Florence Stephens förlorade värld – Vad tycker vi?

Florencestephens_blogginlagg
Ebervall och Samuelsson har skrivit en och annan bok baserad på en sann historia. När deras senaste bok, Florence Stephens förlorade värld, utkom var vi ju tvungna att kika närmare. Småland under början av 1900-talet, en kvinna som är fascinerad av kungahuset och grunden till “Husebysaken” hittar ni här!

michelle_fakta_profilbeskrivningar
Michelle: ”Fröken på Huseby” brukade man kalla Florence Stephens som levde mellan åren 1881 till 1979 då hon aldrig gifte sig. Boken ”Florence Stephens förlorade värld” bygger på hennes liv och den så kallade Husebyaffären. Det är alltid lite extra kittlande att läsa en roman som baseras på verkliga händelser tycker jag. Boken är välskriven och intressant men eftersom att jag inte är rojalist kunde jag tycka att det blev lite jobbigt att höra på allt tjat om kungafamiljen. Jag blev väldigt irriterad på den bortskämda prinsen Carl som lurade naiva Florence. Det är svårt att sympatisera med Florence då hon själv satte sig i dessa korkade situationerna … om man får uttrycka sig så. Att denna ”Fröken på Huseby” dessutom var emot kvinnlig rösträtt gör det inte lättare.

Både Florence och hennes mor Elisabeth var extrema rojalister, det påstås även att Elisabeth ska ha haft ihop det med kung Oskar II och att Florence är resultatet av detta. Breven som växlades mellan Elisabeth och Oskar II finns idag bevarade men blev hemligstämlade i 30 år av Florence själv som i vuxen ålder läste dessa. År 2009 bestämde nuvarande kungaparet att förlänga detta. Ganska kittlande, eller hur?

hanna_profilbeskrivningar
Hanna: ”Florence Stephens förlorade värld” ger en intressant inblick i den svenska högborgerligheten kring sekelskiftet och framåt. Persongalleriet är färgglatt och stort – personer som svindlaren Berl Gutenberg och hans kumpan prins Carl vill jag gärna veta mer om. Även om själva historien inte griper tag i mig på det sättet som till exempel författarnas tidigare bok Bombmannens testamente gjorde, skulle jag helt klart rekommendera den till alla som intresserar sig för svensk historia, kungligheter och bedragare. Och Helge Skoogs inläsning är helt fantastisk!

emilie_faktagrupp
Emilie: Vi är alla en del av vår historia på ett eller annat vis, varför böcker som ”Florence Stephens förlorade värld” är så otroligt intressanta. Även fast det kanske inte rent konkret hör samman med din eller min historia, säger den en hel del om Sveriges utveckling under första halvan av 1900-talet. Ännu kan väl inte garanteras att allting i denna berättelse om Florence Stephens liv är sant, men det är en intressant historia som jag hoppas att det kan komma att nystas ännu mer i längre fram. En bok för dig som är nyfiken på kungligheternas lite mer dolda historia och denna del av Sveriges historia. Det går även bra att lyssna på enbart för Helge Skoogs fantastiska uppläsning!

Bia_ROMAN_profilbeskrivningar
Bia: Vilka skamlösa bedragare. Och vilken provocerande konservativ kvinna. Intressant på sitt sätt, men tänk att göra sån skillnad på folk och folk. Att inte ens tycka att kvinnor skulle ha rösträtt fast hon själv egentligen var allmänbildad. Och denna fanatiska rojalism som fick henne att skydda den svekfulle Carl Bernadotte bara för att han var en medlem av kungahuset.

Jag vill passa på och rekommendera alla böcker av Ebervall & Samuelsson. Så underhållande, och samtidigt lär man sig alltid något nytt om svensk historia. Helge Skoog läste som vanligt fantastiskt bra!

omdugillar_florence

Florence Stephens förlorade värld – Vad tycker vi?

The Man in The Maze – Vad tycker vi?

bloggen_themaninthemaze.png
The man in the maze utkom för första gången 1969 och handlar om Richard Muller, en eremit som levt i en dödlig labyrint i nio års tid på en öde planet. Vi var sugna på en klassisk scifi-roman och blev så klart nyfikna!

sandra_ny_profilbeskrivningar
Sandra: Richard Muller, en bitter man, har levt ensam i nio år i en dödligt farlig labyrint stor som en stad på en öde planet. En grupp jordbor kommer och stör hans frid för att rekrytera honom, då Muller tydligen är den enda personen som kan rädda mänskligheten.

