Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Albert-N (1)
Foto av: Karin Sandelin

När jag började skriva Härifrån till dig hade jag en tydlig målbild. Boken skulle bli varm och vänlig. Sorglig ibland, visst, men fortfarande med den där grundkänslan. Inte bara för läsarna och lyssnarnas skull, utan också för mig som skrev den. Jag skulle ju leva med karaktärerna och historien längre än någon annan och jag hade inte ork eller lust att plåga mig igenom något hemskt traumadrama eller snaskig mordhistoria. Inte just då i alla fall.

För mig var ingredienserna för att få till det varma och vänliga främst bra beskrivningar av fin och trovärdig kärlek, djup vänskap och roliga (och ibland mycket irriterande) karaktärer.

Den där trovärdiga kärleken och feelgoodkänslan tänkte jag också skulle kräva att boken hade bra, äkta sexscener. Alltså inte jättemånga eller långa och absolut inte såna där män drar fram sina “lemmar” eller “kön” eller där kvinnor darrande öppnar upp sina “sköten”. Såna har jag läst alldeles för många och ibland nästan äcklats av.

Nej, min bok skulle kännas på riktigt, nutida och kanske till och med lite upphetsande och då krävdes det lite piggt sex. Hur svårt kunde det vara?

Supersvårt visade det sig.

Jag skulle förstås kunna skylla på att jag valt ett heterosexuellt par som huvudpersoner, en typ av sex jag inte har någon som helst erfarenhet av. Eller på att det aldrig riktigt blev läge för dem att ligga. Men det hade varit ljug. Sanningen är att jag upptäckte att alla detaljerade ord och beskrivningar kändes för grova och störande – även för mig. Så fort jag skulle våga mig på ett började jag rodna. Jag var helt enkelt inte tillräckligt modig, för pryd.

Plötsligt blev det tydligt varför vissa författare klipper en scen precis efter att paret kyssts i ungefär 15 sekunder och lagt sig ner i sängen, för att sedan låta historien fortsätta dagen efter när de vaknar. Det var precis så jag ville göra med mina huvudpersoner Simon och Anna: Puss, puss och sen – ridå.

Men jag gav inte upp. Försökte ändå även om jag inte alls vågade ta ut svängarna.

Min första version av en “sexscen” mellan Simon och Anna innehöll inte några känslor, inga “könsmarkörer” eller mer detaljerade beskrivningar. Fokus låg snarare på hur de rörde sig i rummet och exakt hur det gick till när de la sig ner i sängen. “Sätter sig ner för att sedan sträcka ut sig … flyttar benet … flyttar andra benet“

När det gick upp för mig att jag mer beskrivit en konstig gymnastikövning mellan två helt könlösa individer försökte jag fixa det genom att lägga till det minst laddade ord jag kunde komma på. Ett naket bröst fick avslöja att de två personerna faktiskt inte hade några kläder på sig och att en av dem var av kvinnligt kön. Inte så konstigt att scenen fortfarande inte funkade.
0000064135
Trevande provade jag fler ord, grövre även om jag undvek  “lem” eller “sköte” men allt blev bara värre. Geggigare. Sen knäckte jag det.

Jag behövde inga könsord. Eller, om jag hade behärskat dem bättre hade de säkert kunnat egga en och annan läsare, men för den där varma och vänliga känslan krävdes egentligen något annat: Beskrivningar av det som ligger i luften. Av känslorna, stämningen. Spänningen. Så jag började om.

I slutändan har jag, förutom en och annan svordom, inte ett enda könsord i boken.

Istället har jag försökt jobba med känslan av kärlek, av ömhet, nervositet. Av frustration, glädje och ilska som kommer med alla relationer. Och när de så kommer – liggen – är fokus på nerven som uppstår alldeles innan eller precis i början av ligget. Känslan av närhet, av närvaro.

Nu är jag nöjd med resultatet och jag tycker att boken blev precis så varm och vänlig som jag hoppades på. Hoppas ni som lyssnar och läser håller med.

