Släpp sargen och följ äventyret

Jungfrustenen
Författare: Michael Mortimer

Uppläsare: Melinda Kinnaman

Det har ordats en hel del om författarpseudonymen till den här boken, Michael Mortimer. Två gånger har jag läst Daniel Sjölin nämnas som författare och eftersom jag är lite smygkär i honom så hoppas jag det. Dels för att jag verkligen haft trevligt ihop med Jungfrustenen men ännu mer för att jag tror att författaren haft kul när hen skrev den!

Det är en svindlande äventyrsroman där huvudpersonen Ida råkar få en mystisk sten på självaste nobelfesten. Stenen visar sig ha mystiska krafter som gäckat vetenskapen ända sedan 1700-talets dagar. Den utmanar rentav hela Carl von Linnés systematisering av naturvetenskapen. Ida, skötsam student med naturvetenskaplig inriktning, ramlar ut från nobelfesten med polisen och mystiska ryska skurkar i hasorna och efter det är ingenting längre sig likt. En jakt norrut mot finska gränsen tar vid när Ida bit för bit får veta mer om stenen, Linné, sin egen mormors hemliga forskning, sin döda mamma och en hel del annat märkligt.

Boken är lång men en riktig ““bladvändare“” om man nu kan säga det om en ljudbok. För att hämta andan mellan de riktigt hårresande bataljerna får vi tillbakablickar på Jungfrustenens krokiga väg från 1700-talet och fram till Idas aftonväska på nobelfesten. Melinda Kinnaman läser otroligt säkert och bra, perfekt för den här mastiga actionboken vars visserligen lätta språk ändå är sprängfylld med en massa naturvetenskaplig fakta.

Jungfrustenen är första delen av sex böcker har det sagts och jag vill verkligen veta hur det ska gå för Ida och för den där märkliga stenen!

Det finns bara en invändning och det har inte med varken äventyret, pseudonymen eller Melinda Kinnaman att göra utan produktionen av själva ljudboken. Varför har de inte klippt bort att någon säger: ”Jungfrustenen, CD ett” osv minst tio gånger?! Så himla slappt att inte orka ta bort det till MP3-formatet! Morr.

Trots det, fyra Storytel-S på den

Lyssna på boken direkt!

Släpp sargen och följ äventyret

Snörök, renar och mördare från norr.

Kautokeino, en blodig kniv

Författare: Lars Pettersson

Uppläsare: Lars T Johansson

Anna Magnusson ska efter sin mors död åka upp till sin samiska släkt i Nordnorge. De har bett henne att i egenskap av jurist komma och hjälpa till att rentvå sin kusin från en våldtäktsanklagelse. Det tar inte lång tid innan hon inser att lagen här uppe följs lite annorlunda än nere i storstan. Det viktiga är vilken familj man tillhör och den historia familjen bär med sig sedan generationer tillbaka. Anna får lära sig mer om sin mammas uppväxt och vilket liv mamman lämnade bakom sig och priset hon fick betala för det. Hon trasslar också allt mer in sig i utredningen kring våldtäkten och börjar misstänka att någon vill att hon ska fara tillbaka dit hon kom ifrån och inte rota mer i vad som egentligen hänt däruppe på fjället…

Jag har ju en alldeles särskild kärlek till böcker som tilldrar sig på norra halvklotet. Jag vet inte riktigt vad det är som lockar mig, kanske är det att förutom själva deckargåtan så har alltid huvudpersonerna också självaste moder natur att brottas med? I den här boken får jag rikliga tillfällen att frossa i isklumpiga vantar, lårdjup skarsnö, segfrostiga vindrutor, skoteroveraller och en obeveklig väderlek som inte böjer sig en millimeter för människans klena små krafsningar.

Uppläsaren Lars T Johansson är väldigt bra dessutom. Med bara en doft av dialekt från norra Sverige ger han en diskret fond åt berättelsen. Inte vet jag om han uttalar de samiska och nordnorska orden rätt men i mina öron blir det autentiskt och genuint.

Det är en perfekt bok i den klass som jag slarvigt brukar kalla ““snödeckare“”, väl i klass med mina andra favoriter Åsa Larssons alla böcker och Tove Alsterdals fantastiska I tystnaden begravd. Bästa svalkan i sommar!

Lyssna direkt till Kautokeino, en blodig kniv!

Snörök, renar och mördare från norr.

