Dag Öhrlunds gästbloggsinlägg!

unnamed
Foto: Knut Koivisto

Tidig morgon. Jag ser grannar huttra vid busshållplatsen. De ska iväg för att baka bullar, såga brädor, designa hus, operera människor, köra taxi, flyga flygplan, kratta jord och skriva dataprogram. De ska på konferenser och utvecklingssamtal och kickoffer och briefingar och planeringsmöten och föredrag. Själv ska jag slå ihjäl folk. Jag ska bara dricka kaffe först. Jag tar med mig muggen till skrivbordet. Karaktärerna hoppar redan omkring som vansinniga, knuffas och bråkar med varandra:

”Jag, jag, jag! Det handlar om mig!”
”Flytta på dig, sophög! Det är min tur nu!”
”Varför får aldrig jag vara huvudkaraktär?”
”Jag har faktiskt mördat flest!”

Jag suckar och tittar på dem.
”Lugna er, det finns plats för alla. Sätt er snällt nu så ska pappa skriva om er.”

Jag dricker mer kaffe. Karaktärerna tittar förväntansfullt på skärmen medan mina idéer och tankar blir till ord, meningar, sidor, kapitel.

Att vara författare måste vara det absolut roligaste på jorden. Jag har valt att skriva feelbad istället för feelgood. Det som intresserar mig allra mest är brottslingars psyke. Hur kommer det sig att vissa går över gränsen och mördar, medan du och jag inte gör det? För vi har ju alla någon gång tänkt tanken, eller hur? Inte minst på Den Perfekta Stöten, den som skulle göra oss oberoende för all framtid. Vi fantiserar. Men vi gör det inte. 34953

Tillsammans med Dan Buthler skapade jag serien om Christopher Silfverbielke, numera en ikon inom den svenska kriminallitteraturen. Miljoner läsare har följt galningens härjningar både i Sverige och utomlands.

Nu har jag fött Susanne, i mina ögon en betydligt värre psykopat än Silfverbielke – jag är själv rädd när jag skriver om henne och hon får sitta i en egen liten bur på skrivbordet. I den spännande serien De Sju Dödssynderna följer du Susanne och hennes väninna Jessica, prästen, när de gör det som du och jag inte gör. Går över gränsen. En präst och en domare. Förebilder med hög moral. Untouchables. Såna vi ska kunna lita på. Men – kan vi verkligen det? Lyssna och rys. Jag ser fram emot dina reaktioner!

//Dag Öhrlund

Dag Öhrlunds gästbloggsinlägg!

Öhrlund vänder blad med ny spänning

Öhrlund.

Jaha, tänker du. Buthler & Öhrlund. Böckerna om Silfverbielke.
Psykopaten.
Alldeles riktigt. Men mitt författarskap innehåller mer än så.

Jag började skriva när jag var 14 år, har jobbat som journalist och fotograf och medverkat i över 40 böcker.

Min första egna roman “– deckaren Till minne av Charlie K “– kom ut 2012. Nu kommer den andra:

Besökaren är en psykologisk spänningsroman med flera bottnar. Idén föddes när jag på nätet blev uppvaktad av en kvinnlig läsare som först kom med beröm,messade mig ofta, sedan flera gånger per dag och därefter åtta, nio gånger dagligen. Som till sist blev arg om jag inte svarade på varje mess.

Det hon skrev gjorde mig kall inombords. Att hon visste var jag bodde. Att hon visste vad jag gjorde. Att hon tänkte hälsa på.

En stalker.

Den historien fick ett lyckligt slut men i Besökaren går det inte riktigt lika bra för huvudpersonen Tristan Heckscher, som också är författare.

I boken möter du också en ny bekantskap “– den tuffe och krasse kommissarien Ewert Truut som nära pensionen ställs inför ett fall han känner att han måste lösa innan han lägger av som snut.

Förutom att vara författare är jag känd som samhällsdebattör och jag har svårt att hålla tillbaka min ilska över de många orättvisor som fortfarande finns i vårt samhälle trots att det är 2014.

Detta tar jag upp i mina böcker och Besökaren är inget undantag. Huvudpersonen Tristan och hans fru Ann har ett svårt utvecklingsstört barn och lider av att de inte kan få någon hjälp och avlastning från samhällets sida. I jakten efter vinster i vården har hem för svårt sjuka barn rationaliserats bort.

Det gör mig förbannad, inte minst eftersom jag sett vad det leder till i verkligheten. En av mina vänner har ett utvecklingsstört barn vilket har knäckt hennes äktenskap och nästan också henne själv, under den kamp hon i alla år har fört för att försöka få någon hjälp från samhällets sida.