//Albert Lindemalm

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Dags för en thriller i influencer-miljö?

 

Ingrid_Elfberg_Foto_Bengt_Alm_2
Fotograf: Bengt Alm

Ingrid Elfberg gästbloggar hos Storytel! Just nu aktuell med ”Sektionen S1” – en Bokfabriken originalserie som finns ute nu!

Jag började själv jobba med IT redan 1997 då internet var en bäbis. Det var en experimentell period då framtiden såg ljusare än ljus ut. Lite anade vi då vad som skulle hända, framför allt trodde ingen av oss att mobilerna skulle ta över så som de gjort.

Idén till nya thrillern
Starten eller idéembryot till min thriller ”Sektionen S1” kom genom min research inför ”Den du borde frukta” som gavs ut 2015, och som handlar om nätdejtingens baksidor. Då skapade jag en falsk profil på en dejtingsajt – en herre i 50-plusåldern – för att verkligen få veta vad som fanns där ute. Min falska profil fick gott om napp, även bland minderåriga, som ogenerat tiggde pengar, ofta mot gentjänster via webbkameran.

Jag fick alla mina fördomar och lite till bekräftat, och det var det där lite till som blev embryot till min nya thriller som handlar om ungas liv på nätet.

YouTubers, influencers och vloggare
Vart hänger våra unga? Vad sysslar de med på nätet? Vilka beundrar de? Ja en sak är helt klar och det är att de inte hänger där vi gamlingar gör det. Och att utvecklingen fortsätter att gå fort.

Nya appar och ställen att hänga på skapas hela tiden av de som vill tjäna mer pengar. Med olika gadgets och funktioner som kan locka unga. Nya stjärnor tänds på YouTubehimlen och på Insta. Och våra unga hänger lika snabbt på som av.

Gränslöshet och predatorer
Miljön som våra unga befinner sig i på nätet är ofta väldigt gränslös, utforskande, naiv och sexualiserad. Och där frodas givetvis figurer som inte vill våra barn väl. Kanske lär vi oss att hantera det som hänt, att allt numera sker i deras mobiler och att predatorerna når ända in under täcket i barnkammaren, men utvecklingens snabbhet talar emot det. Och att som förälder tro att vi kan övervaka eller ha koll kan vi glömma. Den tiden är redan förbi. Enda sättet att vaccinera sin familj är att prata om det. Tidigt.

Sektionen S1
Min nya thriller handlar om Jennifer som fyllt 14 år, vars föräldrar just skilt sig, som flyttat med sin mamma från villalivet till staden och som söker det vi alla gör, bekräftelse, kärlek, tillhörighet. Hon kontaktas av en kille som verkar gullig och omtänksam och en liten kärlekshistoria blommar upp. Men bakom fasaden döljer sig något helt annat …

Den ende som misstänker att något inte står rätt till är hennes granne och tillika en av mina utredare i sektionen som utreder grova brott i Göteborg.

Göteborg och utredarna på grova brott
Mina historier utgår alltid från en verklig händelse eller ett öde, alltid utifrån Göteborg med alla dess fantasieggande miljöer och så klart med utflykter till andra platser i Sverige. Mitt skrivande drivs av min fascination för det vi människor gör mot varandra och med varandra – svartsjuka, kontrollbehov, hat, avund, girighet, passion, kärlek, överlevnad …

Och så klart vår nutid, våra samhällsproblem och det som är brännande aktuellt just nu.

Mina favoriter på nätet
Jag har alltid hängt mycket i de digitala vardagsrummen, och här är några av mina favoriter som jag följer. Utan övrig koppling till ovanstående …

Tim Ferris – om livet som experiment. Massor av tips på intressanta saker och människor. Itunes, tuben, facebook. SE HÄR!

Stephen Jepson – äldre herre som leker och inspirerar på YouTube men också går att följa på Facebook. SE HÄR!

