Inka Rodriguez gästbloggar!

13199295_10208089838777413_1519790264_o
Foto: Anna Østvang

För mig har mitt skrivande varit som terapi, ända sedan jag började skriva dagbok som sjuåring. Drömmen har alltid varit att bli författare men jag upptäckte tidigt att jag inte var speciellt bra på att skriva fiktiva berättelser. Jag tyckte det var svårt att beskriva känslor på ett sätt som skulle beröra. Jag kunde helt enkelt inte skriva om sådant jag inte upplevt. Men när jag i nionde klass skrev en text om min pappas död på nationella provet i svenska som berörde min lärare till tårar tänkte jag att mina upplevelser kan jag nog skriva om på ett sätt som känns hos läsaren.

Länge hade jag en romantisk tanke om att jag skulle skriva en bok från början till slut när jag kände för att skriva. Orden flödade när jag var nedstämd men när jag var glad fick jag ingen känsla i orden. Och såhär i efterhand kan jag också se att det inte alltid är det bästa att skriva i affekt. Inte i alla fall något som jag vill dela med andra. Jag blottar mina innersta tankar alldeles för lätt och jag tror inte att de alltid är till för att läsas av andra. Efter att ha läst otaliga tips från etablerade författare om att skriva en bok där de sa att man inte bara kan vänta på inspirationen utan om det ska bli en bok så måste man sätta sig ner och skriva även när känslan inte infinner sig också. Annars skulle det ta allt för lång tid.
9789177790907
Tanken om att skriva en bok om gruppvåldtäkten jag var med om kom efter responsen på olika korta texter som jag publicerade både anonymt och under mitt riktiga namn. Många kände att det jag skrev gav de hopp. Både personer som själva utsatts för sexuella övergrepp men också deras anhöriga. När jag hittade ett format som passade mig att skriva gick det snabbt att skriva grunden till min bok, ”Som en jävla käftsmäll”. Det tog bara någon månad. Men jag insåg inte hur lång tid det skulle ta att redigera texten så att det blev en färdig bok. Det tog tid och eftersom att jag både pluggade och jobbade när jag skrev boken så tog jag till vara på alla tillfällen då jag hade möjlighet att jobba med texten. Den redigerades på nattjobbet som undersköterska och på semestern vid poolen på Mallorca. Och 28:e september 2016 släppte jag boken och nu kommer den som ljudbok.
2016-05-26 15.52.32
Trots allt det mörka i boken så hoppas jag verkligen att all kärlek i den också lyser igenom. Lika mycket som den är ett dokument över de allra mörkaste åren i mitt liv så är det en enda stor kärlekshyllning till min man som är min bästa vän. Jag hoppas den förmedlar hopp för personer som utsatts för övergrepp och/eller har svårigheter med psykiska ohälsa. Samt för deras närstående. Hur mörkt det än ser ut. Jag vill att alla läser min bok såklart men det viktiga för mig är att de som den skulle kunna göra skillnad för läser den.

//Inka Rodriguez

 

Inka Rodriguez gästbloggar!

Sommaren är snart här igen!

JanOberg-3.jpg
Fotograf: Tatiana Boret-Olsson

Det var sommar för länge sedan den gången som min studiekamrat Erik fick mig intresserad av aktier. Det var också sommar då jag efter studierna fick min första lön och min ekonomi tillät mig att börja investera på börsen på riktigt.

Nu efter så lång tid som gått sedan mitten av 80-talet har jag samlat på mig en massa kunskaper efter att jag både har förlorat och tjänat pengar på mina investeringar.

Det som jag saknade då jag började var kunskaperna som jag har nu men hade jag fått lyssna på en bok på sommaren som hjälpt mig vet jag att jag hade klarat mig från att göra många misstag och jag skulle förmodligen varit mycket rikare idag.
Men om jag hade lyssnat på eller läst en bok som gav mig allt detta så hade jag inte behövt skriva den boken själv.
Nu blev det ju inte så!

Därför har jag skrivit ner det viktigaste som jag har lärt mig om investeringar på börsen för att du skulle kunna läsa den boken som jag saknade.
Boken kom ut efter sommaren 2015 som tryckt bok på Ekerlids förlag och nu lagom till sommarens och semesterns hängmatta eller filt på stranden kan du lyssna på det jag vill ge dig.
Kunskaper som du inte har råd att vara utan!
9789177619130.jpg
Nu kommer boken på Storytel i en något anpassad version för ljudformatet.
Bokens titel ger dig en hint om vad du kan åstadkomma när du lyssnat färdigt, den heter Slå börsproffsen! Tio steg till bättre aktieaffärer”.

