Karina Berg Johansson gästbloggar!

karinbergjohansson
Fotograf: Sara Adelhult

Finns det nåt bättre än att lyssna på en berättelse?

Att få följa med in i helt nya världar samtidigt som man kan vara fullt upptagen med sitt helt egna — promenerandes, badandes, virkandes, mekandes, lagandes mat. Ja, vad man nu än håller på med!

Jag gillar att ha många bollar i luften. Stressande säger vissa. Berikande säger jag (fast jag kanske inte ska nämna alla börjor på manus som ligger undanstoppade i datorns skrymslen eller de allt fler påbörjade stickningar och virkningar som kan hittas lite varstans där jag slår mig ner …)

När jag började skriva Freak visste jag inte mycket mer än titeln, när jag för mitt inre såg de första bilderna av Rakel som står där blodig utanför bästa kompisen Agnes dörr mitt i natten. Jag visste att Rakel hade varit med om nåt hemskt — och jag visste att hon själv inte var fullt så ovetande som hon var tvungen att få Agnes att tro.
freak.jpg
Ungefär där stannade historien länge. Varken den eller jag visste vart den skulle ta vägen. Tills jag fick chansen att testa ett helt nytt berättarsätt: att skriva ett mellanting mellan roman och tv-serie — tv utan bild, text med ljud = min bästa kombo! Och plötsligt var det lätt. Idéerna snubblade över varandra, blev till ett första skelett som kunde byggas ut, och nånstans där dök platsen upp, allting började hända i Härnösand — stan där jag själv växte upp och led mig igenom tonåren.

Nu har jag sen länge lagt både tonår och Härnösand bakom mig, men precis som årsringarna på ett träd finns allt det där kvar inuti. Avlagringar av saker som hänt, gator jag gått, mysterier som aldrig fått sin lösning.

Så klart har inget av det som händer i Freak hänt på riktigt, men det kanske kunde ha hänt.

Det kanske händer.

Om inte mig så kanske dig …

Trevlig sommarlyssning!
//Karina Berg Johansson

Karina Berg Johansson gästbloggar!

Kan man skriva en bok på 21 dagar och är Tick Tack baserad på verkligheten?

 

HAVREFARSAN_0538-WEB-36 (1)
Fotograf: Camilla Cherry


Sex veckor kvar …

Första gången jag fick höra talas om formatet Originals på Storytel så fnittrade mina fingrar. Det var verkligen kärlek vid första öronkastet och när min förläggare Anna frågade om jag kunde vara klar inom någon månad skrattade jag, men inte hon. Hon var fullständigt allvarlig.

”Självklart kan vi senarelägga releasen men det vore bra om du kunde fixa det.”
”Absolut, no pressure”, sa jag och satte mig ned. Storyn hade jag ju redan, både synopsis, kapitelindelningen och pilotavsnittet. Min nemesis Herr Prokrastinering satte sig på min axel …

Trettio dagar kvar …

Ska bara kolla på Facebook först.
Och nyheterna.
Och Walking Dead.
Hade jag inte fått mejl också?

Tjugoåtta dagar kvar …

Min agent Marthina var nervös. ”Har du börjat än?”
”Nä, men snart. Ska bara …”
”Men för helvete …” viskade hon per mejl.

Sådär höll det på i en vecka och när det var mindre tre veckor kvar till deadline började jag. Hur svårt kan det vara liksom? Jag skriver ju ändå flera böcker per år som spökskrivare …

Tjugoen dagar kvar …

Det var inte svårt och tack vare att det var tajt till deadline blev det dessutom ett högre tempo i storyn vilket passar ljudboksformatet. Båda säsongerna är skrivna på tre veckor.

Men sedan ska jag ju ärligt säga att det tillkommer tid. I tankearbete när jag planerar storyn, och efteråt, med testläsare, förläggaren och redaktören. En bra bok har alltid ett bra team bakom sig. Och ljudet av pisksnärtarna från förläggaren, redaktören och min agent hjälpte.