TED talks – 20 minuters prat om ett intressant ämne. Här Keith Barry. Brain magic. SE HÄR!

Hoppas ni kommer att gilla mina tips och min nya thriller – ”Sektionen S1”.
//Ingrid Elfberg

sektionen_elfberg

Dags för en thriller i influencer-miljö?

”Någonstans brister himlen” – Om förändring

någonstans_Brister_himlen
Fotograf: Karolina Rosenqvist

Någonstans brister himlen kom till mig insvept i en tjock dimma. Bland kobbar och skär i 1920-talets Bohuslån såg jag berättelsen utspela sig. Ett familjedrama och en uppväxtskildring som kretsar kring den trettonårige fiskarpojken Elis och hans familj.

Jag förstod tidigt att boken skulle handla om ett sökande. På ytan består det i att Elis försöker hitta sin äldre syster Signe som försvunnit, men sökandet pågår även på andra plan. Det sker ett sökande i det förflutna, efter sanningen om händelser som gömts undan i familjen. Och Elis söker inom sig, för att få reda på vem han innerst inne är.

Att Någonstans brister himlen skulle komma att handla så mycket om förändring som den faktiskt gör, visste jag dock inte från början. Kanske blir det så efter att man har jobbat mycket med en text. De olika lagren avtäcks efter hand, de blottläggs och slipas sakta fram. Mot slutet av skrivandet satt jag därför med en tematik i famnen som jag inledningsvis inte hade ringat in, och nu i efterhand känns det självklart. Förändring, detta oundvikliga som livets gång tvingar fram, som ibland kommer som en lättnad men alltför ofta medför svårigheter. Att våga släppa taget om det välkända och trygga, en kamp som varje människa för.

I Någonstans brister himlen finns förändringen med som en del av Elis vuxenblivande. När familjebanden brister tvingas han tänka sig livet på ett nytt sätt. Men förändringen finns även med i bokens samhällsskildring, inte minst i form av modernisering av både fiske- och gruvnäring, och arbetarna som drabbas av den. De som hamnar på efterkälken när förändringens vindar blåser, men även de som griper de nya möjligheterna, kvinnor som ger sig in i yrkeslivet. Ja, nu i efterhand ser jag förändring som ett nyckelord i min roman.
0000061923
För mig personligen är det vid det här laget också dags för en förändring. I skrivandet lämnar jag bakom mig Elis och Signe och alla de andra karaktärerna i Någonstans brister himlen. Det är dags för en andra roman att bli till. Jag förflyttar mig norrut och ännu fler år tillbaka i tiden, för att lära känna andra karaktärer och nya platser. Och även om det är skrämmande att kasta sig in i detta nya, ser jag fram emot vad det för med sig.

//Erika Olofsson Liljedahl

”Någonstans brister himlen” – Om förändring

Mikael Ressem gästbloggar!

mikaelressem
Fotograf: Niclas Jonsson

Hej alla ljudbokslyssnare!

För några år sedan var tanken att skriva böcker och få de utgivna mest en dröm och något som förmodligen aldrig skulle hända. Idag är drömmarna verklighet och mina böcker om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström har blivit omåttligt populära. Att många frivilligt läser och lyssnar på det som jag har skrivit känns nästan overkligt och jag tror att författare överlag bör vara mer ödmjuka inför det faktum att det är läsarna som har makten över oss, inte tvärtom.

Erik Sandström är en man med fler bekymmer än de flesta men som ändå lyckas hålla ihop tillvaron på något obegripligt sätt. Tillsammans med ordningspolisen Patrik Andréasson och den minst sagt udda figuren Tomas Svensson hamnar de i olika mysterium och brottsfall.

Erik, Patrik och Tomas kompletterar varandra på ett sätt som gör att berättelserna nästan skriver sig själva och för varje gång som jag sätter den sista punkten i en berättelse byts det där intensiva berättardrivet mot en sorts sorgsen tomhet över att jag inte kommer att få träffa mina vänner på ett tag igen. Det kanske låter konstigt, och på ett sätt är det säkert det också. Men för mig blir skrivandet nästan maniskt, som en drog som det är svårt att vara utan och när allt till slut är över och jag är tvungen att lämna det jag har hållit på med i flera veckor, ibland månader, så är sorgen och uppgivenheten ett faktum.