Lik i fjällen

Fjällgraven
Hjorth och Rosenfeldt
Uppläsare: Niklas Falk

Tredje boken om Riksmordkommissionen under ledning av den sympatiske Torkel Höglund (ett plus för det ovanliga inslaget med en trevlig polischef!). Vid sidan av kriminalgåtan är navet i alla böckerna kriminalpsykologen Sebastian Bergman och hans trassliga relationer. Sebastian är en slags vardags-psykopat som man både kan relatera till och som man avskyr. Han ligger med allt som rör sig, han hämnas gruvligt på folk utan att verka beröras, han utnyttjar vem som helst för egen vinning, han klättrar kallsinigt över lik för att uppnå det han för närvarande råkar vara intresserad av. Men han har också ett förflutet som ger perspektiv på varför han är ett svin, en tragedi som aldrig släpper taget om honom.

Det är en svår balansgång för författare att låta sin huvudperson vara så oerhört osympatisk och ändå få lyssnaren att vilja höra mer och önska att han ska klara sig undan varje gång. Men jag tycker att Hjorth Rosenfeldt klarar det bra. Motvilligt hejjar man på Sebastian.

I Fjällgraven hittas en massgrav uppe i Jämtlandsfjällen och hela gruppen åker dit för att försöka identifiera liken och ta reda på varför de ligger nedgrävda där. Parallellt söker en kvinna efter sin försvunna man och en journalist från Uppdrag granskning börjar gräva i historien som visar sig ha koppling till massgraven och med trådar långt upp i Utrikesdepartementet.

Jag tycker inte att den här boken är den bästa av de tre. Mordmysteriet är inte tillräckligt spännande helt enkelt och det tar för lång tid innan det bränner till runt Sebastian Bergman. Men i sista tredjedelen har han trasslat in sig ordentligt i lögner och sina alltmer vansinniga intriger. De otroligt svettiga sista minuterna vinner mig tillbaka och jag vill ha nästa del nu, nu nu!

Stor eloge till Niklas Falk för inläsningen som är riktigt bra. Så perfekt tempo och inlevelse, så behaglig röst, utan att stå i vägen för historien. Gillar honom skarpt!

Såg för övrigt nu att det gjorts en TV-serie på första och andra boken 2010, med Rolf Lassgård i huvudrollen. Jag är glad att jag inte sett den för jag känner inte alls att Lassgård är Sebastian Bergman i mitt huvud!

Fjällgraven ger jag tre lagom Storytel-S och väntar ivrigt på nästa del. Lyssna här!

 

Lik i fjällen

Fallvatten med andan i halsen

Fallvatten
av och med Mikael Niemi

En regnig sommar och höst har fått vattendepåerna längs med Luleälven att stiga dramatiskt och en dag händer det ingen trott var möjligt. Den översta dammen brister och under sin väg nedåt drar vattenmassorna med sig damm efter damm och svämmar över allt i sin väg. Inte bara svämmar förresten, vattnet ryter, sliter, slaktar, bryter och kväver alla människor, djur och samhällen i sin väg.

Att beskriva vad vatten kan göra, hur det kan låta, smaka och se ut som på så många sätt som Niemi gör i den här boken är helt fascinerande. Under berättelsens gång möter vi ett antal människor och får glimtar ur deras liv. Det frånskilda paret som inte kan försonas ens i en katastrof, den gamle mannen vars dementa hustru förpestar hans liv, mannen som älskar Saab mer än livet och den vedervärdige mannen som planerar att få ut pengar för sin förlorade mobiltelefon mitt i det värsta.

Jag medger att jag alltid faller för personer med dialekt från norra Sverige men Mikael Niemis röst är mer än bara sin dialekt. Han läser verkligen sin egen bok alldeles underbart! Exakt rätt tempo och hans pauser sitter som femtumsspikar. Den mjuka dialekten som förrädiskt döljer det fasansfulla är mycket effektfull.

Jag blir förförd och förfärad över berättelsen, har andan i halsen mest hela tiden. Den är liksom öronbedövande, otäckt, realistiskt spännande! Men på slutet känns det lite som att jag saknar något. En knorr kanske, ett svar? Jag vet inte om jag är för konservativ men jag väntade mig på något sätt en sensmoral att ta med mig. När jag vågar andas igen.

Jag ger Fallvatten tre starka Storytel-S

Fallvatten med andan i halsen

Ekorrn satt i granen, och spanade in ett troll

Stallo
Författare: Stefan Spjut
Uppläsare: Magnus Rosman

Vissa perioder i livet faller hela vardagen på plats, allt bara funkar och jag får tid att lyssna så mycket som jag vill, riktigt svepas med av en bok. Men i ärlighetens namn är det inte så ofta det händer och tidvis blir lyssnandet riktigt upphackat och ryckigt.

När detta senast sammanföll med att jag startat en mastodontlyssning på Stallo påverkade det upplevelsen, sannolikt negativt. Den boken tog nämligen en evighet att ta sig igenom, den är mer än 25 timmar lång!

