Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Albert-N (1)
Foto av: Karin Sandelin

När jag började skriva Härifrån till dig hade jag en tydlig målbild. Boken skulle bli varm och vänlig. Sorglig ibland, visst, men fortfarande med den där grundkänslan. Inte bara för läsarna och lyssnarnas skull, utan också för mig som skrev den. Jag skulle ju leva med karaktärerna och historien längre än någon annan och jag hade inte ork eller lust att plåga mig igenom något hemskt traumadrama eller snaskig mordhistoria. Inte just då i alla fall.

För mig var ingredienserna för att få till det varma och vänliga främst bra beskrivningar av fin och trovärdig kärlek, djup vänskap och roliga (och ibland mycket irriterande) karaktärer.

Den där trovärdiga kärleken och feelgoodkänslan tänkte jag också skulle kräva att boken hade bra, äkta sexscener. Alltså inte jättemånga eller långa och absolut inte såna där män drar fram sina “lemmar” eller “kön” eller där kvinnor darrande öppnar upp sina “sköten”. Såna har jag läst alldeles för många och ibland nästan äcklats av.

Nej, min bok skulle kännas på riktigt, nutida och kanske till och med lite upphetsande och då krävdes det lite piggt sex. Hur svårt kunde det vara?

Supersvårt visade det sig.

Jag skulle förstås kunna skylla på att jag valt ett heterosexuellt par som huvudpersoner, en typ av sex jag inte har någon som helst erfarenhet av. Eller på att det aldrig riktigt blev läge för dem att ligga. Men det hade varit ljug. Sanningen är att jag upptäckte att alla detaljerade ord och beskrivningar kändes för grova och störande – även för mig. Så fort jag skulle våga mig på ett började jag rodna. Jag var helt enkelt inte tillräckligt modig, för pryd.

Plötsligt blev det tydligt varför vissa författare klipper en scen precis efter att paret kyssts i ungefär 15 sekunder och lagt sig ner i sängen, för att sedan låta historien fortsätta dagen efter när de vaknar. Det var precis så jag ville göra med mina huvudpersoner Simon och Anna: Puss, puss och sen – ridå.

Men jag gav inte upp. Försökte ändå även om jag inte alls vågade ta ut svängarna.

Min första version av en “sexscen” mellan Simon och Anna innehöll inte några känslor, inga “könsmarkörer” eller mer detaljerade beskrivningar. Fokus låg snarare på hur de rörde sig i rummet och exakt hur det gick till när de la sig ner i sängen. “Sätter sig ner för att sedan sträcka ut sig … flyttar benet … flyttar andra benet“

När det gick upp för mig att jag mer beskrivit en konstig gymnastikövning mellan två helt könlösa individer försökte jag fixa det genom att lägga till det minst laddade ord jag kunde komma på. Ett naket bröst fick avslöja att de två personerna faktiskt inte hade några kläder på sig och att en av dem var av kvinnligt kön. Inte så konstigt att scenen fortfarande inte funkade.
0000064135
Trevande provade jag fler ord, grövre även om jag undvek  “lem” eller “sköte” men allt blev bara värre. Geggigare. Sen knäckte jag det.

Jag behövde inga könsord. Eller, om jag hade behärskat dem bättre hade de säkert kunnat egga en och annan läsare, men för den där varma och vänliga känslan krävdes egentligen något annat: Beskrivningar av det som ligger i luften. Av känslorna, stämningen. Spänningen. Så jag började om.

I slutändan har jag, förutom en och annan svordom, inte ett enda könsord i boken.

Istället har jag försökt jobba med känslan av kärlek, av ömhet, nervositet. Av frustration, glädje och ilska som kommer med alla relationer. Och när de så kommer – liggen – är fokus på nerven som uppstår alldeles innan eller precis i början av ligget. Känslan av närhet, av närvaro.

Nu är jag nöjd med resultatet och jag tycker att boken blev precis så varm och vänlig som jag hoppades på. Hoppas ni som lyssnar och läser håller med.

//Albert Lindemalm

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Vi känner väl alla en Pamela?