Kanske är det för att jag tvingas tillbaka till en vardag som inte alls är lika spännande som den jag skriver om. Eller så är det bara så som livet måste vara, att det som är kul ibland måste brytas av med sånt som är trist. ”Annars vet man inte när det är julafton…” typ, och som min mormor alltid brukade svara på frågan om varför alla presenter var koncentrerade till den 24:e december och inte kunde delas ut lite mer sporadiskt över året.

Jag tycker särskilt mycket om karaktären Tomas som på något vis är en sorts symbol för att man får vara den man är. Och Tomas är den han är, och det är han oftast rätt nöjd med. Som person tror jag att han är rätt ensam i sin spartanskt inredda lägenhet i utkanterna av Gävle men det är en slags självvald ensamhet eftersom han någonstans har insett att den enda som förstår sig på honom är han själv. I sociala sammanhang är han så nära en katastrof som man kan komma men det kompenseras av ett intellekt och en slutledningsförmåga som är något utöver det normala. Tillsammans med Erik och Patrik så ger han en dynamik som är både underhållande och allvarsam.
mannen på bron
Snart släpps den 5:e delen med Erik Sandström i spetsen, ”Mannen på bron”. Det är en riktigt tät och obehagligt intensiv deckare moch börjar med en scen som utspelar sig på Staffansbron i centrala Gävle. En kille i 25-årsåldern tänker hoppa från broräcket och både Erik och Patrik har larmats dit. Erik i sin ambulans och Patrik i sin polisbil. Något oväntat dyker Tomas upp på platsen och helt plötsligt börjar det som kändes hyggligt kontrollerat att kännas som något helt annat. Själva historien kretsar kring Gävles hockeylag, doping, intriger och oklara dödsfall. För alla som läser och lyssnar på mina böcker kommer igenkänningen att vara hög och det som var bra i de andra böckerna är ännu bättre i den här, åtminstone om någon skulle fråga mig.

Spännande lyssning!

Med önskan om en trevlig, avkopplande och varm sommar.
Mikael Ressem

Mikael Ressem gästbloggar!

”Hennes debutroman liknar ingenting annat jag läst”

IMG_0035
Fotograf: Privat

Sedan min debutroman ”En brasiliansk, med svans” kom ut har jag blivit oförskämt curlad med hurrarop och hyllningar, men det finaste var nog när Sveriges bästa föreläsare Annika R Malmberg skrev att min bok inte liknade något annat hon läst, att hon skrattade högt när hon läste och tyckte att boken berättade om utanförskap på ett sätt som hon aldrig förut fått det beskrivet. Yes. Så vill jag läsas.

Det började med en platsannons. Jag jobbade som frilansjournalist och skrev en artikel om vilka egenskaper som efterfrågades i platsannonserna. Vilket jobb det än gällde ville alla ha samma egenskaper: resultatinriktad och socialt kompetent. Jag bestämde mig för att skriva om en person som var raka motsatsen: resultatoinriktad och socialt inkompetent. Det blev Marilyn, en kvinna som är allt det där en kvinna inte får vara: ocharmig och oattraktiv. Men som får en ny chans när någon faktiskt vågar skrapa på den otillgängliga ytan och hitta guldet därinne.

Redan från början visste jag att det är de här människorna jag vill gestalta: alla som inte är eller gör det som förväntas. Och jag vill att det ska vara roligt. Fast inte så där putslustigt, klämkäckt roligt utan seriöst svart roligt. Det tragiskt roliga som Mia Skäringer är så bra på.
0000060612
Att komma ut som okänd debutant vid femtioett år kräver ”grit”. Att min debutroman har legat på pockettoppen i Akademibokhandeln i Göteborg i 25 veckor ser jag som en ren arbetsseger. Kanske tur att jag inte är lik Marilyn i allt. Och att läsarna har tyckt om och rekommenderat min bok. Det är jag oändligt tacksam för.

