True Blood, del 1 – Vad tycker vi?

trueblood_nr01.png
Ni vet väl om att den populära tv-serien True blood finns som bok? Död tills mörkret faller är den första delen och när vi kände att vintern var lite för lång blev vi sugna på lite bit lit!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: För mig som uppskattade tv-serien baserad på böckerna var den här lyssningen helt klart en positiv upplevelse. Har man sett serien känner man verkligen igen sig i denna magiskt realistiska värld där vampyrerna har kommit ut ur garderoben och lever sida vid sida (nåja – något så när integrerat alla fall) med människorna. Jag gillar att Sookie får vara en komplicerad karaktär, hon är stark och står på egna ben men uppskattar också att bli omhändertagen i vissa situationer. Hon pendlar mellan att oroar sig för komplexa konflikter och ytliga saker som sitt utseende. Hon har även en härligt bitsk humor. Men en liten fnittervarning på en del ordväxlingar mellan Sookie och Bill. Vet att det ska vara ett sätt att skildra den sexuella spänning som tros uppstå mellan en modern ung kvinna och en hundratals år gamla och konservativ vampyr, men ibland blir det mer skrattretande än sexigt.

fantasysf_michelle_ny_presentation
Michelle: Not my kind of cookie. Jag tyckte att det hela bara var FÖR mycket och för teatraliskt … men sedan informerade min kollega mig om att True blood är klassat som ”Bit-lit”, det vill säga att den ska vara lite rolig/komisk men också lite allvarlig. Detta hade jag helt missat. Hade jag vetat detta från början hade jag kanske köpt det mer. Men jag har nog lite svårt för den här cross-genren och då gillar jag ändå filmer och tv-serier som Twilight, Vampire diaries, Buffy the vampire slayer och Underworld. Testade för några år sedan att se några avsnitt av tv-serien True Blood men gav då upp efter ett par avsnitt. Jag förstår helt enkelt inte grejen och känner mig lite utanför, uppenbarligen är det ju en bra serie när det är så många som älskar denna berättelse i både tv-serieformat och bokformat. Hm …

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag fick i uppgift att läsa Död tills mörkret faller för några år sedan, i en kurs om chick lit (tema: ”Bit lit”). Jag blev helt fast, och det var lika kul att lyssna nu som det var att läsa då. Det är lättsamt och roligt utan att för den skull förlora själva spänningsbiten, om man köper konceptet. Framför allt tycker jag så himla mycket om Sookie som huvudkaraktär: trots att hon är ganska ensam, och trots att det går jäkligt dåligt för henne majoriteten av tiden, försöker hon alltid se saker och ting från den ljusa sidan.

Det enda som kan kännas lite tråkigt är att det universum och den fiktiva verklighet i amerikanska södern som Charlaine Harris byggt upp inte används till något mer, kan jag tycka. Det hade varit så häftigt att läsa något längre om hur det gick till när vampyrerna ”kom ut ur kistorna” och allt det praktiska kring det. Vill ha detaljer och mer bakgrundsinformation som inte riktigt ryms i formatet helt enkelt.

omdugillar_trueblood

 

True Blood, del 1 – Vad tycker vi?

Möt Tim Burtons X-Men!

fantasysf_missperegrineshomeforpeculiarchildren
Boken Miss Peregrine’s home for peculiar children hade biopremiär den här hösten, regisserad av Tim Burton. Det har verkligen snackats om den här filmen, och som sig bör ville vi så klart lyssna på boken innan det var dags att se den på bio. Vad vi tyckte? Fortsätt läs!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Jag har läst den fysiska boken för länge sedan och då var det bilderna som drog in mig i berättelsen, som lockade mig att vilja läsa. Jag var lite rädd för att det inte skulle hålla som ljudbok i och med att bilderna var en så integrerad del av berättelsen. Men efter lyssningen så kan jag tycka att det faktiskt fungerar även utan. Det är magiskt och mystiskt och i texten lämnas utrymme för beskrivning av de bilder som man kan se i den tryckta utgåvan.