En sak till: Till min stora glädje är det Stefan Sauk som läser in den här boken. Stefan har läst in de flesta av mina och Dan Buthlers böcker och för dig som lyssnat på dem behöver jag väl inte säga så mycket mer.

När Stefan läser är det levande teater! Jag har varit i studion när han läser. Sett hur han lever sig in, hoppar, skriker, viskar och lägger på dialekter sedan han länge studerat manuset noggrant och levt sig in i historien.

Det gör mig glad, liksom vetskapen att Stefan aldrig skulle läsa in en bok som han själv inte tycker om.

Jag hoppas att du lyssnar på Besökaren. Skriv gärna en rad till mig efteråt och tala om vad du tycker. För mig är ingenting viktigare än läsarnas/lyssnares åsikter.

– Dag Öhrlund“ 

Öhrlund vänder blad med ny spänning

Silfverbielke – han gör vad du bara tänker

Häromdagen fick vi äran att träffa männen bakom böckerna om poliskommissarie Jacob Colt och allas vår älskade psykopat Christopher Silfverbielke, författarna Dan Buthler och Dag Öhrlund. De har tillsammans skrivit fem böcker om kommissarie Colt, men det var först när Silfverbielke dök upp i bok nummer tre, En nästan vanlig man, som författarna fick sitt stora genombrott. I alla fall hos Storytel.

På kontoret har vi under en längre tid diskuterat vad som är så fascinerande med dominanta, smått psykopatiska män. Vi möter dom överallt, i tv-serier, filmer och böcker. Nu senast i 50 shades of Grey där huvudkaraktären Christian Grey har förhäxat läsare världen över. Alla tycks fängslade av dessa personer, män som kvinnor. Trots att man känner avsky för deras handlingar finns en kittlande fascination. Och vilka kan vara bättre lämpande att förklara fenomenet än ett författarpar som själva skapat en psykopat?

“”Silfverbielke gör det andra människor bara tänker“” säger Dag Öhrlund och sammanfattar med en mening det vi har gått och filosoferat över i veckor. När en fartdåre bränner förbi dig på motorvägen och nästan prejar dig av vägen svär du tyst och knyter näven i fickan säger Dag. Silfverbielke däremot, han gör det alla önskar att de gjorde, han reagerar. Har kör ifatt idioten och slår ihjäl honom. Även om det, tack och lov, är betydligt mer brutalt än vad vi andra drömmer om, finns en beundran för att Silfverbielke reagerar. Och det är det folk gillar säger Dag.

Det som fascinerar läsarna säger författarna, är att Silfverbielke inte följer de oskrivna sociala regler som finns i samhället. De konventioner som vi alla tvingas leva efter oavsett vad vi tycker om dom. Silfverbielke låter ingen trampa på honom, och det beundrar läsarna. Det han däremot saknar, som vi inte avundas är, empati. “”En människa har lika mycket värde för honom som det här bordet“” säger Dag och pekar på vårt själlösa konferens-bord, “”står bordet i hans väg gör han sig av med det.“”

 

Det är viktigt att Silfverbielke är en trovärdig person och vi lägger ner mycket tid på att tänka oss in i hur han skulle reagera i olika situationer berättar författarna. Vi gör också ordentlig research innan vi börjar skriva. Vi vet att små felaktiga detaljer kan förstöra en hel läsupplevelse så vi är noga med att allt som händer i boken också ska kunna hända i verkligheten. När Silfverbielke till exempel skulle sno en Ferrari ringde vi upp en bilhandlare och frågade hur en person skulle gå till väga för att stjäla en bil av dom, och om det överhuvudtaget var möjligt. De var väldigt hjälpsamma och berättade precis var vi kunde hitta nycklarna skrockar Dan. Han blir sen allvarligare och säger att alla personer de tar kontakt med är otroligt hjälpsamma. Säger man att man är författare och skriver på en bok svarar folk gärna på ens frågor. Yrkeskunniga är måna om att deras arbete skildras korrekt. Författarna berättar också att det finns en person i böckerna som existerar i verkliga livet under samma namn, kriminalteknikern Björn Rydh som har hjälp dem med många detaljer i handlingen.

Hela tiden återvänder vi till vad Silfverbielke har som läsarna fascineras av. Författarna berättar att de får många reaktioner på innehållet, framför allt från kvinnorsom är upprörda över våldet i böckerna som ofta är riktade mot just kvinnor. Men lika många som är upprörda är också fängslade. Dag berättar att läsarna ständigt pendlar mellan att vilja se Silfverbielke död och att inte vilja att serien ska ta slut. Han säger att läsare ofta reagerar på de våldsamma sexscenerna. Men vad folk måste förstå är att det inte handlar om sex säger han, utan det är ett sätt för Silfverbielke att manifestera kontroll och makt, att visa att det är han som bestämmer. Läsarna är ibland upprörda och undrar vad författarna har för syn på kvinnor. Folk tror att författarna är böckerna. Men författarna är böckerna lika mycket som en skådis är sin karaktär säger Dag.