Boken har fått ett mycket positivt mottagande och jag är mycket glad över att den mycket begåvade och kände aktieexperten Gunnar Ek har skrivit förordet till boken.
Ett citat från en recension säger också mycket av det som varit min målsättning att du som lyssnar eller läser ska kunna vara nybörjare som investerare men också mer erfaren investerare som behöver lite nya idéer för att förbättra resultatet i din aktieportfölj.

”En handledning i aktiehantering som går från grunden, men som även kan ge den mera drivne placeraren idéer.” Citatet är från en recension författad av lektör Håkan Rosborg för BTJ.

Jag lyssnar mycket på ljudböcker och tycker Storytel är precis vad jag vill ha när jag åker bil till jobbet eller kopplar av med att lyssna på både faktaböcker men även skönliteratur. Det blir många deckare och spänningsromaner.

Sommaren är snart här igen och nu har du alla möjligheter att förbättra din aktieportföljs resultat medan du solar dig, sitter i bilen eller någon annan plats där du kan lyssna på Storytel.

Ha en riktigt skön sommar och lycka till med investeringarna!
Jan Öberg

Sommaren är snart här igen!

Alla blir väl lite galna ibland?

IMG_3277_print
Fotograf: Patrik Nilsson

Det finns nog inget som skrämmer mig mer än tanken på att förlora förståndet – att inse att ingenting är som jag trott – att jag inte kan lita på mig själv. Att bli galen.

Det är precis det som händer Hannah i boken Lägret. Hon har åkt med sin kompis Emil på ett konfirmationsläger, inte för att hon är intresserad av Gud och Jesus utan för att hon är orolig för Emil, som har varit låg och uppfört sig märkligt under en längre tid. Men inget blir som Hannah tänkt sig. Emil tar avstånd från henne, och lägerledaren Amanda förklarar att det är något speciellt med Hannah när hon får höra att Hannah går i sömnen.

När något fruktansvärt händer en natt i skogen faller hela Hannahs värld samman. Hon vet inte vad hon ska tro. På något sätt verkar hon vara inblandad – men hon förstår inte hur. Vet hon vem hon är egentligen? Vet hon vad hon gjort? Människorna omkring henne på lägret verkar så trygga i sin kristna tro. Men Hannah blir alltmer osäker och rädd. Skuldkänslor och hemligheten om det hemska som hänt äter henne inifrån. Amanda pratar om ondskan som ständigt hotar de goda krafterna och Hannah börjar undra vilken sida hon egentligen befinner sig på. Kan man vara ond utan att vara medveten om det?

Jag brukar känna som Hannah ibland. Eller rätt ofta. Vissa människor är så säkra – på hur det ska vara, på vad som är rätt och vad som är fel, på vad som är fint och vad som är fult. Ibland är jag så avundsjuk på dem. Det verkar så skönt att sitta inne med alla svaren, att veta att man alltid gjort sitt bästa, vart man är på väg och varför. Själv är jag nog oftast ganska osäker. Det finns alltid så många olika svar och sanningar – och vägar.
0000061388
Och ibland kan man bli rädd för att göra fel, att inte passa in. Man kan bli så rädd att man inte kan tänka. Då kan det hända att man lyssnar mer på andra än på sig själv. Det kan vara så enkelt och ibland vill man ha enkla svar. Oftast svarar någon som är säker, säker på vad som hänt, hur och varför.

Men det kan hända att andras svar skaver. Någon annans sanning kan bli en anklagelse, något som gör oss osäkra. Kanske känner vi inte alls igen oss. Kanske får andras berättelser det att låta som om det är vi som är hemska, självupptagna och elaka monster. Och ibland kan andra vara så övertygande att man börjar tvivla på sig själv. I värsta fall skrämmer de oss, och får oss att tro att vi förlorat kontrollen, att vi blivit galna. Rädsla och osäkerhet kan göra hemska saker med oss. De kan göra oss arga, förvandla oss till idioter, få oss att vara elaka och göra korkade saker. Och plötsligt står man där och inser att man blivit exakt det där monstret som någon anklagat en för att vara.