18492663-5tbas
Foto: Bengt Alm

I hela mitt liv har jag varit intresserad av landsbygden. Byar, inland, småsamhällen, you name it. Jag vet att det säkert får mig att låta som en dryg Stockholmare som dagdrömmer om att plantera ekologisk rosmarin på mitt torp i någon skog medan min RUT-städerska finputsar trean i Vasastan. (Jag har för övrigt ingen städerska – om jag någonsin ska få en får ni jättegärna lyssna mer på mina böcker, kanske bara ha en på medan du sover, natt efter natt?).

När jag var liten spenderade jag flera somrar i Jämtland, tillsammans med min pappas härliga (och väldigt brokiga) familj. På den tiden bodde min farmor och farfar i ett hus bredvid ett stort potatisfält och inom några hundra meter bodde flera av deras barn. Den lilla byn hette Rossön och hade antagligt inte mer än några tusen invånare. Det fanns en ICA (som stängde klockan 14.00 på lördagar – yee-haw!), en fotbollsplan, en kyrka och min faster Katrin klippte hår i sitt hus. Jag älskade Rossön. Och det är faktiskt den byn som min nya roman Mindfulness för losers i smyg handlar om.

Pamela Perssons liv har varit en riktig misär de senaste åren. Efter en vild medverkan i den Paradise Hotel-liknande serien Heta nätter har hon återvänt till hembyn Solvik, och där vill ingen möta hennes blick längre. Hon är utfryst, uttråkad och nästintill utsvulten på äventyr. Så när den amerikanska såpa-stjärnan Wade Crust planerar att komma till Stockholm för en filminspelning bestämmer sig Pamela för att fly Solvik för storstadens 42505puls. Väl där träffar hon på mindfulnesscoachen Gloria och hennes muskelbyggande lillebror Sebbe. Men vad letar Pamela egentligen efter?

När jag skrev den här boken ville jag berätta om massa saker som fascinerar mig. Galna mindfulnesskvinnor, storstadens överlägsenhet, landsortens tisseltasslande, Hollywooddrömmar och varför det egentligen är så vansinnigt pinsamt att ha sex i teve i en värld som på samma gång ständigt fokuserar på – ja, sex. Jag tror de flesta av oss säkert känner någon som Pamela. Någon som ständigt längtar bort mot något bättre, mer pulshöjande, mer filmiskt. Som inte är skapad för den lilla byn hon vuxit upp i. Kanske är du en Pamela själv? Jag har garanterat bitar av henne i mig (det lät jätteäckligt, men ni fattar vad jag menar).

Mindfulness för losers är en filmisk romantisk komedi om att våga. Om offentligt sex och meditation. Samt lite kärlek, förstås. Jag hoppas ni ska gilla den!

Namasté och yee-haw!
//Christoffer Holst, författare

Vi känner väl alla en Pamela?

Intervju med Emmy Abrahamson!

IMG_0787
Foto: Privat

Vem är du, kan du berätta om dig själv på några rader?

Jag fyller 40 år nu i år (samma dag som Elfriede Jelinek så jag har alltid känt mig som en Nobel pristagare). Uppvuxen utomlands i bl.a. Moskva och Wien och har jobbat inom teatern i tjugo år. Jag har skrivit fyra ungdomsböcker och blev August-nominerad 2012 för min bok ”Only väg is upp”. Är gift och har fem-åriga tvillingar.

Hur fick du idén till ”Hur man förälskar sig i en man som bor i en buske”?

Jag fick idén på pågatåget vid stationen i Rydsgård mellan Ystad och Malmö, vilket faktiskt är helt sant!

Boken bygger på hur jag och min man träffades men plötsligt – vid Rydsgård – blev det plötsligt helt klart hur strukturen till boken skulle se ut. Nästa gång jag behöver en bokidé drar jag definitivt till Rydsgård…
33695
Vill du berätta mer om boken?

Boken handlar om Julia som bor i Wien och som en dag träffar en stinkande uteliggare. Kärlek uppstår men inte utan komplikationer. Det är den omfattande guiden till att hitta en hemlös alkoholist som bokbranschen hittills saknat.