Längs vägen får vi veta vad Muller varit med om som lett honom till valet att bli eremit. Han känner sig förrådd av mänskligheten och den stora frågan är om han verkligen bryr sig om en mänsklighet som han inte längre känner sig vara en del av. Boken är berättad ur tre mäns perspektiv, som alla har sin egen moral och tycker sig göra ”det rätta”.

Jag blev rätt hooked och lyssnade klart boken på två dagar, såklart på dubbel hastighet. Så för mig var det en snabb och lätt lyssning, som väckte en del tankar, precis sådär som bra Sci-Fi ska göra. Men jag tror säkert att boken kunde mått bra av att vara lite kortare och jag valde också att blunda lite (med öronen) för en del problematiska partier som skvallrar om författarens kvinnosyn och det faktum att boken trots allt skriven för snart 50 år sen.

bea_profilbeskrivningar
Bea: Lite äldre sci-fi är inte riktigt my cup of tea, mycket kan bero på den hemska kvinnosynen. Och visst, den tittar fram även i The man in the maze men inte såpass att boken inte går att lyssna på. För det gör den. Om du precis som jag skyr gammal sci-fi tycker jag den här boken ändå är värd en chans.

evelina_profilbeskrivning.png
Evelina: Jag minns att jag för många år sedan läste en kort berättelse om ett barn som gick vilse i skogen. Anledningen till att jag minns den starkt än idag är hur väl den lyckades få mig att känna den skräck som barnet kände inför insikten om att hon plötsligt var ensam och hjälplös.

Protagonisten i The Man in the Maze är långt ifrån hjälplös men han är mycket, mycket ensam. Förutom det faktum att han är fullständigt isolerad känner han sig dessutom främmande inför hela mänskligheten. Han vill inte att någon ska leta efter honom samtidigt som han verkar vilja bli funnen. Denna inre konflikt och den ensamhet som existerade genom hela boken var gripande och det jag kommer att minnas framförallt.

jill_profilbeskrivningar
Jill: Jag var inställd på att ge boken en chans trots att jag kände att det kanske inte skulle vara min kopp te, men det slutade ändå med att jag inte lyssnade färdigt. Min bild är nog därför inte särskilt rättvis, men det som gjorde att det inte funkade för mig (tror jag) var att jag hela tiden zoomade ut från en vad jag uppfattade det som monoton inläsning. Tappade intresset innan det hann bli intressant (kanske?) trots att handlingen egentligen inte var dålig på något sätt. Är nog för otålig för att lyssna på den här typen av böcker.

jennyZ_profilbeskrivningar
Jenny Z: The man in the maze påminner mig lite om Richard Mathersons I am legend och Ray Bradburys Fahrenheit 451. Det är något i hur karaktärerna uttrycker sig, hur de förhåller sig till sin omgivning som ensamma, starka överlevare. Tyvärr tycker jag inte att det här är riktigt lika bra som dessa moderna klassiker. Jag stör mig alltför mycket på avsaknaden av mer komplexa kvinnliga karaktärer och kan inte riktigt förlika mig med tanken på att de inte har en större betydelse än vad som skildras. När en kvinna enkelt kan ersättas av en timid och tillmötesgående ”female cube” så känns det rätt hopplöst ur feministisk synvinkel. Men det finns delar av berättelsen som ändå intresserar mig. Bland annat hur han skildrar sina karaktärers utseendefixering och rädsla för att åldras och den stora frågan om tanken på att offra enskilda individer för att rädda mänskligheten i stort. Att få en inblick i hur författare under sent 60-tal valde att skildra framtiden är även det intressant och kan verkligen vara en anledning i sig att ge denna scifi-skildring en chans.

omdugillar_themaninthemaze

The Man in The Maze – Vad tycker vi?

Ta itu/Kristina Sandberg: Vad tycker vi?

blogginlägg_taitu_text.png
Romanen om Maj av Kristina Sandberg hyllades och älskades av nästan alla. Men visste du att Sandberg kom med en annan roman innan denna trilogi? Ta itu kom ut första gången 2003 men har inte blivit ljudbok förrän nu. Vi var så klart tvungna att lyssna!

