Inka Rodriguez gästbloggar!

13199295_10208089838777413_1519790264_o
Foto: Anna Østvang

För mig har mitt skrivande varit som terapi, ända sedan jag började skriva dagbok som sjuåring. Drömmen har alltid varit att bli författare men jag upptäckte tidigt att jag inte var speciellt bra på att skriva fiktiva berättelser. Jag tyckte det var svårt att beskriva känslor på ett sätt som skulle beröra. Jag kunde helt enkelt inte skriva om sådant jag inte upplevt. Men när jag i nionde klass skrev en text om min pappas död på nationella provet i svenska som berörde min lärare till tårar tänkte jag att mina upplevelser kan jag nog skriva om på ett sätt som känns hos läsaren.

Länge hade jag en romantisk tanke om att jag skulle skriva en bok från början till slut när jag kände för att skriva. Orden flödade när jag var nedstämd men när jag var glad fick jag ingen känsla i orden. Och såhär i efterhand kan jag också se att det inte alltid är det bästa att skriva i affekt. Inte i alla fall något som jag vill dela med andra. Jag blottar mina innersta tankar alldeles för lätt och jag tror inte att de alltid är till för att läsas av andra. Efter att ha läst otaliga tips från etablerade författare om att skriva en bok där de sa att man inte bara kan vänta på inspirationen utan om det ska bli en bok så måste man sätta sig ner och skriva även när känslan inte infinner sig också. Annars skulle det ta allt för lång tid.
9789177790907
Tanken om att skriva en bok om gruppvåldtäkten jag var med om kom efter responsen på olika korta texter som jag publicerade både anonymt och under mitt riktiga namn. Många kände att det jag skrev gav de hopp. Både personer som själva utsatts för sexuella övergrepp men också deras anhöriga. När jag hittade ett format som passade mig att skriva gick det snabbt att skriva grunden till min bok, ”Som en jävla käftsmäll”. Det tog bara någon månad. Men jag insåg inte hur lång tid det skulle ta att redigera texten så att det blev en färdig bok. Det tog tid och eftersom att jag både pluggade och jobbade när jag skrev boken så tog jag till vara på alla tillfällen då jag hade möjlighet att jobba med texten. Den redigerades på nattjobbet som undersköterska och på semestern vid poolen på Mallorca. Och 28:e september 2016 släppte jag boken och nu kommer den som ljudbok.
2016-05-26 15.52.32
Trots allt det mörka i boken så hoppas jag verkligen att all kärlek i den också lyser igenom. Lika mycket som den är ett dokument över de allra mörkaste åren i mitt liv så är det en enda stor kärlekshyllning till min man som är min bästa vän. Jag hoppas den förmedlar hopp för personer som utsatts för övergrepp och/eller har svårigheter med psykiska ohälsa. Samt för deras närstående. Hur mörkt det än ser ut. Jag vill att alla läser min bok såklart men det viktiga för mig är att de som den skulle kunna göra skillnad för läser den.

//Inka Rodriguez

 

Inka Rodriguez gästbloggar!

Ewa Klingberg gästbloggar!

EwaKlingberg2016
Foto: Ove Klingberg

Manglade dukar och vikta servetter föddes under ett telefonsamtal i början av januari 2016. En möbel med förmodat tyskt ursprung bestående av ett gigantiskt bord, tolv stolar, ett groteskt skåp, två fönsterbord och ett spelbord etsade sig fast i mitt huvud och ville inte släppa taget. Några dagar senare fick jag i min hand resultatet av en efterforskning kring möbelns historia. Jag kände hur kugghjulen snurrade igång och när jag känner så finns det ingen återvändo.

Vid samma tidpunkt stötte jag på en skrivutmaning. Skriv något varje dag i hundra dagar! Åhå, tänkte jag. Något varje dag, det blir ju en hel roman. Utmaningen låg inte bara i att skriva många ord varje dag, jag hade en historia att berätta som både utspelade sig i slutet på 1800-talet och i nutid. Jag valde att skriva de två olika skeendena parallellt, vilket var lite klurigt eftersom den ena historien lätt hade kunnat spoila den andra.