Vi har förstått att din bok delvis är självbiografisk, vill du berätta lite om det?

När jag och min man träffades bodde han verkligen i en buske. Han var hemlös och alkoholberoende men ändå den gladaste och mest fantastiska människa jag någonsin träffat. Det hjälpte dessutom att han var lång och snygg (om än lite illaluktande och med smutsiga fötter). Människor älskade alltid att höra hur vi blev ihop så slutligen bestämde jag mig för att göra en bok av det (med hjälp av tågstationen i Rydsgård, så klart).

Tack Emmy!

Intervju med Emmy Abrahamson!

Gästbloggsinlägg av Anna Winberg!

Anna W
Foto: Ellen Carlsson Axberg

En vinter för två år sedan gick jag genom Vasaparken med en gallskrikande liten bebis i en sunkig, ful, röd vagn. Strumpbyxorna kasade ner precis hela tiden och jag svettades fast det var snöblandat regn och iskallt ute. Jag var extremt kaffesugen, men hann inte smita in på Fabrique och köpa mig en lyxig latte innan första mötet med föräldragruppen på BVC. Där någonstans föddes idéen till min roman Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan, som handlar om den absurda och många gånger skrattretande verklighet man befinner sig i när man precis har fått sin första bebis. Om att längta ut och bort, att vilja dricka vin och dansa, gå och träna – bara för att längta hem igen precis när man kommit utanför dörren. Boken handlar om tre tjejer, Emma, Shirin och Dolly, som egentligen är ganska olika, men som finner varandra där i BVCs gamla soffa och kommer på att de har mer gemensamt än de först trodde.

Själv har jag sedan den där dagen för två år sedan hunnit flytta från Vasastan och landat i en helt annan miljö, nämligen på landet i byn Lerkaka på Öland. Och nu ligger det en ny liten bebis i vagnen, som trivs betydligt bättre än sin storebror med att ligga nerbäddad och rullas runt. Dock är det mycket i småbarnslivet som är sig likt, och jag upptäcker fler och fler komiska situationer varje dag. Så det finns gott om material för en uppföljare, som jag just nu sitter och klurar på. Inte helt oväntat kommer karaktären Emma att flytta till landet och inse att renovering av ett gammalt hus inte alltid är en dans på rosor.

Det känns nästan surrealistiskt att min bok nu släpps som ljudbok, inte minst eftersom 30975nästan alla jag känner i princip helt gått över till att främst lyssna på ljudböcker, framförallt småbarnsföräldrar som vill få sig en god bok till livs, eftersom de fungerar väldigt bra i kombination med just barnvagnspromenader. Själv är jag ingen stor ljudbokslyssnare, jag har faktiskt bara lyssnat på en enda ljudbok i hela mitt trettiotvååriga liv. Det var en skoluppgift i nionde klass – jag minns att jag valde En yxa i nacken av Hans Alfredson, där han själv läst in boken. För att ni ska förstå hur länge sedan detta var så kan jag meddela att berättelsen kom i form av fyra kassetter (!). Dock minns jag fortfarande hans röst, och att boken faktiskt var riktigt bra. Så det där med ljudböcker kanske är något för mig trots allt. Undrar om jag vågar lyssna på min egen bok – eller om det bara skulle kännas konstigt. Roligt är det i alla fall att den finns i det här formatet, och jag hoppas att den ska nå många lyssnare, inte minst barnvagnspromenerande nyblivna föräldrar, som jag hoppas känner igen sig lite extra mycket.

//Anna Winberg
Läs mer om mig på www.annawinberg.com, eller följ mig på instagram: a_winberg

Gästbloggsinlägg av Anna Winberg!

