Ewa Klingberg gästbloggar!

EwaKlingberg2016
Foto: Ove Klingberg

Manglade dukar och vikta servetter föddes under ett telefonsamtal i början av januari 2016. En möbel med förmodat tyskt ursprung bestående av ett gigantiskt bord, tolv stolar, ett groteskt skåp, två fönsterbord och ett spelbord etsade sig fast i mitt huvud och ville inte släppa taget. Några dagar senare fick jag i min hand resultatet av en efterforskning kring möbelns historia. Jag kände hur kugghjulen snurrade igång och när jag känner så finns det ingen återvändo.

Vid samma tidpunkt stötte jag på en skrivutmaning. Skriv något varje dag i hundra dagar! Åhå, tänkte jag. Något varje dag, det blir ju en hel roman. Utmaningen låg inte bara i att skriva många ord varje dag, jag hade en historia att berätta som både utspelade sig i slutet på 1800-talet och i nutid. Jag valde att skriva de två olika skeendena parallellt, vilket var lite klurigt eftersom den ena historien lätt hade kunnat spoila den andra.

Redan från början fanns ramarna för slutet där. Båda berättelserna skulle knytas ihop, dåtid skulle möta nutid. Naturligtvis hände det saker under resans gång som gjorde att jag fick revidera de slutliga scenerna om och om igen. Men kärnan var hela tiden densamma. Genom boken löper en tunn spindelvävstråd som binder samman Felicia i nutid med Nanny i dåtid. Två kvinnor som var och en på sitt sätt hanterar en till synes omöjlig kärlek.
9789175455747_Cover (1)
Jag älskar research och jag kan ägna dagar åt att gräva i arkiv, göra tidsresor på museum och i verkligheten och bara vandra runt i olika miljöer. Jag ägnar också mycket tid åt att läsa, både skönlitterära och mer faktabetonade böcker. När jag träffar nya människor ställer jag alltid för många frågor. Med de intressena är författare det givna yrket för mig.

Välkommen att följa mig på min blogg Holavedsbrudar, på facebook och på Instagram. Vi ses där!

//Ewa Klingberg

Ewa Klingberg gästbloggar!

Fattigfällan: Så tycker vi om boken!

fattigfällan_bloggen
Förra året var Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk nominerad till Augustpriset i kategorin fakta. Det har pratats och skrivits mycket om boken och många har berörts av Beatas kamp. Vi var ju så klart tvungna att lyssna!

michelle_fakta_profilbeskrivningar
Michelle: Om man arbetar, betalar skatt, a-kassa, diverse försäkringar och så vidare tror många att det ska räcka som skydd ifall något händer. Så är inte alltid fallet … detta är skrämmande! Riktigt skrämmande. Beata som man får följa i boken Fattigfällan kan vara vem som helst. Hon blir sjuk och kan inte arbeta, vad för sjuk får man inte veta och egentligen spelar det ingen roll. Hon behöver hjälp att överleva men det skyddsnät hon förlitar sig på sviker. Och det sviker henne så enormt. Samhället får henne att känna sig så liten. Det är läskigt. Allt är verkligen inte svart och vitt, alla människor är individer med olika problem och förutsättningar men ändå är samhället inte individanpassat.

När jag lyssnat färdigt bär jag med mig mer kunskap om den fattigdom som äger rum i vårt avlånga land idag, några av mina fördomar har jag fått äta upp och sedan bär jag även med mig en rädsla … och den stora frågan: Vad är det för mening? Tungt.

bia_fakta_profil
Bia: Även om jag kände till nedmonteringen av det sociala skyddsnät som borde omfatta alla medborgare så var berättelsen om Beata oerhört drabbande. Om alla dessa tjänstemän som krävs för att upprätthålla kontrollen kring de sjukskrivna. Och ju fattigare du är desto fattigare blir du. Detta eviga moment 22. Jag blev så upprörd när jag lyssnade på Fattigfällan att jag knappt kunde tänka klart. Vilket idiotiskt och människofientligt system!

profil_ungdom_jennie
Jennie: Innan jag lyssnade på Fattigfällan så läste jag några av kommentarerna till boken. Många klagade på många upprepningar vilket fick mig att tveka lite men jag lyssnade ändå.

