Katerina Janouch gästbloggar!

KJ
Fotograf: Thron Ullberg

Jag är väldigt stolt och glad över att kunna presentera ”Vapendragerskan”, den tionde boken i Cecilia Lund-serien som ljudbok till alla mina kära lyssnare! Denna gång är det duktiga Gunilla Leining som läst in historien, och resultatet kan du nu lyssna här.

Som vanligt råkar Cecilia ut för problem, både hemma och på jobbet. Många frågar sig hur det kommer sig att just hon av alla människor verkar dra till sig trubbel? Jag kan inte riktigt svara på det. Jag vet bara att det är så. Och det är bra, för då finns det alltid en ny spännande historia att skriva om.

2017 är ett fantastiskt tioårsjubileum för Cecilia, barnmorskan med de många barnen och de trassliga relationerna. Och ”Vapendragerskan” är en speciell bok, inte minst för att det är den första boken som jag ger ut på mitt eget förlag Palm Publishing. Att ge ut böcker själv har alltid varit en dröm och nu blir den verklighet. Det känns faktiskt helt fantastiskt. Många undrar förstås om detta är den sista boken om Cecilia och hennes familj. Jag ska återkomma till det. Men först några ord om hur denna serie kom till.

Medan jag skrev några fristående romaner bar jag på en mer omfattande bokidé. Det började som en tanke på hur mitt arbetsliv sett ut, och en lös föreställning om att jag borde knyta ihop mitt skrivande med ett slags röd tråd. Dessutom ville jag ha ett långsiktigt projekt. Att vara författare är otryggt och man har inga garantier om framtida anställning. Faktiskt är man inte bättre än sin senaste bok… Hittar man däremot på en lång serie, vet man åtminstone vad man ska hålla sig sysselsatt med de närmaste åren, även om man inte har en regelrätt månadslön. Jag hade en vision om att skriva en handfull romaner om sånt som intresserade mig, men som jag inte hittade någonstans.

Det skulle vara böcker med relationer som tema, men de skulle också innehålla spänning i lagom dos. Inte alltför blodigt och våldsamt – mer klurigt och gäckande så att man ständigt ville läsa vidare. Min huvudkaraktär skulle förkroppsliga mina egna drömmar och erfarenheter. Hon skulle vara lite som jag men ändå inte. Kanske faktiskt en person som utmanade mig och som jag i viss mån kunde störa mig på? Någon med vars hjälp jag fick testa gränserna. Ett slags modern superhjälte i en antihjälte-gestalt.
0000062925
Någon gång under 2007 föddes så en egensinnig barnmorska i mitt huvud. Hon behövde ett namn som var lätt att komma ihåg. Cecilia lät vackert. Lund var okomplicerat och påminde lite om Lind. Jag såg henne genast framför mig, mellanblond åt det ljusare till, med gråblågröna ögon. Ett typiskt svenskt utseende om man så vill, klassiskt och möjligen lite gåtfullt. Dessutom skulle hon ha många kvinnor i släkten, bestämde jag. Något som alltid fascinerat mig, eftersom jag själv bara har en handfull. Cecilias egen familj blev därför rena matriarkatet. En klok gammal mormor, en framgångsrik mamma, samt systrarna Susanna och Maria.

Barnmorska är ett yrke man sällan hittar i spänningslitteraturen, hade jag noterat. Samtidigt är förlossningsavdelningen en otroligt spännande och intressant plats att skildra. Där möts liv och död och de som arbetar där har sällan en tråkig sekund på jobbet. De får slita hårt, arbetspassen är stressiga, de är absolut undervärderade på alla sätt, men samtidigt får de dagligen bevittna livets mirakel. Att vara barnmorska är ett mångfacetterat yrke som förtjänar en egen plats i litteraturen. Det var därmed givet att Cecilia Lund skulle bli just barnmorska. En barnmorska med två systrar och flera egna döttrar. Allt som jag har för lite av i mitt eget liv.