Det mest intressanta är hur barnen, som huvudkaraktären stöter på, till en början är som blanka blad. Ju längre berättelsen utvecklas desto mer komplexa blir de och frågeställningarna kring dem.

Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children har sina brister som ljudbok, men jag tycker ändå att historien till stor del håller och jag ser fram emot att både se filmatiseringen och att läsa de två avslutande delarna i serien.

fantasysf_michelle_ny_presentation
Michelle: Jag älskar den här typen av berättelser! Extra kittlande är att boken baseras på några bilder som författaren ska ha hittat på en marknad (om jag inte fått det om bakfoten). Hur spännande är det inte? Detta tycker jag tillför en mystik innan du ens har hunnit börja! Alla karaktärerna i boken blir allt mer intressanta under berättelsens gång. Det gäller att uppskatta denna mörka saga för vad den är. Jag gillar det verkligen!

Se även den fantastiskt filmatiseringen av boken. Jag älskar alla vackra miljöer och karaktärernas kostymer. Om du gillar Tim Burton’s Alice in Wonderland så kommer du även att älska denna film!

bea_profilbeskrivningar
Bea: 16-åriga Jacob upptäcker att de sagor hans farfar berättat för honom som barn är verkliga. De monster som hans farfar beskrivit och alla hans vänner med olika gåvor finns och Jacob måste hitta dem.

Jag gillar konceptet med de besynnerliga barnen. De är fast i en barnkropp trots att sinnet åldras, och lever samma dag om och om igen medan världen utanför fortsätter.
Det är en spännande bok men äventyr, besynnerliga karaktärer och monster blandat med humor.

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Jag måste erkänna att jag inte fastnade för varken Miss Peregrine eller de besynnerliga barnen. Det finns väldigt många där ute (och här inne på kontoret) som älskar boken, vilket inte alls är konstigt. Det finns potential, det är en kul grundidé och den lovar något riktigt unikt. Men för mig föll den platt, den var tråkig och lyckades inte alls bygga upp det mörker eller mysterium som jag hoppats på. Kanske är den bara inte för mig. Nä, jag tar heller och läser om Harry Potter, letar upp en ny x-men tidning eller ser en tidig Tim Burton film.

missperegrine_om-du-gillar

Möt Tim Burtons X-Men!

”Den nya människan”

boelbermann_mg_0356
Foto: Johan Wistbacka

Är du redo att lyssna på en mörk spänningsroman i en väldigt nära framtid? Min roman ”Den nya människan” finns nu som ljudbok.

Plötsligt slutar barn att födas och världen hamnar i chock, lamslagen över vad som sker. Men efter några år börjar kvinnorna plötsligt bli gravida igen. Men de nya barnen är inte som barn brukade vara. De är introverta, leker inte och visar inga känslor. Huvudpersonen Rakel känner sig illa till mods i närheten av barnen, men distanserar sig från det som pågår i världen och fortsätter leva sitt liv oberörd. Tills den dag då ett vanligt barn attackeras och hon i panik dödar ett av de nya barnen … Hon är en av de första som inser att den nya människan är ett hot mot mänsklighetens hela existens.

Min dystopiska roman ”Den nya människan” utspelar sig i en nära framtid. Jag har alltid älskat den typen av dystopier som har en vardag som går att känna igen. Som handlar om vanliga människor som du och jag som går till jobbet, som har relationer och vänner och vardagliga liv trots att världen håller på att falla samman omkring dem.
42148
Idén med att det börjar födas barn som inte är som vanliga barn kom när jag blev sjuk under en roadtrip i Frankrike. Så mina vänner knölade in mig i bilen och där satt jag i baksätet i feberyra och så kom bara tanken – vad skulle hända om barn inte var som vi förväntar oss? Jag började fundera över hur samhället skulle reagera om alla barn som föddes var omänskliga. Inte omänskliga på det sättet att de är monster. Utan snarare om barn inte var lekfulla, impulsiva och högljudda. Utan tysta, stillsamma och inte visade känslor. Om föräldrarna aldrig fick någon form av kärlek i gensvar från barnen och hur de skulle reagera. Jag tror att det är omöjligt att inte älska sitt barn. Även om det barnet skulle vara inkapabelt att ge kärlek tillbaka.

