Intervju med Reine Brynolfsson

En intervju med dramatenskådespelare Reine Brynolfsson, nu aktuell med att läsa in Ramona Franssons deckare, som utspelar sig i Göteborg och på Västkusten.

Hej Reine!“ 

1. Vad är det som är så roligt med att läsa in ljudböcker?

Jag har alltid tyckt om att läsa. Att möta en text och gå in i en annan värld. Det är en utmaning att sedan förmedla historien på ett levande sätt så att “ lyssnaren grips och hittar egna bilder.

2. Lyssnar du själv på ljudböcker? Favorituppläsare? Favoritljudbok?

Jag har tyvärr inte lyssnat så mycket. P.O. Enquist inläsningar av sina egna böcker tycker jag mycket om.

3. Du har läst in ett flertal böcker i olika genrer. Finns det någon skillnad i hur du förbereder dig för att läsa in en deckare av till exempel Ramona Fransson, eller en klassiker som Ulysses?

I själva inläsningsögonblicket är det inte så mycket som skiljer. Med Ulysses t.ex. var det ett stort researcharbete. En mängd fakta och olika språk att sätta sig in i.

4. Vi har pratat en del med ljudtekniker och om hur de upplever olika inläsare, vad tror du att dina tekniker skulle säga är ““din grej“”? (vissa läser extremt tyst, en del måste ha halstabletter etc.)

Jag vet inte om jag har en specifik ”grej”. Jag tror inte det. Kanske att jag kan vara väldigt självkritisk ibland.

5. Har du någonsin ångrat att du tackat ja till att läsa in en bok?

Det kan ha hänt en gång. Då berodde det på att jag under arbetets gång insåg att det krävdes stora språkkunskaper för att göra boken rättvisa.

6. “ Vad är din värsta uppläsarexperience?

Jag fick stämbandsproblem mitt i en bok och tvingades till ett längre uppehåll. Det var svårt att sedan komma tillbaks in i känslan som jag hade innan. En inläsning är ju ett sorts flöde där historien växer fram.

7. Nämn en bok du har läst in som du tycker var fantastisk men som ännu inte upptäckts av en bredare publik.

Tomas Bannerheds “ Korparna fick mycket uppmärksamhet när den kom ut. Den var fantastisk att läsa in. Likaså Pesten av Albert Camus.

8. “ Vad fick dig att välja att läsa in Ramona Franssons deckare?

Jag har en väldigt stark anknytning till miljöerna i Ramonas böcker. Alla min barndoms somrar tillbringade jag på Tjörn och är där en hel del även idag. Jag tycker om Ramonas sätt att väva samman en spänningshistoria med vardagens sorg- och glädjeämnen. Det skapar ett djup hos karaktärerna som gör att man kommer dom närmare och berörs. Det är också mycket spännande att följa en författares utveckling från bok till bok.

9. Ramona Franssons deckare är verklighetsbaserade. Får du känslan av det när du läser dem?

Det får jag. Det finns en stark verklighetsanknytning som skapar autencitet. Jag gillar att hon väver in aktuella samhällsfrågor också. Beskrivningen av polisarbetet känns trovärdigt. Inte minst genom deras metodiska sökande när frågorna är många och svaren få.

10. Vad tycker du om att det kommer in göteborgsk dialekt i deckare?

Jag brukar inte använda mig av dialekter. Dels för att jag inte är bra på det och dels för att det kan få ett egenvärde som inte behövs för uppläsningen. Här tycker jag dock att det har ett värde, skapar en färg, och eftersom det är den enda jag vågar mig på kunde jag inte hålla fingrarna borta.

Tack till Reine Brynolfsson för intervjun!

Här är alla 55 böcker på Storytel som Reine läst in!

Intervju med Reine Brynolfsson

Gästbloggare: Ramona Fransson!

Idag är vi extra stolta här på Storytel, självaste Ramona Fransson har skrivit ett exklusivt blogginlägg till oss! Här berättar hon om hur hon började skriva och varför. Tack Ramona!

Frågan jag ofta får är: Hur kom det sig att du blev författare? Och svaret är: En slump. Jag drömde aldrig om det, fantiserade inte ens om att bli det, utan det kom sig av att jag letade efter en bok som inte fanns. Ingen hade skrivit om hur det kändes i hjärtat att vara ofrivilligt barnlös. Det fanns och finns mängder med böcker om hur man blev med barn, och det visste jag redan, men inte hur man mådde i själen när det inte fungerade. Året jag skrev, Älskling, vi blir inte med barn, var 1991 och den gavs ut först 2008, efter omarbetning, ett ord som jag inte förstod innebörden av förrän många år senare. Men det var efter att jag skrivit av mig 1991, även om manuset låg i byrålådan, som jag upptäckte hur befriande, roligt och stimulerande det var att skriva.

Som barn lånade jag ofta böcker på bibliotek, vilket jag gör än idag, men jag ville ha egna böcker i bokhyllan och någon gång under 1976 blev jag en av de första medlemmarna i Bonniers Bokklubb. Tjugo år senare avslutade jag medlemskapet. Det blev en hel del böcker kan jag säga. Redan som barn älskade jag deckare, Fem-böckerna, Kitty på äventyr och Kalla kårar, om nu någon minns dessa. Jag har läst tusentals böcker och läser fortfarande mycket, men inga deckare. Anledningen till det är att jag inte vill bli påverkad av andras historier.

