Intervju med Maria Gustavsdotter

MariaGustavsdotter, Foto MartinKristensson.jpg
Foto: Martin Kristensson

Du skriver ju främst historiska romaner – vad är tjusningen med det?
Dels är jag helt enkelt intresserad av historia och av att själv läsa bra historiska romaner. Jag vill också berätta om människor som annars inte får komma till tals, röster som tystnat eftersom det alltid är segraren som skriver historien.

Och en god historisk roman berättar alltid om det allmänmänskliga. Våra behov och innersta önskningar. Vi på 2000-talet känner på samma sätt som man gjorde för fyrahundra år sedan, men i synnerhet vi kvinnor har nu större möjlighet att förverkliga våra drömmar.

Berätta om hur researcharbete går till!
Jag börjar med att läsa allmänt om tiden jag vill berätta om. Sedan läser jag mer specifikt om platserna jag vill beskriva eller den sortens människor jag vill berätta om. Jag läser också mycket annat, om mode och mat, lagstiftning och i ett fall även romaner som gavs ut på den tiden. Jag läser gamla brev och dagböcker om sådant finns, domböcker. Jag studerar kartor och om möjligt besöker jag de platser jag ska berätta om. Jag tycker om att göra research och lägger ner mycket tid på det.

Jag är noga med min research och försöker att alltid vara historiskt korrekt även då det ställer mina påhittade personer i en sämre dager.
0000053320
Vilken är din favorittidsperiod?
Jag har ingen bestämd tidsperiod som jag föredrar, men har hittills valt tider då stora förändringar sker. Fast så är det väl alltid.

Du är utbildad till tandläkare men arbetar nu på heltid som författare, hur kommer det sig att du tog detta steg? Har du alltid drömt om att bli författare?
Redan som tioåring bestämde jag mig för att bli författare. Sedan blev jag tvungen att välja en utbildning och valde tandläkare av två skäl. Min far var tandläkare och sa att som tandläkare var det lätt kombinera yrket med barn och familj. Det här med tandläkare känns mycket numera avlägset. Jag har arbetat som författare under längre tid än jag arbetade som tandläkare. Dock brukar jag påpeka att jag har kvar min legitimation. Jag slutade av eget val.

Hur får du inspiration till nya böcker?
Jag vill inte kalla det inspiration, hellre talar jag om idéer. Jag bestämmer mig för att skriva om en speciell tid eller epok, som i serien om barnen Morlandeus från Orust. Eller jag bestämmer mig för att skriva om en speciell historisk person, som nu senast om prinsessan Cecilia Vasa. Sedan börjar jag planera. När jag väl skriver kommer flytet, det underbara tillstånd då jag tycker jag är någon annanstans än i mitt arbetsrum. Då skriver jag och orden bara kommer.

Vad kan du bara inte vara utan när du skriver? Välj max 3 saker. Kaffet? Pennan? Datorn? Solen?
Min dator, en vattenflaska och största möjliga tystnad.

Tack Maria!

banner_01_gustavsdotter.png

Intervju med Maria Gustavsdotter

Varför skriver du historiska romaner?

SetMattssonBron, FotoKimEkvall.jpg
Foto: Kim Ekvall

Set Mattsson, författare till ”Ondskans pris, ”Svekets offer”, ”Fruktans tid” och ”Så länge min bror andas”.

