Niclas Ericsson gästbloggar!

 

familjehemligheter_niclas_ericsson
Fotograf: Magda Gad

Jag fick idén till Familjehemligheter när jag jobbade som kriminalreporter på Expressen, sommaren 2002. Det var en hektisk sommar, jag var ny som journalist och ny på Expressen.

Det var mycket med den miljön som var som en film. En kvällstidningsredaktion är overklig på något sätt. Inte glamorös alls – även om folk kanske tror det – mest väldigt hårt arbete och mycket kompetenta kollegor. Men tempot, jäklar. Nästa morgon kunde ens story vara på löpsedlarna. Man kunde ha hittat något som ingen annan tidning hade. Eller man kunde ha gjort bort sig totalt. Missat bollen. Det var vinna eller försvinna, varje dag. Och så var det ju ämnet jag jobbade med som trängde in under huden.

Att försöka förstå ett brott är fascinerande, kanske för att det är extrema situationer som både offret och gärningsmannen hamnar i. Men det är situationer vi alla kan relatera till. Svartsjuka, hat, girighet. Eller bara att något går väldigt snett mellan två människor.

Sedan har vi frågorna om hur brottet gick till. Det finns alltid vissa fakta som är kända, andra inte. Man kan gräva ner sig i detaljer, tyda och tolka. Rekonstruera det exakta förloppet, minut för minut.

Och så utgången. Döden. Den gör alltid intryck.

Jag känner mig hemma bland dem som rör sig efter mörkrets inbrott. Bögarna, busarna, hororna och torskarna. Festprissarna. Och så snuten förstås. De som jagar om natten. Det fanns aldrig någon tvekan om att min berättelse skulle handla om dem. Och självklart skulle det hända i Stockholm. Jag är född här och vet ingenting om någon annan stad i Sverige.

Jag tog det jag hade, fragment av händelser ur mitt eget liv, kunskap om brott, människor jag hade träffat eller bara sett på håll. Platser jag kände både innan och utan. Och så började jag fantisera. Nästan allt i min deckare bygger på verkligheten, precis som ett reportage, men omformat till en helt fiktiv berättelse. Jag slängde allt i en gryta och lät det stå och puttra och sjuda, tills det fick sitt eget liv.

Nu har min berättelse fått liv på ett nytt sätt eftersom den alldeles nyligen har släppts som ljudbok, inläst av Fredde Granberg. Den kan följa med dig på din väg, från jobbet, krogen, shoppingrundan eller ett hemligt möte.

Kanske är du också en av dem som jagar om natten? Min berättelse är en hyllning till dem. Men för somliga av dem slutar det illa.

//Niclas Ericsson

 

Niclas Ericsson gästbloggar!

Mikael Ressem gästbloggar!

mikaelressem
Fotograf: Niclas Jonsson

Hej alla ljudbokslyssnare!

För några år sedan var tanken att skriva böcker och få de utgivna mest en dröm och något som förmodligen aldrig skulle hända. Idag är drömmarna verklighet och mina böcker om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström har blivit omåttligt populära. Att många frivilligt läser och lyssnar på det som jag har skrivit känns nästan overkligt och jag tror att författare överlag bör vara mer ödmjuka inför det faktum att det är läsarna som har makten över oss, inte tvärtom.

Erik Sandström är en man med fler bekymmer än de flesta men som ändå lyckas hålla ihop tillvaron på något obegripligt sätt. Tillsammans med ordningspolisen Patrik Andréasson och den minst sagt udda figuren Tomas Svensson hamnar de i olika mysterium och brottsfall.

Erik, Patrik och Tomas kompletterar varandra på ett sätt som gör att berättelserna nästan skriver sig själva och för varje gång som jag sätter den sista punkten i en berättelse byts det där intensiva berättardrivet mot en sorts sorgsen tomhet över att jag inte kommer att få träffa mina vänner på ett tag igen. Det kanske låter konstigt, och på ett sätt är det säkert det också. Men för mig blir skrivandet nästan maniskt, som en drog som det är svårt att vara utan och när allt till slut är över och jag är tvungen att lämna det jag har hållit på med i flera veckor, ibland månader, så är sorgen och uppgivenheten ett faktum.

Kanske är det för att jag tvingas tillbaka till en vardag som inte alls är lika spännande som den jag skriver om. Eller så är det bara så som livet måste vara, att det som är kul ibland måste brytas av med sånt som är trist. ”Annars vet man inte när det är julafton…” typ, och som min mormor alltid brukade svara på frågan om varför alla presenter var koncentrerade till den 24:e december och inte kunde delas ut lite mer sporadiskt över året.