Jag älskar att skildra samtiden. Livet runt omkring, med alla de ”utmaningar” det bär med sig… Relationer som är svåra och jävliga men samtidigt ljuvliga och livsviktiga. Kraven vi moderna människor har på oss, både utifrån men också inifrån oss själva. Föräldraskapet, kärleken, vänskapen. Yrkeslivet.

Samhällsdebatten! Inte minst den. Livet rusar på och det är så mycket man ska klara av. Stort som smått måste det samsas på de timmarna dygnet har. Jobb, hushåll, heminredning och hälsa, träning och mat, kreativitet och samhällsengagemang, semesterresor och ekonomi, allt i ett rasande tempo, och helst ska man samtidigt hålla en snygg och spännande fasad på sociala medier. Helt enkelt knappt överskådligt och något jag självklart ville fånga i romanerna om Cecilia Lund. För jag har varit genuint nyfiken på hur hon ska klara av sitt liv, hur hon hinner och orkar.

När väl den första boken släpptes har det bara rullat på. En bok per år har det blivit under detta decennium med Cecilia Lund. Jag har låtit henne utvecklas och genomgå många drastiska faser. Separation och återförening, ännu ett barn, sedan åter uppbrott… Någonstans i mitten av serien är hon med om en omvälvande händelse. Hon drabbas av hjärtskada och därefter är det som om hennes sinnen skärps. Det oförklarliga som kommit hennes väg blir tydligare, och Cecilia blir också en mer aktiv problemlösare. Och samtidigt blir hennes barn större, något som ger henne mer tid att ägna sig åt annat än enbart familj och arbete. Tio böcker hade jag planerat för från början. Tio böcker har det nu blivit.

Som jag nämnde i början undrar många läsare om vi nått vägs ände. Om serien är komplett. På det måste jag svara, att jag troligen kommer skriva ännu en bok om Cecilia Lund, med planerad utgivning 2018.

Därefter får vi se. Slutligen vill jag sända en hälsning till alla er som tycker om böckerna om Cecilia. Jag måste säga att ni är helt fenomenala läsare och lyssnare, som skänker mig både energi och inspiration. Det är för er jag skriver – och det är er jag har att tacka för att det blivit så många böcker om denna speciella barnmorska. Så fortsätt gärna och lyssna och läs! Och skicka gärna er feedback, på mejl – info@katerinamagasin.se, Facebook, Twitter eller instagram… Jag älskar att höra ifrån er, och få ta del av era tankar om böckerna.

Trevlig lyssning!
//Katerina Janouch / Katerina Magasin

Katerina Janouch gästbloggar!

Smögen kan ha fått en egen deckarprinsessa.

2015-10-07 13.30.53.jpg
Fotograf: Peter Bladskog

Så stod det i Lysekilsposten samma dag som min första egenutgivna kriminalroman nådde huset i Sjövik utanför Göteborg. Strandsittaren hade anlänt på pall och lyckan var stor. I över två år hade jag stulit små stunder från familjen för att hinna skriva några rader här och där, ibland en hel scen.

Sedan jag började skriva har jag drivit på själv. Skrivit, anlitat förlagstjänster, sålt, turnerat, föreläst, distribuerat, signerat och marknadsfört. Det har blivit tre böcker på två år. Strandsittaren, Isfiskaren och Sillbaronen. I julas var det därför enormt stort att skriva kontrakt med Word Audio om ljudböcker. Nu ett halvår senare kommer de som ett pärlband med två veckors mellanrum upplästa av Maria Lyckow som har en underbar röst. Jag provlyssnade på Strandsittaren idag och hon läser så bra och jag är enormt stolt. Hon har det där. Känsligheten och samtidigt styrkan i rösten som får mig att känna att det är på riktigt. Jag kan inte bärga mig för att få lyssna när hon läser mina böcker. Och med den fjärde boken, Fyrmästaren, som kommer hösten 2017 så har jag äntligen fått ett förlag som satsar för fulla segel och äventyret har bara börjat.

