Hemmet: Vad tycker vi?

hemmet_mats_Strandberg_BLOGGEN.png
Flera här på Storytel-kontoret plöjde både ”Engelsforstrilogin” och ”Färjan” när de kom ut. Och vi älskade! Så när en ny bok av Mats Strandberg kom ut var vi ju tvungna att kolla in. Kan en bok som utspelar sig på ett ålderdomshem vara nåt? Och ja, det kunde det verkligen, lyssna genast!

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: ”Hemmet” har samma fina karaktärsbygge som ”Färjan” men med skräckelement tagna från väldigt olika världar. Där det i ”Färjan” är rå, äcklig och blodig skräck fylls jag som läsare av ”Hemmet” av ett obehag som grundar sig i något hel annat. Här är det inte egentligen den yttre hotet som är värst utan insikten om det egna åldrandet, känslan av att livet är ömtåligt och att vi alla blir gamla en dag. Han beskriver livet för dessa gamla och ömtåliga människor på ett så fint och kärleksfullt sätt, samtidigt som han väver in det läskigt okända som drabbar dem. Han gör det riktigt bra och jag går ifrån läsningen med ett obehag i hela kroppen. Inte för att jag känner rädsla inför de spöklika elementen utan för att jag skakas om vi tanken på att jag själv är långt ifrån odödlig.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Oförklarliga fläckar växer fram på väggar och tak, på äldreboendet basar en gräslig kvinna som bara bryr sig om att pyssla med personalens schema och lilla mamma är inte sig lik och väser brutala sanningar som ingen borde veta om.
Skräckmästaren Mats Strandbergs nya roman ”Hemmet” är både otäck och rolig, både skrämmande och sorglig. Men den är främst en kärleksförklaring till våra äldre, fasan över att ingenting är sig likt med lilla mamma, och hur det känns att återvända till sin hemort, fenomenalt inläst av Johan Ehn.

louella_profilbeskrivningar
Louella: Den här boken har begåvats med en fantastiskt duktig inläsare, som om inte en fantastisk författare vore nog! Efter ett par kapitel (kanske lite mindre lysande, så håll ut!) står det klart att besöket på Tallskuggans äldreboende kommer att bli mycket fascinerande på flera sätt. Ålderdomens obehagliga sidor känns tabu att tala om, men sättet på vilket Mats Strandberg gestaltar den – och då i dess kanske värsta tänkbara form – är just fascinerande och intressant, eftersom han gör det med sådan respekt och förtrogenhet. Fascinerar gör också de omsorgsfullt tecknade personporträtten, inte bara Nina och Joel och det gemensamma såret som plötsligt går upp på nytt … samt förstås den krypande skräcken.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag är egentligen inget fan av deckare och spänningsromaner. Inte för att jag inte gillar att bli skrämd utan för att den sortens litteratur ofta tråkar ut mig. Jag bryr mig inte om vem mördaren är, eller vad mystiska försvinnanden beror på.
Med det sagt är ”Hemmet”, faktiskt, något helt annat än ovanstående sömnpiller. Här finns välskrivna karaktärer som verkligen fångar mitt intresse (God dag, mitt namn är Edith Andersson…) en inte ofta gestaltad miljö (ett ålderdomshem) och åkommor, fenomen och twister (demens, droger, trassliga relationer och luriga spöken??) som skruvar till det hela. Plus en grymt bra inläsare!

Jag var kanske lite skeptisk, men oj vad jag gillar den här boken!

omdugillar_hemmet.png

Hemmet: Vad tycker vi?

Feberflickan – ett febrigt mysterium som måste lösas!

Har ni hört talas om Lizzie Borden? Hon påstås ha yxmördat sin pappa och styvmor i USA i slutet av 1800-talet. Det hela är en riktigt ruskig berättelse och det är oklart om hon genomförde morden och i så fall varför. Det har skrivits mycket om morden, det ryktas också om att det blir en film av berättelsen där Christina Ricci ska spela just Lizzie.

Och som sig bör finns även en ramsa om incidenten:

”Lizzie Borden took an axe,
Gave her mother forty whacks;
When she saw what she had done
She gave her father forty-one!”