Efter att boken blivit en succé, med över 117000 lyssningar, kommer frågorna, och speciellt två stycken: Kan man verkligen skriva en bok på 21 dagar är den vanligaste. Och ja, det kan man. Till att börja med är inspiration en myt. Har man struktur i form av en tydlig synopsis och en kapitelindelning går resten av sig själv och myten om skrivkramp lika död som . Jag skriver i snitt 25000 tecken inklusive mellanslag per dag, vissa dagar 50000 tecken. Vissa författare gillar att skriva långsamt, alla är olika och allt det där men det går att träna upp snabbheten. Jag tror att med den digitala nya världen så behöver en del författare förändra sitt tankesätt och följa med utvecklingen. Snabbast vinner … oftast. Och Storytel visar på många sätt vägen med blåslampa och insparkade dörrar, även om inte alla gillar förändringen det innebär. Vi måste även inse att framtiden springer bredvid oss, på gott och ont, men mest gott.

Den andra frågan är om de karaktärerna som är med i boken finns på riktigt och om vissa delar är självupplevda. Och ja, hälften av storyn är baserad på en, eller snarare, min verklighet fast med en twist. Vi kan väl säga att jag har en del goda vänner som smyger omkring i den undre världen, och jag har besökt den ibland, vilket är tacksamt när man ska skriva om den även om jag lämnat den för ett bra tag sedan. Vissa händelser har hänt på riktigt och en del karaktärer är byggda på verkliga människor men jag har förändrat dem som personer och självklart skarvat en del händelser. Så även om en del tror att de vet vilka de är så är det inte alltid så.

Samma sak med militärdelarna. Jag har jobbat med en del personer från det som tidigare hette SSG och sedan är jag bra på research, och har specialister som testläser. Allt är på låtsas men med ett par smulor av sanningar.

Och till slut får man inte glömma att uppläsaren, i mitt fall Oscar Skagerberg, höjer storyn en eller två nivåer, och gör den mer trovärdig och spännande. Originals är som att läsa en film.

Just nu har jag planerat klart säsong tre och funderar på säsong fyra och fem. Jag hoppas verkligen Tick Tack fortsätter att vara populär så Tick tack får leva vidare. Och det händer saker med Tick Tack. Hemliga saker som jag hoppas ni får veta snart …

PS: Det här blogginlägget tog fem minuter att skriva. 

//Leffe Grimwalker

ticktack_1_och_2.png

 

Kan man skriva en bok på 21 dagar och är Tick Tack baserad på verkligheten?

En intervju med Camilla Brinck!

Camilla_Brinck_05_INTERVJUBLOGG

Hej Camilla! Kan inte du väldigt kort berätta om dig själv?
Hehe ..oj,  det är alltid svårt att beskriva sig själv tycker jag och ännu svårare att göra det kort haha. Men jag är väl i grund och botten en väldigt glad tjej som har nära till skratt och använder ofta humorn i min vardag på ett eller annat sätt. Skratta är det bästa som finns så det ska man passa på att göra så ofta man bara kan.

Jag bestämde mig som liten för att jag skulle bli artist och jobba med musik, så blev det. Jag har alltså haft äran att få känna på hur det är att vara ”Pop-stjärna”. Blev kontrakterad till Virgin Records som artist och sedan som låtskrivare till Universal Publishing när jag var 25 år.

Skapandet har alltid varit det jag dragits till, vad det än må vara, exempel måla, skriva, sjunga eller uppfinna saker. Och så har jag nog oftast valt att gå min egna väg, försökt att inte lyssna så mycket på vad alla andra säger. Det är inte lätt men jag tror att man måste stänga av alla nej-sägare ifall man ska göra något som dom flesta själva är rädda för att göra. Rädsla är ofta det som får en att säga nej, därför är det ibland bra att inte veta alla fallgropar innan man ger sig ut på ett ”äventyr”. För om man hade känt till alla hinder man skulle stöta på så hade man förmodligen aldrig vågat stiga på möjligheternas tåg. Jag är väl däremot lite tokig på så sätt … jag hoppar nästan på alla tåg och en sak kan jag lova, alla går INTE dit man tänkt sig men tillslut så hoppar man på rätt tåg och när man då kommer fram är det underbart… haha… Musse & Helium-projektet är en sådan drömdestination och detta är ju bara början på en fantastisk resa ihop med dom.
LogoMusse&Helium1-170220
Hur kom idén bakom Musse & Helium till?
Jag satt och skrev på en låt hemma i min lägenhet för flera år sedan och skulle förvränga min röst till en mansröst. Jag råkade skruva fel och helt plötsligt hörde jag en liten röst som på en gång fick liv. WOW … det där är ju en karaktär, tänkte jag, det var alltså Musse jag först hörde. Jag skruvade vidare och då dök även Helium upp. Jag såg direkt en massa bilder i mitt huvud, hur dom såg ut, hörde hur som snackade etc.