De nya barn som figurerar i min bok är väldigt annorlunda – och avsevärt mycket mer skrämmande – jämfört med hur barn brukar vara. Folk brukar säga att barnen är vår framtid. Om det slutar födas barn eller om barnen är annorlunda så förändras vår framtid. Alla vet hur barn är och vi förknippar dem med något fint, naivt och oskuldsfullt. Då krävs det väldigt små medel för att få barnen att kännas främmande och hotfulla.

Målet med boken är att du ska få en spännande upplevelse och sitta med andan i halsen och följa Rakels resa. Det är en kort, intensiv bok som jag hoppas drar in dig som lyssnare och inte släpper taget förrän i slutet. Men med boken hoppas jag också väcka funderingar i dig över vad som egentligen är mänskligt beteende. En skildring av vad vi är beredda att göra för att överleva när vi känner oss hotade. Jag tror inte att mänskligheten är ond. Men jag är övertygad om att människor kan gå långt i sitt agerande för att bevara det vi har. För att slippa se saker som gör ont. För att skydda det vi håller kärt. ”Den nya människan” kan läsas som en berättelse om rädsla för det vi inte helt kan förstå.

Med ”Den nya människan” har jag skrivit en dystopisk roman om mänsklighetens undergång och det låter väldigt dramatiskt. Men boken utspelar sig i en så pass nära framtid att alla kan känna igen sig i den och skrämmas av det som sker.

//Boel Bermann

”Den nya människan”

Farornas väg – Vad tycker vi?

farornasva%cc%88g_fantasygruppen
Fantasyserien The wheel of time är inte bara en av de mest efterfrågade på Storytel, det är också en av klassikerna i genren. När första delen äntligen släpptes som ljudbok jublade vi här och var ju så klart tvungna att diskutera!

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag uppskattade att berättelsen kändes lättillgänglig utan att bli banal. För en gång skull tyckte jag inte namnen på karaktärerna var krångliga att ta till sig eller att världen allt utspelar sig i var svår att acceptera. Den blev inte heller lika pretentiös som jag tycker att vissa fantasyböcker tenderar att bli när de försöker hålla någon form av traditionell ton (OBS på vissa). Den var inte tung att ta sig igenom och jag kände mig ständigt nyfiken på vad som skulle hända härnäst.

Att inte jämföra den här delen med Sagan om ringen är förstås svårt, men jag tycker man kan säga att det är mycket som Tolkien minus alla detaljerade beskrivningar av omgivning, närliggande byar, städer och landskapet utan att tappa ”trovärdighet” gentemot genren.

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Att lyssna på Farornas väg är som att besöka en kär vän. Jag plockade upp boken på biblioteket redan som ung bokslukare och blev förälskad i Robert Jordans värld. Idag, många år senare, har jag läst den första boken säkert fem gånger, men aldrig tagit mig igenom hela serien.

Det är svårt att vara objektiv, men den är precis lika bra som jag kommer ihåg den! Det är en rätt klassisk historia om gott och ont. Även fast jag vet precis vad som ska hända tycker jag den håller ett bra tempo med mycket action. Vi får lära känna ett gäng karaktärer, där huvudkaraktären Rand hamnar i skuggan av flera av sina färdkamrater. Men det som verkligen håller mig kvar är att Jordan skapat en gedigen värld (ja, du kan behöva googla fram en karta ibland) och ett av de mer genomarbetade magisystem jag stött på.