Redan från början fanns ramarna för slutet där. Båda berättelserna skulle knytas ihop, dåtid skulle möta nutid. Naturligtvis hände det saker under resans gång som gjorde att jag fick revidera de slutliga scenerna om och om igen. Men kärnan var hela tiden densamma. Genom boken löper en tunn spindelvävstråd som binder samman Felicia i nutid med Nanny i dåtid. Två kvinnor som var och en på sitt sätt hanterar en till synes omöjlig kärlek.
9789175455747_Cover (1)
Jag älskar research och jag kan ägna dagar åt att gräva i arkiv, göra tidsresor på museum och i verkligheten och bara vandra runt i olika miljöer. Jag ägnar också mycket tid åt att läsa, både skönlitterära och mer faktabetonade böcker. När jag träffar nya människor ställer jag alltid för många frågor. Med de intressena är författare det givna yrket för mig.

Välkommen att följa mig på min blogg Holavedsbrudar, på facebook och på Instagram. Vi ses där!

//Ewa Klingberg

Ewa Klingberg gästbloggar!

Åsa Schwarz gästbloggar

MFond6365[1]
Foto: Magnus Fond
Sju nycklar leder till sju fack i ett kassaskåp som innehåller sju kryptonycklar. Kassaskåpet står i en metallbur i en högsäkerhetsanläggning utanför Washington. Med jämna mellanrum träffas nyckelbärarna där för att skapa en ny kryptonyckel som används för att säkra upp internet. Visst låter det som ett avsnitt från CSI? Men nej, det är så här det fungerar i verkligheten.

Första gången jag hörde talas om nycklarna visste jag att jag måste skriva en thriller om dem. Idén till boken dök upp när jag såg en artikel på nätet om Anne-Marie Eklund Löwinder som nyss medverkat i den första nyckelceremonin och är sedan dess en av nyckelbärarna. Jag skickade iväg ett meddelande direkt. (Se bild med dialog.)
Dialog med svenska nyckelbäraren
När jag väl kom igång att skriva visade det sig svårare än jag trodde. Eftersom jag arbetar med it-säkerhet dök jag ner i detaljer och fick om och om igen skärpa till mig. Det finns ingen bok jag skrivit där jag dödat så många darlings som i denna. Närmare bestämt trettio sidor. Tanken var att den skulle vara snabb och lättläst men att den som är intresserad skulle kunna lära sig lite som cybersäkerhet på vägen. Nu fem år senare släpper jag en hackerthriller som belyser det moderna samhällets sårbarhet. Nästan lite väl aktuell, så här i efterdyningarna av sommarens stora skandal hos Transportstyrelsen.

De allvarliga undertonerna är också mycket mer påträngande nu när alla börjar inse vikten av säkerhet i våra system och vad som kan hända annars. I efterordet radar jag upp tio punkter för ett säkrare digitalt samhälle. Punkterna påbörjades under en lunch med några kollegor och har ältats och utvecklats både bland dem och under livliga debatter på nätet. En sak är säkert, vi måste göra något nu, annars så kommer en berättelse som liknar De sju nycklarna snart bli verklighet.
0000066280
Huvudpersonen i boken är Rebecka som vaknar av att en pistol pressas mot huvudet och att någon väser ”The key” i örat. I rummet bredvid sover hennes två barn.

Surfa lugnt,
Åsa Schwarz

Åsa Schwarz gästbloggar

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Albert-N (1)
Foto av: Karin Sandelin

När jag började skriva Härifrån till dig hade jag en tydlig målbild. Boken skulle bli varm och vänlig. Sorglig ibland, visst, men fortfarande med den där grundkänslan. Inte bara för läsarna och lyssnarnas skull, utan också för mig som skrev den. Jag skulle ju leva med karaktärerna och historien längre än någon annan och jag hade inte ork eller lust att plåga mig igenom något hemskt traumadrama eller snaskig mordhistoria. Inte just då i alla fall.

För mig var ingredienserna för att få till det varma och vänliga främst bra beskrivningar av fin och trovärdig kärlek, djup vänskap och roliga (och ibland mycket irriterande) karaktärer.

Den där trovärdiga kärleken och feelgoodkänslan tänkte jag också skulle kräva att boken hade bra, äkta sexscener. Alltså inte jättemånga eller långa och absolut inte såna där män drar fram sina “lemmar” eller “kön” eller där kvinnor darrande öppnar upp sina “sköten”. Såna har jag läst alldeles för många och ibland nästan äcklats av.