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Ta itu av Kristina Sandberg var en riktigt ångestfylld lyssning och det är svårt skriva om den. Den är så konkret, redovisande, humorlös så det är också svårt att värja sig från Maria. Tur att jag bara har 15 minuter till jobbet, för längre stycken skulle jag nog inte orkat lyssna på henne.

Samtidigt är det ju helt vansinnigt bra skrivet och Sandbergs Maj-böcker är ömma favoriter. Så med detta sagt, här är min recension:

Kristina Sandberg är en favorit efter Maj-böckerna. Här får vi istället följa mamman, hustrun, kollegan, den duktiga dottern Maria.

Det är nästan obekvämt att lyssna, det skaver och känns emellanåt klaustrofobiskt att höra den dagbokslika berättelsen. Här finns inte ett överflödigt ord. Marias vantrivsel och vanmakt att inte passa in och räcka till, går sakta in i en djup depression, kanske galenskap. Berättelsen utspelar sig under ett år under 1970-talet, men skulle lika gärna kunna vara en nutidsberättelse. Vansinnigt bra skrivet. Så mycket finns där, emellan orden.

louella_profilbeskrivningar
Louella: En viktig bok som påminner om att frihet och jämlikhet absolut inte är en självklarhet, att vi fortfarande måste kämpa för den rätten varje dag, men att oändligt många kvinnor kämpade och offrade så mycket mer – före oss, för oss.

Alla längtar vi efter att få komma ifrån vardagen, men Maria längtar nog mer intensivt än de flesta. Den här berättelsen skildrar tiden då den första gryende aningen om en möjlig frihet blir åskådlig, att man kanske kunde våga ta ett stolt steg bort från diskbänken. Så mycket mer skrämmande blir paniken när Maria inser att det är en omöjlighet för henne. Då blir det bara tyst och stumt både inuti och runtom henne. Hon går sönder.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag är ett stort fan av Maj- trilogin och försökte hålla mina förväntningar på Ta itu nere för att inte bli besviken. Den är ändå skriven ett par år innan Att föda ett barn och har ju faktiskt (tyvärr) inget alls med Maj att göra.

Just den här genren av svensk diskbänksrealism ligger mig varmt om hjärtat och jag gillade verkligen Ta itu, mina dämpade förväntningar till trots. Det är en helt klart läsvärd roman som står sig stark i Maj- konkurrensen.

linaj_profilbeskrivningar
Lina J: Ta itu skrevs innan Att föda ett barn, och visst anar man att Marias 1970-tal är ett frö till Majs 1930-tal. Kvinnor som har fastnat i ett liv som inte är vad de innerst inne drömde om, fångade av samhällets konventioner. Den som är sugen på feelgood får leta någon annanstans. Men Ta itu är definitivt värd en lyssning för den som inte är rädd för lite feelbad och som tycker om Kristina Sandbergs Maj-trilogi.

taitu_banner_omdugillar

Ta itu/Kristina Sandberg: Vad tycker vi?

”Ut i det vilda” – Recension av Viking, 10 år

om_warriros_viking
Den här boken handlar om en tamkatt som går in i livet som vildkatt/klankatt. Han kommer till åskklanen som är en av de fyra klanerna (de andra är skuggklanen, flodklanen och vindklanen). De har egna jaktmarker att jaga på och ett ting tillsammans varje fullmåne.

Det som förvirrar mig lite ibland är att huvudpersonen byter namn många gånger, från Rost till Eldtass till Eldhjärta.

Eldtass blir retad för sitt tamkisseursprung men lyckas ändå hitta en vän! Vännen är min personliga favorit i första boken, men det ändras i den andra boken!

Mycket av boken går ut på att beskriva hur världen och livet är. Det handlar också om Eldtass långa väg till att bli krigare och få sitt krigarnamn. Boken har många namnbyten som sagt och det är en ceremoni varje gång.

Min favorithändelse i boken var när Eldtass träffar sin gamla kompis Sudden igen, från sitt liv som tamkisse. Tyvärr blir Eldtass utskälld när de andra får veta att han hängt med en tamkisse, eftersom han nu är klankatt.

Ni kommer att märka att man ibland glömmer bort sig och inte kommer ihåg att det faktiskt handlar om katter och inte människor.

