Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Albert-N (1)
Foto av: Karin Sandelin

När jag började skriva Härifrån till dig hade jag en tydlig målbild. Boken skulle bli varm och vänlig. Sorglig ibland, visst, men fortfarande med den där grundkänslan. Inte bara för läsarna och lyssnarnas skull, utan också för mig som skrev den. Jag skulle ju leva med karaktärerna och historien längre än någon annan och jag hade inte ork eller lust att plåga mig igenom något hemskt traumadrama eller snaskig mordhistoria. Inte just då i alla fall.

För mig var ingredienserna för att få till det varma och vänliga främst bra beskrivningar av fin och trovärdig kärlek, djup vänskap och roliga (och ibland mycket irriterande) karaktärer.

Den där trovärdiga kärleken och feelgoodkänslan tänkte jag också skulle kräva att boken hade bra, äkta sexscener. Alltså inte jättemånga eller långa och absolut inte såna där män drar fram sina “lemmar” eller “kön” eller där kvinnor darrande öppnar upp sina “sköten”. Såna har jag läst alldeles för många och ibland nästan äcklats av.

Nej, min bok skulle kännas på riktigt, nutida och kanske till och med lite upphetsande och då krävdes det lite piggt sex. Hur svårt kunde det vara?

Supersvårt visade det sig.

Jag skulle förstås kunna skylla på att jag valt ett heterosexuellt par som huvudpersoner, en typ av sex jag inte har någon som helst erfarenhet av. Eller på att det aldrig riktigt blev läge för dem att ligga. Men det hade varit ljug. Sanningen är att jag upptäckte att alla detaljerade ord och beskrivningar kändes för grova och störande – även för mig. Så fort jag skulle våga mig på ett började jag rodna. Jag var helt enkelt inte tillräckligt modig, för pryd.

Plötsligt blev det tydligt varför vissa författare klipper en scen precis efter att paret kyssts i ungefär 15 sekunder och lagt sig ner i sängen, för att sedan låta historien fortsätta dagen efter när de vaknar. Det var precis så jag ville göra med mina huvudpersoner Simon och Anna: Puss, puss och sen – ridå.

Men jag gav inte upp. Försökte ändå även om jag inte alls vågade ta ut svängarna.

Min första version av en “sexscen” mellan Simon och Anna innehöll inte några känslor, inga “könsmarkörer” eller mer detaljerade beskrivningar. Fokus låg snarare på hur de rörde sig i rummet och exakt hur det gick till när de la sig ner i sängen. “Sätter sig ner för att sedan sträcka ut sig … flyttar benet … flyttar andra benet“

När det gick upp för mig att jag mer beskrivit en konstig gymnastikövning mellan två helt könlösa individer försökte jag fixa det genom att lägga till det minst laddade ord jag kunde komma på. Ett naket bröst fick avslöja att de två personerna faktiskt inte hade några kläder på sig och att en av dem var av kvinnligt kön. Inte så konstigt att scenen fortfarande inte funkade.
0000064135
Trevande provade jag fler ord, grövre även om jag undvek  “lem” eller “sköte” men allt blev bara värre. Geggigare. Sen knäckte jag det.

Jag behövde inga könsord. Eller, om jag hade behärskat dem bättre hade de säkert kunnat egga en och annan läsare, men för den där varma och vänliga känslan krävdes egentligen något annat: Beskrivningar av det som ligger i luften. Av känslorna, stämningen. Spänningen. Så jag började om.

I slutändan har jag, förutom en och annan svordom, inte ett enda könsord i boken.

Istället har jag försökt jobba med känslan av kärlek, av ömhet, nervositet. Av frustration, glädje och ilska som kommer med alla relationer. Och när de så kommer – liggen – är fokus på nerven som uppstår alldeles innan eller precis i början av ligget. Känslan av närhet, av närvaro.

Nu är jag nöjd med resultatet och jag tycker att boken blev precis så varm och vänlig som jag hoppades på. Hoppas ni som lyssnar och läser håller med.

//Albert Lindemalm

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Dags för en thriller i influencer-miljö?

