Jonas Gardell

Ãr det bara jag som inte för mitt liv kan komma ihåg vad Gardells omtalade bokserie faktiskt heter?! Varje gång som jag har pratat om den har samtalet gått ungefär så här:

– Jag lyssnar på en helt ok bok just nu.

– Vilken?

– Men, Gardells senaste“vad heter den“Torka inte“.Torka aldrig tårar“na (?) utan“Torka inte eller torka aldrig? Ãsch du vet vad jag menar“

Ja, ja. Ni vet vilken jag pratar om i alla fall“och nu tänkte jag vi skulle snacka lite om boken. Det här är alltså 2:a delen i Gardells serie om Benjamin och Rasmus som lever i ett aidsdrabbat Stockholm någon gång på 80-talet“.precis när aids var nytt och fortfarande var något som “bara“ drabbade homosexuella.

När jag lyssnade på första delen var jag kluven, och jag fortsätter att vara det. Ã ena sidan “ vilken viktig bok för så många människor! Ã andra sidan “ varför kan inte jag som icke-homosexuell få känna igen mig “ åtminstone litegrann? Gardell är så mån om att i sin beskrivning av utanförskap verkligen få läsaren att FÃRSTÃ hur extremt utanför de homosexuella varit att han gör utanförskap (som fenomen) till en känsla enbart för homosexuella. Därmed stänger han ute de heterosexuella helt ifrån att ens kunna förstå hur det verkligen var. Det är synd.

Min andra kritik (ja, för jag har två) är att Gardell inte lyckas vara konsekvent med sina karaktärer. I grunden så gillar jag att han gör personerna i boken levande med olika dialekter och sätt att prata“men nu har Rasmus bytt dialekt så många gånger att jag inte längre vet vem han är. Pratar han stockholmska? Eller värmländska? Ãr det Rasmus som pratar finlandssvenska helt plötsligt?! Vad är det som händer?!

Ska vi istället prata om det som gör boken viktig, bra, läsvärd och till en sån bok som alla bör lyssna på, trots att de kanske har ett schizofrent förhållande till Gardell så måste vi bli lite allvarligare. Det som berör mig mest och det som dröjer sig kvar hos mig, är hur homosexualiteten skapar ett stort gap mellan huvudpersonerna och deras familjer och lämnar dem alla ensamma. Det skulle inte behöva vara så, men i den här tiden fanns det inga val “ och det är det som gör boken så gripande.

Så. Jag är extremt kluven. Ena sekunden älskar jag boken, nästa är jag irriterad och arg. Men precis som med första delen av serien uppmanar jag dig att lyssna på den och bilda din egen uppfattning“för det är en “ helt enkelt en sån bok.

Betyg:“

Recension: Torka aldrig tårar utan handskar – Kärleken
Av och med: Jonas Gardell“

Liksom många andra blev jag glad när vi äntligen fick in Kärleken, första delen i Jonas Gardells omtalade trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Oavsett vad man tycker om Gardell som person är det svårt att bortse ifrån det faktum att hans böcker, och kanske särskilt de här, är extremt viktiga.

Boken är en skildring av de homosexuella i Stockholm på 80-talet. Hur de levde, hur de hade det och hur det var att vara en av “dom homosexuella“. Lyssnaren får följa ett antal personer där berättelsen cirkulerar kring två unga pojkar, Rasmus och Benjamin, och deras möte.

När jag lyssnar tänker jag mycket på hur Stockholm ofta ses som en idyll “ att det är så vackert här “ men hur det vackra, i Gardells skildring, försvinner i något som blir smutsigt, fult och svart. Hur drömmen om att bli fri och kunna leva som den man är grumlas i nya sjukdomar “bögpesten“ och hur unga män i sin vilja att hitta sig själva får hela livet förstört. Hur samhället sviker de här männen och hur de står utanför och ensamma “ men i en enad gemenskap. När jag går genom Stockholm till jobbet och lyssnar på Gardells berättelse ser jag således staden med lite nya ögon.

Men, jag är kluven. Vissa stunder älskar jag boken. Andra vill jag stänga av den och inte fortsätta lyssna. Dels för att den är jobbig och berör mig “ jag vill helst inte att det ska ha varit såhär. För någon.“ Dels för att jag inte vet vad jag tycker om Jonas Gardells inläsning. Ã ena sidan så tror jag inte att någon annan skulle kunna ha läst in den. Det är liksom hans bok och man verkligen känner hur han har lagt hela sin själ i den. Ã andra sidan blir jag tokig när han, på sitt Gardellskt teatrala sätt, sjunger in vissa delar av inläsningen. Nåväl. Det är ju så han är.

Trots det så rekommenderar jag verkligen att alla läser boken. Det är en liten bit av Sveriges historia som berättas för oss ur ett nytt perspektiv och jag tror att den kan ge lite perspektiv på vardagen, och skapa förståelse för andra som kanske inte riktigt är som du själv. Och även om det här är 20 år sedan så tror jag att det lever kvar hos många därute. Jag längtar redan efter nästa del!

Betyg:

Storytel blogg

Snacka om böcker!

Torka aldrig tårar utan handskar del 2: Sjukdomenphew.

Torka aldrig tårar utan handskar – julläsning med perspektiv?