Skräck och rädslor är för mig oftast pirrigt och underhållande, men när de handlar om mig själv och min självbild är det inte alltid lika roligt. Men jag har insett att jag tycker att det är okej att vara osäker. Och ibland tycker jag både två och fyra olika saker samtidigt. Jag har helt enkelt blivit mer säker i all min osäkerhet. Det är inte livsfarligt att göra fel och det är faktiskt inte farligt att vara rädd – det bara känns så. Och som Norman Bates så vackert uttryckte det i Psycho: Alla blir vi väl lite galna ibland …

//Lena Ollmark

Alla blir väl lite galna ibland?

Författaren Johanna Svanborg gästbloggar!

Johannas bilder 848
FOTO: The Studio

I tioårsåldern fick jag glasögon, jag hade kommit långt efter alla andra vad gällde läsning och stavning. Det tunga arbetet påbörjades när brillorna kom på nosen – jag måste hinna ikapp mina klasskamrater. Men med glasögon och tandställning var jag ett rejält mobboffer och det blev tuffa år.

I högstadiet vände allt, vår svenskalärare gav oss Elmer Diktonius dikt: Röd Eemeli en dag. Denna dikt på åtta verser skulle hela klassen skriva en uppsats om. Gulp! Hjälp! Jag kan ju inte stava…

Skrivboken och dikten fick följa med hem den kvällen och något hände. Mord! Oj, vad spännande, jag glömde att jag inte kan stava, jag bara skrev och skrev och skrev och kl:01.30 var skrivboken utskriven, men jag var inte färdig. Dagen efter bad jag om en ny bok, läraren blev irriterad och sa:

”Vad ni slarvar bort era böcker jämt, vart har du gjort av den då?”
”Den är hemma, svarade jag.
”Jo men ta med den hit då”, svarade han.
”Mmm, fast jag har skrivit ut den.”

Läraren trodde inte sina öron, att jag, den lilla tysta tjejen som han fick använda sin röda kulspetspenna ordentligt när han rättade mina prov, skrivit ut en uppsatsbok? Två dagar senare kom jag med samma fråga igen men då trodde jag att han skulle få en hjärtinfarkt.

Det blev tre skrivböcker från lilla fröken Svanborg. När han rättat allas uppsatser skulle han läsa de tre som han tyckte var bäst för hela klassen. Jag höll tummarna, men ingen av de två första var min, innan han läste upp den som fick högst betyg så sa han:

”Den här uppsatsen får inte bara högst betyg i denna klass utan faktiskt högsta betyg utav alla uppsatser jag läst som svenskalärare…”

Jag sjönk ner på min stol och förstod att det inte var min. Han började läsa och hade nog kommit till rad fyra innan det sjönk in i mitt huvud att det var min uppsats som han läste MIN UPPSATS. Efter den dagen var det ingen som retade mig, efter den dagen så fick jag ett enormt självförtroende. Sen dess har jag gått igenom livet med ett leende och alltid behandlat alla som jag vill att de ska behandla mig.
0000059037
30 år senare så har jag släppt min thriller Skalets röda strimma jag kom hela vägen till manusmöte hos Norstedts, Bonniers och Piratförlaget – de tackade alla nej… Synd om dem tänkte jag och startade ”Svanborgs förlag” nu har boken sålt runt 4000 ex. Den engelska och den tyska versionen har just blivit klara och Taiwan vill nu läsa den engelska – och visst kan de få det *smil*. Nu ska jag bara hitta en agent som kan hjälpa till med utlandslanseringarna… Skalets röda strimma är en bok med extremt högt tempo, fullt ös och med mycket känslor. Samtidigt så gillar jag att bolla med läsaren, man ska inte tro att man vet med säkerhet vem som är mördaren…eller ens om vem boken handlar om…

Detta är min första bok i en planerad serie av fyra. Jag kunde ju inte skriva en bok på 1000 sidor så det blir fyra böcker på sammanlagt 1200 sidor, där bok nr 1 slutar tar bok nr 2 vid och så vidare tills alla fyra är färdiga. Jag är otroligt stolt och mycket lycklig över att Storyside valde att ta in mig i sitt förlag, samt att Susanne Alfvengren tackade ja till att läsa in den. LYCKA!!!

Tro på Dig själv för om inte Du gör det – vem ska då tro på Dig

//Johanna Svanborg

Författaren Johanna Svanborg gästbloggar!