Egentligen händer det inte så mycket i den här boken, utan del 2 och 3 är mycket mer spännande. Men ge inte upp, får du behöver ha läst ettan innan tvåan och trean!

Mattias Linderoth (uppläsaren av denna bok) läser ganska långsamt så jag rekommenderar att sätta boken på ungefär 1.75x speed!

//Viking 10 år

”Ut i det vilda” – Recension av Viking, 10 år

Recension: Flickorna av Emma Cline

flickorna_blogginlagg
En av förra årets mest hyllade titlar var Flickorna av Emma Cline; en bok som inspireras av sekten kring Charles Manson. Boken blev en riktig snackis och det var många här på Storytel som var tvungna att prata av sig.

Erika_ROMAN_profilbeskrivningar
Erika: Jag vill inte lyssna klart på Flickorna. Vill inte att den ska ta slut. För det här är den typ av bok som man vill bära med sig, länge. En bok att längta till och se fram emot, en bok som tar en ut på den där extra promenaden- bara för att få lyssna lite till.

I Flickorna avhandlas temat om tonårens odödlighet och frigörande, på ett naket och utlämnande sätt. Eftersom jag som läsare vet vartåt det barkar smärtar det extra mycket att ta del av huvudkarraktärens naiva och självsäkra föreställningar om sig själv, sin omvärld och vuxenlivet. Tankar och föreställningar som var och varannan tonåring bär på. Men sällan går det så fel som i den här berättelsen…

carl_profilbeskrivningar
Carl: Jag misstänkte på förhand att jag skulle tycka bra om Flickorna. Den historiska kontexten kombinerat med det soldränkta kaliforniska mörkret passar mig som handen i handsken. Och Emma Clines gestaltningsförmåga och knivskarpa språk gör boken till en fröjd att lyssna på. Flickorna ger en fascinerande insyn i hur lätt det kan gå till att, med skygglapparna på, ryckas med i ett sekteristiskt sammanhang.

lina_profilbeskrivningar
Lina S: Flickorna är en ultrahajpad bok och jag brukar oftast bli besviken efter att ha läst böcker som får så mycket uppmärksamhet.

Men jag gillade den verkligen och sögs in i historien från första kapitlet. Flickorna känns dokumentär och karaktärerna är neutralt skildrade, trots att ingen kan ha undgått att historien är inspirerad av Charles Manson och de mord han fick sina följare att begå. Speciellt huvudberättaren, fjortonåriga Evies naiva rastlösa längtan efter äventyr är svår att glömma.

Flickorna är en krypande, suggestiv roman, känsligt inläst av My Holmsten. En välförtjänt ultrahajpad bok!

louella_profilbeskrivningar
Louella: Jag älskar varje ord av den här boken, av flera anledningar, men inte den kanske mest förväntade: att det är en berättelse som bygger på en sann historia och ett spektakulärt och nationellt trauma som fortfarande skakar människor.
Jag älskar varje ord eftersom varje ord sammanfogats till perfektion. Det är en berättelse om detaljer, både de konkreta, fysiska och ofta banala detaljerna, men också den språkliga detaljomsorg som författaren behärskar till fulländning. (Jag vet, jättehögtravande, men det är sant!) De små, små sinnesretande detaljerna är knappt märkbara var för sig eftersom textflödet är så väl hopflätat.

Andra fördelar är den kompakta stämningen, som får en att pendla mellan skräck och lust och så plötsligt tristess, men alltid med en bultande förväntan om att något oerhört och vackert (eller fult) snart skall hända. Och så Clines feministiska analys, oundviklig förstås, men som gör att det bränner till ordentligt.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att jag älskar det här. Det är så skickligt skrivet, det får mig att vilja veta mera och jag bara älskar att vistas i boken. Mina favoritböcker är dom som får mig att googla saker, får mig att luska i berättelsen. Den här gör det och jag tycker alla ska läslyssna den!

omdugillarflickorna_01

Recension: Flickorna av Emma Cline

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

lovenstam_boktipsare
Sara Lövestams deckarserie om Kouplan har precis börjat komma ut som ljudbok. Böckerna har blivit hyllade och älskade av många, därför var vi extra glada när ljudböckerna kom! Det är dessutom en av våra favoritinläsare som tar sig an dessa; Julia Dufvenius. Vi lyssnade på första delen, Sanning med modifikation och här nere kan du se vad vi tyckte.