Croissants till frukost – en bok född ur lust och glädje

Författaren Annika Estassy gästbloggar hos Storytel om hur boken Croissants till frukost blev till:

Ofta när jag ska försöka förklara hur mina berättelser blir till, måste jag tänka efter. För det mesta är det inga omvälvande händelser som sätter igång fantasin, utan snarare en diskussion jag tjuvlyssnat på, en artikel jag läst eller en dröm jag haft. Så var det med Solviken till exempel. En kvinna jag känner berättade om att hon köpt sig ett litet hus i ett sommarstugeområde och att hon tänkte bosätta sig där permanent “…

När det gäller Croissants till frukost var det lite annorlunda. Gabriel och Cecilia fanns med redan i Solviken, även om det där enbart talades om Cecilia. Gabriel däremot hade sin egen röst och jag måste erkänna att jag blev väldigt förtjust i honom. En hopplös typ på många sätt men jag visste ju varför han var som han var. För det är så det blir när man lever med ett manus och ett antal karaktärer under lång tid “– man slutar betrakta dem som romanfigurer och ser dem istället som människor av kött och blod. Och trots att jag som författare bestämmer helt och håller över deras öden, kan jag ändå bli förvånad över hur de lyckas ställa till det för sig.

Gabriel var alltså en person som intresserade mig redan i Solviken och som jag förmodligen gått och tänkt på under en längre tid, utan att vara medveten om det. Cecilia däremot var en ny bekantskap för mig men jag kände hur gärna jag ville lära mig att förstå henne. En morgon vid frukostbordet kom titeln till mig och därefter rullades i stort sett hela berättelsen upp för mitt inre. Att den utspelar sig i Frankrike är inte konstigt “– det är ett land som väcker känslor. Dessutom är jag född och uppvuxen där och min pappa är fransman.

Jag hade fantastiskt roligt när jag skev Croissants till frukost och blev otroligt fäst vid såväl den fiktiva byn (som dock är starkt inspirerad av en verklig) där den utspelar sig liksom vid dess invånare. För att inte tala om Gabriel och Cecilia. Croissants till frukost är en berättelse född ur lust och glädje och jag hoppas att lite av den känslan ska spilla över bokens lyssnare och läsare.

Annika Estassy

Läs även Annikas blogg där hon berättar om sitt författarliv!

Croissants till frukost – en bok född ur lust och glädje

Läsarna i Broken Wheels rekommenderar många och bra böcker!

Jag lyssnade med stor behållning till Katarina Bivalds roman Läsarna i Broken Wheel rekommenderar som så ömsint och inspirerande berättar om läslust, vänskap och kärlek. Den lockar till att leta reda på huvudpersonernas favoritböcker, man blir nyfiken, vill veta mer! Här finns nu äntligen en lista på alla de titlar som nämns i boken. Det är böcker i alla genrer, både lättsamt och tyngre böcker. Om de inte finns på Storytel, ta med dig listan till biblioteket, antikvariatet eller bokhandeln!

 

Titlar som huvudpersonen Sara och hennes brevvän Amy gillar:

Louisa May Alcott: En gammaldags flicka, Unga kvinnor

Harper Lee: Dödssynden

Ulla-Carin Lindqvist: Ro utan åror

Kathryn Stockett: The Help

Helen Fielding: Bridget Jones dagbok, På spaning med Bridget Jones, Cause Celeb

Harriet Beecher Stove: Onkel Toms stuga

Jane Austen: Stolthet och fördom, Mansfield Park, Övertalning, Sanditon

Charlotte Brontë: Jane Eyre, Vilette

Paul Auster: Dårskaper i Brooklyn, New York-trilogin

Toni Morrison: Älskade

J.K. Rowling: Harry Potter-böckerna

Annie Proulx: Sjöfartsnytt

F. Scott Fitzgerald: Natten är ljuv, Den store Gatsby

Christopher Paolini: Eragon, Den Äldste, Brisingr

Mark Twain: Huckleberry Finns äventyr, En droppe negerblod

Douglas Coupland: Alla familjer är psykotiska

Henry David Thoreau: Walden

John Steinbeck: Vredens druvor, Möss och människor

Lauren Oliver: Resten får du ta reda på själv

Louis de Bernière: Kapten Corellis mandolin

Pat Conroy: Strändernas musik

Fannie Flagg: Stekta gröna tomater på Whistlestop Café, En röd liten fågel i juletid