Serien Morden på Smögen utspelar sig längs kustbandet i Bohuslän med fokus på den lilla men världsberömda kommunen Sotenäs. Det fascinerar mig att hälften av mina snart 11 000 sålda deckare har sålts i en kommun med bara 8000 invånare. Bör finnas en bok i varje hus alltså. De har också hittat många läsare i Göteborg och övriga Västsverige men nu känns det extra roligt att böckerna genom Storytel och andra ljudbokstjänster kommer kunna nå människor i ett betydligt större område.
0000059500.jpg
I maj tecknade jag avtal med Enberg Agency och därmed kommer mina böcker som bland annat hyllats för sina miljöer och karaktärer även kunna exponeras för en världsmarknad både vad gäller böcker och film. Det är en kittlande tanke att en dag kanske se sina böcker översatta till andra språk.

I serien Morden på Smögen är det surfpolisen Dennis Wilhelmson som beger sig upp till Smögen för att läka efter en livskris. Men sommaren blir inte så lugn och harmonisk som han förväntat sig. En ung man hittas död i Smögens hamnbassäng några dagar före midsommarafton och motvilligt dras Dennis in i Sotenäs mest uppmärksammade mordutredning någonsin. För alla som älskar spänning och är nyfikna på Bohuslän (som faktiskt utsetts till världens sjunde vackraste landskap av CNN) så passar min böcker perfekt. Så du som har planer på en sommar i hängmattan, i segelbåten, i löparspåret eller på stranden så finns mina böcker på Storytel. Hoppas vi hörs där!

//Anna Ihrén

Smögen kan ha fått en egen deckarprinsessa.

Författaren Johanna Svanborg gästbloggar!

Johannas bilder 848
FOTO: The Studio

I tioårsåldern fick jag glasögon, jag hade kommit långt efter alla andra vad gällde läsning och stavning. Det tunga arbetet påbörjades när brillorna kom på nosen – jag måste hinna ikapp mina klasskamrater. Men med glasögon och tandställning var jag ett rejält mobboffer och det blev tuffa år.

I högstadiet vände allt, vår svenskalärare gav oss Elmer Diktonius dikt: Röd Eemeli en dag. Denna dikt på åtta verser skulle hela klassen skriva en uppsats om. Gulp! Hjälp! Jag kan ju inte stava…

Skrivboken och dikten fick följa med hem den kvällen och något hände. Mord! Oj, vad spännande, jag glömde att jag inte kan stava, jag bara skrev och skrev och skrev och kl:01.30 var skrivboken utskriven, men jag var inte färdig. Dagen efter bad jag om en ny bok, läraren blev irriterad och sa:

”Vad ni slarvar bort era böcker jämt, vart har du gjort av den då?”
”Den är hemma, svarade jag.
”Jo men ta med den hit då”, svarade han.
”Mmm, fast jag har skrivit ut den.”

Läraren trodde inte sina öron, att jag, den lilla tysta tjejen som han fick använda sin röda kulspetspenna ordentligt när han rättade mina prov, skrivit ut en uppsatsbok? Två dagar senare kom jag med samma fråga igen men då trodde jag att han skulle få en hjärtinfarkt.