I stället påverkas jag konstant av det som händer i Sverige, Europa eller andra delar av världen och även av det som hänt mig, min familj eller nära vänner och om detta skriver jag i mina deckare. På det sättet blir de verklighetsbaserade, men absolut inte

sanna, utan skönlitterära. En av mina deckare, “” Mord under Tjörn Runt, hade jag särskilt roligt när jag skrev.“  Den kom ut 2010 och min inspirationskälla var boken “”Mia, sanningen om Gömda“”, av Monica Antonsson.

Dessutom hade jag fått veta en hel del om insidan av förlagsbranschen och detta blev en story där jag faktiskt satt och småskrattade under tiden jag skrev den. Helt hysteriskt roligt blev det när en av de större tidningarnas deckarrecensenter skrev:

“”De agerande är mediamänniskor i maktpositioner, vilket ger Fransson möjlighet att vädra sina livliga vanföreställningar om hur det går till i bok-, tidnings- och tvbranschen. De stora förlagen beställer vilka recensioner de vill ha, tv och recensenter lyder kuschat och belönas stundom med “”en liten men väldigt dyrbar gåva“”. Roligast är hon faktiskt när hon döper det makt fullkomliga förlaget till Orobánche, det latinska namnet för snyltrot“”. Slut citat.

Vad tyckte jag var så kul med just den här recension? Jo, ordet “”vanföreställningar“”. Jag menar, inte med ett enda ord i boken skrev jag att det här är sant, men uppenbarligen klev jag på en öm tå. Däremot är den här händelsen sann: Inför ett boksläpp för många år sedan, av en känd författare, skickade förlaget tillsammans med boken en badhandduk till varje recensent. Bokens omslag var tryckt på handduken. En enda journalist skrev om händelsen och var arg över “”mutan“”. Så kan det faktiskt gå till i branschen.

Nåja, alla har rätt att tycka om det man skriver och i början kunde det vara svårt att ta till sig kritik, men man vänjer sig. Och en sak är viktigt, man ska ta till sig kritik för som författare blir du aldrig fulländad. Att skriva är ett evigt övande.

Så hur kom jag på den ljusa idén att själv läsa in mina deckare? Jo, jag extraknäckte på Radio Bohuslän och fick komplimanger för min sköna radioröst. Men att ha en skön radioröst är inte alls detsamma som att läsa in en bok. Det insåg jag i samma sekund när jag för första gången lyssnade på Reine Brynolfsson som uppläsare. Du milde vilken skillnad! Jag är otroligt stolt och glad att förlaget lyckats få Reine Brynolfsson som uppläsare till samtliga mina deckare. Så numera ska jag vara tyst och skriva! Att skriva är som att spela piano, övning ger färdighet, men det förutsätter att hjärtat är med i varje nedslag!

Gästbloggare: Ramona Fransson!

Reine Brynolfsson blir Ramona Franssons nya röst!

Ramona Franssons serie om Greger Thulin har blivit aktuell i och med att alla ljudböckerna ska läsas in igen. Ramona har själv läst sina böcker men nu har man bestämt att Reine Brynolfsson ska bli Gregers nya röst!
Vi passade på att ställa lite frågor till Ramona om hennes skrivprocess, böckerna och varför det blev just Reine:

– Visste du att det skulle bli serie när du började skriva första boken om Greger Thulin?“ 
Nej, hade inte en tanke på det.

– Var sitter du när du skriver, har du någon favoritplats?
Jag har ingen favoritplats. Ibland ligger jag och skriver i sängen, ibland vid köksbordet och ser ut över Hakefjorden.

– Har du haft några böcker/filmer som förebild?
På sätt och vis. Under många år när jag läste deckare, vilket jag inte gjort sedan jag själv började skriva egna, tyckte jag ibland att det var för många sidor av innehållslöst pladder. Det kändes som om sidorna var utfyllnad. Då lovade jag mig själv att skriva på det sättet som jag själv ville läsa.

– Har du hela historien klar innan du börjar skriva, eller hittar du på medan du skriver?
Till 90 procent är storyn klar, men ibland ändrar den sig på vägen.

– Hur lång tid tar det för dig att skriva en bok?
Ett till två år. Men vissa har tagit längre tid och har sedan omarbetats.

– Du har gett ut dina egna böcker både i tryck och som ljudböcker, kan du ge några tips till en person som vill skriva en egen bok och få den utgiven?
Skaffa hjälp! Jag hade ingen kunskap om hur branschen fungerade. De flesta som skriver är journalister och har så att säga foten inne, men har man inte det, ska man söka på nätet efter kunskap. Jag började redan skriva 1991 och då såg branschen väldigt annorlunda ut mot vad den gör idag.

– Du har läst in dina böcker själv, men nu ska de läsas in på nytt av Reine Brynolfsson, hur kommer det sig att ni valde honom?
Han är en av mina stora idoler. Jag har sett honom i massor av roller och han är alltid lysande. Dessutom har jag haft drömmen att Reine Brynolfsson ska spela Greger Thulin när böckerna blir film. Jag är så glad att han tackade ja till att läsa in böckerna.

– Lyssnar du på ljudböcker?
Nej, jag gör aldrig det. Jag har försökt, men för mig är det pappersboken som gäller. Hade jag lyssnat på ljudböcker hade jag med all säkerhet omedelbart begripit att jag inte passade till uppläsare.

-Om ja, kan du rekommendera en bok?
Men jag rekommenderar gärna en bok ändå och det är Åsa Larsson med Till offer åt Molok, som Åsa själv läst in med den äran.

Reine Brynolfsson blir Ramona Franssons nya röst!