 

Ingrid_Elfberg_Foto_Bengt_Alm_2
Fotograf: Bengt Alm

Ingrid Elfberg gästbloggar hos Storytel! Just nu aktuell med ”Sektionen S1” – en Bokfabriken originalserie som finns ute nu!

Jag började själv jobba med IT redan 1997 då internet var en bäbis. Det var en experimentell period då framtiden såg ljusare än ljus ut. Lite anade vi då vad som skulle hända, framför allt trodde ingen av oss att mobilerna skulle ta över så som de gjort.

Idén till nya thrillern
Starten eller idéembryot till min thriller ”Sektionen S1” kom genom min research inför ”Den du borde frukta” som gavs ut 2015, och som handlar om nätdejtingens baksidor. Då skapade jag en falsk profil på en dejtingsajt – en herre i 50-plusåldern – för att verkligen få veta vad som fanns där ute. Min falska profil fick gott om napp, även bland minderåriga, som ogenerat tiggde pengar, ofta mot gentjänster via webbkameran.

Jag fick alla mina fördomar och lite till bekräftat, och det var det där lite till som blev embryot till min nya thriller som handlar om ungas liv på nätet.

YouTubers, influencers och vloggare
Vart hänger våra unga? Vad sysslar de med på nätet? Vilka beundrar de? Ja en sak är helt klar och det är att de inte hänger där vi gamlingar gör det. Och att utvecklingen fortsätter att gå fort.

Nya appar och ställen att hänga på skapas hela tiden av de som vill tjäna mer pengar. Med olika gadgets och funktioner som kan locka unga. Nya stjärnor tänds på YouTubehimlen och på Insta. Och våra unga hänger lika snabbt på som av.

Gränslöshet och predatorer
Miljön som våra unga befinner sig i på nätet är ofta väldigt gränslös, utforskande, naiv och sexualiserad. Och där frodas givetvis figurer som inte vill våra barn väl. Kanske lär vi oss att hantera det som hänt, att allt numera sker i deras mobiler och att predatorerna når ända in under täcket i barnkammaren, men utvecklingens snabbhet talar emot det. Och att som förälder tro att vi kan övervaka eller ha koll kan vi glömma. Den tiden är redan förbi. Enda sättet att vaccinera sin familj är att prata om det. Tidigt.

Sektionen S1
Min nya thriller handlar om Jennifer som fyllt 14 år, vars föräldrar just skilt sig, som flyttat med sin mamma från villalivet till staden och som söker det vi alla gör, bekräftelse, kärlek, tillhörighet. Hon kontaktas av en kille som verkar gullig och omtänksam och en liten kärlekshistoria blommar upp. Men bakom fasaden döljer sig något helt annat …

Den ende som misstänker att något inte står rätt till är hennes granne och tillika en av mina utredare i sektionen som utreder grova brott i Göteborg.

Göteborg och utredarna på grova brott
Mina historier utgår alltid från en verklig händelse eller ett öde, alltid utifrån Göteborg med alla dess fantasieggande miljöer och så klart med utflykter till andra platser i Sverige. Mitt skrivande drivs av min fascination för det vi människor gör mot varandra och med varandra – svartsjuka, kontrollbehov, hat, avund, girighet, passion, kärlek, överlevnad …

Och så klart vår nutid, våra samhällsproblem och det som är brännande aktuellt just nu.

Mina favoriter på nätet
Jag har alltid hängt mycket i de digitala vardagsrummen, och här är några av mina favoriter som jag följer. Utan övrig koppling till ovanstående …

Tim Ferris – om livet som experiment. Massor av tips på intressanta saker och människor. Itunes, tuben, facebook. SE HÄR!

Stephen Jepson – äldre herre som leker och inspirerar på YouTube men också går att följa på Facebook. SE HÄR!

TED talks – 20 minuters prat om ett intressant ämne. Här Keith Barry. Brain magic. SE HÄR!

Hoppas ni kommer att gilla mina tips och min nya thriller – ”Sektionen S1”.
//Ingrid Elfberg

sektionen_elfberg

Dags för en thriller i influencer-miljö?