Det blev tre skrivböcker från lilla fröken Svanborg. När han rättat allas uppsatser skulle han läsa de tre som han tyckte var bäst för hela klassen. Jag höll tummarna, men ingen av de två första var min, innan han läste upp den som fick högst betyg så sa han:

”Den här uppsatsen får inte bara högst betyg i denna klass utan faktiskt högsta betyg utav alla uppsatser jag läst som svenskalärare…”

Jag sjönk ner på min stol och förstod att det inte var min. Han började läsa och hade nog kommit till rad fyra innan det sjönk in i mitt huvud att det var min uppsats som han läste MIN UPPSATS. Efter den dagen var det ingen som retade mig, efter den dagen så fick jag ett enormt självförtroende. Sen dess har jag gått igenom livet med ett leende och alltid behandlat alla som jag vill att de ska behandla mig.
0000059037
30 år senare så har jag släppt min thriller Skalets röda strimma jag kom hela vägen till manusmöte hos Norstedts, Bonniers och Piratförlaget – de tackade alla nej… Synd om dem tänkte jag och startade ”Svanborgs förlag” nu har boken sålt runt 4000 ex. Den engelska och den tyska versionen har just blivit klara och Taiwan vill nu läsa den engelska – och visst kan de få det *smil*. Nu ska jag bara hitta en agent som kan hjälpa till med utlandslanseringarna… Skalets röda strimma är en bok med extremt högt tempo, fullt ös och med mycket känslor. Samtidigt så gillar jag att bolla med läsaren, man ska inte tro att man vet med säkerhet vem som är mördaren…eller ens om vem boken handlar om…

Detta är min första bok i en planerad serie av fyra. Jag kunde ju inte skriva en bok på 1000 sidor så det blir fyra böcker på sammanlagt 1200 sidor, där bok nr 1 slutar tar bok nr 2 vid och så vidare tills alla fyra är färdiga. Jag är otroligt stolt och mycket lycklig över att Storyside valde att ta in mig i sitt förlag, samt att Susanne Alfvengren tackade ja till att läsa in den. LYCKA!!!

Tro på Dig själv för om inte Du gör det – vem ska då tro på Dig

//Johanna Svanborg

Författaren Johanna Svanborg gästbloggar!

Erotisk novellsamling av Malva B

malvaB_blogginlagg
Foto av Malva B, Fotograf: Anna Eriksson

Har jag sprungit naken på gatorna i hedonistbyn Cap d’Agde i södra Frankrike som nygifta Julia i Smekmånad? Har jag drömt om att knulla två män samtidigt som norska Lene i Trekanten? Har jag legat med främlingar på en swingerklubb i Buenos Aires som bimbon Beatriz? Är jag lesbisk som Peace från Uganda i Komma ut eller bisexuell som amerikanska Alison i Lusthuset?

”Spelar det någon roll?” brukar jag svara mina läsare som undrar. ”Skulle din uppfattning om mig som kvinna förändras om du visste svaret?”
0000055826
Jag och mina hjältinnor i novellsamlingen Begär – oanständiga berättelser är intelligenta, självständiga kvinnor från åtta länder som samtidigt bejakar vår sexualitet. Vi testar gränser och utmanar tabun utan att döma. Oavsett hur vi ser ut, vilket land vi kommer från, vad vi arbetar med eller vilken sexuell läggning vi har, tar vi för oss av njutningen. Vi är såväl passionerade och starka som svaga och osäkra. På en gång. Men vi vågar gå utanför vår bekvämlighetszon. Vi tar risker. Vi lever.

“Om jag inte är fri att uttrycka min sexualitet precis som jag vill, då är jag inte fri. Om jag inte får vara en sexuell kvinna, då finns inte feminismen”, som gitarristen i det brittiska bandet Rockbitch nyligen sa i teveprogrammet Kobra.

År 2017 är sex på lika villkor fortfarande inte en självklarhet. Det vet Hanna i Rollspel. Men hon släppte sina hämningar i alla fall. Hon ångrar ingenting. Och nu kan du göra samma sak! Följ med mig, Hanna, Julia, Peace, Lene, Beatriz och alla de andra på en sensuell odyssé runt om i världen.

Enjoy the ride!
Malva B.