Jag tycker särskilt mycket om karaktären Tomas som på något vis är en sorts symbol för att man får vara den man är. Och Tomas är den han är, och det är han oftast rätt nöjd med. Som person tror jag att han är rätt ensam i sin spartanskt inredda lägenhet i utkanterna av Gävle men det är en slags självvald ensamhet eftersom han någonstans har insett att den enda som förstår sig på honom är han själv. I sociala sammanhang är han så nära en katastrof som man kan komma men det kompenseras av ett intellekt och en slutledningsförmåga som är något utöver det normala. Tillsammans med Erik och Patrik så ger han en dynamik som är både underhållande och allvarsam.
mannen på bron
Snart släpps den 5:e delen med Erik Sandström i spetsen, ”Mannen på bron”. Det är en riktigt tät och obehagligt intensiv deckare moch börjar med en scen som utspelar sig på Staffansbron i centrala Gävle. En kille i 25-årsåldern tänker hoppa från broräcket och både Erik och Patrik har larmats dit. Erik i sin ambulans och Patrik i sin polisbil. Något oväntat dyker Tomas upp på platsen och helt plötsligt börjar det som kändes hyggligt kontrollerat att kännas som något helt annat. Själva historien kretsar kring Gävles hockeylag, doping, intriger och oklara dödsfall. För alla som läser och lyssnar på mina böcker kommer igenkänningen att vara hög och det som var bra i de andra böckerna är ännu bättre i den här, åtminstone om någon skulle fråga mig.

Spännande lyssning!

Med önskan om en trevlig, avkopplande och varm sommar.
Mikael Ressem

Mikael Ressem gästbloggar!

Isvittring – En ny spännande favorit?

isvittring_gruppdiskussion.png
Omslaget till Isvittring av Solveig Vidarsdotter fick oss alla att spara den i bokhyllan direkt. Det utstrålar kyla och snö, vilket dom bästa deckarna innehåller. Så vi var ju tvungna att lyssna! Läs vidare för att se vad vi tyckte – och lämna gärna en kommentar om vad du tyckte om boken!

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Den här gillade jag som är lite svag för socialrealistiska berättelser. Den var dessutom spännande på riktigt och får ett extra plus i kanten för den härliga miljön, jag fick nästan en känsla av Nordnorge ibland. Ser fram emot fortsättningen.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det tog ett litet tag innan jag kom in i den här berättelsen, men sedan artade det sig. Ett trevligt tidsfördriv med en lagom läskig jakt på mördaren. Gillade också att det inte var alltför polisiärt, att man fick följa livet i det lilla samhället snarare än en polisutredning. Fattade tycke för flera av karaktärerna, speciellt huvudpersonens pappa som på ett resolut sätt visade var skåpet ska stå!

micke_deckare02
Micke: Den här gillade jag inte. Vet inte vad det är med mig men det känns som att jag är inne i en period när jag inte längre gillar den här typen av deckare. Jag har kanske blivit Storytel-original-skadad. Tycker det är alldeles för långsamt och ospektakulärt. Plus ändå för stämningen och de ensliga miljöerna.

anna_deckare05
Anna: Jag gillade Isvittring, ungefär från mitten och framåt. Då hade man fått koll på karaktärerna och de fick blomma ut mer. Jag som gillar deckare i kalla klimat hade gärna sett mer snö och iskyla i berättelsen. Det jag uppskattade med den andra halvan var att flera relationer blev gripande, miljön var ovanlig och det förekom flera annorlunda och spännande bikaraktärer. När jag lyssnat klart tänkte jag att det vore kul att få höra en fortsättning på serien!

majasprofilbeskrivning
Maja: Det var kul att lyssna till en deckare som överraskade och visade sig vara något helt annat än vad man väntat sig, och dessutom intressant att gräva i huruvida det kommer att komma en uppföljare. Efter lite detektivarbete kom vi fram till att det faktiskt verkar som om Vidarsdotter inom kort ska släppa ytterligare en bok.

isvittring_omdugillar

Isvittring – En ny spännande favorit?

Tävling: Vinn biobiljetter till Room

tavling_room
Har ni hunnit lyssna på Room? En obehaglig men spännande berättelse om en mor och en son som hålls fångna i ett litet rum, ett fängelse de försöker bryta sig fria ifrån. Låter detta spännande? Då får ni inte missa biofilmen som rullar på biograferna just nu! Var med i vår tävling och ha chansen att vinna en biobiljett för dig och en vän.

Vi kommer att dra 5 vinnare som får ta med sig en vän. Detta vill du inte missa!

Svara på frågorna:
1. Vad heter skådespelaren som spelar femåriga Jack i filmen?
2. Hur många år har Ma (mamman) varit fångad i det lilla rummet?
3. Vem har läst in den svenska ljudboken?

Mejla dina svar till tavling@storytel.se. Glöm inte att uppge namn och adress. Senast den 30e mars vill vi ha dina svar! Vinnaren presenteras på torsdagen den 31a mars.

Lycka till!

I samarbete med Lind & Co.

Tävling: Vinn biobiljetter till Room