Jag tycker att det här är en av de där fantasy serierna man bara måste ha läst. Nu när den finns som ljudbok på Storytel ser jag min chans att äntligen ta mig an detta epos på riktigt.

bea_profilbeskrivningar
Bea: Jag hade inte hört talas om den här serien innan, och var väl måttligt intresserad innan jag började lyssna. Jag trodde den skulle påminna om Sagan om Ringen allt för mycket. Men jag blev positivt överraskad och kom direkt in i handlingen. Robert Jordan bygger en detaljrik värld med intressanta karaktärer. Det ska bli roligt att se hur historien kommer utvecklas i kommande böcker. Ett plus för Viktor Åkerblom som gör en suverän inläsning.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Inledningen till den första delen i Robert Jordans serie Sagan om drakens återkomst var fängslande. En prolog som fick mig galet intresserad av att lyssna vidare, och superbt inläst av Viktor Åkerblom. Boken har spännande kvinnliga karaktärer som får ta plats vilket är ganska ovanligt för den här typen av fantasy och det gillar jag verkligen. Men tyvärr höll det inte riktigt hela vägen för mig. Med några få undantag har jag personligen ganska svårt för den här typen av episk fantasy. Jag gillar den i form av tv-serier eller filmer, men i bokform blir jag lätt uttråkad och lite uppgiven inför det faktum att det finns ett så sjukt stort antal delar att ta sig igenom. Men för dig som älskar Sagan om ringen eller längtar efter att sjunka ner i en helt ny värld under en lång tid framöver är det här verkligen rätt bokserie att börja med.

tobias_profilbeskrivning
Tobias: I dagsläget är det tyvärr så att om man vill hitta fantasy från storheter som David Eddings, Robin Hobb eller Robert Jordan (för att nämna några) på svenska måste man söka med ljus och lykta. Deras äldre böcker är sedan länge bortplockade från butikshyllorna och översatta nyutgåvor av klassiska fantasyverk är högst ovanliga. Förlaget Storyside gör därför en kulturgärning i och med att man nu producerar och släpper Sagan om Drakens återkomst som ljudböcker. Jag hoppas verkligen att många lyssnar på det här för kanske kan det leda till att flera fantasyserier dyker upp på svenska på Storytel!

omdugillar_wheeloftime

Farornas väg – Vad tycker vi?

Vi har lyssnat på Time’s Eye!

BLOGGBOKCIRKEL_01fantasy
Vad skulle hända om Alexander den store träffade Djingis Khan?

Den här frågan besvaras i Time’s eye – ett riktigt scifi-epos som vi bara var tvungna att ta oss an. Att en av författarna är Arthur C. Clarke gör det hela dessutom mycket mer spännande! Läs vad vi tyckte helt enkelt, vi är överlag väldigt positiva! Och du – är du inte van vid att läsa scifi så tror vi att det här är en riktigt bra inkörsport!

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Av någon mystisk anledning befinner vi oss på en jord där olika bitar av mänsklighetens historia sytts ihop till ett enda stort lapptäcke. Vad händer när människor och natur från olika tidsåldrar krockar? Jag är ju otroligt fascinerad av koncept och det här är helt klart en konceptbok. I början var jag lite orolig att boken skulle vara svår att lyssna till, men jag insåg snabbt att det bara var att luta sig tillbaka och bli underhållen.
Time´s Eye är första boken i serien A Time Odyssey. Om man vill kan man se paralleller med Arthur C. Clarke och Stanley Kubricks bok/film 2001: A Space Odyssey. Eller så kan man bara ha roligt åt att träffa historiska figurer som plockats ur sin tid och måste hantera den här bisarra situationen.

bea_profilbeskrivningar
Bea: Time’s eye är en klassisk sci-fi med tidsresor skriven av Arthur C. Clarke och Stephen Baxter. Eller just tidsresor kanske inte är rätt formulering. Plötsligt är tiden inte längre linjär och Jorden har blivit ett lapptäcke av olika tidsperioder som övervakas från silvriga föremål i himlen.