Idag släpper vi boken Feberflickan som grundas på detta mysterium. Författaren Elisabeth Östnäs ville från början skriva en ““sann“” version av Lizzie Bordens historia, men valde istället att grunda berättelsen på alla detaljer och skvaller som fanns att tillgå. Smart drag tror vi! Författaren har gjort historien till sin egen och flyttat händelsen till Lund, Sverige.

Feberflickan är en skildring av en familj i sönderfall, både bildligt och bokstavligt. Det handlar om vad som finns kvar när alla gränser passerats. Det är en tragedi, en mörk men subtil historia om det allra värsta.
Boken handlar om Luna som rör sig i huset där hennes far och en kvinna, som Luna aldrig kallat något annat än hon, ligger döda. Läsaren får en tydlig bild av det Luna gör, men hennes tankar är febrigt oskarpa. Genom hela romanen finns det en gräns mellan det som är och det som har varit, mellan det som görs och det som tänks.
Texten kan läsas som en deckargåta där delarna ska summeras och ge bilden av en helhet, men den är också som en inträngande skildring av en person som inte entydigt är vare sig förövare eller offer.

Vem har begått morden? Vilka andra hemligheter döljer sig? Vad är egentligen sant? Vem är egentligen offer och förövare? Oavsett svaren på frågorna så har boken redan hyllats. Mats Strandberg, en av författarna till den hyllade Engelsfors-trilogin säger så här:

Feberflickan är en skrämmande, oemotståndlig berättelse vars opålitliga berättarjag får mig att tänka på Lizzie Borden. Texten är full av detaljer som är äckliga, vackra och sinnrika oftast samtidigt. Jag älskar den här boken!

Boken har även blivit älskad av bokbloggare över hela landet, nu hoppas vi på att ni kommer älska den minst lika mycket! Se bara här vad de har att säga om Feberflickan:

Bloggen Dark Places:
Det var länge sedan jag läste en så formsäker svensk debutant; länge sedan jag läste en svensk debut som jag både vill läsa och önskar att jag hade skrivit själv. Samt önskar att fler skrev.

Swedish Zombie säger så här:
Berättelsen är verkligen både äcklig, vacker och sinnrik. På knappt 128 sidor visar författaren att hon med fokus och stringens inte behöver mer än så för att berätta om en hel familjs undergång och hur livet går vidare, utan att det för den sakens skull nödvändigtvis medför förståelse eller förlåtelse.

Det här är en riktig liten pärla, på ungefär 3,5 timme – klicka här för att komma till boken och ta dig an detta mysterium! Du kommer inte ångra dig!

Feberflickan – ett febrigt mysterium som måste lösas!

Battle of the Storytel minds – vem tycker bäst om Cirkeln?

Vi har längtat såååå länge efter den och nu är den äntligen här som ljudbok! Vi pratar såklart om den omtalade Cirkeln. Eftersom vi“ alla(nästan) på kontoret slukats av boken har det blivit slagsmål om vem som skulle skriva recensionen. Lösningen? Alla som vill får skriva! Det här är the battle of the booknerds!

Inlägget uppdateras under dagen, kommentera gärna med din recension av boken, om du läst den!

Märta:“ 

Cirkeln är den där boken som man får läsa, sluka och älska utan att tänka alltför mycket. Den handlar om ett gäng tjejer som blir indragna i mysterier och magi på en helt vanlig gymnasieskola, i den ganska trista orten Engelfors, där det i vanliga fall inte händer någonting.

Jag kan tänka mig att många som läser Cirkeln tycker att karaktärerna är fruktansvärt stereotypa, och det är dom! Men det är just det jag gillar. Det finns en söt tjej, en smart tjej, en lite utanför, en mobbad, en cool osv. Men det spännande med karaktärerna är att oavsett hur platta dom ger intryck av att vara så är de faktiskt väldigt verkliga. Man kan precis känna igen dom här personerna från sin egen tonårstid. Men man kan också känna igen sig själv lite grann i allihop. Och det är just där det blir intressant.