Och nu kommer ljudboken, så jäkla stort. Många läsare har kommenterat att de särskilt uppskattat dialogerna i min roman. Jag tänker att det kommer bli grymt att få dem gestaltade av en fantastisk skådespelare och uppläsare som Kerstin Andersson. Du som gillar smarta ensemblefilmer med sköna karaktärer, varma känslor och rapp dialog tror jag kommer tycka om att lyssna på min bok.

Jag älskar att skriva dialog. Så mycket kan berättas i det som sägs. I mitt nästa liv ska jag bli manusförfattare i Hollywood. Det går att hinna ganska många olika liv om en inte har något emot att börja om från början. Själv har jag varit UD-kvinna, nyhetsreporter på SVT, vd för ett utbildningsföretag. Det låter glassigt, men mycket jobb ligger bakom – ungefär som att skriva en roman. Att vara en ”late bloomer” har sina fördelar. Om jag kan debutera som författare efter femtio år – tänk på allt annat vi kvinnor över femtio kan debutera med.

Den här sommaren ska jag sitta i skuggan på min bohuslänska ö (som jag inte äger utan delar med 1500 andra bofasta) och redigera färdigt min nästa roman, Bad Reputation. Den släpps i september och kommer också som ljudbok hos Word Audio Publishing. Här handlar det om några kvinnor som startar upp sitt gamla punkband från tonåren – det kommer bli ett dödsskönt soundtrack. Alla mina böcker har soundtracks – för böcker, film och musik är livet.

När du lyssnar på ”En brasiliansk, med svans”, glöm inte ta fram spellistan på Spotify:

Skärmavbild 2017-07-04 kl. 14.57.32
Klicka här!


”Det smartaste, roligaste och mest smärtsamma jag läst på länge” – så har min roman beskrivits. Jag tror den passar dig som älskar feelgood med humor, hjärta, hjärna och djup. Jag hoppas du vill lyssna. Soliga sommarhälsningar från författarsoffan på Björkö!

//Eva Rosengren

”Hennes debutroman liknar ingenting annat jag läst”

Katerina Janouch gästbloggar!

KJ
Fotograf: Thron Ullberg

Jag är väldigt stolt och glad över att kunna presentera ”Vapendragerskan”, den tionde boken i Cecilia Lund-serien som ljudbok till alla mina kära lyssnare! Denna gång är det duktiga Gunilla Leining som läst in historien, och resultatet kan du nu lyssna här.

Som vanligt råkar Cecilia ut för problem, både hemma och på jobbet. Många frågar sig hur det kommer sig att just hon av alla människor verkar dra till sig trubbel? Jag kan inte riktigt svara på det. Jag vet bara att det är så. Och det är bra, för då finns det alltid en ny spännande historia att skriva om.

2017 är ett fantastiskt tioårsjubileum för Cecilia, barnmorskan med de många barnen och de trassliga relationerna. Och ”Vapendragerskan” är en speciell bok, inte minst för att det är den första boken som jag ger ut på mitt eget förlag Palm Publishing. Att ge ut böcker själv har alltid varit en dröm och nu blir den verklighet. Det känns faktiskt helt fantastiskt. Många undrar förstås om detta är den sista boken om Cecilia och hennes familj. Jag ska återkomma till det. Men först några ord om hur denna serie kom till.

Medan jag skrev några fristående romaner bar jag på en mer omfattande bokidé. Det började som en tanke på hur mitt arbetsliv sett ut, och en lös föreställning om att jag borde knyta ihop mitt skrivande med ett slags röd tråd. Dessutom ville jag ha ett långsiktigt projekt. Att vara författare är otryggt och man har inga garantier om framtida anställning. Faktiskt är man inte bättre än sin senaste bok… Hittar man däremot på en lång serie, vet man åtminstone vad man ska hålla sig sysselsatt med de närmaste åren, även om man inte har en regelrätt månadslön. Jag hade en vision om att skriva en handfull romaner om sånt som intresserade mig, men som jag inte hittade någonstans.