John Grisham: Juryn, Regnmakaren, Pelikanfallet

Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt

Nelson DeMille: På heder och samvete

Giovanni Guareschi: Don Camillo och hans lilla värld

Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden

Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatispajssällskap

Helene Hanff: Brev till en bokhandel, Hertiginnan på Bloomsbury Street

Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden, Luftslottet som sprängdes

Vicki Myron & Bret Witter: Bibliotekskatten Dewey

Voltaire: Candide

Samt det mesta av följande pålitliga författare: Joyce Carol Oates, Oscar Wilde, Charles Dickens, Dan Brown, Lee Child, Erich Maria Remarque, Nicholas Sparks, Elizabeth Young, Marian Keyes, Terry Pratchett, Dick Francis, Agatha Christie, Georgette Heyer, Fjodor Dostojevskij, Gabriel García Márquez.

Läsarna i Broken Wheels rekommenderar många och bra böcker!

Höstlyssning

Så gled sensommaren över i den första doften av höst. Nyss kunde fönstret stå öppet och ljumma vindar vädrade ut matoset hemma. Så plötsligt viner regnblåst och gamla löv in på golvet och det går inte längre att förneka att den här fantastiska sommaren går mot sitt slut.

Vad göra? Naturligtvis lyssna på böcker som mildrar hålet i själen, som vadderar sorgen över att tiden alltid fladdrar iväg så mycket fortare när man mår bra. Böcker som både tröstar och skrämmer men bygger en trygg bro över till mörka kvällar och korta dagar.

Här är listan som ska hjälpa dig:

Mörkrädd
Kuslig bok om en man som försöker övervinna sin mörkrädsla genom att“ tvinga sig själv att utsätta sig för det som skrämmer honom mest. Han ska bo ensam i en stuga i skogen. Inbillar han sig bara eller står det någon utanför huset på kvällarna? Någon som vill honom illa?

 

 

 

 

Darling Jim
En annan otäckt spännande och lite mystisk bok om mörker. En man anländer till en liten stad och nästlar sig in hos tre föräldrarlösa unga kvinnor. Han berättar svindlande sagor som trollbinder dem men långsamt går det upp för dem att vart Jim än drar fram med sin trollska charm försvinner unga kvinnor spårlöst…

 

 

 

Innan floden tar oss
Missa inte den här omskakande pärlan! Den handlar om Sofia och Janne som flyttar till Indien där Sofia ska börja jobba som biståndschef. De är naiva, väldigt ”svenska” och krocken mellan livet som dagishämtande innerstadsförälder och mångmiljonstaden Dhaka är inte okomplicerad. Den berättar så medryckande och spännande om både deras nya liv och tillvaron för dem som redan bor där. Bladvändare om biståndspolitik, inte vanligt!

 

 

Something Wicked This Way Comes
Den här lilla“ rysliga radiopjäsen på engelska kan passa en mörk kväll när regnet piskar mot rutorna. På bara två timmar berättas om det mystiska tivolit som drar från stad till stad och utlovar att alla ens önskningar ska slå in, om man går med på att betala ett högt pris…

 

 

 

 

Sent i november
Godnattsaga i november för både barn och vuxna. Mark Levengood läser om när hösten kom till Mumindalen och hur vilsna själar söker sig dit, ovana vid höstrusket och vilsna i den vissnande dalen. Och var är Muminfamiljen?

 

 

 

 

Sonjas sista vilja
Lättsam feelgood om en medelålders kvinna som när hon dör lämnar efter sig en rad uppdrag till sina efterlevande vänninor. Väninnorna rycks helt ur sina vanliga liv och tvingas uppleva saker de aldrig trott var möjligt. Lagom att lyssna på den här (och del två) när mörkret är som deppigast och vardagen verkar som mest outhärdlig.

 

 

 

Driving Jarvis Ham
En kort och udda bok om en udda person. Jarvis vän reflekterar över varför han egentligen är kompis med honom och hur det kom sig att de blev vänner från början. Och undrar vi inte alla det då och då när vi tittar närmare på våra barndomsvänner?

 

Kom gärna med fler smarriga lyssningstips.
God höst!

Höstlyssning