Julia Dufvenius gör ett suveränt jobb som inläsare och det märks att hon har lagt ner mycket tanke på hur hon läser de olika karaktärerna. Vi kan också avslöja från en säker källa som var med i studion när Julia läste in Eld, uppföljaren till Cirkeln, att den är sjukt spännande och att det uppstod ett stort tomrum när boken var färdiginläst.

Ambra:

Stod många gånger och fingrade på Cirkeln innan jag faktiskt köpte den. Omslaget tilltalade mig men jag brukar inte gilla den här typen av böcker med häxor och magi. Efter en rekommendation ifrån kollegan gav jag mig och köpte boken. Sen. Sen var jag hooked.

Kommer ni ihåg när ni läste böcker i tonåren – när man kunde gå upp helt i en läsupplevelse och förlora sig i en uppdiktad värld?“  Där man bara läser och läser utan att behöva reflektera riktigt. För mig var Cirkeln en sån upplevelse. Jag blev fångad i historien från första sidan och sen höll den mig i ett fast grepp ända till slutet.

Det känns att det är en ungdomsbok, men det stör mig inte och som vuxen kan man ändå känna igen sig i de olika huvudpersonerna. Karaktärerna är väl ganska stereotypa men trots det har författarduon lyckats göra dem levande och jag gillar hur de framställs.

Julia Dufvenius läser? Ja, men perfekt – det kommer bli toppen det här! Lyssna på den här för allt i världen. Lyssna för att låta dig fastna en stund i början på ett fantastiskt äventyr.

Maria:“ 

Mina kollegor kunde inte sluta prata om boken men jag kände inte att jag hade någon brådska att läsa. Sedan fick jag boken i min hand från ett annat håll, men

fortfarande kände jag mig inte manad.

Men efter att ha tittat på boken i en vecka tog jag upp den och började läsa. Redan från början kände jag mig lätt ointresserad och jag fick kämpa för att följa historien. Efter 50 sidor så kände jag uppgivet att detta nog inte var för mig, men fortsatte ändå läsa en bit till innan jag gav upp.

Normalt sett gillar jag historier om häxor, magi och äventyr och jag brukar inte vara störd av att något klassas som en ungdomsbok, men denna fastnade inte hos mig. Kanske är det så att boken inte tilltalar mig, eller så var det inte rätt tillfälle i mitt liv just då för denna historia. Hur som så står boken i min bokhylla för jag är inte beredd att ge upp riktigt än.

Nu har boken kommit till Storytel och Julia Dufvenius läser, det kanske är dags för mig att ge Cirkeln en ny chans!

Anna:“ 

Jag hittade Mats Strandbergs blogg via“ bokhora.se“ och följde den under hans och Sara Bergmark Elfgrens författande av Cirkeln. Att jag skulle köpa den så fort den ramlat ur tryckpressen var helt självklart, det kändes som att den redan varit med i min vardag länge.

Jag läser sällan ungdomsromaner. Jag är en sån som säger att det är viktigt att unga läser och att det finns bra böcker att välja mellan, som vill verka som att jag har en aning vad som ges ut på bokmarknaden för unga vuxna men som“ aldrig“ väljer att läsa ungdomsböcker när det kommer till kritan. Vet inte riktigt varför. Kanske är jag fortfarande, vid synnerligen mogen ålder, glad och lite mallig över att kunna läsa vuxenböcker.

Men som jag slukade Cirkeln! Engelsfors, den lilla staden där berättelsen utspelas, kunde vara den mindre stad där jag själv växte upp. Skolan ser jag för mig som den fula tegelklump som var min skola. Personerna, stereotyper som vi alla var då i vår jakt på att hitta ett jag. Och så magi mitt i det där, precis som den lilla bit barn som finns kvar i en tonåring så desperat längtar efter och ibland tycker sig se. Vuxna som grå bakgrundsfigurer till skolans verklighet på liv och död.

Cirkeln är spännande och driver läsningen till långt in på natten. Min enda invändning är att jag inte helt hängde med i de magiska regelverket alla gånger. Men kanske knyts det ihop med del två och tre, Eld och Nyckeln.

“ 

Battle of the Storytel minds – vem tycker bäst om Cirkeln?