Det skulle vara böcker med relationer som tema, men de skulle också innehålla spänning i lagom dos. Inte alltför blodigt och våldsamt – mer klurigt och gäckande så att man ständigt ville läsa vidare. Min huvudkaraktär skulle förkroppsliga mina egna drömmar och erfarenheter. Hon skulle vara lite som jag men ändå inte. Kanske faktiskt en person som utmanade mig och som jag i viss mån kunde störa mig på? Någon med vars hjälp jag fick testa gränserna. Ett slags modern superhjälte i en antihjälte-gestalt.
0000062925
Någon gång under 2007 föddes så en egensinnig barnmorska i mitt huvud. Hon behövde ett namn som var lätt att komma ihåg. Cecilia lät vackert. Lund var okomplicerat och påminde lite om Lind. Jag såg henne genast framför mig, mellanblond åt det ljusare till, med gråblågröna ögon. Ett typiskt svenskt utseende om man så vill, klassiskt och möjligen lite gåtfullt. Dessutom skulle hon ha många kvinnor i släkten, bestämde jag. Något som alltid fascinerat mig, eftersom jag själv bara har en handfull. Cecilias egen familj blev därför rena matriarkatet. En klok gammal mormor, en framgångsrik mamma, samt systrarna Susanna och Maria.

Barnmorska är ett yrke man sällan hittar i spänningslitteraturen, hade jag noterat. Samtidigt är förlossningsavdelningen en otroligt spännande och intressant plats att skildra. Där möts liv och död och de som arbetar där har sällan en tråkig sekund på jobbet. De får slita hårt, arbetspassen är stressiga, de är absolut undervärderade på alla sätt, men samtidigt får de dagligen bevittna livets mirakel. Att vara barnmorska är ett mångfacetterat yrke som förtjänar en egen plats i litteraturen. Det var därmed givet att Cecilia Lund skulle bli just barnmorska. En barnmorska med två systrar och flera egna döttrar. Allt som jag har för lite av i mitt eget liv.

Jag älskar att skildra samtiden. Livet runt omkring, med alla de ”utmaningar” det bär med sig… Relationer som är svåra och jävliga men samtidigt ljuvliga och livsviktiga. Kraven vi moderna människor har på oss, både utifrån men också inifrån oss själva. Föräldraskapet, kärleken, vänskapen. Yrkeslivet.

Samhällsdebatten! Inte minst den. Livet rusar på och det är så mycket man ska klara av. Stort som smått måste det samsas på de timmarna dygnet har. Jobb, hushåll, heminredning och hälsa, träning och mat, kreativitet och samhällsengagemang, semesterresor och ekonomi, allt i ett rasande tempo, och helst ska man samtidigt hålla en snygg och spännande fasad på sociala medier. Helt enkelt knappt överskådligt och något jag självklart ville fånga i romanerna om Cecilia Lund. För jag har varit genuint nyfiken på hur hon ska klara av sitt liv, hur hon hinner och orkar.

När väl den första boken släpptes har det bara rullat på. En bok per år har det blivit under detta decennium med Cecilia Lund. Jag har låtit henne utvecklas och genomgå många drastiska faser. Separation och återförening, ännu ett barn, sedan åter uppbrott… Någonstans i mitten av serien är hon med om en omvälvande händelse. Hon drabbas av hjärtskada och därefter är det som om hennes sinnen skärps. Det oförklarliga som kommit hennes väg blir tydligare, och Cecilia blir också en mer aktiv problemlösare. Och samtidigt blir hennes barn större, något som ger henne mer tid att ägna sig åt annat än enbart familj och arbete. Tio böcker hade jag planerat för från början. Tio böcker har det nu blivit.