Insåg ganska snart varför dessa upprepningar finns och det beror helt enkelt på att man inte kan tro att det man hör är sant. Men det är tyvärr sant och mer tragiskt blir det med vetskapen om att det inte är ovanligt på något sätt.

Boken är full av viktiga insikter och stundtals skämdes jag för hur spot on det blev för hur jag själv tänkt i vissa situationer.

hanna_profilbeskrivningar
Hanna: Alla som tror att vi lever i ett välfärdssamhälle med starka skyddsnät borde läsa detta. Det är verkligen en mardrömslik skildring av den extrema utsatthet som en del människor i Sverige idag lever i – hur fattigdomen bildar en ond spiral av växande skulder, och hur fördomar, socialt stigma och kall byråkrati leder till avhumanisering och ett enormt psykiskt lidande för de drabbade. Boken är otroligt engagerande och lättillgänglig, läs den!

emilie_faktagrupp
Emilie: När du faller, faller du fort och säkerhetsnätet du trodde skulle fånga upp dig visar sig vara en illusion. Fattigfällan är en berättelse om det svenska välfärdssystemet, som desto mer vi synar det i sömmarna inte riktigt längre håller måttet. Jag tror att det är viktigt med böcker som denna då den skakar om oss lite och får oss att ifrågasätta både vårt välfärdssamhälle, men även vår egen syn på de som fallit mellan stolarna i samhällets strukturer. Undermedvetet lägger vi skulden på den drabbade och tar för givet att de själva måste ha slarvat i livet för att ha hamnat där de är. Denna bok sätter en in i huvudkaraktären Beatas situation på ett sådant djupgående vis att det får en att se på allting ur nya vinklar. Så om du är nyfiken på hur samhället ser ut utanför vår invanda syn på allting rekommenderar jag starkt denna bok. Om du redan är nöjd med hur du ser på världen, rekommenderar jag den ännu mer!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Jag både gillade och ogillade vad det gjorde med mig att läsa Fattigfällan. Jag konfronterades med mina egna fördomar om fattigdom på ett sätt som var både obehagligt och samtidigt kändes otroligt viktigt. Jag skäms när jag tänker på de gånger jag i slutet av månaden känt mig fattig – det är verkligen ingenting emot vad huvudkaraktären, och många i hennes situation, brottas med. Jag är lyckligt lottad och borde oftare visa uppskattning för det jag har – det hjälpte mig den här boken på ett väldigt effektivt sätt att se.

fattigfallan_omdugillar.png

 

Fattigfällan: Så tycker vi om boken!

Niclas Ericsson gästbloggar!

 

familjehemligheter_niclas_ericsson
Fotograf: Magda Gad

Jag fick idén till Familjehemligheter när jag jobbade som kriminalreporter på Expressen, sommaren 2002. Det var en hektisk sommar, jag var ny som journalist och ny på Expressen.

Det var mycket med den miljön som var som en film. En kvällstidningsredaktion är overklig på något sätt. Inte glamorös alls – även om folk kanske tror det – mest väldigt hårt arbete och mycket kompetenta kollegor. Men tempot, jäklar. Nästa morgon kunde ens story vara på löpsedlarna. Man kunde ha hittat något som ingen annan tidning hade. Eller man kunde ha gjort bort sig totalt. Missat bollen. Det var vinna eller försvinna, varje dag. Och så var det ju ämnet jag jobbade med som trängde in under huden.

Att försöka förstå ett brott är fascinerande, kanske för att det är extrema situationer som både offret och gärningsmannen hamnar i. Men det är situationer vi alla kan relatera till. Svartsjuka, hat, girighet. Eller bara att något går väldigt snett mellan två människor.