”Någonstans brister himlen” – Om förändring

någonstans_Brister_himlen
Fotograf: Karolina Rosenqvist

Någonstans brister himlen kom till mig insvept i en tjock dimma. Bland kobbar och skär i 1920-talets Bohuslån såg jag berättelsen utspela sig. Ett familjedrama och en uppväxtskildring som kretsar kring den trettonårige fiskarpojken Elis och hans familj.

Jag förstod tidigt att boken skulle handla om ett sökande. På ytan består det i att Elis försöker hitta sin äldre syster Signe som försvunnit, men sökandet pågår även på andra plan. Det sker ett sökande i det förflutna, efter sanningen om händelser som gömts undan i familjen. Och Elis söker inom sig, för att få reda på vem han innerst inne är.

Att Någonstans brister himlen skulle komma att handla så mycket om förändring som den faktiskt gör, visste jag dock inte från början. Kanske blir det så efter att man har jobbat mycket med en text. De olika lagren avtäcks efter hand, de blottläggs och slipas sakta fram. Mot slutet av skrivandet satt jag därför med en tematik i famnen som jag inledningsvis inte hade ringat in, och nu i efterhand känns det självklart. Förändring, detta oundvikliga som livets gång tvingar fram, som ibland kommer som en lättnad men alltför ofta medför svårigheter. Att våga släppa taget om det välkända och trygga, en kamp som varje människa för.

I Någonstans brister himlen finns förändringen med som en del av Elis vuxenblivande. När familjebanden brister tvingas han tänka sig livet på ett nytt sätt. Men förändringen finns även med i bokens samhällsskildring, inte minst i form av modernisering av både fiske- och gruvnäring, och arbetarna som drabbas av den. De som hamnar på efterkälken när förändringens vindar blåser, men även de som griper de nya möjligheterna, kvinnor som ger sig in i yrkeslivet. Ja, nu i efterhand ser jag förändring som ett nyckelord i min roman.
0000061923
För mig personligen är det vid det här laget också dags för en förändring. I skrivandet lämnar jag bakom mig Elis och Signe och alla de andra karaktärerna i Någonstans brister himlen. Det är dags för en andra roman att bli till. Jag förflyttar mig norrut och ännu fler år tillbaka i tiden, för att lära känna andra karaktärer och nya platser. Och även om det är skrämmande att kasta sig in i detta nya, ser jag fram emot vad det för med sig.

//Erika Olofsson Liljedahl

”Någonstans brister himlen” – Om förändring

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

Storytelbloggen_foto_lisa_jabar
Fotograf: Lisa Jabar

Kamilla Oresvärd är författaren bakom Seger S1 och Seger S2 – två av Bokfabrikens originalserier som släppts våren/sommaren 2017. I den här gästbloggen berättar hon om sin kärlek till Storytel och den digitala ljudboken.

Jag fastande tidigt för ljudboksformatet. Redan på cd-spelarens tid köpte jag en portabel variant och tyckte det var toppen att kunna vara mobil samtidigt som jag lyssnade på alla mina favoritförfattare. Eftersom den var rätt otymplig att bära på skaffade jag mig en specialdesignad väska för att enkelt (nåja) kunna ta den med mig på promenader, på resan, till stranden, eller var det nu var jag skulle.

När jag gick över till mp3-spelaren blev livet genast mycket enklare. Jag inte bara slapp släpa runt på dunderklumpen, jag slapp också byta skivor stup i kvarten. Dessutom hade den en sovtimer så jag behövde inte längre leta mig tillbaka till dit jag var när jag hade somnat med lurarna i öronen.

Sedan upptäckte jag Storytel. När jag tänker på resan från min gamla cd-spelare till Storytel ser jag vilken fantastisk utveckling det har varit under denna korta tid. Idag finns allt som får min vardag att fungera i min mobil som mina fyra mailboxar, mina kalendrar, mina kontakter, banken, flygbolagsappar, chatten, Facetime, Skype, min extrahjärna (Google) och dessutom Storytels sagolika bibliotek.