Erotisk novellsamling av Malva B

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Rolf Norrman
Fotograf: Emma Norrman

När du vaknar upp en dag och inser att trycket blivit för högt, att skrivbegäret till slut inte går att stå emot, vad gör du då? I en trygg vardag lunkar jobb och familj på, dagarna går med plikter och nöjen om vartannat. Du är nöjd med dina val, med fru och barn du älskar, ett jobb du trivs bra med. Tillvaron är stabil, utan något annat än i-landsproblem, möjliga att hantera inom varandets ramar. Du är lycklig.

Samtidigt. När du tittade bort, när du för ett ögonblick var ouppmärksam, gled ditt allokerade tidssaldo omärkligt över till andra sidan brytpunkten och framtiden är inte längre oändlig och oskriven, alternativen istället färre och mer realistiska. Din känsla av upplopp är påtaglig och insikten är obehaglig. Alltför oroande.

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Men. Genom tiden har du också byggt kunskap och insikt om livet, relationer och omvärld. Livet, och erfarenheten livet ger. Du inser att det är en ovärderlig tillgång som inte är till fullo exploaterad, som du inte använder till något annat än att smidigt navigera i arbete och privatliv. Så, varför inte göra något mer med den livserfarenheten? Varför inte förverkliga drömmen?

Första steget. Antingen gräver du ner dig i oändlig research och problematisering av processen till något ofattbart komplicerat och svårt, tar dig till en mörk plats där allt låser sig och inget blir gjort. Eller så tvingar du dig till att bara slå upp datorn, trycka fram ett tomt ark och sätta igång. Med lite ”hur svårt kan det va!” attityd.

Oavsett attityd, om jag insett hur svårt det kan vara hade jag kanske aldrig börjat. ”Thank God for the innocence of ignorance”. Men jävlar vad kul det var, att bygga sitt eget universum och befolka det med karaktärer som utifrån minsta infall uppförde sig absurt illa eller gudomligt vackert. Utan att klaga eller sätta sig på tvären, utan att ifrågasätta och hitta egna osanktionerade vägar.

Andra steget. Göra något vettigt av kraften och adrenalinet. Tygla monstret. Du sitter där med ett tomt papper och en obändig vilja att skriva, men ingen story. Suck … Men minns vad du alltid har hört. ”Skriv om det du kan”. Japp, så får det bli. Förutom att … managementkonsult låter sexigare än vad det är och att berätta om oändliga möten, komplicerade analyser och långa Powerpointpresentationer tråkar ut även den mest lojala hustru, för att inte tala om potentiella läsare. Alternativet dör innan det ens övervägs seriöst.

Men. Vad är det jag egentligen ska exploatera? Vad är det för tillgång jag har? Just det, livserfarenhet. Och närmare bestämt hur människor agerar och reagerar. Hur de kämpar för att vinna, ibland till vilket pris som helst. Hur de stöter vassa, blanka knivar i varandras ryggar för att vinna patetiska fördelar som på lång sikt gör varken till eller från. Utan tanke på moral och etik.
0000055093
Tredje steget. Att förvandla människans natur och samhällets inbyggda mekanismer av självdestruktion till en spännande story om hämnd och svek. En historia om hur den lilla människan råkar i kläm när mäktiga män går över lik för att nå sina mål, hur vanliga människor bara blir brickor i spelet när männen inte skyr några medel. Kryddat med en journalists envisa efterforskningar och en ensam människas fixering vid hämnd. Ovanpå det, ett mord. Hur en kropp som hittas i Stora Hamnkanalen i Göteborg till slut även leder polisens undersökningar mot näringslivets topp …

Men också att skriva tillräckligt bra, hitta ton och rytm i en text som inte skäms för sig, som andra kan njuta av och sjunka ner i. Hantverket. Så mycket hantverk. Så mycket som kan gå fel, få texten att kantra, slå ut rytmen och göra texten oläsbar. Onjutbar.

Fjärde steget. Så mycket att lära, så lite tid.

//Rolf Norrman

Om drömmen ska bli verklig måste något göras. Nu.

Finns livslång kärlek?