Sedan har vi frågorna om hur brottet gick till. Det finns alltid vissa fakta som är kända, andra inte. Man kan gräva ner sig i detaljer, tyda och tolka. Rekonstruera det exakta förloppet, minut för minut.

Och så utgången. Döden. Den gör alltid intryck.

Jag känner mig hemma bland dem som rör sig efter mörkrets inbrott. Bögarna, busarna, hororna och torskarna. Festprissarna. Och så snuten förstås. De som jagar om natten. Det fanns aldrig någon tvekan om att min berättelse skulle handla om dem. Och självklart skulle det hända i Stockholm. Jag är född här och vet ingenting om någon annan stad i Sverige.

Jag tog det jag hade, fragment av händelser ur mitt eget liv, kunskap om brott, människor jag hade träffat eller bara sett på håll. Platser jag kände både innan och utan. Och så började jag fantisera. Nästan allt i min deckare bygger på verkligheten, precis som ett reportage, men omformat till en helt fiktiv berättelse. Jag slängde allt i en gryta och lät det stå och puttra och sjuda, tills det fick sitt eget liv.

Nu har min berättelse fått liv på ett nytt sätt eftersom den alldeles nyligen har släppts som ljudbok, inläst av Fredde Granberg. Den kan följa med dig på din väg, från jobbet, krogen, shoppingrundan eller ett hemligt möte.

Kanske är du också en av dem som jagar om natten? Min berättelse är en hyllning till dem. Men för somliga av dem slutar det illa.

//Niclas Ericsson

 

Niclas Ericsson gästbloggar!

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

Storytelbloggen_foto_lisa_jabar
Fotograf: Lisa Jabar

Kamilla Oresvärd är författaren bakom Seger S1 och Seger S2 – två av Bokfabrikens originalserier som släppts våren/sommaren 2017. I den här gästbloggen berättar hon om sin kärlek till Storytel och den digitala ljudboken.

Jag fastande tidigt för ljudboksformatet. Redan på cd-spelarens tid köpte jag en portabel variant och tyckte det var toppen att kunna vara mobil samtidigt som jag lyssnade på alla mina favoritförfattare. Eftersom den var rätt otymplig att bära på skaffade jag mig en specialdesignad väska för att enkelt (nåja) kunna ta den med mig på promenader, på resan, till stranden, eller var det nu var jag skulle.

När jag gick över till mp3-spelaren blev livet genast mycket enklare. Jag inte bara slapp släpa runt på dunderklumpen, jag slapp också byta skivor stup i kvarten. Dessutom hade den en sovtimer så jag behövde inte längre leta mig tillbaka till dit jag var när jag hade somnat med lurarna i öronen.

Sedan upptäckte jag Storytel. När jag tänker på resan från min gamla cd-spelare till Storytel ser jag vilken fantastisk utveckling det har varit under denna korta tid. Idag finns allt som får min vardag att fungera i min mobil som mina fyra mailboxar, mina kalendrar, mina kontakter, banken, flygbolagsappar, chatten, Facetime, Skype, min extrahjärna (Google) och dessutom Storytels sagolika bibliotek.

Även om digitaliseringen snabbt har förändrat vårt sätt att konsumera och leva är det skönt att fascinationen för den goda berättelsen består. Vi vill fortfarande gripas av spännande historier och komma människor och miljöer in på livet och när tid är en bristvara gäller det att hitta sätt att göra rum för dem i sitt liv. För mig är ljudboken ett perfekt komplement till den tryckta boken och Storytelappen har verkligen förenklat livet för alla oss ljudboksälskare. Att jag nu själv med min ljudboksserie Seger är en del av denna värld och utveckling gör mig både glad, stolt och ödmjuk.

I mitten av maj kom Seger säsong 1, i juli säsong 2. Båda upplästa med nerv och känsla av fantastiska Tanja Lorentzon och utgivna av Bokfabriken i ett format inspirerat av tv-serier. Böckerna är inte flåsaction utan mer smygande spänning. Därmed inte sagt att det är mysigt och småputtrigt utan det kan tvärtom bli ganska otäckt och skrämmande.