Även om digitaliseringen snabbt har förändrat vårt sätt att konsumera och leva är det skönt att fascinationen för den goda berättelsen består. Vi vill fortfarande gripas av spännande historier och komma människor och miljöer in på livet och när tid är en bristvara gäller det att hitta sätt att göra rum för dem i sitt liv. För mig är ljudboken ett perfekt komplement till den tryckta boken och Storytelappen har verkligen förenklat livet för alla oss ljudboksälskare. Att jag nu själv med min ljudboksserie Seger är en del av denna värld och utveckling gör mig både glad, stolt och ödmjuk.

I mitten av maj kom Seger säsong 1, i juli säsong 2. Båda upplästa med nerv och känsla av fantastiska Tanja Lorentzon och utgivna av Bokfabriken i ett format inspirerat av tv-serier. Böckerna är inte flåsaction utan mer smygande spänning. Därmed inte sagt att det är mysigt och småputtrigt utan det kan tvärtom bli ganska otäckt och skrämmande.

Du får möta Stina Seger, en kriminalkommissarie som har sina egenheter och personliga tillkortakommanden, en mänsklig polis som träffar rakt i hjärtat. Häng gärna med Stina till Göteborg och umgås med henne och mina andra karaktärer. Följ med dem ner i mentalvårdens mörka gömmor i säsong 1 och se vad en människa i desperation kan drivas till efter att ha förlorat en älskad i säsong 2. Det blir spänning, starka karaktärer och mörka hemligheter, tårar och kanske också något skratt.

Och kom ihåg, jag gillar att överraska så var beredd på att handlingen kan ta de mest oväntade vändningar.

Vi hörs!
//Kamilla Oresvärd

SEGER_1_OCH_2

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

Mikael Ressem gästbloggar!

mikaelressem
Fotograf: Niclas Jonsson

Hej alla ljudbokslyssnare!

För några år sedan var tanken att skriva böcker och få de utgivna mest en dröm och något som förmodligen aldrig skulle hända. Idag är drömmarna verklighet och mina böcker om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström har blivit omåttligt populära. Att många frivilligt läser och lyssnar på det som jag har skrivit känns nästan overkligt och jag tror att författare överlag bör vara mer ödmjuka inför det faktum att det är läsarna som har makten över oss, inte tvärtom.

Erik Sandström är en man med fler bekymmer än de flesta men som ändå lyckas hålla ihop tillvaron på något obegripligt sätt. Tillsammans med ordningspolisen Patrik Andréasson och den minst sagt udda figuren Tomas Svensson hamnar de i olika mysterium och brottsfall.

Erik, Patrik och Tomas kompletterar varandra på ett sätt som gör att berättelserna nästan skriver sig själva och för varje gång som jag sätter den sista punkten i en berättelse byts det där intensiva berättardrivet mot en sorts sorgsen tomhet över att jag inte kommer att få träffa mina vänner på ett tag igen. Det kanske låter konstigt, och på ett sätt är det säkert det också. Men för mig blir skrivandet nästan maniskt, som en drog som det är svårt att vara utan och när allt till slut är över och jag är tvungen att lämna det jag har hållit på med i flera veckor, ibland månader, så är sorgen och uppgivenheten ett faktum.

Kanske är det för att jag tvingas tillbaka till en vardag som inte alls är lika spännande som den jag skriver om. Eller så är det bara så som livet måste vara, att det som är kul ibland måste brytas av med sånt som är trist. ”Annars vet man inte när det är julafton…” typ, och som min mormor alltid brukade svara på frågan om varför alla presenter var koncentrerade till den 24:e december och inte kunde delas ut lite mer sporadiskt över året.