emma_profilbeskrivningar
Emma: Det här är så ungefär så långt ifrån alkoholpösiga poliskommissarier och hetsiga biljakter man kan komma. Själva spänningsintrigen bjöd på en och annan vändning men det jag verkligen fastnade för i berättelsen är den gåtfulla huvudkaraktären, den skygga privatdetektiven Kouplan, vars bakgrundshistoria sakta vecklas ut i takt med det märkliga fall han fått i uppdrag att lösa. Berättelsen skildrar ett Sverige jag har svårt att känna igen, men som tyvärr är verklighet för många som på ett eller annat sätt lever utanför samhällets gemenskap. Författaren slänger också in en snygg ledtråd till Kouplans bakgrundshistoria som är lätt att missa, så ett hett tips är att spetsa öronen ordentligt precis i slutet av boken.

alex_deckare_profilbeskrivningar
Alex: En ”skön” lyssning. Kouplan och Pernilla lever båda ”off the grid” och Sara Lövestam gör en fin skildring av deras utanförskap vilket gör att deras vänskap blir starkare. Det var lätt att följa karaktärerna i boken eftersom de inte är så många att hålla reda på. Även fast boken inte är så actionfylld så tyckte jag att den var spännande att lyssna på.

ellen_profilbeskrivningar
Ellen: Sanning med modifikation är inte för den inbitne deckarfantasten – även om mysteriet är spännande och snyggt lirkas upp i en oförutsägbar upplösning – så är den här detektivdeckaren inte som andra. Tycker du om böcker där sinnesstämningen är viktigare än en snabb händelseutveckling så tror jag att detektiven Kouplans sällskap kommer göra dig gott.

ungdom_angelica_beskrivning
Angelica: Jag gillar Sara Lövestam. Och jag gillar det här! Precis min typ av deckare; lite lågmält, stämningsfullt och inte det där blodiga. Det känns ganska så tryggt liksom. Och så gillar jag Kouplan, att det finns ett mysterium runt honom. Vill du ha något som inte är så tungt och mer fokuserar på stämning, så lyssna på den här!

anna_deckare05
Anna: En stillsam men ändå överraskande berättelse, inte en deckare egentligen tycker jag. Visst fanns det ett mysterium men fokus låg inte där. Snarare i relationen mellan Kouplan och Pernilla som gett honom uppdraget. Det är väldigt fint och varsamt beskrivet.

Jag blev väldigt förtjust i Kouplan men det var kusligt att se mitt vanliga, hemtrevliga Stockholm genom Kouplans ögon. Lövestam skriver väldigt trovärdigt om att leva som papperslös, skräcken för poliser och att alltid vara rädd att bli avslöjad. Gäller att vara uppmärksam på slutet, där finns en liten pärla där som jag helt missade och mina bokcirkelkollegor fick upplysa mig om.

lugnaretempo_lovenstam

Sanning med modifikation – Vad tycker vi?

Rosa elefanter, en må bra bok!

Rosa elefanter
Av Karin Brunk Holmqvist
Med Johan Rabaeus

Denna bok handlar om Selma och Artur som bor på en liten gård strax utanför Tommarp. De är pensionärer men drev innan dess ett jordbruk med både djur och odlingar. En tidig vårdag upptäcker de att de har nya grannar i två av husen på samma gata. Samtidigt läser Artur i tidningen att en man försvunnit från deras lilla samhälle, han är spårlöst borta och spekulationer om att han blivit mördad drar igång.

Artur funderar på om en av grannarna kan ha något med försvinnandet att göra och kan inte låta bli att spana lite.“ Selma hittar en ny väninna i den andra grannen, lever upp och provar saker hon aldrig trodde var möjliga.

Karin Brunk Holmqkvist skriver väldigt engagerande om helt vanliga människor och det är klart spännande att följa Arturs tankar, göromål och intresse för den nya grannarna, även om det inte går i något rasande tempo.

Johan Rabaeus är inte en av mina favorituppläsare, men han fungerar väldigt bra i denna bok.

Det är en måbra bok som inte är så lång och med fördel kan lyssnas på av alla.

Och jag ger den 3 runda, goa Storytel S i betyg.
“ 

Rosa elefanter, en må bra bok!