Intervju med Maria Gustavsdotter

MariaGustavsdotter, Foto MartinKristensson.jpg
Foto: Martin Kristensson

Du skriver ju främst historiska romaner – vad är tjusningen med det?
Dels är jag helt enkelt intresserad av historia och av att själv läsa bra historiska romaner. Jag vill också berätta om människor som annars inte får komma till tals, röster som tystnat eftersom det alltid är segraren som skriver historien.

Och en god historisk roman berättar alltid om det allmänmänskliga. Våra behov och innersta önskningar. Vi på 2000-talet känner på samma sätt som man gjorde för fyrahundra år sedan, men i synnerhet vi kvinnor har nu större möjlighet att förverkliga våra drömmar.

Berätta om hur researcharbete går till!
Jag börjar med att läsa allmänt om tiden jag vill berätta om. Sedan läser jag mer specifikt om platserna jag vill beskriva eller den sortens människor jag vill berätta om. Jag läser också mycket annat, om mode och mat, lagstiftning och i ett fall även romaner som gavs ut på den tiden. Jag läser gamla brev och dagböcker om sådant finns, domböcker. Jag studerar kartor och om möjligt besöker jag de platser jag ska berätta om. Jag tycker om att göra research och lägger ner mycket tid på det.

Jag är noga med min research och försöker att alltid vara historiskt korrekt även då det ställer mina påhittade personer i en sämre dager.
0000053320
Vilken är din favorittidsperiod?
Jag har ingen bestämd tidsperiod som jag föredrar, men har hittills valt tider då stora förändringar sker. Fast så är det väl alltid.

Du är utbildad till tandläkare men arbetar nu på heltid som författare, hur kommer det sig att du tog detta steg? Har du alltid drömt om att bli författare?
Redan som tioåring bestämde jag mig för att bli författare. Sedan blev jag tvungen att välja en utbildning och valde tandläkare av två skäl. Min far var tandläkare och sa att som tandläkare var det lätt kombinera yrket med barn och familj. Det här med tandläkare känns mycket numera avlägset. Jag har arbetat som författare under längre tid än jag arbetade som tandläkare. Dock brukar jag påpeka att jag har kvar min legitimation. Jag slutade av eget val.

Hur får du inspiration till nya böcker?
Jag vill inte kalla det inspiration, hellre talar jag om idéer. Jag bestämmer mig för att skriva om en speciell tid eller epok, som i serien om barnen Morlandeus från Orust. Eller jag bestämmer mig för att skriva om en speciell historisk person, som nu senast om prinsessan Cecilia Vasa. Sedan börjar jag planera. När jag väl skriver kommer flytet, det underbara tillstånd då jag tycker jag är någon annanstans än i mitt arbetsrum. Då skriver jag och orden bara kommer.

Vad kan du bara inte vara utan när du skriver? Välj max 3 saker. Kaffet? Pennan? Datorn? Solen?
Min dator, en vattenflaska och största möjliga tystnad.

Tack Maria!

banner_01_gustavsdotter.png

Intervju med Maria Gustavsdotter

”Alltid ett uns av sanning i bakgrunden”

IMG_2484
Fotograf: Eva Lindberg

Det var en stekhet sommardag i mitten av juli. Jag hade ett sommarvik på Vimmerby Tidnings lokalredaktion i Hultsfred och skulle bevaka en auktion på ett torp som låg ensligt beläget i skogen. Allt skulle säljas. Bohag, hus och inventarier. Jag körde min rostiga Honda Accord på en dammig grusväg, parkerade på ett litet gärde och följde lämmeltåget som gick fram till torpet. Soffor, bord, mopeder och gamla tärkistor stod uppställda i trädgården och auktionsroparen var redan i full gång. Första, andra, tredje och pang med klubban så var en låda med skrot såld för 10 kronor. Jag trängde mig genom folkmassan som samlats runt auktionsropare och gick in genom dörren till torpet. Där stod redan några nyfikna besökare och stirrade ner på en stor svart fläck på golvet.
– Det var här han sköt honom, sa en gubbe med keps. Och sedan sparade han blodfläcken för att avskräcka andra inbrottstjuvar.
De övriga i den lilla skaran nickade allvarligt. Historien om gubben som sköt inbrottstjuven i farstun var något av en legend. Det fanns också kulhål efter hagelskottet i frysboxen som stod i ett hörn i farstun. Rubriken på min artikel som jag sedan skrev för Vimmerby tidning blev den något fyndiga ”Lindor Sjöö sålde sig dyrt”. Många år senare blev verklighetens Lindor inspirationskälla till Eskil Berg som förekommer i min första deckare ”Den som dödar”. Jag kunde inte låta bli att fundera över den där gubben i torpet. Vem var han? Vad ruvade han på för hemligheter? Tänk om han varit med om något i sitt förflutna som gjorde honom så misstänksam och avvisande.
0000055241
När jag skriver mina historier finns det alltid någon verklig historia i bakgrunden. Jag kanske förvränger och skruvar till berättelsen några varv för att göra den till en läsvärd och spännande bok men det finns alltid ett uns av sanning i bakgrunden. Jag vill också ha verkliga historiska kopplingar till fallen som jag kastar över mina karaktärer i böckerna.