Jag tycker att idén kring att jorden delas upp i zoner med invånare från olika tidsåldrar känns orginell. En perfekt bok för scifi-fantaster, Arthur C. Clarke-fans och även den nyfikne som alltid undrat vad som händer om Alexander den Store möter Djingis Khan.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Time’s eye är väldigt mycket en konceptberättelse, dvs. inte särskilt karaktärsdriven. Det betyder inte att boken saknar intressanta karaktärer, det var ett par stycken som jag fastnade för, men det är inte dem som får mig att vilja lyssna vidare. Det var till en början klurigt att hänga med när karaktärerna var svåra att särskilja. Men när jag släppte behovet av att ha full koll på allt och alla så tog boken mig med på en härlig resa. Gillar verkligen berättelser där mänskligheten och människans villkor sätts på sin spets och får mig att utmana mig själv i hur jag ser på min omgivning. Älskar även när fiktionella berättelser tar sig friheter med verkliga historiska personer, i detta fall bland annat Rudyard Kipling och Alexander den store. Även om just dessa versioner av personer nog måste ses som parallella och inte samma som de som levt i vår tid.

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag såg fram emot att lyssna och (trodde att jag) gillade upplägget med den brutna tidslinjen. Tyvärr insåg jag ganska snart att det här inte är min typ av bok. Jag gillar att ha stenkoll, och när jag kom på mig själv med att blanda ihop karaktärerna av och till för att jag tappade koncentrationen (delvis för att vissa beskrivningar blev för utsvävande för min smak), blev jag irriterad och hade svårt att komma in i berättelsen igen. Jag misstänker att det har till stor del att göra med att den för min del inte fungerade så bra som ljudbok, särskilt inte vid speedlyssning. Boken är välskriven, men i mitt fall för snårig för att hålla upp intresset hela vägen helt enkelt.

tobias_profilbeskrivning
Tobias: Korrekt beskrivning av vetenskap samt kompetenta huvudpersoner – Där har du en enkel men bra grund till en science fiction-berättelse och något som Arthur C Clarke byggt stora delar av sin författargärning på. Time’s Eye, och serien den är del av, är det sista verk han hann med under sitt liv men är inte för det en dum introduktion till författaren. Den får två tummar upp av mig. Gillar man det här kan man sen på Storytel gå vidare med ”Fountains of Paradise” av samma författaren, eller ”Ensam på Mars” av Andy Weir för något lite modernare men i samma anda.

fantasy_omdugillar

Vi har lyssnat på Time’s Eye!

Gästbloggsinlägg av Charlotte Cederlund

Charlotte Cederlund
Foto: Niklas Herrström

Ett av de allra vanligaste råden man får som aspirerande författare är att man ska gräva där man står. Det betyder att man ska välja att skriva om något som ligger nära en själv. Om något självupplevt till exempel, eller om en miljö man känner väl till. Anledningen är att det anses vara lättare att skriva om något man redan känner till, att det gör texten bättre och att sannolikheten att det faktiskt blir en bok ökar.

Jag gjorde precis tvärtom. Jag valde att skriva om en kultur jag knappt visste någonting om och en miljö som ligger 180 mil bort och som jag aldrig besökt. Låter det ambitiöst? Utmanande? Eller kanske rentav korkat?

Min bok Middagsmörker, som läses in av Sonja Lindblom, inleds när 16-åriga Áili landar på Kirunas flygplats. Hennes pappa har precis dött i cancer och hon har tvingats flytta från Skåne till Lappland för att bo med sin samiska morfar som hon aldrig har träffat innan. Även om Áili är halvsame har hon aldrig känt sig samisk och hon känner sig felplacerad i samebyn där det är kallt, mörkt och fokus på renskötsel. Hon längtar tills hon är 18 och kan göra som hon vill men det är en längtan som snart distraheras. För det börjar hända konstiga saker med Áili, saker som först får henne att tro att hon är galen men som snart visar sig ha med hennes samiska arv att göra. För Áili är same, mer same än någon hade kunnat tro, och hon behöver all sin samiskhet för att kunna skydda Sápmi mot en ålderdomlig ondska. 38722