Deras personligheter var nästan satta från dag ett. Dom blev mina ”nya kompisar” som helt enkelt ”flyttade in” hemma hos mig. Jag började spela in korta små avsnitt om mina kompisar som jag skickade runt till dom och det tog inte lång tid innan Musse & Helium var ett med gänget. Mina kompisar älskade Musse & Helium och pratade om dom som om dom fanns på riktigt haha! Det var då jag förstod att jag var något på spåret. Musse & Helium kändes genuina och var lätta att tycka om. När mina vänner sedan började önska spelacialskrivna avsnitt till sina egna barn så föddes idén till att skriva ett ljudboksäventyr och på den vägen är det.

Stämmer det att du gör alla rösterna i ditt ljudäventyr? Är det inte svårt?
Ja det stämmer, haha! Jag gör alla rösterna och konstigt nog är det inte så svårt. När jag hittar på en karaktär så lever jag mig in i den och försöker tänka som den karaktären gör. fast ibland så kan det vara lite svårt att komma in i rätt roll när jag snabbt växlar mellan dialoger och alla olika karaktärer. Min ljudtekniker Patricio brukar skämta om att om någon som inte vet vad jag håller på att spela in skulle höra mig sitta där inne i inspelningsbåset själv och prata med så många olika röster … ja, då skulle dom förmodligen bli rädda och undra vad som försiggår i mitt huvud, hahaha … Det är en helt vanlig dag på mitt jobb. Jag hänger knappt med några levande människor under produktionstiden utan bara med en massa konstiga varelser och djur.

På vilket sätt tror du att barn (och vuxna) har som mest användning för Musse & Helium?
Musse & Helium är ett perfekt tillfälle när man vill tillbringa lite till ihop, ta det lite lugnt, luta sig tillbaka och bara låta sig dras med ut på ett äventyr. Det är perfekt lyssning för hela familjen och det dyker alltid upp något man kan prata och diskutera om efter varje avsnitt. Musse & Helium är nämligen väldigt duktiga på att ifrågasätta saker och ting dom inte förstår, speciellt Musse, han skäms inte för nått. Koppla upp mobilen eller datorn till några bra högtalare eller i bilen och lyssna högt tillsammans. Om man är lättskrämd ska man nog undvika att lyssna på äventyret som en godnattsaga då det kan bli lite läskigt ibland. Men det är såklart väldigt olika så prova er fram till vad som passar er bäst.

Vad gör du när du inte hänger med Musse & Helium?
När jag inte hänger med Musse & Helium så umgås jag med min familj och mina vänner. Sjunger och spelar in låtar, tränar och hittar på bus precis som Musse & Helium gör.

Tack för en fin pratstund, men nu måste jag gå och laga lite mat till Musse & Helium som precis kom hem och är superhungriga. Dom säger att dom varit med om något otroligt stort, något jag inte kommer tro på men som tydligen avslöjas i Jakten på Guldosten!

Tack Camilla!

En intervju med Camilla Brinck!

Daniel Åberg om researcharbetet!

danielaberg
Foto: Sara Arnald

Jag fick en förfrågan från min förläggare Anna: Berätta hur du gjort researchen, hur du satt dig in i en stad i spillror, googlegått på gatorna och så vidare. Det skulle vara kul att veta mer om! Så gärna. Jag älskar sådant.

Inledningsvis: Jag minns att Stephen King i något efterord tackade den assistent han hade anställd som jobbade med research till hans böcker. Jag både avundas och inte avundas det. Å ena sidan – tänk att alltid ha någon som står redo att leta upp faktauppgifter och bakgrunder – vilken bekväm lyxtillvaro! Men samtidigt – vore det verkligen bra för mig? Skulle det inte bara föda en lathet som smittade av sig på det jag skrev? För mig är jag rädd att så skulle bli fallet.

Det här med att be om hjälp är faktiskt överlag rätt komplicerat för mig som författare. I mitt vardagsliv stångas jag dagligen med min snart fyraåriga dotters oförmåga att be om hjälp – NEJ! JAG KAN SJÄÄÄLV! – men tvingas inse att jag är exakt likadan när jag ska göra research. Även om det finns välinformerade människor i min omgivning jag kan fråga om ett specifikt ämne föredrar jag att leta upp informationen själv.

Varför? Jag är inte helt säker, men jag tror att det handlar om att ha ryggen fri att välja en helt annan väg om ett tänkt scenario spricker för att verkligheten kommer i vägen. För om en bekant lagt ner tid på att förklara hur något förhåller sig, är jag inte då tvungen att använda mig av den infon? Självklart inte säger den rationella delen av min hjärna – det är min berättelse och jag gör vad jag vill med den – men jag agerar inte alltid rationellt och utsätter mig därför helst inte för risken att behöva ta hänsyn till någon annan än mig själv när jag skriver. Eller så är jag bara konflikträdd och vill inte behöva säga Ehm, det där du berättade för mig, det kom inte med. Sorry.

Så jag surfar på i ensamhet. Googlar militär sprängdeg och hur man apterar den (och gissar en smula gällande hur många kilo som behövs för att få en mycket känd bro att rasa ner i Riddarfjärden i Stockholm), läser Wikipediasida efter Wikipediasida om hur aggressiva virus kan tänkas fungera på cellnivå, zoomar in så långt det går i 3D-läget i Apple Maps för att rutta en lämplig flyktväg med bil över centrala Kungsholmen och undersöker utseendet på husfasader vid Fridhemsplan i Google Street View.

Själv är kanske inte alltid bästa dräng, men på det här sättet blir i alla fall endast den här drängen beskylld om något blir fel.

Fast en gång har jag faktiskt nyttjat en vän under arbetet med Virus andra säsong. I första avsnittet tvingas mina hjältar ta sig in i huvudbyggnaden i Sickla Köpkvarter strax utanför Stockholm på ett rätt okonventionellt sätt, och jag ville ha en aktuell bild av hur det ser ut där inne. Då jag själv inte bor i Stockholm längre och det inte fanns någon planskiss på nätet att hitta över hur butikerna är placerade, skickade jag en kompis som jobbar på det närliggande biblioteket att rekognoscera. Leveransen var över förväntan – ett fyra minuter långt videoklipp där han promenerade genom galleriagången och filmade interiörerna och med stor inlevelse kommenterade det han såg och även hade i åtanke de förändringar som skett där sedan i juni 2016 (då Virus utspelar sig). Tack för det, Per!

Mitt eget fotarbete har varit begränsat, men ibland har jag ändå lämnat skrivarsoffan för att undersöka främst hur tekniska prylar beter sig i olika situationer. Ett exempel på en detalj jag undersökt både tre och fyra gånger gäller en armbandstelefon. I sista avsnittet av säsong ett av Virus dyker en sådan upp och spelar en central roll i den avslutande cliffhangern. I kommentarerna till avsnittet skrev några lyssnare att jag uppenbarligen inte fattar hur den här tekniken fungerar (jag fick ett par mejl på samma ämne också), och ni anar inte hur nära det var att jag gav mig in i kommentarsfältet och med versaler skrev DET VET JAG VISST DET!

Men som tur var bet jag ihop, i ärlighetens namn hade jag bara mig själv att skylla. För det finns verkligen en brist i mina hjältars tänkande kring hur gps-teknik fungerar i den där scenen och det kommer de själva underfund med och lyckas vända till sin fördel – men först i början av säsong två… Så kan det gå när man medvetet bryter handlingen när det är som mest spännande. Damn you, cliffhangers. (Men ni som tvivlade på min tekniska kompetens – armbandsklockan tar en storstilad revansch den här säsongen, var så säkra!)

Jag ska inte förneka att jag ibland under skrivandet blir frustrerad över att jag inte längre bor i Stockholm och enkelt kan bege mig till platserna jag skriver om. Googles och Apples kartfunktioner är fantastiska hjälpmedel, men Street View i all ära – att själv fysiskt stå i en gatukorsning och lägga märke till en detalj som kan föra handlingen i en oväntad riktning är en svårslagen känsla.

Men slutligen – är det roligt att göra research? Absolut – jag älskar att googla mig fram till saker och att klicka mig ner i detaljfrågor i timmar på Wikipedia. Men samtidigt: Att lägga en halv arbetsdag på att lista ut hur en läkare på ett trovärdigt sätt skulle förklara för en oinvigd hur ett laboratorieframställt och extremaggressivt virus beter sig när det attackerar cellerna i en kropp – ja, det kan vara frustrerande, särskilt när resultatet bara blir ett par meningar långt och klockan hinner slå lunch och jag inser att jag fortfarande är minst 10 000 tecken ifrån att nå min dagskvot för att ha en chans att hålla min deadline.

De stunderna känns det som att det kanske vore bra att vara Stephen King ändå.

//Daniel Åberg, författare

virus_ljudboksserie

Daniel Åberg om researcharbetet!

Maskeradstaden – Så tycker vi!

maskeradstaden

I somras lanserade Storytel ett nytt koncept, “Storytel Original” – det innebär att serierna är tio avsnitt långa på en timme vardera.

Serien Maskeradstaden av Maria Monciu blev nyligen nominerad till Stora Ljudbokspriset, vilket så klart gjorde att vi var tvungna att lyssna på den. Fortsätt läs för att se vad vi tyckte.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Det här är en modern mix av Romeo & Julia och tv-serien the Wire. Vi får följa den universitetsstuderande Amir och hans redan tungt kriminelle bror Farid från Rinkeby och deras olika världar. Här finns roliga kulturkrockar, kärlek med förhinder, vilsenhet, frustration och en litterär inblick i en ambitiös invandrarfamilj som bromsats av de svenska normerna. Jag vill starkt rekommendera dig att lyssna på Maskeradstaden för den utomordentliga inläsningen av Alexander Salzberger som ger serien en ytterligare dimension.

louella_profilbeskrivningar
Louella: Ni vet hur man ofta letar efter samma typ av bok när man ska lyssna eller läsa något nytt? Den här berättelsen tvingade mig ur min comfort zone, med besked! Fördomar fick mig att tveka (även om jag har svårt att erkänna det), men allt kom på skam. Det finns så mycket hopp i den här berättelsen, och jag är så glad att jag lyssnade på den! Det är inte bara en rafflande thriller, en kärleksroman och en innerlig ömhetsbetygelse till förorten och de alla olika människor som bor där – det är också en väldigt välskriven och ärlig skildring om en ”värld” som många tror sig veta allt om, men sällan eller aldrig besöker. De goda berättelserna om förorten är för få och det är orättvist.

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Vilken ögonöppnare. Så gripande, så svart! Men samtidigt skriven med en så stark kärlek till Rinkeby och dess invånare, till skönheten när man blickar ut över Järvafälten. Maria Monciu växte själv upp i Rinkeby och det märks på hennes totala gehör för karaktärerna. Lyssna bara på replikerna! Och så inläsaren Alexander Salzberger som verkligen gjorde texten till sin och lyfte den ännu högre. En berättelse och inläsning som höjer sig över mängden, kort sagt.

johanna_profilbeskrivning
Johanna: Bland det obehagligaste jag kan tänka mig är den klaustrofobiska känslan av att bli misstrodd av alla, oskyldigt dömd. Oftast är det dock just de obekväma känslorna jag är ute efter när jag väljer en bok. Serien Maskeradstaden behandlar denna stämning skickligt, samtidigt som den bakar in relationer, Stockholmsmiljöer och samhällskritik i en riktigt fängslande historia. Det här är dessutom en sådan ljudbok som verkligen lyfts av sin inläsare, Alexander Salzberger gör ett fantastiskt jobb med att ge röst åt Amir och hans värld!

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Det här är ett lysande exempel på magin som uppstår när helt rätt person läser in en berättelse. Jag har ibland svårt för inläsare som dramatiserar, men Alexander Salzberger ger karaktärerna liv utan att bli för teatralisk. Det känns verkligen som om det är Amir själv som berättar sin historia.

Maskeradstaden handlar framför allt om unga vuxna och berättelsen har samma driv och stora känslor som ofta finns i ungdomsböcker. Det blir som att lyssna på ljudboksversionen av en välproducerad ungdomsserie på SVT, med drag av Mats Wahls Vinterviken och faktiskt en gnutta The Wire.

carl_profilbeskrivningar
Carl: Fantastisk inläsning av Alexander Salzberger! Med träffsäker dramatisering får han bokens karaktärer att komma till liv på ett imponerade sätt. Maskeradstaden är i övrigt en ganska traditionell berättelse om fördomar och upprättelse. Bitvis en nagelbitare av rang. Bitvis en ögonöppnare. Rekommenderas!

jennifer_profilbeskrivningar
Jennifer: När jag började lyssna på Maskeradstaden tänkte jag att jag nog har hört den här berättelsen förut. Förorten skildras ju ofta i populärkulturen. Men oftast på ett exotiskt sätt: kriminalitet som frodas, hederskultur blandad med härliga färgstarka familjer med kryddstark mat etc. Jag var därför lite skeptisk när jag började lyssna, men överraskades av en skildring som känns ärlig och äkta. Det här är en bok för alla som vill förstå olika människor i vårt samhälle. Vilka svårigheter som faktiskt är verklighet för vissa. Som det är lätt att ignorera för en själv eftersom de aldrig berör en på riktigt. Maria Monciu beskriver Rinkeby på ett varmt och personligt sätt, långt ifrån den mediala, onyanserade bild som nästan blivit sanning. Alexander Salzbergers inläsning tillför också en stor del autencitet till berättelsen.

om-du-gillar_maskeradstaden

Maskeradstaden – Så tycker vi!

Ni har väl inte missat vår succéserie Svart stjärna?

sasontva_svartstjarna
Ingen fara, ni hinner lyssna klart på första säsongen innan lucia. Då kommer äntligen andra säsongen av Jesper och Joakim Ersgårds andlöst spännande sci-fi thriller, inläst av en Stefan Sauk i absolut högform. Den har blivit en storfavorit hos våra lyssnare och redan efter ett par veckor började vi ana vidden av dess popularitet. Sedan dess har vi överösts av frågor om när fortsättningen ska komma.

Det slår verkligen gnistor om bröderna Jesper och Joakim Ersgårds samarbete och att de är manusförfattare märks i det mycket filmiska berättandet. Man säger ofta att det är svårt att upprepa en succé men vi vågar lova att ingen blir besviken. För de nyfikna kommer här en liten försmak av vad andra säsongen kommer att bjuda på …
39371
Jorden står inför ett fruktansvärt hot från rymden och Henry Jäger och Thana ‘Monty’ Montgomery är de enda som kan rädda den. Men de motarbetas av myndigheterna som inte tror att flygplanet med 200 passagerare har varit på en annan planet. De misstänker att Monty och Henry jobbar för ryssarna som planerar en invasion. Efter en rad skrämmande och oförklarliga händelser inser Monty och Henry att sanningen är betydligt värre än de någonsin kunnat ana och de tvingas in i det sista att slåss för sina liv mot en övermäktig och okänd fiende.

Håll hårt i luciakronan för här blir det åka av!
Hälsar vännerna på Storytel Original

Ni har väl inte missat vår succéserie Svart stjärna?

Julkalendern startar nästa vecka!

Nästa vecka går vi in i december, julmånaden, och då startar vi två julkalendrar – en för barn och en för vuxna. Ett juligt ljudavsnitt varje dag fram till julafton. Ni hänger väl med?

Julkalendern för de små: Skorstensjul av Mårten Sandin & Lina Bodin, inläst av Julia Dufvenius!

barn_julkalendern16
Stella, Mago och Issa har rymt från barnhemmet för att leta efter Magos pappa. När de stiger av på Stockholms Centralstation finner de ingen pappa, istället finner de en man som heter Niklasson och han har glömt bort vem han är. Hur ska de gå för barnen? Vad händer om farbror Niklasson inte kommer på vem han är? Och vilka är skorstensbarnen? En mysig julkalender som går i Charles Dickens anda! En berättelse som uppskattas av både stora och små.

Julkalendern för vuxna eller varför inte hela familjen: Westins bageri & kafé av Solja Krapu-Kallio, inläst av Anna Maria Käll!

vuxna_julkalendern16
Den här julen planerar Sigrid Westin att inte åka hem till Stornäs där familjen bor. I år vill hon gå på spa med sin väninna Natalie. Givetvis blir det inte som hon tänkt. När en olycka inträffar står familjen Westins bageri och kafé utan ledning och Sigrid känner sig tvingad att ta över. Följ hennes bestyr i bageriet samtidigt som hon försöker bolla vänner, familj och kärleken. Hur ska detta sluta? Här är en varm, romantisk och rolig feelgood till julkalender! En berättelse i 24 avsnitt för dig som älskar Notting Hill, Love Actually, Bridget Jones och Det lilla bageriet på strandpromenaden.

Spara gärna ner första avsnitten av våra julkalendrar redan nu till din bokhylla, då får du en notis när det hela börjar. Mys varje dag fram till julafton!

Julkalendern startar nästa vecka!