Jag får ibland frågan varför jag skriver historiska kriminal- och spänningsromaner. Hade inte det varit mycket enklare att skriva om min egen tid? Att slippa göra all research? Jo, kanske, men också mycket tråkigare. Researchen är ett av skälen till att jag skriver romaner. Det är spännande att sitta på Stadsarkivet i Malmö och vänta på en volym från Rådhusrätten 1952 som jag på måfå har beställt fram, utan att veta vad jag kan hitta i den. När den ligger uppslagen på bordet och jag läser om de olika brottsmålen – bedrägeri, förskingring, koppleri, stöld, dråpförsök eller vad det nu kan röra sig om –får jag en bild av samhället som det såg ut då. På Universitetsbiblioteket i Lund läser jag mikrofilmade dagstidningar från fyrtio- eller femtiotalen och försöker förstå hur livet såg ut för den ’vanliga’ människan. Vad pratade de om vid frukostbordet? Vilka filmer såg de på biograferna? Oroade de sig över de stigande matpriserna och den ökande ungdomsbrottsligheten eller skrämde utvecklingen i Östeuropa dem mer? Och jag inser att skillnaden mellan då och nu inte är så stor som vi kanske tror. Ett exempel på det är Sveriges sannolikt första ungdomskravaller som jag skildrar i ”Svekets offer”. De rasade tre nätter i rad nyårshelgen 1946/47 i Malmö centrum och precis som nu stod samhället frågande inför det som pågick och varför. Vad fick tolvåringar att välta bilar och sätta eld på juldekorationer? Ingen visste och på insändarsidorna pågick debatten i veckor efteråt om vart landet var på väg. Känns det igen?

Arkiven ger mig mycket material, men viktigare är att träffa och prata med dem som var med på den här tiden. Inför min trilogi om kriminalöverkonstapel Palm och hans efterkrigsmalmö intervjuade jag poliser som i sin ungdom patrullerat på stadens gator. De som visste vilka caféägare som bjöd på kaffe under kalla kvällar, i vilka kvarter de aldrig vågade sig in ensamma i, och på vilka krogar det serverades smuggelsprit. Timmarna jag tillbringade med dem har varit ovärderliga för mina romaner.

Att göra research handlar inte bara om att få fram fakta, det inspirerar också. En tidningsnotis eller ett förhörsprotokoll kan ge idéer till bihandlingar eller huvudintrigen i en roman. Research är alltså inte ett nödvändigt ont, tvärtom.

Ett annat svar på frågan om varför jag skriver historiska romaner är att jag vill ge perspektiv till vår egen tid, öka förståelsen för det som pågår. Min första roman, ”Ondskans pris”, tar sin början sommaren 1945 när Malmö var målet för många av de flyktingar som befriats från de nazistiska koncentrationslägren. Vissa dygn kunde det anlända flera tusen. Många av dem var i dåligt skick, både fysiskt och psykiskt, och krävde sjukhusvård. Den sommaren har stora 2 likheter med hur det såg ut i Malmö hösten 2015 när flyktingar från krigets Syrien kom till Sverige. Och precis som då var samhället beroende av frivilligas insatser för att klara av situationen. Min senaste roman ”Så länge min bror andas” handlar om de danska judarnas flykt till Sverige hösten 1943 när de hotades av deportation. Flyktingtrafiken över Öresund har vissa likheter med det som nu pågår på Medelhavet där människor på flykt tvingas betala dyrt och riskera sina liv för att sätta sig i säkerhet.

Jag vill också göra upp med den nostalgiska myten om att det var bättre förr. Det är särskilt viktigt i dessa oroliga tider då myten skamlöst exploateras av bakåtsträvande krafter som försöker skapa en bild av en idyll som aldrig funnits. Det var annorlunda förr, men absolut inte bättre. Det är hög tid att vi gör upp med den destruktiva uppfattningen och inser att vi, som den nyss bortgångne Hans Rosling menade, faktiskt lever i de bästa av tider.

//Set Mattsson

bookbysetmattsson

Varför skriver du historiska romaner?

Intervju med Anna Laestadius Larsson!

annalaestadiuslarsson-2013-2.png
Foto: Peter Knutson

1). Din serie är en trilogi som utspelar sig under slutet av 1700-talet. Kan du berätta lite om serien?
Den handlar om Charlotta som var den yngsta kungliga bruden i modern svensk historia, bara 15 år, när hon giftes bort med Gustav III:s bror hertig Karl, hennes älskade väninna Sophie von Fersen och den fattiga tjänsteflickan Johanna, ”Pottungen”. Deras liv går in och ut ur varandras och läsarna får följa dem från ungdomen och framåt. Allt berättas ur kvinnornas perspektiv och handlingen utspelar sig under några händelserika decennier i Sveriges historia.