Jag tycker särskilt mycket om karaktären Tomas som på något vis är en sorts symbol för att man får vara den man är. Och Tomas är den han är, och det är han oftast rätt nöjd med. Som person tror jag att han är rätt ensam i sin spartanskt inredda lägenhet i utkanterna av Gävle men det är en slags självvald ensamhet eftersom han någonstans har insett att den enda som förstår sig på honom är han själv. I sociala sammanhang är han så nära en katastrof som man kan komma men det kompenseras av ett intellekt och en slutledningsförmåga som är något utöver det normala. Tillsammans med Erik och Patrik så ger han en dynamik som är både underhållande och allvarsam.
mannen på bron
Snart släpps den 5:e delen med Erik Sandström i spetsen, ”Mannen på bron”. Det är en riktigt tät och obehagligt intensiv deckare moch börjar med en scen som utspelar sig på Staffansbron i centrala Gävle. En kille i 25-årsåldern tänker hoppa från broräcket och både Erik och Patrik har larmats dit. Erik i sin ambulans och Patrik i sin polisbil. Något oväntat dyker Tomas upp på platsen och helt plötsligt börjar det som kändes hyggligt kontrollerat att kännas som något helt annat. Själva historien kretsar kring Gävles hockeylag, doping, intriger och oklara dödsfall. För alla som läser och lyssnar på mina böcker kommer igenkänningen att vara hög och det som var bra i de andra böckerna är ännu bättre i den här, åtminstone om någon skulle fråga mig.

Spännande lyssning!

Med önskan om en trevlig, avkopplande och varm sommar.
Mikael Ressem

Mikael Ressem gästbloggar!

”Hennes debutroman liknar ingenting annat jag läst”

IMG_0035
Fotograf: Privat

Sedan min debutroman ”En brasiliansk, med svans” kom ut har jag blivit oförskämt curlad med hurrarop och hyllningar, men det finaste var nog när Sveriges bästa föreläsare Annika R Malmberg skrev att min bok inte liknade något annat hon läst, att hon skrattade högt när hon läste och tyckte att boken berättade om utanförskap på ett sätt som hon aldrig förut fått det beskrivet. Yes. Så vill jag läsas.

Det började med en platsannons. Jag jobbade som frilansjournalist och skrev en artikel om vilka egenskaper som efterfrågades i platsannonserna. Vilket jobb det än gällde ville alla ha samma egenskaper: resultatinriktad och socialt kompetent. Jag bestämde mig för att skriva om en person som var raka motsatsen: resultatoinriktad och socialt inkompetent. Det blev Marilyn, en kvinna som är allt det där en kvinna inte får vara: ocharmig och oattraktiv. Men som får en ny chans när någon faktiskt vågar skrapa på den otillgängliga ytan och hitta guldet därinne.

Redan från början visste jag att det är de här människorna jag vill gestalta: alla som inte är eller gör det som förväntas. Och jag vill att det ska vara roligt. Fast inte så där putslustigt, klämkäckt roligt utan seriöst svart roligt. Det tragiskt roliga som Mia Skäringer är så bra på.
0000060612
Att komma ut som okänd debutant vid femtioett år kräver ”grit”. Att min debutroman har legat på pockettoppen i Akademibokhandeln i Göteborg i 25 veckor ser jag som en ren arbetsseger. Kanske tur att jag inte är lik Marilyn i allt. Och att läsarna har tyckt om och rekommenderat min bok. Det är jag oändligt tacksam för.

Och nu kommer ljudboken, så jäkla stort. Många läsare har kommenterat att de särskilt uppskattat dialogerna i min roman. Jag tänker att det kommer bli grymt att få dem gestaltade av en fantastisk skådespelare och uppläsare som Kerstin Andersson. Du som gillar smarta ensemblefilmer med sköna karaktärer, varma känslor och rapp dialog tror jag kommer tycka om att lyssna på min bok.

Jag älskar att skriva dialog. Så mycket kan berättas i det som sägs. I mitt nästa liv ska jag bli manusförfattare i Hollywood. Det går att hinna ganska många olika liv om en inte har något emot att börja om från början. Själv har jag varit UD-kvinna, nyhetsreporter på SVT, vd för ett utbildningsföretag. Det låter glassigt, men mycket jobb ligger bakom – ungefär som att skriva en roman. Att vara en ”late bloomer” har sina fördelar. Om jag kan debutera som författare efter femtio år – tänk på allt annat vi kvinnor över femtio kan debutera med.

Den här sommaren ska jag sitta i skuggan på min bohuslänska ö (som jag inte äger utan delar med 1500 andra bofasta) och redigera färdigt min nästa roman, Bad Reputation. Den släpps i september och kommer också som ljudbok hos Word Audio Publishing. Här handlar det om några kvinnor som startar upp sitt gamla punkband från tonåren – det kommer bli ett dödsskönt soundtrack. Alla mina böcker har soundtracks – för böcker, film och musik är livet.