Du får möta Stina Seger, en kriminalkommissarie som har sina egenheter och personliga tillkortakommanden, en mänsklig polis som träffar rakt i hjärtat. Häng gärna med Stina till Göteborg och umgås med henne och mina andra karaktärer. Följ med dem ner i mentalvårdens mörka gömmor i säsong 1 och se vad en människa i desperation kan drivas till efter att ha förlorat en älskad i säsong 2. Det blir spänning, starka karaktärer och mörka hemligheter, tårar och kanske också något skratt.

Och kom ihåg, jag gillar att överraska så var beredd på att handlingen kan ta de mest oväntade vändningar.

Vi hörs!
//Kamilla Oresvärd

SEGER_1_OCH_2

Författaren Kamilla Oresvärd om ljudbokens värld

”Lögnernas träd” – Vad tycker vi?

lognernastrad_bloggen_banner
Lögnernas träd har vunnit det prestigefulla priset Costa Book of the Year och har hyllats av en stor skara läsare. När den äntligen kom som ljudbok var vi så nyfikna; vad kunde det här vara? En suggestiv berättelse om tro, vetenskap och sanningstörstande.

michelle_fakta_profilbeskrivningar
Michelle: Lögnernas träd var verkligen en sådan där mystiskt, dimmig och brittisk bok som föll mig helt i smaken med sin touch av fantasy. Jag kunde se berättelsen spela upp sig i mitt huvud samtidigt som inläsaren Agnes Forstenberg gav boken en röst. När vi diskuterade den här boken i gruppen kunde jag helt instämma med de övriga om att berättelsen har flera dimensioner/fokusområden: det är mor- och dotterrelationen, syskonrelationer, maktkamp, kvinnosynen, far- och dotterrelationen, mansrollen, humorn mellan raderna, spelet mellan främlingar, utanförskap, om att fela och mycket mer. Det enda som jag reagerade lite negativt på var att en del saker (som kändes självklara för mig) blev lite väl tydligt förklarat i boken men kanske behövs det för en yngre publik? … eller kanske behövs det för att inte feltolka författarens budskap? Missa inte denna läsupplevelse!

mia_profilbeskrivningar
Mia: För mig räckte det att få se omslaget till den här boken för att jag skulle vilja läsa. Det påminner en hel del om Pans labyrint som är en fantastisk film. Och jag blev inte besviken av Lögnernas träd heller. Den har precis den där mystiken som utlovas, och miljön är både mörk, skrämmande och magisk. Det märks också att författaren vill belysa kvinnans underordnade ställning i 1800-talets England, vilket jag tycker att hon gör riktigt bra. Faith är en stark karaktär som utmanar patriarkatet på de sätt hon kan, mycket genom mod och list. Men Lögnernas träd är så mycket mer än så. Det är en deckargåta med inslag av arkeologi, vetenskap och religion, med den 14-åriga Faiths kamp i centrum. Dessutom är det en mycket fin inläsning av Agnes Forstenberg!

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Innan jag började lyssna trodde jag att Lögnernas träd skulle vara mer av en fantasy än den faktiskt visade sig vara. Men det glömde jag snabbt bort och istället sveptes jag med i ett ruggigt 1800-tals mysterium.