2). Hur kommer det sig att du valt att skriva historiska romaner? Och om just den här perioden?
Jag har alltid älskat historia. Det var mitt favoritämne i skolan och jag har pluggat både det och idéhistoria på universitet en gång i tiden. 1700-talet blev jag passionerat förälskad i när jag var nio år och på semester i Paris med min familj. Jag samlade på souvernirdockor och fick en som föreställde Marie-Antoinette. Mamma och pappa berättade att hon var en vacker drottning som blev halshuggen av folket och sedan var det kört. När vi kom hem sprang jag till biblioteket och lånade böcker om henne. Och jag ritade hundratals ”krinolinkvinnor” (idag vet jag att de platta, breda kjolarna heter styvkjol eller panier, men det visste jag inte då) som barn.
40537
Idén till romanerna fick jag på Drottningholms slott när jag plötsligt stod öga mot öga med porträttet av den 15-åriga Hedvig Elisabeth Charlotta. Vi fick kontakt genom århundradena, jag kände att det var hon och jag och på den vägen är det, hon blev en av mina tre huvudpersoner och den som handlingen i den första boken – Barnbruden– kretsar kring.

3). Hur mycket research och faktaarbete ligger bakom?
Väldigt mycket. Jag började researcha 2006 och den första boken, Barnbruden, var färdigskriven på våren 2013. Jag har plöjt hyllmeter av avhandlingar, biografier, brevsamlingar och dräktböcker. Och så Hedvig Elisabeth Charlottas dagböcker så klart, hon skrev varje månad 1775-1817. Och jag har besökt de flesta av miljöerna. Det har varit fantastiskt roligt, som gammal journalist älskar jag ju research! Jag har läst och lärt mig oerhört mycket, o40997ch har sedan tillåtit mig författarens frihet i skrivprocessen.

4). Du har ett stort intresse för kvinnan i historien och kvinnans roll i samhället; vad vill du att dina böcker ska förmedla? Hur tycker du att synen på jämställdhet har förändrats genom tiderna?
Ja, jag har en mission: Att lyfta fram kvinnors liv och erfarenheter ur vår mansdominerade historieskrivning. Men först och främst vill jag såklart bjuda på en bra berättelse, jag älskar själv böcker som sveper i väg mig till en annan tid och ett annat rum, som får mig att glömma nuet.

Man kan säga att den moderna diskussionen om jämställdhet mellan könen föddes på 1700-talet med författare som Mary Wollstonecraft och Olympe de Gouges, som oberoende av varandra skrev var sitt manifest om kvinnans rättigheter. När jag läste 40998Wollstonecrafts Till försvar för kvinnans rättigheter kände jag igen många av dagens frågor. Men det finns en stor skillnad om man jämför då och nu. På den tiden hade kvinnor få formella rättigheter. Idag är män och kvinnor lika inför lagen, men många orättvisor lever kvar som strukturell diskriminering. Som snopp- och snipplöner till exempel.

5). Vem inspirerar dig? Vad läser du själv för böcker?
Jag har inte någon stor idol. Jo, det skulle vara Zlatan då (själv spelar jag fotboll hellre än bra i författarlandslaget). Men jag bär alltid runt på en bok; i soffan, på toaletten och på bussen. Jag läser det mesta och tycker att det är kul att hänga med i nyutgiven litteratur. Senaste böckerna som jag verkligen gillat är Simma med de drunknade av Lars Mytting och Körsbärslandet av Dörte Hansen. Och när man skriver historiska romaner som jag är det svårt att bortse från Hilary Mantel. Hennes A greater place of safety om franska revolutionen – som nu har börjat släppas som trilogi i Sverige, den första delen heter Frihet – är helt suverän.

Tack Anna!

Intervju med Anna Laestadius Larsson!