QiqA-xjYx-F0C9JKkA1h4c3Si-LqHWcJ0-IyBUiVAhc,MxNni4zW4uxXxQAZAahBGg70gs1gTMW4eEUnmLwdL1c,o_KVQG0IKvHVVlzZ6W-l7FSjriTyU03cXP4vmpf1rQo,DUvP284Wonc3qwJ4QYDObgTaZUjPUSbROxpo3rdQykw
Foto: Samuel Uneús

10 frågor som sysselsatt mig i skapandet av romanen BLYBRÖLLOP

1. Varför måste kulturella kvinnor alltid vara snälla och toleranta?
2. Var går gränsen mellan kompromiss och självutplåning i långa äktenskap?
3. Hur tillverkar man blysocker?
4. När är det dags att ta verklig (och våldsam) strid för litteraturens och fantasin?
5. Hur ser en bibliotekaries drömhus ut?
6. På vilka sätt påminner kemi om konst?
7. Finns livslång kärlek?
8. Varför finns det så få äldre kvinnliga huvudrollsinnehavare (som inte är offer) i böcker?
9. Hur känns en perfekt mening i kroppen?
10. Kommer jag någonsin att bli klar?

Nu är den här! BLYBRÖLLOP! Nu tillhör den dig som läser och lyssnar. Ta hand om den. Den är byggd av mina sköra drömmar och min starka vilja.

Kram//Sara Paborn

Finns livslång kärlek?

En hyllning till min far

jansson_anna_29
Fotograf: Anna-Lena Ahlström

Om polisen skulle ta min dator i beslag och se vilka ord jag googlat på och vilka sidor jag besökt skulle de troligen starta en förundersökning. Vapen. Medeltida tortyrmetoder. Hur fort en kropp förintas i osläckt kalk där bara ädelmetaller består som guldfyllningar i tänder. Och ändå är det bara skrivbordsdelen av den research som i slutändan blir en bok om kriminalinspektör Maria Wern.

För att boken ska bli levande måste jag skriva så att läsaren tycker sig vara på plats där det händer. Då är det en fördel om jag själv med alla sinnen upplevt det jag vill beskriva. Min pappa hade tills nyligen en egen bunker från andra världskriget. Den var dold inuti en fiskebod för att inte kunna upptäckas från luften. Skottgluggarna som skulle ha släppt in ljus var förspikade. I den bunkern har jag suttit och låtit gråsuggorna klättra på mig i mörkret för att få en känsla av instängdhet och fuktig kyla. Det rasslande ljudet jag hörde kunde vara vinden i fjolårsgräset eller råttor. Lukten av ruttnande fiskrens gav också en viss atmosfär och ett lätt illamående.

Samma känsla låter jag Sofi få när hon hålls fången efter att ha kidnappats från sandstranden i Åminne en tidig augustimorgon. Sofi är gravid. Jag har provat på det också. Tre gånger. Men då visste jag inte att det var research för nästa bok om Maria Wern; ”Det du inte vet”, som tar sin början hos en barnmorska på mödravården i Visby.

Den bästa researchen är den man själv upplevt. Händelser knutna till starka känslor. I boken beskriver jag ett fint far-dotterförhållande. En far som lyfter och hjälper sin dotter att bli en stark och modig person. Det är så jag minns min egen far som gick bort i maj i fjol och som hela tiden hjälpte mig med tankar kring mitt manus. I boken låter jag kommissarie Hartman söka efter sin dotter med samma förtvivlade ursinne som min far skulle visat om det varit jag som försvunnit.

Den här boken är därför en hyllning till min far, den store historieberättaren. I hans välvilja fick jag växa upp och pröva mina förmågor, hela tiden med en känsla av att ingenting var omöjligt och att något roligt och spännande väntade mej alldeles bakom hörnet.

//Anna Jansson

detduintevet_annajansson_blogginlagg

 

En hyllning till min far