Författarna avslutar med att berätta om hur Silfverbielke kom till. Deras första tanke var att böckerna skulle handla om tre psykopater som möttes och började utmana varandra. Men hur trovärdigt är det egentligen säger Dag och ler. Så föddes i stället Silfverbielke. Men den ursprungliga tanken var att han skulle dö i slutet på andra boken. Men när Dag skulle skriva sista raden och ta livet av deras karaktär klarade han inte av det. Han skrev sista meningen och ringde sen till Dan och sa “” Silfverbielke har smitit“”. Jag kunde inte göra det berättar Dag.

Just nu sitter författarna och funderar på vad som ska hända på sista raden i nästa bok “…

Uppföljaren till Återvändaren heter Uppgörelsen och utkommer våren 2013!“ 

Lyssna på Återvändare – senaste boken om“ Silfverbielke här

Silfverbielke – han gör vad du bara tänker

Frågor och svar till Dag Öhrlund

Idag har vi fått släppa Dag Öhrlunds nya bok ”TIll minne av Charlie K” före alla andra!
Vi passade på att ställa lite frågor till Dag om den nya boken och hans skrivarprocess. Så kunde vi ju inte låta bli att “ fråga om“ Silfverbielke, för vi vet att många väntar på en fortsättning!

– Vad inspirerade till boken?“ 
Från min skrivarlya på Gärdet har jag utsikt över Frihamnen, och kom då på idén med en privatdeckare som väljer att bo i ett hamnmagasin istället för i lägenhet eller hus. Jag började promenera i hamnen på luncherna och fick massor av inspiration. Hamnar är, liksom järnvägsstationer och flygplatser, spännande ställen! Vart kommer fartygen ifrån och vad innehåller alla containrar? Vart är färjorna och människorna på väg? Finns det smuggelgods ombord? Många spännande frågor …

– Är det tänkt att det ska bli en serie?
Från början var det inte det, men nu växer tanken sig starkare och jag diskuterar möjligheten med förlaget. Bland testläsarna har huvudpersonen Niclas Jones omedelbart blivit mycket populär!

– Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
Svårt att svara konkret på eftersom det är svårt att mäta hur lång tid idéprocessen tar från ax till limpa, samt tiden för att göra all research. Själva skrivandet går på mellan fyra – sex månader beroende på hur disciplinerad jag är och hur ofta vardagen kommer emellan med andra krav.

– Hur skiljer sig processen från när du skriver tillsammans med Dan Buthler?
Dan och jag har ju gemensamma idéer som vi utvecklar och finslipar. Vi gör också större delen av researchen tillsammans, innan jag skriver historien. I det här fallet har jag förstås fått och utvecklat hela idén själv. Eftersom jag inte hade tid att göra researchen själv har jag haft hjälp av en duktig assistent -“ Philip Hammar

– Har du hela historien klar innan du börjar skriva eller hittar du på medan du skriver?
När jag jobbar ihop med Dan har vi historien klar i ganska bestämda drag, men naturligtvis kan jag under skrivandets gång komma på scener som jag lägger in själv. När jag började skriva ”Till minne av Charlie K” var jag så ivrig att jag faktiskt inte hade precis hela historien klar för mig, delar av den växte fram under skrivandets gång.

– Var du med och bestämde vem som skulle läsa in boken när den blev ljudbok?
Ja. Förlaget kom med ett förslag – Reine Brynolfsson – som jag tyckte var bra.

– Lyssnar du själv på ljudböcker?
Inte ofta. Jag tycker att idén är lysande men lyssnande passar inte riktigt in i mitt liv. Dessutom konsumerar jag nästan ingen svensk litteratur utan nästan uteslutande engelsk eller amerikansk.

-Om ja, Har du någon favorituppläsare?
I Sverige är det tveklöst Stefan Sauk, som läst in de flesta av Dans och mina böcker. Stefan har en förmåga att dramatisera så att det blir spännande radioteater av alltihop.

– När kommer nästa bok om“ Silfverbielke?
Den heter ”Återvändaren”, är en fortsättning på vår succébok ?Grannen? och kommer om allt går väl ut i september. Den är i alla fall färdigskriven och jag kan garantera att inga Silfverbielkefans blir besvikna!

Frågor och svar till Dag Öhrlund