Uppläsaren Magnus Roosman gjorde ett utmärkt jobb, har inget att invända mot honom men bokens tempo sträcker sig mellan mycket stillsamt nostalgiskt skimmer till hisnande spänning, som att den har lite svårt att bestämma sig för vad den egentligen skall vara och det kräver att man hänger med i svängarna.

Det börjar med en alldeles fantastisk sekvens där en pojke kommer till en sommarstuga någonstans i norrlands skogar på åttiotalet. Beskrivningen av hur han upplever naturen, vädret, omgivningarna och sin mamma tycker jag är helt magiska. Långsamt och detaljrikt beskrivs hur de installerar sig, vad de äter, pratar om och hur deras relation ser ut. Så smyger sig något märkligt in i idyllen, faller som en skugga över den lilla stugan och ett andetag senare är hela deras värld förändrad.

I nutid hamnar vårdbiträdet Susso Myrén mitt i ett kidnappningsdrama. Ett barn är försvunnet och Susso är övertygad om att han rövats bort av en varelse som mest kan liknas vid ett troll. Hon börjar nysta i sin döde fars gamla fotografier och sägner om troll och oknytt som berättats i Kirunatrakten i hundratals är. Hon tar upp jakten på hemligheterna och reser i hisnande fart över hela Sverige och en märklig ekorre har en inte obetydlig roll i sammanhanget.

Det är bitvis riktigt spännande och att våga sig på att skriva en roman om troll och oknytt i vår tid är verkligen uppfriskande. Min invändning är att han borde ha stillat sig med detaljerna. ALLT måste inte beskrivas i detalj. Varje gång en person ska ringa ett samtal behöver man inte en förklaring om hur denne gräver i väskan och får upp kvitton, nycklar, gamla kolapapper och en tampong. Varje gång en person lägger in en snus behöver heller inte skildras. Så är det hela tiden och istället för att ge berättelsen trovärdighet så blir man till slut helt tokig av alla beskrivningar. När man läser en bok kan man skumma igenom sånt men som lyssnare sitter man fast på ett annat sätt och upprepningar och detaljporr kan driva en ljudbokslyssnare till vansinnets brant.

Så mitt råd i fallet Stallo är: Ta dig an den, den är helt annorlunda mot vad du är van vid. Men gör det först när du vet att du har tid och tålamod. Andas djupt och låt dig uppslukas.

Lyssna på Stallo direkt.

Ekorrn satt i granen, och spanade in ett troll

Hundar, iskalla hus och ond bråd död

I tystnaden begravd
Författare: Tove Alsterdal
Uppläsare: Anna-Maria Käll

Någon pålitlig människa sa att om man gillar Åsa Larsson så är I tystnaden begravd ännu bättre än Till offer åt Molok som Larsson släppte i våras. Jag älskar verkligen Åsa Larsson och jag har en vurm för böcker som tilldrar sig norrut, ju norrare desto bättre. Och ja, det finns många saker som kan jämföras med de här två böckerna.

Båda handlar om Norrbotten, hårda män, hundar och historien. Historien som i att det som hände för länge sedan kryper upp till ytan i nutid, särskilt om någon har försökt att dölja den. Och I tystnaden begravd är bra, den är jättebra! Jag vill inte kalla den varken bättre eller sämre än Åsa Larssons verk, bara en bok till som jag vill rekommendera till alla jag möter.

Katrine är bosatt i London men åker hem för att ta hand om sin gamla mamma som kommit in på ett hem för senildementa. Det uppdagas att Katrine och hennes bror ärvt ett hus uppe i Tornedalen och hon åker dit för att ta reda på mer om sin och sin hemlighetsfulla mammas bakgrund. Det visar sig att Katrines morfar var en av de männen som efter kriget reste över till Sovjetunionen för att finna en ljusare framtid. Han, i likhet med många andra, kom aldrig tillbaka och vad som hände där har aldrig berättats, alla har bara tigit och försökt glömma.

När Katrine anländer till byn Kivikangas har en man mördats i grannhuset bara några dagar tidigare och både byns förflutna och Katrines eget verkar ha förgreningar ända upp i toppen av den ryska organiserade brottsligheten.

Anna-Maria Käll gör ett fantastiskt jobb som uppläsare. Skickligt lägger hon bara ett stråk av dialekt där det behövs, en skiftning i röstläget när någons känslor svämmar över eller ska skina igenom. En ren fröjd att lyssna på!

Visst förekommer mord och poliser i berättelsen men precis som i Till offer åt Molok så är det inte en renodlad deckare, den är inte spännande i den bemärkelsen. Den är en roman där spänningen ligger inuti människorna och deras relationer till sin historia och varandra.

Jag ger I tystnaden begravd 4 stycken stenhårda Storytel-S

Hundar, iskalla hus och ond bråd död