Nej, min bok skulle kännas på riktigt, nutida och kanske till och med lite upphetsande och då krävdes det lite piggt sex. Hur svårt kunde det vara?

Supersvårt visade det sig.

Jag skulle förstås kunna skylla på att jag valt ett heterosexuellt par som huvudpersoner, en typ av sex jag inte har någon som helst erfarenhet av. Eller på att det aldrig riktigt blev läge för dem att ligga. Men det hade varit ljug. Sanningen är att jag upptäckte att alla detaljerade ord och beskrivningar kändes för grova och störande – även för mig. Så fort jag skulle våga mig på ett började jag rodna. Jag var helt enkelt inte tillräckligt modig, för pryd.

Plötsligt blev det tydligt varför vissa författare klipper en scen precis efter att paret kyssts i ungefär 15 sekunder och lagt sig ner i sängen, för att sedan låta historien fortsätta dagen efter när de vaknar. Det var precis så jag ville göra med mina huvudpersoner Simon och Anna: Puss, puss och sen – ridå.

Men jag gav inte upp. Försökte ändå även om jag inte alls vågade ta ut svängarna.

Min första version av en “sexscen” mellan Simon och Anna innehöll inte några känslor, inga “könsmarkörer” eller mer detaljerade beskrivningar. Fokus låg snarare på hur de rörde sig i rummet och exakt hur det gick till när de la sig ner i sängen. “Sätter sig ner för att sedan sträcka ut sig … flyttar benet … flyttar andra benet“

När det gick upp för mig att jag mer beskrivit en konstig gymnastikövning mellan två helt könlösa individer försökte jag fixa det genom att lägga till det minst laddade ord jag kunde komma på. Ett naket bröst fick avslöja att de två personerna faktiskt inte hade några kläder på sig och att en av dem var av kvinnligt kön. Inte så konstigt att scenen fortfarande inte funkade.
0000064135
Trevande provade jag fler ord, grövre även om jag undvek  “lem” eller “sköte” men allt blev bara värre. Geggigare. Sen knäckte jag det.

Jag behövde inga könsord. Eller, om jag hade behärskat dem bättre hade de säkert kunnat egga en och annan läsare, men för den där varma och vänliga känslan krävdes egentligen något annat: Beskrivningar av det som ligger i luften. Av känslorna, stämningen. Spänningen. Så jag började om.

I slutändan har jag, förutom en och annan svordom, inte ett enda könsord i boken.

Istället har jag försökt jobba med känslan av kärlek, av ömhet, nervositet. Av frustration, glädje och ilska som kommer med alla relationer. Och när de så kommer – liggen – är fokus på nerven som uppstår alldeles innan eller precis i början av ligget. Känslan av närhet, av närvaro.

Nu är jag nöjd med resultatet och jag tycker att boken blev precis så varm och vänlig som jag hoppades på. Hoppas ni som lyssnar och läser håller med.

//Albert Lindemalm

Hur svårt kan det vara? Våndan att skriva om sex

Dags för en thriller i influencer-miljö?

 

Ingrid_Elfberg_Foto_Bengt_Alm_2
Fotograf: Bengt Alm

Ingrid Elfberg gästbloggar hos Storytel! Just nu aktuell med ”Sektionen S1” – en Bokfabriken originalserie som finns ute nu!

Jag började själv jobba med IT redan 1997 då internet var en bäbis. Det var en experimentell period då framtiden såg ljusare än ljus ut. Lite anade vi då vad som skulle hända, framför allt trodde ingen av oss att mobilerna skulle ta över så som de gjort.

Idén till nya thrillern
Starten eller idéembryot till min thriller ”Sektionen S1” kom genom min research inför ”Den du borde frukta” som gavs ut 2015, och som handlar om nätdejtingens baksidor. Då skapade jag en falsk profil på en dejtingsajt – en herre i 50-plusåldern – för att verkligen få veta vad som fanns där ute. Min falska profil fick gott om napp, även bland minderåriga, som ogenerat tiggde pengar, ofta mot gentjänster via webbkameran.

Jag fick alla mina fördomar och lite till bekräftat, och det var det där lite till som blev embryot till min nya thriller som handlar om ungas liv på nätet.