När du lyssnar på ”En brasiliansk, med svans”, glöm inte ta fram spellistan på Spotify:

Skärmavbild 2017-07-04 kl. 14.57.32
Klicka här!


”Det smartaste, roligaste och mest smärtsamma jag läst på länge” – så har min roman beskrivits. Jag tror den passar dig som älskar feelgood med humor, hjärta, hjärna och djup. Jag hoppas du vill lyssna. Soliga sommarhälsningar från författarsoffan på Björkö!

//Eva Rosengren

”Hennes debutroman liknar ingenting annat jag läst”

”Vad gjorde jag? Jag läste den ändå, trots kodex.”

Bild 1 författare
Fotograf: Teresia Bergström 


Upphittad dagbok

Låt säga att det finns något som beskriver ditt innersta: dina mörkaste hemligheter, skamfyllda tankar och pinsamheter, men också dina drömmar och framtida förhoppningar. Låt säga att det är en liten tingest som innehåller allt som du har känt och tänkt men inte uttryckt, eftersom det inte lämpat sig av någon anledning.

Om det fanns något sådant skulle du vårda det ömt och inte låta det hamna i orätta händer. Du skulle se till att ha ett bra lås till förvaringsboxen, troligtvis inte ens låta någon känna till att detta destillat av hemligheter existerade.

Låt säga att denna tingest är en dagbok, märkt med ditt namn. Och så tappar du bort den. Du tappar den inte hos en släkting eller på en utlandsresa, utan på en av de mest publika platserna i Sverige – tunnelbanan i Stockholm. Det här scenariot inträffade faktiskt. Klantigt av mig, kanske ni tänker? Men jag skrev inte dagboken, jag fann den.

Vad gör man med en sådan skatt? Vad hade du gjort? Som dagboksskrivare känner jag till hederskodex – man läser inte andra människors dagböcker. Inte en enda rad. Men efter att ha gluttat i den, förstod jag att den tillhörde någon som hade genomgått ett trauma, och som hade fört anteckningar under samtal med läkare. Där fanns även utdrag från en journal, och sida upp och ner av medicinska värden.

Vad gjorde jag? Jag läste den ändå, trots kodex. Ajabaja. Efter lite eftersökningar fann jag ägaren – en kvinna som hade genomgått en hjärninflammation och som nu led av sviterna efter den. Viruset som angripit hennes hjärna, hade nu lämnat henne med svåra synstörningar och hallucinationer så verkliga att hon hade svårt att skilja mellan dem och verkligheten. Jag fick ta del av kvinnans hela historia och efter lite övertalning gick hon med på att blir inspirationskälla till Julia Harboe – en av huvudkaraktärerna i Labyrint – vägen in.
Labyrint - vägen in_cover.jpg
Min huvudkaraktär instagrammar
I linje med frågeställningen – Vad är verkligt och vad är illusion? – har jag byggt upp en parallellvärld med mina karaktärer. Jag vill nämligen att fiktionen ska rymma från boken och komma ut i den riktiga världen. Jag vill att en bok ska bli en hemlig dörr som öppnas och släpper ut historier i verkligheten.

Med material som tidningsartiklar, journaler och kartor vill jag skapa en autentisk känsla kring boken. Karaktärerna bloggar och finns på sociala medier, de sätter upp lappar i staden och försöker sprida sina respektive budskap. För mig handlar det inte bara om att skriva böcker – det handlar om att bygga världar.

Och med detta välkomnar jag er in i labyrinten och in i min värld.

Labyrint – vägen in är en korsbefruktning av spänningsroman och magisk realism med högt driv och oväntade vändningar. Den 5:e juli lanseras ljudboken som är uppläst av Julia Dufvenius. Del två av bokserien är just nu under redigering. Läs mer om boken och karaktärerna på www.karinpasche.se.

//Karin Pasche

”Vad gjorde jag? Jag läste den ändå, trots kodex.”