Det är inte ofta en bok påverkar mitt humör så som Lögnernas träd gjorde. Jag var riktigt arg och frustrerad över hur Faith behandlas bara för att hon är flicka. Det skär lite i hjärtat när hennes bror inte får använda sin vänsterhand och när deras mamma inte hinner med att visa kärlek till sina barn. Men det gör ju också att jag hejar på lite extra när Faith väljer att gå sin egen väg oavsett vad någon annan säger.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Lögnernas träd var en av mina absoluta favoriter förra året. Plöjde den under ett par dagar precis i början av semestern och kunde sedan inte sluta tänka på den. Den har så många element (historia, fantasy, klassik deckargåta, kvinnokamp, uppväxtskildring) att den kan passa nästan vem som helst. Jag älskar att få följa 14-åriga Faith och hennes sätt att outtröttligt kämpa för att ställa sin fars mördare till svars. I en värld som helst ser att hon håller sig så osynlig som möjligt gör hon sig obekväm, tar plats och utmanar både sig själv och sin omgivning på så många sätt. Hardinge har dessutom en fantastisk förmåga att skildra denna historiska miljö och det är inte långt ifrån att jag som läsare kände saltstänket från havet och de kalla vindarna som drar över den lilla ö som boken utspelar sig på.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Efter att Jenny hypat den här boken var jag helt övertygad om att jag skulle älska den från första stund. Det gjorde jag inte. Det tog helt ärligt ett tag innan jag kom in i den, men när jag väl gjorde det så kunde jag inte sluta lyssna!

omdugillar_lognernastrad.png

”Lögnernas träd” – Vad tycker vi?

Mikael Ressem gästbloggar!

mikaelressem
Fotograf: Niclas Jonsson

Hej alla ljudbokslyssnare!

För några år sedan var tanken att skriva böcker och få de utgivna mest en dröm och något som förmodligen aldrig skulle hända. Idag är drömmarna verklighet och mina böcker om ambulanssjuksköterskan Erik Sandström har blivit omåttligt populära. Att många frivilligt läser och lyssnar på det som jag har skrivit känns nästan overkligt och jag tror att författare överlag bör vara mer ödmjuka inför det faktum att det är läsarna som har makten över oss, inte tvärtom.

Erik Sandström är en man med fler bekymmer än de flesta men som ändå lyckas hålla ihop tillvaron på något obegripligt sätt. Tillsammans med ordningspolisen Patrik Andréasson och den minst sagt udda figuren Tomas Svensson hamnar de i olika mysterium och brottsfall.

Erik, Patrik och Tomas kompletterar varandra på ett sätt som gör att berättelserna nästan skriver sig själva och för varje gång som jag sätter den sista punkten i en berättelse byts det där intensiva berättardrivet mot en sorts sorgsen tomhet över att jag inte kommer att få träffa mina vänner på ett tag igen. Det kanske låter konstigt, och på ett sätt är det säkert det också. Men för mig blir skrivandet nästan maniskt, som en drog som det är svårt att vara utan och när allt till slut är över och jag är tvungen att lämna det jag har hållit på med i flera veckor, ibland månader, så är sorgen och uppgivenheten ett faktum.

Kanske är det för att jag tvingas tillbaka till en vardag som inte alls är lika spännande som den jag skriver om. Eller så är det bara så som livet måste vara, att det som är kul ibland måste brytas av med sånt som är trist. ”Annars vet man inte när det är julafton…” typ, och som min mormor alltid brukade svara på frågan om varför alla presenter var koncentrerade till den 24:e december och inte kunde delas ut lite mer sporadiskt över året.

Jag tycker särskilt mycket om karaktären Tomas som på något vis är en sorts symbol för att man får vara den man är. Och Tomas är den han är, och det är han oftast rätt nöjd med. Som person tror jag att han är rätt ensam i sin spartanskt inredda lägenhet i utkanterna av Gävle men det är en slags självvald ensamhet eftersom han någonstans har insett att den enda som förstår sig på honom är han själv. I sociala sammanhang är han så nära en katastrof som man kan komma men det kompenseras av ett intellekt och en slutledningsförmåga som är något utöver det normala. Tillsammans med Erik och Patrik så ger han en dynamik som är både underhållande och allvarsam.
mannen på bron
Snart släpps den 5:e delen med Erik Sandström i spetsen, ”Mannen på bron”. Det är en riktigt tät och obehagligt intensiv deckare moch börjar med en scen som utspelar sig på Staffansbron i centrala Gävle. En kille i 25-årsåldern tänker hoppa från broräcket och både Erik och Patrik har larmats dit. Erik i sin ambulans och Patrik i sin polisbil. Något oväntat dyker Tomas upp på platsen och helt plötsligt börjar det som kändes hyggligt kontrollerat att kännas som något helt annat. Själva historien kretsar kring Gävles hockeylag, doping, intriger och oklara dödsfall. För alla som läser och lyssnar på mina böcker kommer igenkänningen att vara hög och det som var bra i de andra böckerna är ännu bättre i den här, åtminstone om någon skulle fråga mig.