YouTubers, influencers och vloggare
Vart hänger våra unga? Vad sysslar de med på nätet? Vilka beundrar de? Ja en sak är helt klar och det är att de inte hänger där vi gamlingar gör det. Och att utvecklingen fortsätter att gå fort.

Nya appar och ställen att hänga på skapas hela tiden av de som vill tjäna mer pengar. Med olika gadgets och funktioner som kan locka unga. Nya stjärnor tänds på YouTubehimlen och på Insta. Och våra unga hänger lika snabbt på som av.

Gränslöshet och predatorer
Miljön som våra unga befinner sig i på nätet är ofta väldigt gränslös, utforskande, naiv och sexualiserad. Och där frodas givetvis figurer som inte vill våra barn väl. Kanske lär vi oss att hantera det som hänt, att allt numera sker i deras mobiler och att predatorerna når ända in under täcket i barnkammaren, men utvecklingens snabbhet talar emot det. Och att som förälder tro att vi kan övervaka eller ha koll kan vi glömma. Den tiden är redan förbi. Enda sättet att vaccinera sin familj är att prata om det. Tidigt.

Sektionen S1
Min nya thriller handlar om Jennifer som fyllt 14 år, vars föräldrar just skilt sig, som flyttat med sin mamma från villalivet till staden och som söker det vi alla gör, bekräftelse, kärlek, tillhörighet. Hon kontaktas av en kille som verkar gullig och omtänksam och en liten kärlekshistoria blommar upp. Men bakom fasaden döljer sig något helt annat …

Den ende som misstänker att något inte står rätt till är hennes granne och tillika en av mina utredare i sektionen som utreder grova brott i Göteborg.

Göteborg och utredarna på grova brott
Mina historier utgår alltid från en verklig händelse eller ett öde, alltid utifrån Göteborg med alla dess fantasieggande miljöer och så klart med utflykter till andra platser i Sverige. Mitt skrivande drivs av min fascination för det vi människor gör mot varandra och med varandra – svartsjuka, kontrollbehov, hat, avund, girighet, passion, kärlek, överlevnad …

Och så klart vår nutid, våra samhällsproblem och det som är brännande aktuellt just nu.

Mina favoriter på nätet
Jag har alltid hängt mycket i de digitala vardagsrummen, och här är några av mina favoriter som jag följer. Utan övrig koppling till ovanstående …

Tim Ferris – om livet som experiment. Massor av tips på intressanta saker och människor. Itunes, tuben, facebook. SE HÄR!

Stephen Jepson – äldre herre som leker och inspirerar på YouTube men också går att följa på Facebook. SE HÄR!

TED talks – 20 minuters prat om ett intressant ämne. Här Keith Barry. Brain magic. SE HÄR!

Hoppas ni kommer att gilla mina tips och min nya thriller – ”Sektionen S1”.
//Ingrid Elfberg

sektionen_elfberg

Dags för en thriller i influencer-miljö?

”Någonstans brister himlen” – Om förändring

någonstans_Brister_himlen
Fotograf: Karolina Rosenqvist

Någonstans brister himlen kom till mig insvept i en tjock dimma. Bland kobbar och skär i 1920-talets Bohuslån såg jag berättelsen utspela sig. Ett familjedrama och en uppväxtskildring som kretsar kring den trettonårige fiskarpojken Elis och hans familj.

Jag förstod tidigt att boken skulle handla om ett sökande. På ytan består det i att Elis försöker hitta sin äldre syster Signe som försvunnit, men sökandet pågår även på andra plan. Det sker ett sökande i det förflutna, efter sanningen om händelser som gömts undan i familjen. Och Elis söker inom sig, för att få reda på vem han innerst inne är.

Att Någonstans brister himlen skulle komma att handla så mycket om förändring som den faktiskt gör, visste jag dock inte från början. Kanske blir det så efter att man har jobbat mycket med en text. De olika lagren avtäcks efter hand, de blottläggs och slipas sakta fram. Mot slutet av skrivandet satt jag därför med en tematik i famnen som jag inledningsvis inte hade ringat in, och nu i efterhand känns det självklart. Förändring, detta oundvikliga som livets gång tvingar fram, som ibland kommer som en lättnad men alltför ofta medför svårigheter. Att våga släppa taget om det välkända och trygga, en kamp som varje människa för.

