnorsom är upprörda över våldet i böckerna som ofta är riktade mot just kvinnor. Men lika många som är upprörda är också fängslade. Dag berättar att läsarna ständigt pendlar mellan att vilja se Silfverbielke död och att inte vilja att serien ska ta slut. Han säger att läsare ofta reagerar på de våldsamma sexscenerna. Men vad folk måste förstå är att det inte handlar om sex säger han, utan det är ett sätt för Silfverbielke att manifestera kontroll och makt, att visa att det är han som bestämmer. Läsarna är ibland upprörda och undrar vad författarna har för syn på kvinnor. Folk tror att författarna är böckerna. Men författarna är böckerna lika mycket som en skådis är sin karaktär säger Dag.

Författarna avslutar med att berätta om hur Silfverbielke kom till. Deras första tanke var att böckerna skulle handla om tre psykopater som möttes och började utmana varandra. Men hur trovärdigt är det egentligen säger Dag och ler. Så föddes i stället Silfverbielke. Men den ursprungliga tanken var att han skulle dö i slutet på andra boken. Men när Dag skulle skriva sista raden och ta livet av deras karaktär klarade han inte av det. Han skrev sista meningen och ringde sen till Dan och sa “” Silfverbielke har smitit“”. Jag kunde inte göra det berättar Dag.

Just nu sitter författarna och funderar på vad som ska hända på sista raden i nästa bok “…

Uppföljaren till Återvändaren heter Uppgörelsen och utkommer våren 2013!“ 

Lyssna på Återvändare – senaste boken om“ Silfverbielke här

Silfverbielke – han gör vad du bara tänker

Otrevliga, osympatiska och oerhört fascinerande

På kontoret idag funderar vi över fascinationen med osympatiska, ofta högt uppsatta och välbärgade män. Vi har sett dem i filmer som American psycho och i böcker som En nästan vanlig man – för ingen har väl missat allas vår favoritpsykopat Silfverbielke? (Som vår chef för övrigt har en något osund relation till).

I vår senaste bok, I niqab på Stureplan, dyker det upp ännu en av dessa obehagliga karaktärer som väcker vårt intresse och vår fascination. Det hela börjar med att Christoffer Sandberg, bokens huvudperson, åker fast efter att ha köpt sex av en prostituerad. Christoffer vecklar sedan in sig i lögn efter lögn tills historien snart börjar leva sitt eget liv. Han är en avskyvärd person. Men vad är det han har som fångar vårt intresse? Fortsätt läsa ”Otrevliga, osympatiska och oerhört fascinerande”

Otrevliga, osympatiska och oerhört fascinerande