När jag själv läser deckare så väljer jag nästan uteslutande utländska författare. De får gärna utspela sig i miljöer som jag inte känner igen som Yttre Hebriderna, Paris eller Island av författare som Peter May, Anne Cleeves, Fred Vargas och Yrsa Sigurdadottir. Det är nästan en egen genre inom kriminallitteraturen där miljön och omgivningarna bildar en extra karaktär i manuset. Jag vill att mina böcker ska bygga på samma princip. Men istället för torvmossar och karga klippor är det djupa skogar, sjöar och ensliga torp som fyller sidorna. Jag vill bygga upp en stämning av contry noir.

Huvudkaraktären i mina deckare är kriminalkommissarie Louise Hård . I de olika delarna som nu finns att lyssna på som ljudböcker ställs hon och hennes kollegor på polisstationen i Hultsfred inför flera svåra fall med brutala gärningsmän som härjar i de småländska skogsbygderna.

De tre deckarna ”Den som dödar”, ”Var inte rädd” och ”Hämnden är min” har lite olika karaktär och upplägg med hänsyn till ämne. Om en inte passar dig kan det vara värt att testa nästa. Jag tycker om att starta historien i det enkla och stillsamma för att sedan skruva upp tempot mer och mer.

Jag hoppas du ska gilla mina deckare om Louise Hård och hennes kollegor i Hultsfred.
Mycket nöje.

//Samuel Karlsson

”Alltid ett uns av sanning i bakgrunden”

Författaren bakom Ö-vikserien!

Ingemar Dahl
Foto: Birgitta Tillgren

Mina deckare utspelar sig i den lilla byn Banafjäl som ligger två mil norr om Örnsköldsvik. Byn finns i verkligheten och jag växte upp och bodde där till 20-års ålder. Fortfarande har jag mycket kontakt med hembygden i form av en sommarstuga, även om jag inte bor där permanent för tillfället.

Att förlägga handlingen i byn långt från storstäderna kändes naturligt och även som ett nytt grepp när jag började skriva.

Mina huvudpersoner är Leonard Bengtsson, 50+, som har svårt att hålla sina kommentarer för sig själv och gärna driver omgivningen till vansinne med dåliga vitsar och lite practical jokes. Gillar inte alltid att hålla sig inom polisens strikta regler. Han är liksom jag också uppvuxen i Banafjäl och bor också där.

Hans motpol är Ronny Nyberg, 40+, en mer strukturerad polis, som bor med sambon Hanna och bonusbarnet Filip i grannhuset.

Sofia Hägglund, runt 30 år, arkeolog som är född i Skeppsmalen, en bit från Banafjäl. En pigg tjej som aldrig håller tyst i diskussioner och har ett stort hjärta som klappar för rättvisa, miljö, feminism etc.

Kalla stjärnor blinka, första boken i Ö-viksserien, har en parallellintrig som utspelar sig på yngre stenåldern 2500 år f.kr. där man får följa den för mord orättvist beskyllde unge Vibjörn och hans kamp med sin käresta Seigun att återta sin plats i stammen. Historien vävs ihop med nutidsintrigen eftersom en utgrävning påbörjas i Banafjäl där också några lik upphittas.

Tre böcker till i samma serie har jag skrivit, Snörök, Rädsla och Dubbelnatur och fler kommer det att bli.

Må er lyssning förhoppningsvis börja och ta er med till en miljö med lantliga original, humor och långt från förhörsrum med bandspelare, obducentprotokoll i tre kapitel och alkoholiserade poliser. I mina böcker är det personerna runt omkring som har diverse problem istället.

//Ingemar Dahl

övikserien

Författaren bakom Ö-vikserien!