I Någonstans brister himlen finns förändringen med som en del av Elis vuxenblivande. När familjebanden brister tvingas han tänka sig livet på ett nytt sätt. Men förändringen finns även med i bokens samhällsskildring, inte minst i form av modernisering av både fiske- och gruvnäring, och arbetarna som drabbas av den. De som hamnar på efterkälken när förändringens vindar blåser, men även de som griper de nya möjligheterna, kvinnor som ger sig in i yrkeslivet. Ja, nu i efterhand ser jag förändring som ett nyckelord i min roman.
0000061923
För mig personligen är det vid det här laget också dags för en förändring. I skrivandet lämnar jag bakom mig Elis och Signe och alla de andra karaktärerna i Någonstans brister himlen. Det är dags för en andra roman att bli till. Jag förflyttar mig norrut och ännu fler år tillbaka i tiden, för att lära känna andra karaktärer och nya platser. Och även om det är skrämmande att kasta sig in i detta nya, ser jag fram emot vad det för med sig.

//Erika Olofsson Liljedahl

”Någonstans brister himlen” – Om förändring

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

Storytelbloggen_foto_lisa_jabar
Fotograf: Lisa Jabar

Kamilla Oresvärd är författaren bakom Seger S1 och Seger S2 – två av Bokfabrikens originalserier som släppts våren/sommaren 2017. I den här gästbloggen berättar hon om sin kärlek till Storytel och den digitala ljudboken.

Jag fastande tidigt för ljudboksformatet. Redan på cd-spelarens tid köpte jag en portabel variant och tyckte det var toppen att kunna vara mobil samtidigt som jag lyssnade på alla mina favoritförfattare. Eftersom den var rätt otymplig att bära på skaffade jag mig en specialdesignad väska för att enkelt (nåja) kunna ta den med mig på promenader, på resan, till stranden, eller var det nu var jag skulle.

När jag gick över till mp3-spelaren blev livet genast mycket enklare. Jag inte bara slapp släpa runt på dunderklumpen, jag slapp också byta skivor stup i kvarten. Dessutom hade den en sovtimer så jag behövde inte längre leta mig tillbaka till dit jag var när jag hade somnat med lurarna i öronen.

Sedan upptäckte jag Storytel. När jag tänker på resan från min gamla cd-spelare till Storytel ser jag vilken fantastisk utveckling det har varit under denna korta tid. Idag finns allt som får min vardag att fungera i min mobil som mina fyra mailboxar, mina kalendrar, mina kontakter, banken, flygbolagsappar, chatten, Facetime, Skype, min extrahjärna (Google) och dessutom Storytels sagolika bibliotek.

Även om digitaliseringen snabbt har förändrat vårt sätt att konsumera och leva är det skönt att fascinationen för den goda berättelsen består. Vi vill fortfarande gripas av spännande historier och komma människor och miljöer in på livet och när tid är en bristvara gäller det att hitta sätt att göra rum för dem i sitt liv. För mig är ljudboken ett perfekt komplement till den tryckta boken och Storytelappen har verkligen förenklat livet för alla oss ljudboksälskare. Att jag nu själv med min ljudboksserie Seger är en del av denna värld och utveckling gör mig både glad, stolt och ödmjuk.

I mitten av maj kom Seger säsong 1, i juli säsong 2. Båda upplästa med nerv och känsla av fantastiska Tanja Lorentzon och utgivna av Bokfabriken i ett format inspirerat av tv-serier. Böckerna är inte flåsaction utan mer smygande spänning. Därmed inte sagt att det är mysigt och småputtrigt utan det kan tvärtom bli ganska otäckt och skrämmande.

Du får möta Stina Seger, en kriminalkommissarie som har sina egenheter och personliga tillkortakommanden, en mänsklig polis som träffar rakt i hjärtat. Häng gärna med Stina till Göteborg och umgås med henne och mina andra karaktärer. Följ med dem ner i mentalvårdens mörka gömmor i säsong 1 och se vad en människa i desperation kan drivas till efter att ha förlorat en älskad i säsong 2. Det blir spänning, starka karaktärer och mörka hemligheter, tårar och kanske också något skratt.

Och kom ihåg, jag gillar att överraska så var beredd på att handlingen kan ta de mest oväntade vändningar.

Vi hörs!
//Kamilla Oresvärd

SEGER_1_OCH_2

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld