Vad tycker vi om ”Minnespusslet”?

minnespusslet_blogginlagg
Agnete Friis, en av författarna till Pojken i resväskan, är tillbaka med en ny bok. Minnespusslet tar plats i Danmark och handlar om Ella som är ett så kallat “hopplöst fall”. Hon har alla möjliga problem och när hon är full kommer minnen av vad som egentligen hänt under barndomen fram … Vi var så klart tvungna att prata om den här spännande romanen!

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar verkligen böcker där man inte riktigt vet vad som hänt, där man inte riktigt kan lita på berättaren. Det är den bästa sortens spänning och Minnespusslet kvalar verkligen in i den kategorin. Det här är krypande och trasigt och ja, helt enkelt riktigt bra. Lo Kauppi briljerar som vanligt, jag har fått en ny favoritinläsare!

anna_deckare05
Anna: Den här boken lyssnade jag på varje vaken sekund. Kanske inte egentligen för mysteriet så mycket som inläsarens symbios med huvudkaraktären. Järnspikar vad bra Lo Kauppi är på att krypa in under huden både på mig och berättelsen!
Vad gäller bokens handling så är den väl uppbyggd, otäckt verklig och gripande. Författaren beskriver personerna i samhällets utkant nästan med vällust. Man sugs in i deras misär, deras smuts, smärta och ständiga återfall. Rekommenderar starkt till alla som vill bli uppslukade!

emma_profilbeskrivningar
Emma: Åh, vad jag gillade den här boken! Av titeln att döma skulle den lika gärna kunna handla om hur man tränar upp minnet, men låt inte detta lura dig. Här rullas en mörk berättelse om förträngda minnen och kantstötta människor sakta upp. I tankarna återkommer jag ständigt till Gillian Flynns (i mitt tycke de absolut bästa) spänningsromanern Mörka platser och Vassa föremål. Och Lo Kauppis inläsning får huvudkaraktärens sårbarhet och på samma gång obändiga vilja att komma fram på ett helt fenomenalt sätt.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Jag har svårt att beskriva varför jag tycker så mycket om Minnespusslet – karaktärerna är osympatiska, handlingen sävlig och huvudkonflikten glimtar sällan fram någonstans i bakgrunden. Ändå är den som inget jag läst tidigare och så himla bra. Applåder och trumpeter till inläsaren Lo Kauppi som ger berättelsen liv. Aldrig trodde jag att jag skulle vilja dröja kvar i misären bland uppgivna missbrukare, men jag tänker fortfarande på hur de har det ibland och hoppas att de mår bra.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En otroligt spännande bok! Boken passade uppläsaren perfekt. Hon beskrev karaktärerna och miljön på ett väldigt trovärdigt sätt. Minnespusslet handlar om Ella som har vuxit upp i olika fosterhem och har haft en traumatisk barndom. Hon har inte många minnen från tiden innan den hemska händelsen. Hon tvingas fly från myndigheterna som hotar med att omhänderta hennes son. Hon flyr då till det enda säkra stället hon vet; hennes farmors gamla hus vid havet.

Återföreningen med sina gamla hemtrakter väcker motvilliga minnen, men de visar sig vara förvrängda. Det var väldigt spännande att följa Ellas resa när hon ville ta reda på sanningen om den hemska händelsen som förstörde hennes liv.

minnespusslet_omdugillar

Vad tycker vi om ”Minnespusslet”?

Änkan – Så tycker vi!

fionabarton_ankan_spanningsgrupp
En av årets stora spänningsromaner har helt klart varit Änkan av Fiona Barton. Det har snackats om den här boken och den har hyllats till skyarna. Vi var ju därför tvungna att kolla om den höll hela vägen. Lyssna du med!

alex_deckare_profilbeskrivningar.png
Alex: Jag älskade den här boken! Änkan handlar om ett gift par som får hela sin värld upp- och nervänd när maken Glen blir anklagad för ett hemskt brott. Frågan man ställer sig genom hela boken är; vet hustrun om Glens mörka hemligheter?
Om du är typen som gillar att man aldrig riktigt säkert vet vem som är skyldig, så är detta en perfekt bok för dig.

Jag gillade att berättelsen började dramatiskt då maken Glen blir påkörd av en buss. Det påminner lite om hur tv-serie avsnitt börjar. I början av ett avsnitt så får man se något som utspelar sig i framtiden, sen handlar resten av avsnittet om hur det ledde till den händelsen. Det är ett bra sätt att få läsarens uppmärksamhet.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: Läser väldigt sällan spänningsromaner, men efter Kvinnan på tåget har jag blivit lite mer öppen för genren. Änkan är lika bra, men på ett annat sätt. Där Kvinnan på tåget är gastkramande på ett fartfyllt sätt, är Änkan krypande obehaglig. De olika berättarperspektiven kompletterar varandra på ett snyggt sätt och Barton lyckas med konststycket att väva samman en historia i olika tidsperspektiv utan att det blir alltför snurrigt för lyssnaren/läsaren att hänga med.

micke_deckare02
Micke: Det här var nog den mest spännande spänningsromanen jag läst i år. Fantastiskt välskriven. Skildringen av den brittiska sensationsjournalistkåren är skrämmande trovärdig.

majasprofilbeskrivning
Maja: Trots att handlingen bitvis är mer förutsägbar än vad jag väntat mig gör Bartons berättarstil att spänningen håller i sig. Jag hade ändå gärna sett att det gick undan lite mer i inläsningen, vet att Anna Maria Käll är en favorit hos många men tyvärr inte min kopp te – i alla fall inte den här gången.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Den riktiga nagelbitaren i Änkan var inte jakten på den skyldiga – utan min farhåga boken igenom var att författaren Fiona Barton inte skulle lyckas sy ihop den berättelse som hon så elegant lagt fram för oss. Visst måste det finnas en ynka lös tråd? Jag riktigt väntade på det snedsteg som skulle göra att trovärdigheten ramlade samman. Men det snedsteget kom aldrig. För en ovan spänningsläsare var Änkan en ögonöppnare. Det är inget med Bartons spänningsrecept som är enkelt då hon lyckas varva tid och perspektiv och få det att kännas fullkomligt förståeligt, något som så få andra författare klarar av. Obehaget att få befinna sig i huvudet på en person som kan vara fullkomligt från vettet följer läsaren boken igenom och sätter perspektiv på vad galenskap faktiskt är.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Jag älskar när författare lyckas ta ett helt nytt grepp på ett välbekant tema! Här följer vi ett ett kidnappningsdrama ur ett anhörigperspektiv där den brottsanklagades fru får komma till tals. Och det ska visa sig att hon har en hel del att berätta om sin man. Även om boken handlar om ett brott hittar du dramatiken djupt nere i karaktärernas psyken snarare än de händelser som inträffar under berättelsens gång. Barton lyckas dessutom teckna ett nyanserat och sympatiskt porträtt av en journalist som jagar de stora rubrikerna och på samma gång skildra den engelska skvallerpressens cynism, ett uppdrag som borde vara omöjligt. Hatten av, Fiona Barton!

anna_deckare05
Anna: Jag tyckte mycket om den här boken! Den var komplicerad på ett lätt sätt och väckte en massa tankar om vem eller vilka som blir offer i en brottsutredning med efterföljande mediadrev.

Huvudpersonerna skiftar mellan att vara tilltalande och osympatiska och författaren planterar ut små snillrika ledtrådar både till själva storyn och till karaktärernas personligheter som hon sen använder vid oväntade tillfällen. Anna Maria Käll läser (som vanligt) med full inlevelse och trovärdighet och passar perfekt till den här boken.

om-du-gillar_ankan

Änkan – Så tycker vi!