Från början var det inte alls meningen att jag skulle skriva en roman om samer. Jag arbetade med en helt annan romanidé där jag hade en liten samisk bihistoria och började därför göra research. Det var då jag insåg två saker. Det ena var hur spännande den samiska kulturen och mytologin är. Den andra var hur pinsamt lite jag visste om samer.

Jag kan inte minnas att jag fick lära mig något alls om samer när jag gick i skolan. Som skåning går det inte heller att förlita sig på dagspressen som informationskälla, det är långt mellan den skånska slätten och Sápmi och andra nyheter prioriteras. Jag läste någonstans ett påstående att vi svenskar vet mer om andra urfolk än vi gör om samer och jag tror tyvärr att det stämmer. Varför det är så kan jag inte svara på men jag hoppas av hela mitt hjärta att det är något som kan förändras framöver. Samerna är trots allt Sveriges urbefolkning och deras kultur och historia är sammanflätad med vår på ett sätt som inte alltid visar Sverige från sin bästa sida. Det bästa vi kan göra att känna till det och se till att historiens felgärningar inte upprepas.

Trevlig lyssning!

// Charlotte Cederlund

Gästbloggsinlägg av Charlotte Cederlund

Sandra på Storytel

sandra_batmanPå dagarna jobbar jag på ekonomiavdelningen här på Storytel. På nätterna sitter jag uppkrupen vid min dator hemma och målar digitalt. Konstnären i mig är min hemliga superhjälteidentitet. Fast egentligen är det ingen hemlighet, jag gillar att dela med mig av det jag gör och det har i sin tur resulterat i att jag fått använda mina konstnärliga superkrafter på nya sätt.

Jag fick förfrågan av mina kollegor på Storyside att göra ljudboksomslagen till Susan Coopers fantasyserie The Dark is Rising. Såklart kunde jag inte göra annat än hoppa av glädje och säga ja. Jag älskar fantasy och det har varit lite av en dröm att en dag få göra ett bokomslag.

susancooper
Hur går det till att göra ett omslag, kanske ni undrar? Det är viktigt att det förmedlar känslan i boken och väcker intresse. För mig var det viktigt att verkligen vara insatt i boken. Så jag passade på att läsa alla fem böckerna. Jag kommer ihåg att jag såg böckerna på biblioteket när jag hängde där som ung bokslukare. Av någon anledning läste jag aldrig just denna serie. Men det som är så trevligt med fantasy är att det ofta går lika bra att läsa även som vuxen.

Böckerna påminner mig mycket om Narnia och Fem-böckerna. Ett gäng barn som inte är rädda för äventyr blir indragna i kampen mellan ljuset och mörkret. Något som jag verkligen fastnade för var de fantastiska beskrivningarna av naturen och omgivningarna böckerna utspelar sig i. Därför tyckte jag det var passande att måla ett landskap till varje bok, förhoppningsvis ger det känslan av äventyr.

Eftersom jag fick helt fria händer och det bästa jag vet är att måla porträtt så kunde jag inte låta bli att även porträttera några av karaktärerna på omslagen. Oftast målar jag porträtt av verkliga personer. Då handlar det om att försöka fånga de små detaljer som gör varje person unik och fånga deras personlighet. Det var både utmanande och roligt att den här gången få skapa ansikten endast utifrån den bild jag fått av karaktärerna efter att ha läst böckerna.

Om ni är nyfikna på att se mer av det jag målar kan ni kika lite närmare på de boktips vi delar med oss av på Facebook, Instagram och här på Storytelbloggen. Det är nämligen jag som gjort de små profilbilderna på oss tipsare.

www.sandrawagner.se

Sandra på Storytel