Spännande lyssning!

Med önskan om en trevlig, avkopplande och varm sommar.
Mikael Ressem

Mikael Ressem gästbloggar!

”Vad gjorde jag? Jag läste den ändå, trots kodex.”

Bild 1 författare
Fotograf: Teresia Bergström 


Upphittad dagbok

Låt säga att det finns något som beskriver ditt innersta: dina mörkaste hemligheter, skamfyllda tankar och pinsamheter, men också dina drömmar och framtida förhoppningar. Låt säga att det är en liten tingest som innehåller allt som du har känt och tänkt men inte uttryckt, eftersom det inte lämpat sig av någon anledning.

Om det fanns något sådant skulle du vårda det ömt och inte låta det hamna i orätta händer. Du skulle se till att ha ett bra lås till förvaringsboxen, troligtvis inte ens låta någon känna till att detta destillat av hemligheter existerade.

Låt säga att denna tingest är en dagbok, märkt med ditt namn. Och så tappar du bort den. Du tappar den inte hos en släkting eller på en utlandsresa, utan på en av de mest publika platserna i Sverige – tunnelbanan i Stockholm. Det här scenariot inträffade faktiskt. Klantigt av mig, kanske ni tänker? Men jag skrev inte dagboken, jag fann den.

Vad gör man med en sådan skatt? Vad hade du gjort? Som dagboksskrivare känner jag till hederskodex – man läser inte andra människors dagböcker. Inte en enda rad. Men efter att ha gluttat i den, förstod jag att den tillhörde någon som hade genomgått ett trauma, och som hade fört anteckningar under samtal med läkare. Där fanns även utdrag från en journal, och sida upp och ner av medicinska värden.

Vad gjorde jag? Jag läste den ändå, trots kodex. Ajabaja. Efter lite eftersökningar fann jag ägaren – en kvinna som hade genomgått en hjärninflammation och som nu led av sviterna efter den. Viruset som angripit hennes hjärna, hade nu lämnat henne med svåra synstörningar och hallucinationer så verkliga att hon hade svårt att skilja mellan dem och verkligheten. Jag fick ta del av kvinnans hela historia och efter lite övertalning gick hon med på att blir inspirationskälla till Julia Harboe – en av huvudkaraktärerna i Labyrint – vägen in.
Labyrint - vägen in_cover.jpg
Min huvudkaraktär instagrammar
I linje med frågeställningen – Vad är verkligt och vad är illusion? – har jag byggt upp en parallellvärld med mina karaktärer. Jag vill nämligen att fiktionen ska rymma från boken och komma ut i den riktiga världen. Jag vill att en bok ska bli en hemlig dörr som öppnas och släpper ut historier i verkligheten.

Med material som tidningsartiklar, journaler och kartor vill jag skapa en autentisk känsla kring boken. Karaktärerna bloggar och finns på sociala medier, de sätter upp lappar i staden och försöker sprida sina respektive budskap. För mig handlar det inte bara om att skriva böcker – det handlar om att bygga världar.

Och med detta välkomnar jag er in i labyrinten och in i min värld.

Labyrint – vägen in är en korsbefruktning av spänningsroman och magisk realism med högt driv och oväntade vändningar. Den 5:e juli lanseras ljudboken som är uppläst av Julia Dufvenius. Del två av bokserien är just nu under redigering. Läs mer om boken och karaktärerna på www.karinpasche.se.

//Karin Pasche

”Vad gjorde jag? Jag läste den ändå, trots kodex.”