Som jag nämnde i början undrar många läsare om vi nått vägs ände. Om serien är komplett. På det måste jag svara, att jag troligen kommer skriva ännu en bok om Cecilia Lund, med planerad utgivning 2018.

Därefter får vi se. Slutligen vill jag sända en hälsning till alla er som tycker om böckerna om Cecilia. Jag måste säga att ni är helt fenomenala läsare och lyssnare, som skänker mig både energi och inspiration. Det är för er jag skriver – och det är er jag har att tacka för att det blivit så många böcker om denna speciella barnmorska. Så fortsätt gärna och lyssna och läs! Och skicka gärna er feedback, på mejl – info@katerinamagasin.se, Facebook, Twitter eller instagram… Jag älskar att höra ifrån er, och få ta del av era tankar om böckerna.

Trevlig lyssning!
//Katerina Janouch / Katerina Magasin

Katerina Janouch gästbloggar!

Smögen kan ha fått en egen deckarprinsessa.

2015-10-07 13.30.53.jpg
Fotograf: Peter Bladskog

Så stod det i Lysekilsposten samma dag som min första egenutgivna kriminalroman nådde huset i Sjövik utanför Göteborg. Strandsittaren hade anlänt på pall och lyckan var stor. I över två år hade jag stulit små stunder från familjen för att hinna skriva några rader här och där, ibland en hel scen.

Sedan jag började skriva har jag drivit på själv. Skrivit, anlitat förlagstjänster, sålt, turnerat, föreläst, distribuerat, signerat och marknadsfört. Det har blivit tre böcker på två år. Strandsittaren, Isfiskaren och Sillbaronen. I julas var det därför enormt stort att skriva kontrakt med Word Audio om ljudböcker. Nu ett halvår senare kommer de som ett pärlband med två veckors mellanrum upplästa av Maria Lyckow som har en underbar röst. Jag provlyssnade på Strandsittaren idag och hon läser så bra och jag är enormt stolt. Hon har det där. Känsligheten och samtidigt styrkan i rösten som får mig att känna att det är på riktigt. Jag kan inte bärga mig för att få lyssna när hon läser mina böcker. Och med den fjärde boken, Fyrmästaren, som kommer hösten 2017 så har jag äntligen fått ett förlag som satsar för fulla segel och äventyret har bara börjat.

Serien Morden på Smögen utspelar sig längs kustbandet i Bohuslän med fokus på den lilla men världsberömda kommunen Sotenäs. Det fascinerar mig att hälften av mina snart 11 000 sålda deckare har sålts i en kommun med bara 8000 invånare. Bör finnas en bok i varje hus alltså. De har också hittat många läsare i Göteborg och övriga Västsverige men nu känns det extra roligt att böckerna genom Storytel och andra ljudbokstjänster kommer kunna nå människor i ett betydligt större område.
0000059500.jpg
I maj tecknade jag avtal med Enberg Agency och därmed kommer mina böcker som bland annat hyllats för sina miljöer och karaktärer även kunna exponeras för en världsmarknad både vad gäller böcker och film. Det är en kittlande tanke att en dag kanske se sina böcker översatta till andra språk.

I serien Morden på Smögen är det surfpolisen Dennis Wilhelmson som beger sig upp till Smögen för att läka efter en livskris. Men sommaren blir inte så lugn och harmonisk som han förväntat sig. En ung man hittas död i Smögens hamnbassäng några dagar före midsommarafton och motvilligt dras Dennis in i Sotenäs mest uppmärksammade mordutredning någonsin. För alla som älskar spänning och är nyfikna på Bohuslän (som faktiskt utsetts till världens sjunde vackraste landskap av CNN) så passar min böcker perfekt. Så du som har planer på en sommar i hängmattan, i segelbåten, i löparspåret eller på stranden så finns mina böcker på Storytel. Hoppas vi hörs där!

//Anna Ihrén

Smögen kan ha fått en egen deckarprinsessa.